"Mellanmjölkens land" finns det fåkunniga som säger, syftande på Sverige — som om mellanmjölk bara skulle finnas här! Den som tror något sådant kan inte ha varit utrikes särskilt mycket, för visst finns mjölk med en fetthalt på 1–2 % lite varstans (inventerat i bloggposten Mellanmjölkens länder). Om detta skulle kunna betyda något, och i så fall vad, är naturligtvis en helt annan fråga.
Ännu en helt annan fråga är om det finns några drycker som verkligen bara finns i Sverige?
Här är ett förslag:
- "Tradition sedan 1911" syftar inte på äppelläsken utan på Herrljunga Saftfabriks- & försäljnings-AB
Cider är sedan långt tillbaka jäst must av äpplen och/eller päron. Länge fick sådan inte tillverkas i Sverige, åtminstone inte med nämnvärd alkoholstyrka. Först 1969 lanserades "svensk" cider; eller varför inte svensk "cider". För den läsk med äppel- och/eller päronsmak som vi då fick lära oss kalla cider har bara den grundläggande smakråvaran gemensam med faktisk cider. Jag vet inte om det är snabbköpsciderns fel att riktig cider (ännu) inte riktigt slagit i Sverige, även om utbudet idag förvisso är helt annorlunda än 1969.
- SvD 22 maj 1969
Här är ett annat förslag, utan bismak:
- "Militärer som dricker punsch" är en hyfsat rik genre i de historiska bildarkiven. Här är det löjtnanterna Giesecke och Sparre som sitter och myser ca 1904. Notera även cigarrerna som väntar i förgrunden. Grejer.
Punsch har druckits i Sverige och Finland sedan strax före mitten av 1700-talet. Det var då våra första ostindiefarare kom tillbaka med spännande arrak i lasten, en haltig dryck som tillsammans med socker, citronsaft, te och vatten blir punsch. Då dracks drycken mest över hela Europa. De första hundra åren uteslutande varm, en sed som lever kvar på sina håll. Sedan började den även avnjutas kall och i betydligt större mängder, inte minst av studenter. Idag torde den mesta punschen konsumeras i kretsar där historisk läggning kombineras med studentikost eller militärt intresse.
Men bara i Sverige och Finland. Någonstans på vägen verkar resten av Europa ha tappat intresset. Idag tillverkas förresten klassiska märken som Flaggpunsch och Caloric (vars högintressanta namn jag tog upp i bloggposten Caloric) i Finland minsann. Men det finns även ett antal helsvenska märken — fattas bara.
4 kommentarer:
Hej
Jag har alltid tolkat "mellanmjölkens land" som en variant av "landet lagom". Alltså inte som att mellanmjölk är unikt för Sverige utan som att vi gillar det lagoma alternativet.
Tack för en bra blogg!
Punschen lär finnas/ha funnits på andra sidan pölen också. Den amerikanske stormästaren i schack Reuben Fine, på 30-talet en av de allra bästa spelarna i världen, har ett kapitel betitlat "I learn to drink Swedish punch" i sin bok "Lessons from my games". Där berättar han att Frank Marshall, en annan spelstark amerikansk stormästare, inför en simultanföreställning druckit punch, som han trodde var ungefär lika stark som den amerikanska versionen. Resultatet från simultanen blev därför, som Fine uttrycker det, "otryckbart"... Själv höll han sig nykter och vann den turnering han deltog i.
1907: Jag har alltid tolkat "mellanmjölkens land" som ett försök att göra sig lustig över "lagom", mer präglat av barnslighet än skarpsinne.
bosjo: Punch utan s är en vanlig beteckning på en mängd vitt skilda drycker. Etymologiskt sett är det samma ord men de gick skilda vägar för länge sedan. En beteckning som "Swedish punch" verkar snarare förstärka svenskheten. Om den fanns att köpa i USA på 1930-talet är det iofs intressant. Kanske en koppling till svenskkolonier?
Nja, jag skulle snarare tro att det fanns något som amerikanarna kallade punch, som hade (helt?) andra egenskaper än den svenska punschen. Fine skriver: "Actually Swedish punch is about as powerful as our straight whisky." Jag har dålig koll på olika typer av alkohol och deras styrka, men tydligen var den amerikanska versionen betydligt svagare. Eller så var den svenska versionen så god att Marshall lockades att ta något glas för mycket.
Skicka en kommentar