En gumma jag inte sett på länge hälsade på. Hon hade varit rätt illa sjuk.
– Nå, men då har ni väl frågat läkare?
– Nää då, i Järnboås ha vi ett recept efter Floderus, så jag blev nog bra ändå.
- Alfhild Cnattingius, I Bergslagen för femtio år sedan (1925)
Floderus var Björn Mathias Floderus (1830–1882), stadsläkare i Nora från 1859. Vid något tillfälle skrev han ut ett recept till en patient i Järnboås ett par mil utanför staden, Gud vet med och mot vad. Men när läkemedlet hämtats ut kasserades inte receptet, o nej. Det sparades och återanvändes när folk blev sjuka. Vilka diagnoser som nu ansågs passa, eller hur man tänkte.
Inte för att Floderus recept i sig, ställt till rätt patient med rätt diagnos, behövde vara kvacksalveri (med reservation för hur det skulle kunna räknas idag …). Men folk tänker som de gör. Ett medel som botar en sjukdom kan bota varje sjukdom — den slutsatsen behöver inte vara särskilt långsökt. Och genom tiderna har olika medel fått status som panacea, det enda man egentligen behöver.
Bland de apotekspreparat, vilka i våra dagar övertagit universalmedicinernas roll och finna okritisk folklig användning, står väl aspirinet, dvs acetylsalicylsyran, främst.
- Mikaël Söderström, Läkarkonst, kvacksalveri och vidskepelse (1926)
Vad heter vår tids universalmedel? Ett förslag är glutenfritt som många fortfarande tillskriver fantastiska egenskaper, och som lett till en flod av glutenfattiga varor. (Jag misstänker att mången "glutenfri" macka som serveras inte alls är det.)
Ett annat och betydligt besvärligare skulle kunna vara antibiotika. Nu är visserligen antibiotika nära nog ett undermedel, rätt använt mot rätt sjukor. Men dess krafter har gjort att det kommit att uppfattas som ett universalmedel. Folk världen över — om än, så vitt jag vet, inte så mycket i Sverige, tack och lov — kräver att få antibiotika; varför ska de annars gå till läkaren? Vare sig det gäller sjukor där rätt antibiotika fungerar, eller sådana där inget antibiotika hjälper (som virusinfektioner).
A survey of 1000 pediatricians found that half often felt pressure from patients' parents to prescribe antibiotics for illnesses not requiring antimicrobial therapy.
- David Karras, Patients who Demand Antibiotics and the Doctors who Prescribe Them, Emergency Medicine News, februari 2002
Den tilltagande antibiotikaresistensen beror förvisso inte enbart men avgjort delvis på sådant utskrivande av antibiotika där ingen antibiotika behövs. Det är ett undermedel vars uppfattade status som universalmedel bidrar till ett stort och ökande problem, på ett helt annat sätt än aspirin eller Floderus recept.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar