Varför idrottarna biter i medaljerna

- Ben Morse: Why olympians bite their medals and what they do with them, CNN 29 juli 2021

Rubriken lovar mer än artikeln håller. Den försöker inte ens att ta reda på varifrån bitandet kommer.

David Wallechinsky, Executive Committee Member of the International Society of Olympic Historians, told CNN in 2012 that it's probably an attempt to satisfy the media.

- Ibid.

Att bita i mynt är ett gammalt knep. Syftet är att avgöra om myntet är äkta eller inte. Jag är inte helt säker på vad bettet tänks avslöja: om ett guldmynt är tillräckligt mjukt för att lämna bitmärken eller silvermynt innehåller för mycket mjukare bly? Hur som helst så är det den gesten som återuppstått, på skoj såklart, i olympiska sammanhang.

Hur väl det fungerar är givetvis en helt annan fråga.

Så här kunde det se ut (även om hundar ytterst sällan fick den äran):

- Buster låter hunden Tige pröva ett förfalskat mynt; från The Comic Section of The Topeka State Journal, 30 oktober 1915

Ett svensk exempel, på en påhittad person som utförde den kända ritualen, hittas i en modern klassiker:

Jag kände en gång en fotograf som var så snål så att han bet i varenda femöring [gjord av koppar] för att se om den var äkta, och en dag så bet han av en guldtand och fick en inflammation och sen så … [nämns inte fotografen med ett ord mer]

- Max Lundgren, Pojken med guldbyxorna (1967)

Kuriosa: De olympiska guldmedaljerna utgörs av över ett halvt kilo silver — man kan slå ihjäl folk med dem — överdragna med minst sex gram rent guld.

Ytterligare kuriosa: De olympiska bronsmedaljerna utgörs inte av brons utan av mässing (koppar och zink).