Hur ett digitalt tidningsarkiv (inte) ska se ut

Man har ju sett en del digitala tidningsarkiv.

Ofta är grundmaterialet, de inscannade sidorna, utmärkt; ibland kan urvalet ifrågasättas, ibland saknas årgångar eller nummer på ett irriterande men förmodligen förklarligt sätt. Ibland finns texten OCR:ad (automatiskt tolkad till sökbar text); ibland är materialet så svårtolkat för programmen (knepiga stilar och gryniga mikrofilmer i förening) att man nästan hade kunnat vara utan den, men icke desto mindre är även usel OCR-text bättre än ingen alls.

Men för det mesta ligger de största bristerna i presentationen av materialet. Det går inte att söka på något vettigt sätt, eller så är sökmotorerna handikappade helt i onödan. Det är svårt att tänka sig en modern sökmotor där man inte brytt sig om att implementera sökningar på fraser, där du kan söka på "Sveriges" och "kung", men inte på "Sveriges kung". (Exemplet gäller självaste KB:s Digitaliserade svenska dagstidningar; där finns det fler onödiga brister men jag sätter punkt här för att inte lacka ur fullständigt.)

Ibland kan man begränsa datum genom att skriva in YYYY, YYYY-MM eller YYYY-MM-DD vilket man vill. Andra gånger måste man pillra runt i en förmodat användarvänlig kalenderruta eller välja årtal i jättelånga menyer. Det ser nog bättre ut men är i längden avgjort knöligare att använda.

Ett av de mest fantastiska digitala arkiven är JSTOR för vetenskapliga tidskrifter, journals. (Av flera anledningar borde det vara fritt för allmänheten att söka i men är det, av någon anledning, inte.) Dess förra sökmotor var suboptimal, dess nuvarande ser bättre ut men fungerar sämre, och dess "Beta Search" ska jag inte gå in på av samma anledning som ovan.

Sökmotorer som ser snyggare ut fungerar ofta sämre. Andra gånger fungerar de lika illa som de ser ut. Inte av nödvändighet, utan ... Ja, varför?

Vad är det egentligen med folk som ansvarar för att göra digitala arkiv tillgängliga? Förser man fantastiskt material med halvkassa sökmöjligheter av ointresse, inkompetens eller på pin kiv?

För att avsluta i en muntrare ton: Här är ett digitalt tidningsarkiv som levererar på alla fronter. Det är rentav helgratis, utan inskränkningar. Även den som inte är jätteduktig på tyska och/eller fraktur kan ha såväl nytta som nöje av det.

ANNO står för AustriaN Newspapers Online. Det hittas på anno.onb.ac.at. Det finns fritextsökning men min favorit är det kronologiska bläddrandet: Jahresübersicht der Zeitungen. Där hittar man ett hav av årtal. De länkade är de där man hittar digitaliserade tidningar.

Låt oss till exempel gå in på ödesåret 1914. Länkade datum är återigen de som har arkiverade tidningar kopplade till sig.

Vi väljer dagens datum, den 8 juni (som tydligen var en måndag). Vad kunde folk i dubbelmonarkin läsa om för prick hundra år sedan? Vi hittar inte mindre än trettio förstasidor; så många tidningar som gavs ut just denna dag har man arkiverade.

Vi väljer Die Neue Zeitung, en dagstidning från Wien. Ett klick till så ser vi att den rymde åtta sidor:

En av dem ser särskilt intressant ut:

Sidorna är scannade i tillräckligt hög upplösning för att man ska kunna dechiffrera den ofta finstilta och inte alltför lättlästa texten.

Så kan man, med lite språkkunskaper och/eller hjälpmedel, efter några klick läsa om den äventyrliga fallskärmshopperskan på sid 5 i Die Neue Zeitung den 8 juni 1914. Det är så det ska se ut.

Lördagsfråga 315

Dagen D

De faktoider som förekommer om D-dagen och invasionen i Normandie är inte så mycket rena osanningar som mer eller mindre vaga missuppfattningar, saker som folk "fått för sig". Det gör dem svårare att nagla fast och avfärda. Här är några exempel på oomtvistliga fakta som kanske förvånar en och annan.

Invasionen i Normandie den 6 juni 1944 var inte den första allierade invasionen av Europa. Bortsett från den annalkande Röda armén så hade de allierade påbörjat invasionen av Sicilien den 10 juli 1943 och därefter Italiens tåspets den 3 september 1943. Den 6 juni 1944 hade man just erövrat Rom.

Normandie var en viktig krigsskådeplats men inte den avgörande. Fyra av fem tyska soldater som stupade gjorde det på östfronten. Det var framför allt där kriget avgjordes.

Ett exempel: Förlusterna på stränderna den 6 juni utgjorde sammanlagt omkring 20 000, mycket ungefärligt, båda sidorna inräknade. Var det ett exceptionellt blodbad? Tja; men det motsvarade en ordinär dag vid Stalingrad, ett slag som pågick i fem månader.

Invasionen har kommit att uppfattas som en i huvudsak amerikansk angelägenhet. Oavsett det intryck man kan få av filmer, Band of Brothers etc så var de brittiska soldaterna, fartygen och flygplanen betydligt fler än de amerikanska.

Operation "Overlord" utgjorde hela slaget om Normandie. Landstigningen den 6 juni kallades "Neptune".

Kändisar citeras

Vad är detta? Det är ett citat som ska ha sagts av Taylor Swift, amerikansk singer-songwriter, som tillskrivs Adolf Hitler.

Det är den givna reaktionen på detta tilltag, där Emily Pattinson tillskriver Taylor Swift citat från Adolf Hitler: Not Real Taylor Swift Quotes.

(Har inte dubbelkollat citaten men utgår ifrån att de är äkta.)

