Universalmedel

En gumma jag inte sett på länge hälsade på. Hon hade varit rätt illa sjuk.

– Nå, men då har ni väl frågat läkare?

– Nää då, i Järnboås ha vi ett recept efter Floderus, så jag blev nog bra ändå.

- Alfhild Cnattingius, I Bergslagen för femtio år sedan (1925)

Floderus var Björn Mathias Floderus (1830–1882), stadsläkare i Nora från 1859. Vid något tillfälle skrev han ut ett recept till en patient i Järnboås ett par mil utanför staden, Gud vet med och mot vad. Men när läkemedlet hämtats ut kasserades inte receptet, o nej. Det sparades och återanvändes när folk blev sjuka. Vilka diagnoser som nu ansågs passa, eller hur man tänkte.

Inte för att Floderus recept i sig, ställt till rätt patient med rätt diagnos, behövde vara kvacksalveri (med reservation för hur det skulle kunna räknas idag …). Men folk tänker som de gör. Ett medel som botar en sjukdom kan bota varje sjukdom — den slutsatsen behöver inte vara särskilt långsökt. Och genom tiderna har olika medel fått status som panacea, det enda man egentligen behöver.

Bland de apotekspreparat, vilka i våra dagar övertagit universalmedicinernas roll och finna okritisk folklig användning, står väl aspirinet, dvs acetylsalicylsyran, främst.

 - Mikaël Söderström, Läkarkonst, kvacksalveri och vidskepelse (1926)

Vad heter vår tids universalmedel? Ett förslag är glutenfritt som många fortfarande tillskriver fantastiska egenskaper, och som lett till en flod av glutenfattiga varor. (Jag misstänker att mången "glutenfri" macka som serveras inte alls är det.)

Ett annat och betydligt besvärligare skulle kunna vara antibiotika. Nu är visserligen antibiotika nära nog ett undermedel, rätt använt mot rätt sjukor. Men dess krafter har gjort att det kommit att uppfattas som ett universalmedel. Folk världen över — om än, så vitt jag vet, inte så mycket i Sverige, tack och lov — kräver att få antibiotika; varför ska de annars gå till läkaren? Vare sig det gäller sjukor där rätt antibiotika fungerar, eller sådana där inget antibiotika hjälper (som virusinfektioner).

A survey of 1000 pediatricians found that half often felt pressure from patients' parents to prescribe antibiotics for illnesses not requiring antimicrobial therapy.

- David Karras, Patients who Demand Antibiotics and the Doctors who Prescribe Them, Emergency Medicine News, februari 2002

Den tilltagande antibiotikaresistensen beror förvisso inte enbart men avgjort delvis på sådant utskrivande av antibiotika där ingen antibiotika behövs. Det är ett undermedel vars uppfattade status som universalmedel bidrar till ett stort och ökande problem, på ett helt annat sätt än aspirin eller Floderus recept.

Freedom Cafe

Welcome to the Freedom Cafe! We trust you to make your own choices if you want to wear a face mask. And, in the same spirit of individual liberty, we allow our staff to make their own choices about the safety procedures they prefer to follow as they prepare and serve your food. 

We encourage employees to wash their hands after using the bathroom, but understand that some people may be allergic to certain soaps or may simply prefer not to wash their hands. It is not our place to tell them what to do. 

We understand that you may be used to chicken that has been cooked to 165 degrees [74 °C, gäller hela köttbitar; klubbor m m ska hålla 82 °C vid benet]. We do have to respect that some of our cooks may have seen a meme or a YouTube video saying that 100 degrees [38 °C] is sufficient, and we do not want to encroach on their beliefs. 

Some of our cooks may prefer to use the same utensils for multiple ingredients, including ingredients some customers are allergic to. That is a cook’s right to do so. 

Some servers may wish to touch your food as they serve it. There is no reason that a healthy person with clean hands can’t touch your food. We will take their word for it that they are healthy and clean. 

Water temperature and detergent are highly personal choices, and we allow our dishwashing team to decide how they’d prefer to wash the silverware you will put in your mouth. 

Some of you may get sick, but almost everyone survives food poisoning. We think you’ll agree that it’s a small price to pay for the sweet freedom of no one ever being told what to do - and especially not for the silly reason of keeping strangers healthy.

