Antivax 1915

Det förefaller nästan, som om vaccinationsmotståndarna icke trodde på riktigheten av sin egen ståndpunkt, utan ansåge sig behöva taga till utöver vad som kan vara sant. Ett sådant tillvägagående skapar misstro till påståenden som man icke kan kontrollera, när man märker, hur galet det framställts, som man kunnat kontrollera.

- Henning Biörklund (1849–1937), konservativ ledamot i riksdagens första kammare, i debatt den 19 maj 1915 om Lagförslag mot skyddskoppympning

Här är två käpphästar jag framfört ett antal gånger, och som jag kommer att fortsätta att tjata om:

1. Det irrationella vaccinmotståndet är inget större problem i Sverige. De allra, allra flesta vaccinerar sig och sina barn. Vår flockimmunitet mot vaccinerbara sjukdomar är, i stort sett, god.
2. Det irrationella vaccinmotståndet är inte nytt. Folk har tvivlat och protesterat från första början (rentav längre än så, om man räknar in den s k variolisation man körde med innan Jenner lanserade det första moderna vaccinet). Se t ex bloggposten 200 år av vaccinmotstånd.

Man behöver inte leta länge för att se samma sorts argument och motargument dyka upp, gång på gång på gång. Jämför t ex dessa tre citat, ur ett enda inlägg av en enda av de vaccinmotståndare Biörklund debatterade mot våren 1915:

Hur många teorier ha icke läkarne redan fått uppgiva, som under tidernas lopp proklamerats som bestämda fakta, som axiom, som icke kunna ryggas. 

När en far eller mor äro levande övertygade om att de skulle skada sitt barn genom att låta vaccinera det, då bör det icke förundra herrarna, att de också reagera emot ett tvång, sådant som detta. 

Det är just detta förhållande, isoleringen av de sjuka och de sanitära åtgärder man vidtagit, som måste sägas vara den verkliga anledningen till att epidemierna där [London] gått ned.

- Karl August Nilsson (1864–1922), liberal

Justera stavning och ordval, och ingenting skiljer påståendena från de som cirkulerar idag.

Förslaget som debatterades blev så småningom lag:

I Sverige är vaccinationen f. n. reglerad genom lagen om skyddskoppympning af 2 juni 1916, hvilken lag trädde i kraft 1 jan. 1917. Barn skall undergå skyddskoppympning senast under det kalenderår, då det fyller 6 år.

- Nordisk Familjebok: Vaccination (1921)

Men antivaxarnas arbete blev inte spårlöst:

Enär af motståndare till vaccinationen anförts, att barn tagit skada däraf, har i 1916 års lag stadgats att, om den, som är ansvarig för barns befordran till ympning, hyser farhåga för, att ympningen skall för barnet medföra ohälsa, som ej är blott tillfällig, och det med hänsyn till förebragta omständigheter kan antas, att sådan farhåga har sin grund i vederbörandes personliga erfarenhet af något fall af dylik ohälsa i samband med ympning af barn, må barnet undantas från ympning, hvarvid skriftlig ansökan därom skall inges till Medicinalstyrelsen senast under det kalenderår, då barnet fyller 5 år.

- Ibid.

Antivaxare har alltså påverkat svensk lagstiftning, och det för över hundra år sedan.

Här ska det sägas att historien, faktiskt, gett rätt, inte åt det irrationella vaccinmotståndet men mot tvånget. Folk gillar inte tvång; det gäller förvisso inte bara vaccinationer. Dagens svenska vaccinprogram bygger på frivillighet. Det är inte att böja sig för antivaxarna; det är det som funkar bäst eftersom det är så folk funkar.