Här är ett liknande hyss som jag roat mig med: Adolf Hitler citeras.

Det är citat som oriktigt tillskrivs Albert Einstein som jag lika oriktigt tillskriver Adolf Hitler, bara för att se hur det blir.


Tack till Gustav som tipsade om Taylor Swift-sidan

Dagen R

Det är något särskilt med den allra första recensionen.

Tills dess har författaren befunnit sig i ett tillstånd av mer eller mindre fullständig osäkerhet. (Så fungerar åtminstone undertecknad.) Hur kommer boken att tas emot? Finns där någon skevhet eller groda så stor att den gått förbi alla som jobbat med den? Är någon formulering upplagd för att missförstås?

NSD (Norrländska Socialdemokraten, "Norrländskan") blev först ut på recensionsdagen den 4 juni. Recensionen är mer återgivning än bedömning, men Hans Olov Ohlson finner boken intressant och lärorik. Han konstaterar att jag anser kriget ha varit i stort sett oundvikligt och att Tyskland bär största skulden.

"Olausson växlar på vederhäftigt sätt mellan de många bakomliggande orsakerna till kriget och en väldokumenterad beskrivning av de kronologiska turerna före krigsutbrottet."

Utan att anmärka på recensionen i sig (författare ska inte recensera recensioner!) så finns ett sakfel, där sakernas verkliga tillstånd är något jag deklarerar med eftertryck: Storbritanniens relation med Frankrike respektive Ryssland var av långt vagare och svagare sort än någon militär allians.

Till sist kallar Ohlson 1914 för "förspelets år". Det hade vart en fin undertitel.

Om skotten som ändrade allt

I Dagens Nyheter den 1 juni 2014 hade Thomas Hall en längre artikel om skotten i Sarajevo: Skotten som ändrade allt. Den är skriven med utgångspunkt från dagens Sarajevo, med lokalfärg från en avlägsen Princip-släkting med flera, och åtskilliga tillbakablickar såväl hundra som tjugo år tillbaka. Att historien är ständigt närvarande på Balkan må vara en klyscha, men den är inte mindre sann för det.

Ett påpekande som saknas här, och som jag i efterhand önskat att jag gjort i min bok, rör det faktum att Gavrilo Princip dog i fångenskap i Theresienstadt. Några år senare skulle den staden bli känd som "mönstergettot", med KZ Theresienstadt.

Jag har hittat två uppgifter värda att korrigera. Den ena rör ententens natur:

"... Serbien sökte stöd hos Ryssland, som dessutom var allierat med Storbritannien och Frankrike."

Detta skulle kunna vara den mest ingrodda faktoiden av alla beträffande världsläget inför krigsutbrottet. För Ryssland var inte allierat med Storbritannien. Inte heller var Frankrike och Storbritannien allierade.

Trippelententen Storbritannien-Frankrike-Ryssland utgjordes av en faktisk allians (Frankrike-Ryssland) samt två stycken "hjärtliga samförstånd" (ungefärlig översättning av entente cordiale). De senare utgjorde inte några militära försvarsallianser utan var just överenskommelser, med annat innehåll och annan karaktär. När kriget kom hade de mycket väl kunnat viftas bort.

Den andra rör det ena mordoffrets tillstånd:

"Princip drog fram sin pistol och avfyrade två skott - det första träffade den gravida Sophie i magen, det andra rev upp ett stort sår i Franz Ferdinands hals."

Att hertiginnan Sophie skulle ha varit gravid när hon mördades är en skröna. Den dyker upp lite här och var, sällan i "bättre sammanhang" men tillräckligt ofta för att kunna lura folk. Jag har ännu inte hittat någon utredning av dess historia.


Här är en minst lika intressant text: Så skrev DN dagen efter skotten i Sarajevo. Texten rymmer ett myller av fel; även för hundra år sedan kunde det bli så när det skulle gå snabbt.

Lördagsfråga: (Operation) Neptunus

1. Tjeckoslovakien 1964: Lådor med en mängd uppgifter om nazist-kollaboratörer hittas i en sjö. I själva verket var syftet att peka ut västerländska agenter i östeuropa. Lådorna hade inte legat i sjön i tjugo år utan några veckor. Det hela avslöjdes några år senare av en avhoppad agent. Övningen hade kallats operation Neptunus.
2. Kung Neptun var en stadig galt som under andra världskriget drog in miljoner åt det amerikanska försvaret. Han förevisades med krona och mantel, och olika styckdelar styckdelar (eller rentav hans grymtningar) auktionerades ut. Alla visste att det inte var något bokstavligt köpande utan att pengarna skulle gå till krigsmakten. Neptun överlevde varje auktion och kunde, likt en modern Särimner, bjudas ut dag efter dag.
3. Milles Poseidon, Göteborgs signaturfigur, började som Neptunus. Hur och varför han blev grekisk förtäljer inte historien, bara att.
4. Det ingripande som blev slutet på Osama, här i den berömda Bert-bilden, kallades operation Neptune Spear.

Fyra Neptunus, två rentav som operationer. Det visste Ole Bull utan vidare.

Av de som inte satte frågan torde många ändå känna till historiens mest berömda operation Neptunus. Eftersom det snart är jämnt 70 år sedan landstigningen kan man tänka sig att den kolorerade historiepressen fylls av Normandie-material, Utah Beach och allt det där -- som vanligt, alltså; det mest spännande ska bli att se hur de bär sig åt för att markera en händelse som de skildrat stup i kvarten i åratal.

Waldorf-reklam från TT

"Stolt grundare. Wei Yueling, rektor på Waldorfskolan Hairong i Guangzhou. Flera hundra barn står i kö till hans skola."

Om man kritiserar, eller så bara beskriver, vad antroposoferna ägnar sig åt i sitt biodynamiska jordbruk, sin medicin eller sina Waldorfskolor, så får man ofta frågan vad problemet är: Varför inte låta dem hållas?