- @libbyjones715 på Twitter, 28 juni 2020

Lördagsfråga 669: Bamsigt

1. Skeppshunden Bamse blev maskot för den norska marinen i Storbritannien under andra världskriget. (Läs mer på Wikipedia om den s k Utefronten eller Free Norwegian forces, ännu en av myriader sällan berättade historier från den outtömliga källa som är WWII.)
2. En av arbetsmyran Rune Andréassons många serier skapades 1944 och hette "Äventyr bland djuren". Senare fick den namn efter huvudrollen, björnen på bild: "Brum och hans vänner". Det är alltså en annan Brum än den Brum som är Bamses son.
3. Rolf Janson (1925–2017) ska ha gett åtminstone namnet åt katten Janson. Förläggaren Janson hade en lång karriär inom böcker och serier; för min del slår grundandet av Fantomen högt, men är inte i närheten av att vara chef på Williams förlag när det var de som gav ut Svenska MAD.
4. Kung Krösus demonstrerar sin lycka för den vise Solon genom att visa upp några särskilt glittrande delar av sin omfattande förmögenhet. Solon svarar, med kraniet som pedagogiskt hjälpmedel, att en människas lycka inte kan avgöras under dennas liv, något som så småningom skulle demonstreras drastiskt för kungen. — Det kanske ska påpekas att Krösus var en högst verklig person. Han levde på 500-talet och var den siste kungen i Lydien, i dagens Turkiet. Han blev föremål för mytbildning och tänkvärda sagor redan i antikens Grekland.

Bamse, Brum, katten Janson och Krösus Sork ger ett givet svar. Det satte Magistern.

Sveriges första color

*

Cuba Cola var Sveriges första cola på läskmarknaden. Redan i februari 1953 lanserades den banbrytande drycken med den pigga smaken – en historisk händelse alltså.

- Spendrups: Cuba Cola

Cuba Cola var definitivt inte den första colan i Sverige.

- NK annonserar i SvD 17 juli 1931

Långt före 1953 kunde man då och då köpa Coca-Cola i Sverige. Jag vet inte hur importen rimmade med den lagstiftning som förbjöd tillsatt koffein och fosforsyra i livsmedel.

Den första svenska coladrycken jag känner till hette Colanil. Den tillverkades av Apotekarnes och lanserades 1942.

Colanil är en ny läskedryck med en angenäm, utpräglad smak. Colanil är mustigt brun till färgen och skummar festligt. Den är ensam i sitt slag — något alldeles nytt för svensk publik.

- Fin färgbild målad av Carl Virin; text från annons i SvD 18 juni 1942

Därnäst kommer Stjärno-Cola. Den tillverkades av Vattenfabriken Tre Stjärnor i Danderyd och lanserades 1949.

- Annons för Stjärno-Cola i SvD 24 augusti 1949

Den 1 januari 1953 ändrades lagen. Nu var det fritt fram för cola-drycker med koffein och fosforsyra. Flera hängde på låset. På nyårsdagen lanserades minst två helsvenska color: Afri-Cola från Alingsås (namnet förekommer i Tyskland, redan före kriget, så jag antar att det var licensierat) och Kron-Cola någonstans i Skåne.

Hela första tillverkningen av afri-cola, som är namnet på Alingsås bryggeris coca cola-produkt, gick till Mässhallen i Göteborg [Svenska mässan, kanske mest känd för bokmässan], som vid en handbollsmatch på nyårsdagen kunde premiärservera omrking 2,000 flaskor om en tredjedels liter.

- DN 2 januari 1953

… Vi har fått "en svensk coladryck". Den fick sin premiär på nyårsnatten i Skåne …

- Kar de Mumma i SvD 2 januari 1953

Det importerades även:

- DN 25 januari och 31 mars 1953

Kitty Kola var, som synes, en brittisk cola. Den fanns till salu i Sverige under första halvåret 1953.

The KITTY-KOLA Co. Ltd., London, önskar framhålla att: KITTY KOLA icke innehåller — och aldrig har innehållit — någon som helst mineralsyra, alltså icke heller fosforsyra.

- DN 7 maj 1953

Man gjorde även en poäng av att man inte använde fosforsyra, "den i vissa amerikanska coladrycker förekommande". Man laddar upp inför en konkurrent som ännu inte anlänt.

Intresset för Rio Cola har överträffat alla förväntningar. Till tjänst för alla, som länge väntat på en äkta coladryck meddelar vi här namnen på alla de företag som hittills tagit upp eller inom kort planerar att ta upp tillverkningen. Rio Cola tillverkas och försäljes endast av auktoriserade medlemmar av Sveriges Vattenfabrikanters Riksförbund.

