Ring klocka ring

Så här lät länge nyårsdikten på Skansen. Även om man de första decennierna fick se till att vara på plats. Efter en allra första uppläsning 1895 av en annan förmåga gav självaste Hazelius uppdraget 1897 till den unge lovande skådespelaren Anders de Wahl.

Så här såg han förresten ut i sin krafts dagar.

de Wahl visade sig bli en pålitlig diktuppläsare, under mycket lång tid. Från 1934 läste han dikten i radio. Så höll han på ända fram till 1955, som blev hans sista nyår ö h t.

Därefter lästes Nyårsklockorna inte mer i radio. Eftersom det var de Wahls grej, så helt och hållet förknippat med honom; lite som att låta någon ta över efter Arne Weise eller Bengt Feldreich.

Men 1977 tog man sig ändå för att återuppliva det hela i TV, där den äldre skådespelaren Georg Rydeberg fick ta över den nygamla traditionen. Och därvid har det blivit. (Hur gammal tradititionen därmed kan anses vara; från 1977 eller 1897? Äldre än radion eller yngre än Karl-Bertil?)

Notera att de Wahl läser hela dikten. Det är nog länge sedan alla åtta verserna hördes i sammanhanget, och det har även justerats och moderniserats på andra punkter. Å andra sidan är det inte första gången någon tagit sig friheter med den. På det hela taget är dikten inte bara Alfred, lord Tennyson 1850 utan även ett ordentligt mått Edvard Fredin 1890, för det var han som då översatte den till svenska. Och det är som synes en tämligen fri översättning:

Nyårsklockan Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten mot rymdens norrskenssky och markens snö; det gamla året lägger sig att dö ... Ring själaringning öfver land och vatten!	Ring Out, Wild Bells Ring out, wild bells, to the wild sky, The flying cloud, the frosty light The year is dying in the night; Ring out, wild bells, and let him die.
Ring in det nya och ring ut det gamla i årets första, skälvande minut. Ring lögnens makt från världens gränser ut, och ring in sanningens till oss som famla.	Ring out the old, ring in the new, Ring, happy bells, across the snow: The year is going, let him go; Ring out the false, ring in the true.
Ring våra tankar ut ur sorgens häkten och ring hugsvalelse till sargad barm. Ring hatet ut emellan rik och arm och ring försoning in till jordens släkten.	Ring out the grief that saps the mind, For those that here we see no more, Ring out the feud of rich and poor, Ring in redress to all mankind.
Ring ut hvad dödsdömdt räknar sina dagar och forngestaltningar af split och kif. Ring in ett ädlare, ett högre lif med bättre syften, mera rena lagar.	Ring out a slowly dying cause, And ancient forms of party strife; Ring in the nobler modes of life, With sweeter manners, purer laws.
Ring ut bekymren, sorgerna och nöden, och ring den frusna tiden åter varm. Ring ut till tystnad diktens gatularm, men ring till sångarhjärtan skaparglöden.	Ring out the want, the care, the sin, The faithless coldness of the times; Ring out, ring out thy mournful rhymes, But ring the fuller minstrel in.
Ring ut den stolthet, som blott räknar anor, förtalets lömskhet, avundens försåt. Ring in det rätta på triumfens stråt, och ring till seger mänsklighetens fanor.	Ring out false pride in place and blood, The civic slander and the spite; Ring in the love of truth and right, Ring in the common love of good.
Ring, klocka, ring ... och seklets krankhet vike; det dagas, släktet fram i styrka går! Ring ut, ring ut de tusen krigens år, ring in den tusenåra fredens rike!	Ring out old shapes of foul disease, Ring out the narrowing lust of gold; Ring out the thousand wars of old, Ring in the thousand years of peace.
Ring in den tid, då andarne befrias ur själviskhetens sammansnörda band. Ring mörkrets skuggor bort ur alla land; ring honom in, den bidade Messias!	Ring in the valiant man and free, The larger heart the kindlier hand; Ring out the darkness of the land, Ring in the Christ that is to be.

Även om dikten är långt mer känd i Sverige än i England så är den ändå av lord Tennyson, utgiven i hans storverk In Memoriam A.H.H. samma år som han utnämndes till hovpoet. Och det är inte märkligt att den blivit föremål för en sorts lokal skaparmyt av ett mycket vanligt slag, nämligen när man utsett en viss kyrka till att vara just den vars klockor är nämnda wild bells.

 Waltham Abbey Church, 1930-talet

Alfred, Lord Tennyson, was staying near Waltham Abbey Church not long after the death of his close friend, Arthur Henry Hallam [för vilken In Memoriam skrevs], who had been engaged to marry Tennyson’s sister. It was near the end of a very trying year, and during a severe storm, Tennyson heard the bells of the church ringing wildly in the wind. 

- Ring in the New, Dr Paul Chappell, 30 december 2014

Om detta kan man tro men knappast veta, tills något belägg av poeten själv spåras upp. För man kan men behöver inte inspireras av faktiska klockor för att dikta om dem.