Bortsett från uppenbara problem med mediciner som inte fungerar eller pedagogik som är lika värdelös som snurrig så är antroposofernas hemlighetsmakeri intressant. Om man frågar kristna eller muslimer vad deras läror går ut på så brukar det åtminstone inte hymlas med Jesus eller Muhammed, bibel eller Koran. Men det kan vara nästan lika besvärligt att få antroposofer att diskutera Rudolf Steiners andesyner som att diskutera högre OT-kurser med scientologer. Varför har så många av dem så svårt för att berätta om lärans grund, varför man gör som man gör och vad det hela går ut på?

Nyligen kom en artikel från TT, signerad Johan Nylander, om alternativa skolor i Kina. Den publicerades i bl.a. Göteborgs-Posten och Hallandsposten. En något längre version gavs ut av CNN redan i mars: The rise of alternative education in China. Den utger sig för att handla om olika alternativa skolor, men utöver korta omnämnanden av Montessori så är det Waldorf som är grejen.

"Båda [Montessori och Waldorf] utgår från en syn på att barns mognad sker i olika faser. Harmoni, estetik och barnets inneboende nyfikenhet är viktiga ingredienser."

Waldorfpedagogiken beskrivs mycket kort och förvillande, som vore den dels snarlik Montessori, dels grundad på allmänt bra saker som "harmoni" etc. Det beror, antar jag välvilligt, på bristande kunskap snarare än att journalisten vill luras. Den sammanfaller dock med antroposofernas marknadsföring av Waldorfskolorna: De berättar inte vad Steiner lär ut, går inte in på ockultism och knasfilosofi från förra sekelskiftet (fråga inte om Blavatsky), utan framhäver det mjuka, gulliga och mysiga.

Många av de beteckningar som används har helt olika betydelser inom och utanför antroposofin; de kan jämföras med fackuttryck. Exempelvis de "olika faser" som nämns i artikelns faktaruta. Det är väl ingen nyhet att barn genomgår olika mognadsfaser? Men det som egentligen avses är något mycket konkretare och fantastiskt mycket flummigare.

Enligt antroposofin genomgår barnet tre sjuårsperioder, där sju är det gamla magiska talet. Den första sjuårsperioden arbetar barnets så kallade eterkropp på att göra om den ärvda kroppen. När mjölktänderna ersätts med permanenta tänder är det ett tecken på att barnets nya, egna fysiska kropp tagit över, och att eterkroppen därmed är fri för andra, högre sysslor. Det är också därför barnen inte får lära sig läsa innan de är sju år; de ska inte kunna läsa innan de är sju. En annan välkänd fas är puberteten, men det är bara antroposoferna som vet att den beror på att astralkroppen dras in i den fysiska kroppen. Jomen.

Det finns en osannolik mängd andra konstigheter inom Waldorf, som de utsatta kan prata om hur länge som helst: den magiska dansen, varför man måste måla vått-i-vått med klumpiga penslar men aldrig med färgen svart, om morgonbönen som inte är en bön, om tekniska apparater (tv, datorer) som ondskans redskap eller varför mässling ses som något önskvärt ... Men det är sådant man vänjer sig vid, och rentav fäster sig vid, när man är inne i antroposofins sektliknande värld; ordet "församling" är verkligen väl valt:

"Cirka 40 familjer har flyttat till området där skolan ligger, vilket skapat en slags församling av likatänkande."

Huruvida Waldorf är att föredra framför stenhårda elitskolor är en helt annan fråga.


Se även Faktoider: Steiner, andesyner och offentlig sjukvård

Källor - först några skeptiska:
Den framgångsrika antroposofin, Anna Schytt och Sven Ove Hansson, Folkvett 2/1992
Skeptic's Dictionary: Rudolf Steiner
Zooey har en mängd artiklar i kategorin Waldorf

Och så två antroposofiska, där de för ovanlighetens skull berättar om hur antroposofin egentligen fungerar:
Why Waldorf Works [sic]: Waldorf Education - The Essential Phases Of Child Development
Anthromama: Teeth and Rebirth

Ett problem med att beskriva antroposofi för icke-antroposofer är att de tror att man skojar. Huruvida Johan Nylander på TT har djupare kunskaper om den värld som han gav oss en förledande glimt i gosig pastell av vet jag inte; kanske är han själv förledd av antroposofernas mjuka yttre. Han vore inte den förste.

Lördagsfråga 314

Captain Obvious!

Captain (som är engelska för "kapten") Obvious är, tro det eller ej, ingen seriefigur -- åtminstone inte än. Är detta något som borde tas upp av Snopes.com, Metros Viralgranskare, Mythbusters, Bengt af Klintberg eller undertecknad?

Med tanke på en del "myter" som verkligen tas upp vore det kanske inte så långsökt. I synnerhet Snopes på Facebook avslöjar den ena virala uppgiften efter den andra där 1) spridningen är osäker men tveksam och 2) ett avsevärt mått godtrogenhet krävs för att någon ska ta uppgiften på minsta allvar till att börja med.

Exempel: Forskare har upptäckt att solpaneler drar energi från solen

Å andra sidan är den enes självklarhet den andres förrädiska myt. Våra kontaktlandskap, på sociala medier eller AFK, kan se helt olika ut; där den ene stöter på samma fåniga plojskröna gång efter annan har den andre aldrig hört talas om den.


Captain Obvious har en kortfattad artikel på Wikipedia: Captain Obvious. Samt en minst lika bra på skoj-cyklopedin Uncyclopedia: Captain Obvious.

Korrelation och kausalitet

 

Civilingenjörer som tar doktorsexamen korrelerar med konsumtionen av mozzarella -- åtminstone i USA.