- Annons i DN 18 januari 1953

Rio Cola verkar ha kommit från Sundsvall. Men licenstillverkades på många andra ställen, som synes … Att företagslistandet tar upp större delen av annonsen är ett tecken i tiden. Då fanns det en mängd tillverkare av vatten, läsk och öl, såväl stora som mycket små. Import och/eller egen tillverkning av exempelvis coladrycker förekom lite varstans i kärr och (fosfor)syra, och behövde inte ge eko i riksmedia. Denna bloggpost gör därför inga anspråk på att vara komplett; jag skulle snarare bli förvånad om den är det.

Rio Cola såldes länge. Den säljs faktiskt än idag, även om jag inte vet vilken relation drycken från Mora Bryggeri har till den i annonsen.

Den 29 juni 1953 lanserades Coca-Cola slutgiltigt i Sverige. Det innebar slutet för de flesta andra märkena.

Ännu ett märke som kan nämnas är Pepsi. De hade redan före 1953 försökt att komma in på den svenska marknaden men fått kalla handen. Pepsi-Cola lanserades i Sverige först 1967.

* Bilden med de vita, stjärnbeströdda burkarna kommer härifrån. Jag har aldrig sett sådana på riktigt.

Lördagsfråga 669

Varför idrottarna biter i medaljerna

- Ben Morse: Why olympians bite their medals and what they do with them, CNN 29 juli 2021

Rubriken lovar mer än artikeln håller. Den försöker inte ens att ta reda på varifrån bitandet kommer.

David Wallechinsky, Executive Committee Member of the International Society of Olympic Historians, told CNN in 2012 that it's probably an attempt to satisfy the media.

- Ibid.

Att bita i mynt är ett gammalt knep. Syftet är att avgöra om myntet är äkta eller inte. Jag är inte helt säker på vad bettet tänks avslöja: om ett guldmynt är tillräckligt mjukt för att lämna bitmärken eller silvermynt innehåller för mycket mjukare bly? Hur som helst så är det den gesten som återuppstått, på skoj såklart, i olympiska sammanhang.

Hur väl det fungerar är givetvis en helt annan fråga.

Så här kunde det se ut (även om hundar ytterst sällan fick den äran):

- Buster låter hunden Tige pröva ett förfalskat mynt; från The Comic Section of The Topeka State Journal, 30 oktober 1915

Ett svensk exempel, på en påhittad person som utförde den kända ritualen, hittas i en modern klassiker:

Jag kände en gång en fotograf som var så snål så att han bet i varenda femöring [gjord av koppar] för att se om den var äkta, och en dag så bet han av en guldtand och fick en inflammation och sen så … [nämns inte fotografen med ett ord mer]

- Max Lundgren, Pojken med guldbyxorna (1967)

Kuriosa: De olympiska guldmedaljerna utgörs av över ett halvt kilo silver — man kan slå ihjäl folk med dem — överdragna med minst sex gram rent guld.

Ytterligare kuriosa: De olympiska bronsmedaljerna utgörs inte av brons utan av mässing (koppar och zink).

Prädd (och Coffee-Mate)

- Ur storannons för kedjan Kipplers, SvD 16 juni 1966

Sommaren 1966 lanserades gräddersättningen Prädd. Årstiden var ingen slump. Av argumenten i annonsen var det främsta att Prädd inte surnade. I pulvret fanns det heller ingen grädde eller mjölk i någon som helst form; det var en rent kemisk-teknisk produkt, framställd på fabrik.

I material från den tiden kan jag inte se att gräddersättningen diskuterades alls. Idag är Prädd ihågkommet för en (1) enda sak.

"Här får vi en fin blandning …"

- Björn Gillberg i Han kan bara inte hålla käften! (i färg!), TV 2, 12 oktober 1971 (ur ett klipp på Youtube: Björn Gillberg historia)

"Ärftlighetsforskaren", eller mikrobiologen som han nog skulle tituleras idag (fil. lic. i mikrobiologisk genetik), hade läst innehållsförteckningar och konstaterade — sade han — påfallande likheter mellan gräddersättningarna och tvättmedel. Skulle man kunna..? Två "gräddpulver" inhandlades. Gillberg ställde sig vid handfatet, löste upp pulvren i varmvatten, och tvättade en skjorta i det hela. Resultatet sägs ha blivit utmärkt.

