2018-04-13

"Omgiven av idioter" är pseudovetenskapligt skräp

Dagens bloggpost blir ett uppmärksammande av Jonas Hjalmar Bloms bloggpost med den något längre rubriken Vad du bör vara medveten om när du läser Omgiven Av Idioter och kategoriserar människor i fyra färger. Den handlar om Thomas Eriksons bok från 2014. Den har inte bara blivit en storsäljare på senare år, utan är en av de mest framgångsrika böcker inom den psykologiska genren detta land har sett.

Då är det desto tråkigare att boken är pseudovetenskap och skräp.

Blom inleder föredömligt men en sammanfattning, ett abstract eller too long, didn't read som det också kallas:
TLDR: Att läsa Omgiven Av Idioter är underhållande, på samma sätt som det är underhållande att läsa horoskop. Däremot är den lika usel som horoskop när det handlar om att förstå andra människor, eller att använda i rekrytering och personlig utveckling, där det finns andra test som är avsevärt bättre.
- Jonas Hjalmar Blom: Vad du bör vara medveten om när du läser Omgiven Av Idioter och kategoriserar människor i fyra färger, 11 april 2018

Låt den bli en aptitretare. För artikeln är väl värd att läsa i sin helhet. Även den som aldrig hört talas om Erikson eller den enfaldiga fyrfärgs-klassificeringen kan njuta av en sågning av denna kaliber.
Alltså, författaren till Omgiven Av Idioter har förstått några saker fel:
  • Vetenskap innebär inte att handplocka exempel ur historien för att underbygga sitt eget budskap.
  • Vetenskap innebär inte att säga ”forskningen visar” och sedan inte berätta vilken forskning man menar.
  • Vetenskap innebär inte att hänvisa till en 90 år gammal bok, som handlar om något annat än det man försöker att presentera och som senare vederlagts.
  • Vetenskap innebär inte att hitta belägg för sina teorier, utan om att falsifiera dem.
  

4 kommentarer:

Kurt sa...

Det finns en konstig tradition i Sverige att man aldrig kan såga en bok i en recension, det borde göras oftare

Anonym sa...

Kul att ni gillade blogginlägget. Alltid fint att få veta att andra delar en sund skepticism.

Hexmaster sa...

Tack för ett genomarbetat och klokt inlägg! Det är synd att det ska behövas göras, bra att någon gör det.

AH sa...

Ser att Jonas skrivit en uppföljare till tidigare blogginlägg väl värt att läsa:

https://www.jonashjalmarblom.com/blog/2018/6/10/disc_konsekvenser

Nu har jag själv inte läst boken, men läst en del om indelningarna i färger på nätet och även gjort ett test jag hittade. Jag lyssnade också på ett avsnitt av Framgångspodden där Thomas Erikson medverkade. Inte oväntat dyker den klassiska fascinationen med äldre upptäckter upp i podden, som om det skulle vara en kvalitetsmarkör. Att testet har anor från Hippokrates skulle jag snarare se som en svaghet än en styrka då jag gissar Hippokrates hade mer fel än rätt, även om hans bidrag till läkekonsten har varit oerhört viktiga. Sedan betyder ”bygger på gammal kunskap” så klart inte alltid det de säger. Rätt ofta är kopplingen i stort sett obefintlig eller åtminstone väldigt svag.

Hur som helst tycker jag det är lite kul att jämförelsen med horoskop kommer upp i Framgångspodden, varvid Thomas Erikson argt påpekar att DISC-metoden bygger på sjukt mycket forskning (ja, han använde uttrycket ”sjukt”). Ska man tro Jonas inlägg i debatten verkar det dock inte som det stämmer. I ett visst avseende håller jag emellertid med om att det inte går att jämföra horoskop med DISC. Vilket stjärntecken vi har beror på slumpen, medan vilken DISC-grupp vi kommer att tillhöra beror på självuppskattningar. Det vore således konstigt om inte fler kände sig hemma i sin DISC-grupp än i sitt stjärntecken.

Igenkänningsfaktorn verkar annars vara det största argumentet DISC-förespråkarna har. Minns en gång i tiden då vi gjorde Myers-Briggs-testet på jobbet. Hade svårt att dela den Halleluja-stämning som fanns hos ledningen då det gäller resultatet. Det är ju inte så konstigt om ett test visar att jag är ungefär den person som jag påstår att jag är då jag svarar på frågorna, det hade snarare varit konstigt annars. Gällande DISC reagerar jag annars på att jag tycker skärningen är lite konstig. Det sätt de kokat ner ett antal dimensioner till två gör att jag tycker röd och grön liknar varandra betydligt mer än de tänkt då det ska vara motsatsfärger. Det är i dessa färger jag känner mig mest hemma om jag måste välja. För att vara lite anekdotiskt skulle jag dock gissa att de flesta som känner mig tänker på mig som en grön person. Folk som träffade mig för första gången skulle nog kunna ha väldigt olika uppfattning beroende på mina ämneskunskaper i det som diskuteras, hur pigg är jag, hur jag mår psykiskt, osv.

Apropå titeln till boken kan jag inte hjälpa att tänka på att det skulle kunna göras om till en rätt bra titeln till en bok om Dunning-Kruger-effekten. En sådan bok skulle kunna heta ungefär ”Känner du dig omgiven av idioter, då är det troligtvis du som är idioten”. Vet dock inte om den skulle sälja, men jag skulle tycka den var rätt kul titel.