Antalet mord medelst ångor eller heta föremål korrelerar med åldern på Miss America.

Och intäkterna från skidanläggningar i USA korrelerar alldeles utomordentligt väl med antalet personer som dör genom att bli intrasslade i sina lakan.

Det är bara tre fina exempel från Tyler Vigens förträffliga sajt Spurious Correlations. Genom att jämföra en mängd kurvor av alla de slag hittar han, så klart, åtskilliga som är någorlunda eller påfallande lika. Man kan även få en siffra på hur väl kurvor korrelerar, som det heter; den kanske säger något för den som begriper sig på statistik (inte jag).

Vad betyder det då att två kurvor är lika? De kan ha ett samband, såklart; här kan mycket väl finnas vetenskap att göra. Men de behöver inte ha det.

Tänk på det, nästa gång det basuneras ut att X kan vara kopplat till Y. Som till exempel Green Jelly Beans Linked to Acne! hos xkcd: Significant.

Spelade vikingarna kubb

"KUBB is an ancient game which has been played in Scandinavia since the time of the Vikings."

Det är ett bra tag sedan jag senast frågade om kubbens ursprung. Nu kom jag mig för att dokumentera påståendena från åtminstone en tillverkare, och även skriva till dessa och fråga efter källor.

Få se vad de levererar. Eller om. Några särskilda förhoppningar har jag inte, och det beror inte bara på den hornhjälmade vikingen på förpackningens framsida.

Uppdaterat: Fick ett sorts svar.


"Texten på vår kartong ska inte ses som fakta. Vi har hämtat det från vandringsägen om att man spelade med vedklabbar. Men någon källa kan jag inte presentera."

- Sandra Sandin, "Marketing manager" på Bex Sport

Röster som räknas

Valmyndigheten val.se: Val till Europaparlamentet - Röster

"Då jag vet att både jag och min make röstade på enhet så tycker jag att det är märkligt att noll stycken röstat på 'övriga partier'..."

- Kommentar på Facebook-gruppen för partiet ENHET eller Enhet -- båda stavningarna förekommer av detta ganska speciella parti, där konspirationsteorierna aldrig är långt borta.

Rösterna räknades i vallokalen sedan den stängt. I den räkningen höll man reda på de partier som förväntades ta mandat. De övriga räknades in under posten "övriga partier". Det innebär ingalunda att de var bortglömda.

Sedan skickades alla valsedlar till respektive länsstyrelse. Där är de i skrivande stund och genomgår en noggrannare och omständligare räkning. Alla röster räknas om, och dessutom håller man reda på personröster och småpartier. De sistnämnda förs in i den långa listan på valmyndighetens hemsida. Där lägger de även ut flera sorters rådata kontinuerligt, för den som är riktigt nyfiken; till exempel Röster på partier som ej beställt valsedlar (semikolon-separerad lista).


I denna procedur skiljer man, som synes, på såväl stavningar som stora och små bokstäver. Det är därför ENHET har fler röster än Enhet men Svenkarnas parti färre än Svenskarnas parti, och Kristna värdepariet, Kristna värde partiet och KRISTNA VÄRDEPARTIET varsin rad.

(För tillfället ligger såväl de tre sistnämnda som Kristna Värdepartiet efter kristina värdepartiet. Jag har inte fått kläm på om det är ett skojparti eller inte.)

Men längre fram kommer stavningarna att normaliseras. Varför man är så noga med att hålla reda på dem vet jag inte. Men man är mycket noggranna. En valarbetare formulerade det som så, att det ska väldigt mycket till för att en röst ska räknas som ogiltig (om den inte är blank, men det är en annan historia).

Och för den som verkligen är nyfiken, eller boren rättshaverist, så sparas alla valsedlarna hos respektive länsstyrelse mandatperioden ut.

Lördagsfråga 313: Tre män i en båt

1. Så här brukar inte heliga hallucinationer framställas -- mannen som brutalt väcks av en rökig busunge med vuvuzela är Hieronymus, han som översatte bibeln till den latinska standardeditionen Versio Vulgata, den mest inflytelserika texten någonsin (tror jag).
2. Sankt Göran dräper drake.
3. Cytisus scoparius, harris.
4. Anne de Montmorency är en ganska viktig figur i europeisk och i synnerhet fransk 1500-talshistoria. Vad namnet beträffar så kunde såväl herrar som damer heta "Anne" vid den tiden; denne Anne delade rentav förnamn med en syster.

Jerome, George, Harris och Montmorency: Det är ju Tre män i båt för att inte tala om hunden. Det visste Christian som alluderade på historien om labyrinten vid Hampton Court, en klassisk episod bland många.

Wikisource: Tre män i en båt

Medarbetare

När böcker presenteras med utförligare information som ovan, får man ofta se formgivaren. Håkan har gjort ett förträffligt arbete med omslag och de här uppslagen som kommer direkt innanför pärmarna (jag vet vad de är men inte vad de heter...).

Ett namn som verkligen hade förtjänat att stå här är Andreas Lundberg, redaktör. När man skapar böcker av den här sorten har redaktören en viktig och, åtminstone vad mina försök beträffar, stor roll; det är med honom jag bollat idéer och förslag om allt från kapitelstruktur till stavningar. Därnäst kommer förläggare Anders Sjöqvist, förutan vilken det förvisso inte blivit någon bok -- åtminstone inte just den här.

Lördagsfråga 313

Att hitta bilder

Jag vet inte varför men för att en grej ska bli viral på Facebook är det i praktiken ett krav att den utgör en bild, eller åtminstone levereras med en bild.

Är samlingen med jättemånga bilar en av flera platser där osålda bilar hamnar i väntan på köpare eller skroten -- eller föreställer den något annat? Är de mångfärgade rosorna på riktigt eller shoppade? Är det idag som Marty McFly anländer från 1985 i Tillbaka till framtiden? Och är det verkligen svenska personer och miljöer i Sverigedemokraternas material?