Och därmed var Prädds saga all … Sägs det.

På 70-talet togs den konstgjorda kaffegrädde bort – efter att miljödebattören Björn Gillberg satt i gång en tittarstorm i tv när han tvättade skjortor i gräddersättning.

- Tvättmedel i automatkaffe, Aftonbladet 21 juli 2008

Aktionen var mycket effektiv – produkten dog genast på marknaden.

- Edward Blom, Prädd — lika bra i kaffet som i tvättmaskinen, BizStories 3 februari 2020

- Annons i DN 26 juni 1976

Effektiv eller inte, Prädd slutade åtminstone inte omedelbart att säljas. Ännu ett par år senare kan man se katastrofhanteringen av tillverkaren AB Sunco (som för övrigt ägdes av Astra). Som i denna rejäla annons, vari Prädds fördelar upprepas. Den intresserade kan dessutom ta del av en detaljerad innehållsförteckning där varje ingrediens beskrivs: Glykos, kokosfett, natriumkaseinat, kaliumfosfat, lecitin, natriumkiselaluminat, aromämnen, färg och en skvätt vatten.

- Ur annons för ICA Stockholm, SvD 7 juli 1977

Jag vet inte när Prädd försvann. Men man annonserade för det ännu nästan sex år senare. Uppdaterat: Jag har senare fått pålitliga uppgifter om att Prädd fanns på marknaden sommaren 1983.

En detalj som fullkomligt försvunnit ur det allmänna medvetandet är att Gillberg som sagt använde två gräddersättningar i svensk tv-historias mest berömda skjort-tvätt: Prädd och Coffee-Mate (i tv-bilden ovan skymtar burkarna nedtill i bild, Prädd t v om kranarna, Coffee-Mate t h). Den senare gräddersättningen tillverkades av Nestlé, och tillverkas än idag.

NESTLÉ Coffee-mate är en whitener [branschens beteckning för mjölkpulver och surrogat; se även bloggposten Vitt i kaffet] som har en härligt krämig och mild smak och ger kaffet en fyllig karaktär. Produkten består enbart av vegetabiliska ingredienser.

- Nestlé Professional: Nestlé Coffee-Mate

Hur kommer det sig att Prädd fått precis all negativ uppmärksamhet?

Punschens och ciderläskens land

"Mellanmjölkens land" finns det fåkunniga som säger, syftande på Sverige — som om mellanmjölk bara skulle finnas här! Den som tror något sådant kan inte ha varit utrikes särskilt mycket, för visst finns mjölk med en fetthalt på 1–2 % lite varstans (inventerat i bloggposten Mellanmjölkens länder). Om detta skulle kunna betyda något, och i så fall vad, är naturligtvis en helt annan fråga.

Ännu en helt annan fråga är om det finns några drycker som verkligen bara finns i Sverige?

Här är ett förslag:

- "Tradition sedan 1911" syftar inte på äppelläsken utan på Herrljunga Saftfabriks- & försäljnings-AB

Cider är sedan långt tillbaka jäst must av äpplen och/eller päron. Länge fick sådan inte tillverkas i Sverige, åtminstone inte med nämnvärd alkoholstyrka. Först 1969 lanserades "svensk" cider; eller varför inte svensk "cider". För den läsk med äppel- och/eller päronsmak som vi då fick lära oss kalla cider har bara den grundläggande smakråvaran gemensam med faktisk cider. Jag vet inte om det är snabbköpsciderns fel att riktig cider (ännu) inte riktigt slagit i Sverige, även om utbudet idag förvisso är helt annorlunda än 1969.

- SvD 22 maj 1969

Här är ett annat förslag, utan bismak:

- "Militärer som dricker punsch" är en hyfsat rik genre i de historiska bildarkiven. Här är det löjtnanterna Giesecke och Sparre som sitter och myser ca 1904. Notera även cigarrerna som väntar i förgrunden. Grejer.

Punsch har druckits i Sverige och Finland sedan strax före mitten av 1700-talet. Det var då våra första ostindiefarare kom tillbaka med spännande arrak i lasten, en haltig dryck som tillsammans med socker, citronsaft, te och vatten blir punsch. Då dracks drycken mest över hela Europa. De första hundra åren uteslutande varm, en sed som lever kvar på sina håll. Sedan började den även avnjutas kall och i betydligt större mängder, inte minst av studenter. Idag torde den mesta punschen konsumeras i kretsar där historisk läggning kombineras med studentikost eller militärt intresse.

