Hur högt går gravitationen?

Det franska rymdturismbolaget Zephalto har en ny affärsidé: lyxmiddagar i rymden. Eller åtminstone mycket högt upp.

Sex gäster kliver in i en stratosfärisk ballong som stiger till 25 kilometers höjd där den sedan uppehåller sig under några timmar medan gästerna serveras en flerrättersmiddag tillagad av en Michelinbelönad kock.

Citatet kommer från en krönika i SvD som ifrågasätter konceptet. Inte utifrån vad krönikören kallar ”världsfrånvänt vansinne”, utan med tanke på matförgiftningar.

Toalettbesök i rymden är komplicerade saker. Tyngdlösheten gör att grejerna inte faller neråt som vi är vana vid här nere på jorden. Astronauter drillas i konsten att kissa i en tratt som är kopplad till en dammsugarliknande slang – och att spänna fast låren med bälte och trycka ner skinkorna stenhårt mot den pyttelilla sitsen, så att rymdtoalettens vakuum får utrymme att göra sitt jobb.

- Hugo Rehnberg: En Michelin-krog i rymden är en dålig idé, SvD 26 maj 2023

Vänta nu … Var kom tyngdlösheten in? ”Restaurangen” skulle inte ligga i någon rymdstation à la ISS utan i en ballong. Tror krönikören att man är tyngdlös i en ballong?

Detta är en variant på en klassisk faktoid, som går ut på att man skulle vara tyngdlös i rymden. Även om man så befinner sig i omloppsbana på 400 km höjd, där ISS ligger. Liksom, åtminstone enligt denne krönikör, på futtiga 25 km höjd (rymdens början förläggs som regel till den tämligen godtyckligt valda höjden 100 km). Det är bara två och en halv gång högre än trafikplanens rutter. Och om man känner sig märkbart lättare ombord på ett sådant, så beror det på att planet sjunker. Vilket faktiskt ligger nära fenomenet med tyngdlöshet på rymdstationer.

Att man är tyngdlös i rymdstationer beror inte på att man befinner sig utanför jordens gravitationsfält, för det gör man inte. Om man jämför dess höjd på (för att ta ISS som exempel) 400 km med jordens diameter på drygt 12 700 km inser man att man nätt och jämt lämnat jordytan. Noga räknat är gravitationen ombord på ISS ca 88 % av den gravitation du och jag känner just nu (ännu noggrannare räknat känner du och jag nog inte exakt samma gravitation, för den varierar från punkt till punkt på jordytan). Nej, att man är tyngdlös i ISS beror på att man faller ner mot jorden. Att avståndet inte minskar beror på att man samtidigt flyger fram utmed jordytan, så fallet följer jordytans kurvatur.

Redan Newton visade att satelliter faller. Han gjorde ett tankeexperiment med en kanon, placerad vid V. En relativt liten krutladdning gör att kulan landar vid D, en större att den landar vid E, en ännu större vid F … Och laddar man kanonen tillräckligt mycket flyger kulan, åtminstone i teorin, så långt att fallet följer markens kurvatur, hela vägen runt, varv på varv på varv … (Vi bortser från luftmotståndet.) Då har den hamnat i omloppsbana runt jorden.

Jag har tagit upp denna myt helt kort på faktoider.nu: Tyngdlöshet i rymden.

(För övrigt föredrar jag den rubrik som krönikan först fick, och som bevarats i sidans URL och HTML-titel: ”I rymden kan ingen höra dig kräkas”.)