Standardåtgärden när folk delar med sig av bilder är att ta reda på om de visar vad de påstås visa. Det finns flera sätt att leta. Här är två.

Det bildletarverktyg som jag använt längst heter TinEye. Som exempel tog jag bilden längst upp, med en del av loggan och lite krafs dessutom. Sökmotorn förvirrades inte utan hittade ett antal sidor där robot-bilden används.


Google hängde också på.

Också en sorts opinion

Att syna politiska utspel i valtider känns knappast som en sport jämfört med "riktiga" faktoider ... Å andra sidan så har många av dem möjlighet att påverka världen på ett sätt som "vanliga" faktoider sällan har. Så här blir det en koll av en opinionsundersökning.

"Om det var val idag, vilket parti skulle du rösta på?" -- Det är standardfrågan när man undersöker partisympatier. När Feministiskt Initativ beställde ovan nämnda undersökning från Sifo så användes istället frågan "Kan du tänka dig att rösta på Feministiskt initiativ i riksdagsvalet eller kan du inte det?" Som man frågar får man svar; givetvis fick man en mycket högre siffra.

Närmare bestämt var det 22 procent som kunde tänka sig att rösta på Fi. Som jämförelse kunde 26 procent 1990 tänka sig att rösta på Åke Wiklunds Arbetarlistan.

Damkalsonger och andra vitvaror

Att kalsonger är herrplagg är ett senare påfund än denna annons från 1916: "numera företrädesvis om dylikt plagg tillhörande den manliga klädedräkten" som akademien skrev i ordboken 1935.

Av annonsen från Göteborgs-Magasinet på Kristinegatan i Falun framgår även att vitvaror på den tiden var något helt annat än idag. Jag vet inte när ordet övergick från att beteckna damunderkläder (kanske av lite finare sort?) till spisar och kylskåp, men är det inte egendomligt vilka vändningar språket kan ta?

Och det även förr i tiden, minsann. Till skillnad från vad mången språkfascist sedermera fått för sig.

På riktigt

Så. Nu finns den.

Åtminstone i ett exemplar. De övriga är på väg att tryckas för vidare befordran till boklådor av alla de slag, recensenter m.fl.

Lördagsfråga 312: 17 maj

1. 1943: Operation Chastise, bombandet av stora dammar i Ruhr medelst okonventionell teknik. Här återgiven på C64:an i spelet Dambusters. Se även bloggposten Star Wars med propellrar.
2. 1900: Belägringen av Mafeking hävs. Den 217 dagar långa belägringen gav stadens högste officer Robert Baden-Powell ett kändisskap som han har än idag, om än av andra orsaker.
3. 1987: USS Stark träffas av två irakiska missiler.
4. 1902: En arkeolog studerar fynd som hämtats upp från ett skeppsvrak utanför ön Antikythera och hittar något oväntat.

Att det denna gång rörde sig om fyra m.e.m.historiska händelser som inträffat den 17 maj insåg Ole Bull utan dröjsmål. Det var samtidigt ett sorts firande av 200-årsminnet av den 17 mai 1814, då den grundlag stiftades som folk än idag firar -- med undantag för de som tror sig fira unionsupplösningen 1905 eller freden 1945. Nåväl.

The Wipers Times

"Är du ett offer för optimism?" (Klicka för större version, som vanligt.)

I februari 1916 fick några brittisk soldater vid Ypern tag på en tryckpress. De satte ihop och tryckte ett humoristiskt nyhetsblad. Titeln togs efter det engelska uttalet av "Ypres" (det inhemska är mer i stil med iipr). Innehållet utgjordes av notiser, annonser, sånger och verser (men givetvis aldrig någon information som fienden kunde ha nytta av). Det är genomdränkt med galghumor och ofta lysande. Succén var given. Tidningen gavs ut ända till februari 1918 då de tyska offensiverna minimerade de lediga stunderna, men utgivningen följdes upp med två nummer vid och strax efter krigets slut.

En typisk annons för en fastighet på den salient som Ypern utgjorde: en utbuktning av fronten där soldaterna var omgivna av fienden på tre sidor. Argumentet "Splendid Motoring Estate!" torde avse "Hellfire Corner", ett vägavsnitt som sades vara världens farligaste plats och där högsta hastighet var anbefallen. "Shooting Perfect!!" behöver ingen förklaring och "Fishing Good!!!" syftar på problemet med skyttegravar i det stundtals mycket blöta Flandern.

Redaktionen

Humor från en annan tid och ett annat sammanhang kan ofta vara nog så krävande, betydligt mer så än "seriösa" texter. Det är därför den som vill förstå en period kan ha minst lika stort utbyte av skämttidningar som av dagstidningar. Ta till exempel en annons i julnumret 1916, då tidningen utöver namn som Wipers Times, Somme-Times m.fl. hade tagit namnet The B.E.F. Times (British Expeditionary Force = utlandsstyrkan):

"Minnie Werfer" var en Minenwerfer "minkastare", en liten men tung pjäs. "The Alliman Family" är Allemagne och "William, Tell" syftar naturligtvis på kejsar Wilhelm. Wilson är USA:s president som fortfarande strävade efter att hålla sitt land utanför kriget. Men allt är inte lika enkelt. Irländska trupper som bjuder in sin publik att "spela på vår gård" är lättbegripligt, men vad är poängen med "Quick Change Artists"? La Paloma syftar kanske på en film från det året som jag inte hittat någon närmare information om. Och så håller det på. Det finns kommenterade faksimil-utgåvor; en sådan får bestämt införskaffas.