Men bara i Sverige och Finland. Någonstans på vägen verkar resten av Europa ha tappat intresset. Idag tillverkas förresten klassiska märken som Flaggpunsch och Caloric (vars högintressanta namn jag tog upp i bloggposten Caloric) i Finland minsann. Men det finns även ett antal helsvenska märken — fattas bara.

Hjorthornssalt (inte hjortron)

Detta måtte vara det vanligaste stavfelet i dagens kök. För det heter hjorthornssalt och inget annat. Även om det inte längre tillverkas av hjorthorn. Hjortronsalt finns det, så vitt jag vet, inget som heter.

Hjorthornssalt framställdes förr genom torrdestillation av horn, därav namnet. Eftersom det vid upphettning sönderdelas i de gasformiga ämnena ammoniak, koldioxid och vattenånga används det som bakpulver.

- NE: hjorthornssalt

Så var det med den saken.

Det finns även hjorthornsolja, som än idag tillverkas utifrån animaliska råvaror. Det användes förr i diverse undermedel; det moderna användningsområde jag hittat är för att skydda träd från att bli uppätna av harar o dyl. Den har nog sällan förväxlats med något annat ö h t.

Lördagsfråga 668: OS

1. Maria Margaretha van Os (1779–1862). Det finns gott om konstnärliga van Os men de flesta jag hittade hade snöat in på stilleben. Inget fel på stilleben men otacksamt sökmaterial är det.
2. Lagaoset, nämligen området där Lagan rinner ut i Laholmsbukten.
3. CP/M, det tidiga (vad smådatorer beträffar) OS som MS-DOS ändå var så märkvärdigt likt.
4. Ferdinand Magellan, eller Fernão de Magalhães som det var i original. Här är ledtråden broschen: Santiagoorden, Orden de Santiago, förkortad OS. Anor från 1100-talet minsann, bärs fortfarande av några synnerligen utvalda.

Den aktuella satte PI.

Antivax 1915

Det förefaller nästan, som om vaccinationsmotståndarna icke trodde på riktigheten av sin egen ståndpunkt, utan ansåge sig behöva taga till utöver vad som kan vara sant. Ett sådant tillvägagående skapar misstro till påståenden som man icke kan kontrollera, när man märker, hur galet det framställts, som man kunnat kontrollera.

- Henning Biörklund (1849–1937), konservativ ledamot i riksdagens första kammare, i debatt den 19 maj 1915 om Lagförslag mot skyddskoppympning

Här är två käpphästar jag framfört ett antal gånger, och som jag kommer att fortsätta att tjata om:

1. Det irrationella vaccinmotståndet är inget större problem i Sverige. De allra, allra flesta vaccinerar sig och sina barn. Vår flockimmunitet mot vaccinerbara sjukdomar är, i stort sett, god.
2. Det irrationella vaccinmotståndet är inte nytt. Folk har tvivlat och protesterat från första början (rentav längre än så, om man räknar in den s k variolisation man körde med innan Jenner lanserade det första moderna vaccinet). Se t ex bloggposten 200 år av vaccinmotstånd.

Man behöver inte leta länge för att se samma sorts argument och motargument dyka upp, gång på gång på gång. Jämför t ex dessa tre citat, ur ett enda inlägg av en enda av de vaccinmotståndare Biörklund debatterade mot våren 1915:

Hur många teorier ha icke läkarne redan fått uppgiva, som under tidernas lopp proklamerats som bestämda fakta, som axiom, som icke kunna ryggas. 

När en far eller mor äro levande övertygade om att de skulle skada sitt barn genom att låta vaccinera det, då bör det icke förundra herrarna, att de också reagera emot ett tvång, sådant som detta. 

Det är just detta förhållande, isoleringen av de sjuka och de sanitära åtgärder man vidtagit, som måste sägas vara den verkliga anledningen till att epidemierna där [London] gått ned.

- Karl August Nilsson (1864–1922), liberal

Justera stavning och ordval, och ingenting skiljer påståendena från de som cirkulerar idag.

Förslaget som debatterades blev så småningom lag:

I Sverige är vaccinationen f. n. reglerad genom lagen om skyddskoppympning af 2 juni 1916, hvilken lag trädde i kraft 1 jan. 1917. Barn skall undergå skyddskoppympning senast under det kalenderår, då det fyller 6 år.

