Studentsångens början

Tänk att så mycket kan rymmas i några få ord … Om de nu är fyra eller fem? Redan där finns att gräva i.

- Sjungom/dar, Svenska tidningen 13 september 1853

- Sjung om/dar, Aftonbladet 22 december 1860 – ang ”Student-Polkan”, jämför Polkavågen 1844

1: Sjung om eller sjungom? Två ord eller ett?

”Sjungom” må låta mer gammeldags, men det har vi inget för. När texten skrevs 1851 fungerade båda formuleringarna lika bra. De betydde dessutom samma sak: Låt oss sjunga om studentens osv. Ordet finns förklarligt nog i en hel del sånger, och ett exempel där betydelsen framgår tydligt är psalmens ”lovsjungom Gud i himmelshöjd” = låt oss nu sjunga Guds lov. Till sist låter alternativen exakt likadana, då som nu.

Nu är det så, att det finns ett standardverk i den fråga som denna bloggpost tar upp. I forskningstidskriften Språk och stil har Folke Bohlin gått igenom de första orden i Studentsången inte mindre än två gånger: ”Hur börjar Studentsångens text?” (1993) och ”Studentsångens början än en gång” (1997). I den senare konstaterar han att den allra första källan, från kompositören och beställaren, ”med största sannolikhet” börjat med ”Sjung om” – två ord, inte ett. Men även att den ordalydelsen ”inte kommit till otvetydigt uttryck” i slutresultatet. Vilket jag tolkar som att någon skillnad inte går att höra.

- Sjungom/dag, Post- och inrikes tidningar 17 mars 1852

- Sjung om/dag, Norrköpings tidningar 30 juli 1853

2: Lyckliga dag eller dar?

Studentsången sjunges ju när studenten tagits. ”Lyckliga dag” avser givetvis dagen ifråga. Vad annars?

Men tittar man på texten i stort ser man att den inte syftar på någon särskild dag. Den ”klassiska” studentexamen vi tänker oss fanns inte ens 1851 – den inrättades som slutexamen till läroverket 1862. Sedan tog det ytterligare tid innan traditioner och ting som mösspåtagning etc blev vad de är idag, då de kan kännas nästan hur gamla som helst.

Sådant bekymrade inte låtmakarna 1851. I kompositörens nämnda första källa står också ”dar”. Vilket inte hindrade att varianter med ”dag” blev vanliga från första början. Hur man nu tänkte.

Det om språket. Nu lite om kompositören, han som kallas ”G —” eller ”G*****” ovan.

De står för Gustaf – som i prins Gustaf av Sverige och Norge, lillebror till blivande Karl XV. Tillnamnet ”sångarprinsen” är inte överdrivet. Han skrev en rad kompositioner, där den andra som är riktigt välkänd än idag är ”Vårsång”. Där nog titeln är mindre känd än inledningen: ”Glad såsom fågeln i morgonstunden …” Texten till såväl vår- som studentsång skrevs förresten av en och samme Herman Sätherberg, annars verksam som läkare.

Gustaf blev bara 25 år. Han dog i tyfoidfeber 1852, samma år som studentsången gavs ut och fick sitt officiella premiäruppförande i Uppsala. Det var förresten den 18 mars, på Carolina Redivivas vårkonsert.

En utläggning som denna avrundas lämpligtvis så här:

Kantom studjosi extrabon sjur!
Lassom galeja in spring juvenar,
nock funkar kordan kum san’ bravur,
kaj futura blondina üst var.
Nolla furii
in va psykosan sit,
esperan v’ami,
promissan va kredit,
kum voj knopa bandage in plantage,
kvo dulkissan diploma florit,
kvo dulkissan diploma florit.

Hojlah!

Frågor? Se bloggposten Transpiranto.