Alla roligheter hade heller inte med livet i skyttegravarna att göra. Ta operan Fritz Ran and I'm Sold från 1917 -- Fritz är den tyske soldaten, men det tog en stund att känna igen Tristan och Isolde. Eller löjtnant Samuel Pepys dagbok, eller den återkommande figuren Herlock Sholmes. Mången Tommy var nog så beläst, och det märks.

Allra bäst är tidningen när den inte bara är rolig i allmänhet utan riktar en udd mot någon företeelse. Ta den här skildringen av artillerield i gryningen:

"All was still as the first flush of dawn lit the sky. Then suddenly the atmosphere was riven by the crescendo chorus which leapt to meet the light as a bridegroom to his bride. The delicate mauve and claret of the dawning day was displaced by a frothy, and furious fandango of fire. The giant trogolythic ichnyosaurus crept fawning from their lairs, and gambolled their way to the line oblivious of anything that barred their passage. The disgruntled bosom of mother earth heaved with spasmodic writhings as the terrible tornado tore the trees. I was picking wallflowers in Glencorse Wood when all this happened, and even now the memory of that zero hour is with me."

Man kan förstå att soldaterna inte hade mycket till övers för krigsreportrar som skrev överspända och utsmyckade "här är jag"-artiklar från fronten samtidigt som de, av hälsoskäl, befann sig en god bit därifrån. (Glencourse Wood utanför Ypern såg en del strider men var mestadels betydligt säkrare än skyttegravarna.) Skribenten var en William Teech Bomas, en mycket lätt förklädd version av William Beech Thomas från Daily Mail.

"I am here, in no mans land, where all hell has broken loose ..."

Häromåret blev tidningen föremål för en BBC-produktion: "A bit like Black Adder, only true" som en recensent formulerade det.



"...Something a bit like Punch, except with jokes" -- jag vet inte om redaktörens koncept som det återges i trailern är belagt men det kan mycket väl vara äkta. Skämttidningen Punch (1841-1992, typ) är mycket känd men verkar aldrig, vad jag förstått, ha varit särskilt roligt, ens med sin egen tids mått; vid tiden för WWI är den inte i närheten lika briljant som Wipers Times, producerad under helt andra förhållanden.

Wikipedia: Wipers Times
National Army Museum: The Wipers Times: The Soldiers Paper
Penmon: The Wipers Times

Lördagsfråga 312

Vetenskapsjournalist minsann

Tidningen Sörmlandsbygden presenterade redan i februari några av vårens nya böcker. Tack för uppmärksamheten, och två kommentarer:

1. Någon journalistexamen har jag inte (ifall man nu lägger den betydelsen i det ordet). Skriver om vetenskap och ovetenskap gör jag förvisso, mestadels ideellt.
2. Förvisso var skotten i Sarajevo den utlösande orsaken. Att de krafter som sedan drev igång kriget var många, skiftande och byggts upp under lång tid är inte någon nyhet.

Där 2) är med reservation för de som till äventyrs fått för sig att mordet på Franz Ferdinand var den enda orsaken till första världskriget.

Fler bilder på Jesus

Mattia Preti, 1600-talet: Veronica med svetteduken.

Bilden på tavlan är inte den från Turinsvepningen. Det är en av dess föregångare. På sin tid var den minst lika känd som svepningen är idag. Numer är den tämligen bortglömd, och inte ens de som känner till den verkar tro att den har med verkligheten att göra. Eller hade; det är inte helt glasklart om den fortfarande finns någonstans eller har kommit bort i historiens virvlar.

Sagan: När Jesus vandrade med sitt kors mot Golgata kom den godhjärtade Veronica och torkade av hans svettiga och blodiga ansikte. Efteråt upptäckte hon att människosonens ansikte avtecknades i tyget. Ett underverk! Lite senare for Veronica till Rom med duken. Där botade den kejsar Tiberius och blev sedan kvar.

Inte ens aldrig så gudfruktiga och godtrogna katoliker verkar sätta någon särskild tilltro till historien (undantag finns säkert). Historien i dess form som ovan finns belagd från medeltiden (i en tidigare version gav Jesus henne helt enkelt sitt porträtt vilket ju är en avsevärd skillnad). Vad som är någorlunda belagt är att man i Rom från omkring år 1200 då och då förevisade en tygbit, tillskriven Veronica, under mycket ståhej. Denna föregivna acheiropoiton, "ej skapad av människohand", kan ha försvunnit under Roms skövling 1527. Under 1600-talet förbjöds först tillverkandet och därefter även innehavet av duk-repliker.

För övrigt indikerar dateringar av Turinsvepningen medelst C14-metoden att den är från omkring 1260-1390.

Inte för att dessa Jesus-bilder var de enda med mer eller mindre magiskt ursprung. En betydligt äldre historia kom så småningom att handla om "mandylion", den mystiska bilden från Edessa (dagens Urfa/Şanlıurfa i södra Turkiet). Historiens utveckling kan studeras i en utförlig artikel på Wikipedia. Den äldsta kända versionen från 300-talet är en oansenlig men givetvis apokryfisk berättelse där kungen i Edessa får ett löfte av Jesus att denne, när hans jordiska uppdrag är avklarat, ska skicka en lärjunge att bota densamme. Senare kom en målad bild med. Så småningom får den en central roll i ytterligare utbroderingar, och strax före år 600 har den förädlats till en acheiropoiton, ett underverk.


För en rad magiska Jesusbilder dessutom, se Wikipedia: Acheiropoieta. Turinsvepningen är ingalunda den enda som fångat folks uppmärksamhet genom historien.

Givetvis är en bloggpost som denna inte komplett utan ett modernare exempel:

Grodmän på Almö

Mytgranskandet sprider sig. MÖP-magasinet Soldat & Teknik har inlett en artikelserie där man ska ta sig an myter från kalla kriget: "...hur det egentligen var med TIR-lastbilarna från öst och om utländska tavelförsäljare verkligen var särskilt angelägna om att sälja sina målade alster till svenska piloter."