- Nordisk Familjebok: Vaccination (1921)

Men antivaxarnas arbete blev inte spårlöst:

Enär af motståndare till vaccinationen anförts, att barn tagit skada däraf, har i 1916 års lag stadgats att, om den, som är ansvarig för barns befordran till ympning, hyser farhåga för, att ympningen skall för barnet medföra ohälsa, som ej är blott tillfällig, och det med hänsyn till förebragta omständigheter kan antas, att sådan farhåga har sin grund i vederbörandes personliga erfarenhet af något fall af dylik ohälsa i samband med ympning af barn, må barnet undantas från ympning, hvarvid skriftlig ansökan därom skall inges till Medicinalstyrelsen senast under det kalenderår, då barnet fyller 5 år.

- Ibid.

Antivaxare har alltså påverkat svensk lagstiftning, och det för över hundra år sedan.

Här ska det sägas att historien, faktiskt, gett rätt, inte åt det irrationella vaccinmotståndet men mot tvånget. Folk gillar inte tvång; det gäller förvisso inte bara vaccinationer. Dagens svenska vaccinprogram bygger på frivillighet. Det är inte att böja sig för antivaxarna; det är det som funkar bäst eftersom det är så folk funkar.

Lördagsfråga 668

Gjorde man porslin av folk?

Men de allra flesta pestoffren [gissar att det gäller 1712 års pest, som slog hårt mot staden] begravdes på pestkyrkogården strax söder om korsningen Amiralsgatan–Föreningsgatan.

Innan området bebyggdes i slutet av 1800-talet grävdes benrester och skelett upp. De maldes ner till benmjöl som användes vid tillverkningen av fint benporslin vid Sveriges porslinsfabriker.

- Informationstext på Malmö museer (foto @AgnesJagrelius)

En rad källor anges, som synes. Jag har inte tillgång till dem. Men jag skulle vilja kontrollera uppgiften om att människoskelett blivit porslin. Eftersom det låter som något som bör kontrolleras. (Utom uppgiften att man använder benaska när man tillverkar benporslin för det är ett faktum.)

Jag säger inte att det är osant. Men nog låter det … speciellt.

Skulle en fabrik i slutet av 1800-talet ta emot mänskliga kvarlevor som råvara? Från folk som dött i pest? Vad sade kvalitetskontrollen, arbetarna, kunderna? Var det brist på djurben från slakterierna?

22 juli tio år

Från internationella mediajättar till twittrande semesterfirare har man förväxlat gissningar, antaganden och rykten med fakta. Det är, för att koka ihop det till ett enda konstaterande, så folk fungerar.

- Norska faktoider, Faktoider 23 juli 2011

För prick tio år sedan hängde jag på Twitter och samlade på mig uppgifter: rykten, antydningar, tvärsäkra påståenden … Allt möjligt, högt och långt, om händelserna i Norge. Det var tydligen rätt ställe att hänga på.

När jag går igenom analysen tio år senare är det påfallande mycket som jag glömt bort. Som när ett tweet från X retweetades av Y, och någon, av okunnighet eller slarv, tolkade det som ett tweet från Y. Idag är det knappt värt en fotnot, men hade man varit någon av X eller Y eller haft band till någon av dem måtte det ha känts bisarrt att en person som inte satt sin fot på ön sades vara en överlevare. Skulle något sådant kunna hända idag? — Självklart.

Det är svårare att glömma bort de otaliga som var mycket snabba med att beteckna bombdådet som ett verk av muslimska terrorister. Och de många i media som snabbt och gärna förmedlade ut påståendena.  Det ska heller inte glömmas bort — folk som ofta och gärna berättar för oss hur viktigt det är med källkritik har inte sådär jättesvårt att falla i samma fällor själva när det bränner till. Eftersom det är så folk fungerar.

Flen — en kommun?

- flen.se den 22 januari 2013, Wayback Machine på archive.org

När lustiga, fåniga eller direkt bisarra kommunslogans ska koras nämns ofta Flen — en kommun. Samtidigt hävdar företrädare för kommunen att de inte använt denna slogan:

En vanlig missuppfattning är att Flen haft det kanske något torra 'Flen – en kommun' som slogan. – Det var en del av vår logotyp, inte en slogan. Vi har tagit bort den nu, det står bara 'Flens kommun', säger Rose-Marie Fältskog.

- Ekuriren 7 september 2020

NE definierar "slogan" som "kort sentens som används som paroll i propaganda- eller reklamsyfte". Det stämmer på pricken in på Flens "en kommun". Att försöka omdefiniera det som något annat än en slogan känns som ett försök att distansera sig från ett mindre lyckat PR-grepp.

Å andra sidan får jag vid förfrågan ett klart, entydigt och ärligt svar:

Flen har tidigare haft "En kommun" som kommunslogan, nu är det "Sörmlands hjärta".

- Sanna Öhlin, Flens kommun, i mailväxling 19 juli 2021

Prinsesstårtor

Här ovan hade jag kunnat lägga in en bild på en prinesstårta. Men det behövs ju inte; alla vet precis hur en prinsesstårta ser ut. Inte sant?

prinsesstårta, marsipanöverdragen tårta med sockerkaksbottnar varvade med vaniljkräm och vispgrädde.

- NE: prinsesstårta

När jag prövar att bildgoogla får jag scrolla lite för att först hitta en vit prinsesstårta, därefter en rosa — hade nog tippat på det omvända. Men annars vet vi ju vilken färg som gäller. Trots att den inte nämns av NE.

När man gräver efter faktoider hittar man då och då faktoider som ingen tror på eller åtminstone berättar om idag, men som kan ha varit mer eller mindre spridda en gång i tiden. När jag letar efter prinsesstårtor hittar jag lite äldre uppgifter där folk associerat dem med den ena prinsessan efter den andra. Som att tårtan skulle ha komponerats när Gustaf (senare V) och Viktoria förlovade sig 1881, eller när Oscar (senare II) och Sofia förlovade sig 1856. Eller fanns det kanske rentav någon koppling ända tillbaka till Kristina..? Att sådana uppgifter inte längre cirkulerar skulle kunna bero på att bättre data cirkulerat såpass mycket att felaktigheterna skavts bort.

Åtminstone i insatta kretsar är det hyfsat känt att prinsesstårta ursprungligen kallades "grön tårta" (vilket på något sätt låter mindre aptitligt). Det stämmer. Man "vet" också att namnet kom från titeln på kokboken ifråga, Prinsessornas kokbok. Det stämmer bara delvis. För tårtan fanns inte i den kokboken.

Tårtan förknippas ofta med ”Prinsessornas kokbok” (1929) av Jenny Åkerström, men den återfinns inte i någon upplaga av denna bok; dock förekommer en version under namnet grön tårta i samma författares ”Mera god mat” (1939). Originalreceptet har inget hallonsyltlager i fyllningen, vilket i dag är vanligt.

- Ibid.

Denna bild, ej tagen av mig, ska alltså visa ett uppslag ur Mera god mat och ingenting annat.

För övrigt drev Jenny Åkerström-Söderström en känd och ansedd hushållsskola. Tre av eleverna hette Margaretha, Märtha och Astrid, och var döttrar till prins Carl och Ingeborg. Kokbokens säljande namn var alltså inte så gripet ur luften som man skulle kunna tro. Jag förutsätter att Jenny inhämtat nådigt tillstånd för att få använda det.

Ytterligare kuriosa: Det lär finnas prinsesstårtepuritaner som än idag följer originalreceptet utan hallonsylt, och som kräver att tårtor med bärderivat kallas operatårtor.

NE (som redan i denna enda artikel betalar sig; deras betaltjänst rekommenderas varmt) levererar dessutom ytterligare två intressanta uppgifter:

Namnet prinsesstårta förekom på ett flertal olika bakverk i början av 1900-talet. Varianten med marsipanöverdrag är känd sedan åtminstone 1930-talet.

- Ibid.

Jomen: Även långt före såväl 1929 som 1939 vimlar det av prinsesstårtor. Här ett recept från 1924 (klicka fram för läslig version).

- SvD 5 april 1924

Varken smak eller utseende stämmer med våra prinsesstårtor: Garneringsbeskrivningen ger spritsad grädde med hackade söt- och pistaschmandlar.

I en föredömligt tydlig Konsum-annons från DN 24 januari 1936 framgår det att prinsesstårtan motsvarar vår — trots att den är flera år före Mera god mat. Går det ändå att få ihop på något sätt?

*

Dagens prinsesstårta hette alltså ursprungligen "grön tårta". Samtidigt fanns det flera icke-gröna prinsesstårtor på marknaden. När inträffade det steg i tårtevolutionen då "grön tårta" blev ensam prinsesstårta? Det är en lurigare fråga som jag ännu inte hittat svaret på.