Först ut är historien om de eventuella grodmännen på Almö. Kortfattat så fick man i början av 1984 starka misstankar om att främmande ubåtar rörde sig i skärgården utanför Karlskrona (sådant förekom lite till och från; det var förresten drygt två år efter grundstötningen med S-363, den som omvärlden kallar U-137). Beredskapen höjdes, minor lades ut, sjunkbomber fälldes. Man fick även in rapporter om att folk hade skymtats här och var. Kanske var det grodmän som lämnat sin farkost för att bli hämtade av kolleger utanför avspärrningarna? Det hela fick stor uppmärksamhet i media.

Det mest konkreta tecknet på fientlig närvaro som nämns i artikeln hittades på små öar intill Almö: nödproviant, en antenn för långvågsradio och en oframkallad filmrulle. De skickades till Stockholm och är idag försvunna. Med tanke på detta, liksom den person som observerades på Almö och som polishunden fick upp spåret efter, så känns det lite hårt att avfärda historien.

Det ska böjas i tid

... Det som krokigt ska bli.

Så såg talesättet ut till att börja med. Någon gång dök den mycket närliggande varianten "börjas i tid" upp. När den trängde ut originalet vet jag inte men slagningar indikerar att"böjas i tid" sedan länge är betydligt ovanligare. Påfallande många belägg finns i texter som förklarar den ursprungliga versionen av "börjas i tid".

Fler fina exempel på "justerade ordspråk" Per Ledin: Folketymologiska ordspråk, bloggen På svenska 1 mars 2012.

Avslutar med ett fint belägg från 1885:

Lördagsfråga 311: Nexus

1. Den brittiska gruppen Argents LP Nexus (1974).
2. Harrison Fords Deckard framför silhuetten av Rutger Hauers Roy Batty, en av filmens replikanter av modell Nexus-6.
3. Protosser är en av de varelser man kan spela i StarCraft. Här intill en kraftstation, en så kallad Nexus.
4. Lars Adelskogh är en gravt förvillad och förvillande man med en förkärlek för konspirationsteorier, gärna antisemitiska. Gav under några år ut den svenska utgåvan av den australiensiska New age-tidningen Nexus. Sedan redaktören down under uppmärksammats på de kraftiga nazi-influenserna i Adelskoghs tidning fick densamme lägga ner direkt. På bilden ses han intill Mohammed Omar; bilden togs under den senares radikala år.

"Nexus" är latin för förbundet, hopknutet. Eftersom det låter lite fräckt har det använts om lite av varje i olika sammanhang, inte minst musik och spel.

Jonas Karlsson var först ut med en komplett uppsättning svar.

Var Blücher tokig?

"Marskalk Framåt", Gebhard Leberecht von Blücher, var en erkänt skicklig militär. Hans mest kända insats var den som avgjorde slaget vid Waterloo.

Han sägs också ha varit tokig. Inte så att det inverkade på hans militära sinne, därom är alla överens. Men vad sägs om en man som:

1. tror att han är gravid med en elefant, där fadern är en fransk soldat
2. tror att fransmännen värmt upp golvet så mycket att han måste gå på tårna

Blüchers partiella galenskap är en återkommande kuriositet och "visste du att"-uppgift. Hur ser bevisläget ut?

Det har föreslagits att det första, och varför inte även det andra, påståendet kan förklaras med att de var liknelser, som uppfattats långt mer bokstavligt än vad som var meningen. Var "gravid med en elefant" ett uttryck som motsvarade vårt "huvudvärk", bara betydligt mer drastiskt? Där den egentliga betydelsen skulle vara att franska soldater gett honom problem? Jag har ännu inte hittat några andra belägg för uttrycket. Kanske Blüchers speciella och ofta drastiska humor spelade in?

Vilket är mest sannolikt: Att en i övrigt fullt fungerande person säger något som 1) på allvar eller på skoj?

Med reservation, som vanligt, för att Blüchers galenskap kan vara ett faktum. Omöjligt är det ju inte. Bara osannolikt.


För övrigt inledde Blücher sin militära bana i svensk tjänst. Idag är han nog mest känd som Oslofjordens Blücher, sänkt ödesdagen den 9 april 1940.

Lördagsfråga 311

Mannen som fick ett spett genom huvudet

I olika källor kallas han Phineas T., C. eller P. Gage. Kanske det finns fler alternativ; men det är typiskt för historien att redan en så enkel detalj blivit oklar. På bilden, som upptäcktes först häromåret (vilket i sig är en härlig historia, läs Läkartidningens artikel), poserar han med sitt spett. Notera vänster öga -- det är det enda direkt synliga spåret av den fruktansvärda och helt osannolika olyckan.

Fallet är välkänt i den medicinska litteraturen. Många av er har nog hört talas om det. Kortfattat så var mr Gage den 13 september 1848 sysselsatt med sprängningsarbeten i samband med ett järnvägsbygge. Han stod vid ett borrhål som fyllts med krut och packade ihop laddningen med sitt spett. Då exploderade krutet. Spettet blev en projektil som for tvärs genom hans huvud och landade en god bit bort.

Ett försök till rekonstruktion. Flera har gjorts, diskuteras i Slate-artikeln.

Gage borde naturligtvis ha dött på fläcken. Men han verkar knappt ha förlorat medvetandet, åtminstone inte någon längre stund. Det flödande blodet stillades så småningom, det ohyggliga såret rensades på ben och hjärnsubstans. Vissa komplikationer kom och gick. Två månader senare gick Gage omkring nästan som vanligt.