Lördagsfråga 667: Muppar

1. Kermit Roosevelt, son till president Teddy.
2. Ur filmen Piggy (2012). Paul Anderson (t h) i titelrollen.
3. Tore Wretman såklart, den svenske kocken par excellence. Här på Teatergrillen, som han öppnade strax efter kriget.
4. Hunter S. Thompson. Fotot togs i Las Vegas, som jag förstått det samtidigt som han skrev vad som skulle bli hans överlägset mest kända bok: Fear and loathing in Las Vegas (1971). I boken förekommer en viss Gonzo som gett namn åt så kallad gonzo journalism.

Kermit, Piggy, svenske kocken och Gonzo. Den satte Tomas. "Veteranerna på balkongen" han nämnde syftade på The Muppet Shows pålitliga häcklare Statler och Waldorf. Deras namn syftar f ö på två New York-hotell: Statler Hilton och Waldorf-Astoria. Och — jag var tvungen att kolla — mupp-Waldorfs namn är, på intrikata vägar, samma Waldorf som i Waldorfpedagogik.

Nästa jordskred vid Göta älv

Surte 1950. En (1) person omkom, vilket verkar mirakulöst lindrigt när man ser skadorna.

Göta 1957. Tre personer omkom. Detta ras var även volymmässigt betydligt större än Surteraset men har alltid fått mindre uppmärksamhet. Kanske berodde det på att Surteraset drabbade ett samhälle, Götaraset ett industriområde.

Tuve 1977. Nio omkom vilket är den högsta dödssiffran i sammanhanget, åtminstone under modern tid. Älvdalen skymtar t v.

Jordfallet, mest känt för Jordfallsbron. Nu hoppar vi lite i tiden — men varför inte? Förvisso har det förekommit fler jordskred (som kunde kallas "jordfall" förr) utmed Göta älv i mellantiden. Men inget av dem har varit större än det 1150, och få av dem syns så här tydligt än idag. För den utbuktning där man placerat ett industriområde, så passande mellan väg/järnväg och älv, skapades under några högintensiva sekunder för mindre än tusen år sedan.

Dagens Göta älvdal är en skugga av vad den varit. För bara några dussin generationer sedan var dalen en havsvik, bred och framför allt lång (se även bloggposten Hising Island). Då behövde man inte trängas för att ta sig upp till exempelvis Lödöse eller fallen vid Trollhättan! — Sedan dess har landet stigit, havet dragit sig tillbaka och viken ersatts av en älv. Ett marint minne utgörs av den så kallade kvickleran. Likt kvicksand kan den, under vissa omständigheter, gå från tämligen fast form till flytande. Det är därför Göta älvdalen är Sveriges skredkänsligaste område. Det har inträffat många fler skred än de här uppräknade (även för betydligt längre sedan), och vi vet att det kommer att komma fler. På så sätt är "rasrisk" fel ord; "risken" för att ras inträffar här är 100 %. Det är som en pandemi: Frågan är inte om ett mindre, större eller jättestort jordskred kommer att inträffa här, utan när. Och inte minst var …

Ingen faktoid idag, men ett påminnande om en naturkatastrof som kommer att inträffa.

Lördagsfråga 667

Jag är mer nöjd med den övre halvans ledtrådar, men men.

Bondbrudar

Klar låg himlen över viken,
solen stekte hett,
och vid Haga ringde Hagas
gälla vällingklocka ett.
Brunnskogs kyrka stod och lyste
som en bondbrud, grann och ny.

- Ursula Andress i Agent 007 med rätt att döda (1962) samt Gustaf Fröding, "Vackert väder", ur Gitarr och dragharmonika (1891)

Frödings bondbrud är något odelat positiv, "grann och ny".

I den 1847 utgivna Ordbok öfver svenska språket är det mer blandat. Almqvist (Carl Jonas Love, just han) nämner dels en neutral betydelse, dels ett ordspråks "bondbrud" som syftar på någon som klär och smyckar sig med mer intensitet än smak.

Sedan 1960-talet stavas Bondbrudar med stort B och syftar på Bondfilmerna. Jag har ingen aning om hur många som känner till den äldre betydelsen idag — jag gjorde det inte fram tills nyss — men antar att kunskapen var större när betydelsen skiftade. Om moderna "Bondbrud" lanserades som en medveten ordvits har den medvetenheten dock försvunnit sedan länge.