Och här blir historien faktiskt ännu intressantare. Gage överlevde, men enligt uppgift med en förändrad personlighet. Den tidigare ordentlige, plikttrogne och samvetsgranne mannen hade blivit en buse. "Han blev impulsiv och omdömeslös och kunde inte längre fungera i arbetslivet och dåligt i det privata", för att citera Henrik Eigidius Psykologilexikon (Natur & Kultur 2008).

Forskare har funderat över fallet sedan dess. Vad kan det säga oss om hjärnan och dess funktion?

Emellertid har Phineas Gage, "the American Crowbar Case", varit föremål för mycken mytbildning. De fakta som finns om honom är inte i närheten så många eller hårda som man skulle kunna önska, eller tro när man ser hur mycket han diskuterats. Här är en synnerligen läsvärd artikel om Gage och Malcolm MacMillan, en psykolog och historiker som tillbringat decennier med att försöka reda ut historien.

"Even the specific details of Gage’s behavior seem, on a closer reading, ambiguous, even cryptic. For instance, Harlow mentions Gage’s sudden 'animal propensities' and, later, 'animal passions.' Sounds impressive, but what does that mean? An excessive appetite, strong sexual urges, howling at the moon? Harlow says that Gage cursed 'at times,' but how often is that? And was this a saucy 'hell' or 'damn' here and there, or something more dastardly? Harlow notes that Gage started telling his nieces and nephews wild stories about his supposed adventures. Was he confabulating here, a symptom of frontal lobe damage, or simply indulging a love of tall tales? Even the conclusion that Gage 'was no longer Gage' could mean almost anything."


- Sam Kean: Phineas Gage, Neuroscience's Most Famous Patient, Slate 6 maj 2014


Tipstack till Håkan Järvå och Joacim Jonsson som tipsade om Slate-artikeln praktiskt taget samtidigt

Ansjovis, sardeller och anchovy

Anchovies. Vad är det?

Sardeller simmar i Medelhavet och Atlanten, medan ansjovis görs av kryddad skarpsill från Östersjön eller Bohuskusten. De är inte ens kusiner. Ändå blir 'anchovies' i engelska recept titt som tätt felöversatt till 'ansjovis', när man egentligen menar sardeller. Lägg det på minnet om du har för vana att läsa engelska recept på nätet.

- Liten firre med massor av smak, Mia Gahne, GP 8 maj 2014

På svenska är ansjovis dels en fiskart, dels en inläggning.

Fiskarten ansjovis, Engraulis encrasicolus, säljs i Sverige mestadels – alltid? – som sardell i den karakteristiska salta inläggningen. I andra språk heter den saker som eng. anchovy, fr. anchois med mera.

I Skandinavien och Tyskland – kanske fler länder? – är ansjovis (ty. Anchose) skarpsill Sprattus sprattus i en helt annan inläggning. Den fungerar förträffligt i bland annat Janssons frestelse. Den fungerar inget vidare som ersättning för sardeller.

Alltså: engelskt anchovy i recept = sardeller.

Eftersom "vår" ansjovis är en regional specialitet förekommer den sällan i utländska recept. Vad den då kallas torde variera. I engelska Wikipedia-artikeln om Janssons frestelse nämns "pickled sprats", liksom poängterandet att denna ingrediens inte går att ersätta med anchovy.

Fingeravtryck på pistoler

Om man ska använda ett skjutvapen till något som efteråt kan innebära problem -- så att säga -- så ska man antingen använda handskar eller se till att torka av fingeravtrycken efteråt.

Så är det åtminstone i populärkulturen. Hur är det på riktigt?

"Developing latent fingerprints on firearms however, has a very low probability – somewhere around five percent. That means 95% of the time you will not find any."

- Joseph L. Giacalone, Why We Don't Find Fingerprints on Firearms, bloggen Law Enforcement Today 27 oktober 2013

Att 19 potentiella fingeravtryck av 20 inte går att använda beror, enligt Giacalone (f.d. polis, numer adjunct professor på kriminologisk högskola), främst på vapnens ojämna ytor (där fler fingeravtryck hamnar än på de släta blanka ytorna) och att hantering av vapen tenderar att förstöra avtryck. Det kan räcka att man stoppar pistolen i en ficka för att de ömtåliga fettavlagringar som utgör fingeravtryck ska förstöras; vapnet behöver inte ligga i vatten i fem veckor, som i Knutby-fallet. Andra orsaker som andra nämner är att vapen ofta är en aning oljiga, att man greppar dem ordentligt samt rekylen, allt bidragande till otydliga avtryck.

Den bitvis alldeles förträffliga tidskriften Fortean Times, där jag hittade detta myt-tips, funderar på om det kan betyda något att uppgifter som ovan tenderar att komma från USA, där skjutvapen ofta blir föremål för märkliga och långsökta kontroverser.

Å andra sidan är detta bara början på frågan om fingeravtrycks pålitlighet, eller vetenskaplighet över huvud taget. Vad är det fingeravtryck säger oss, egentligen? Hur säkra kan vi vara på att de pekar ut den ene eller den andre? Se där ett långt större, svårare och intressantare fält som det vore intressant att utforska.

Shackletons annons

Skrynklor och rivna kanter för att höja intrycket -- fast man missade att "honour" stavas så i brittisk engelska.

Men wanted for hazardous journey, small wages, bitter cold, long months of complete darkness, constant danger, safe return doubtful, honor [sic] and recognition in case of success.

Detta är en av de mest berömda annonser som finns: Ernest Shackleton letar efter män som kan följa honom till världens ände och eventuellt tillbaka. Hans berömda expedition lämnade England den 8 augusti 1914 (när kriget precis brutit ut), var flera gånger en hårsmån från att gå under, men lyckades ta sig tillbaka till civilisationen efter nästan två år i Antarktis.

Annonsen är dock -- tyvärr får man väl säga -- en myt. Noggrannt letande i tidningar från perioden, såväl oftast utpekade The Times som andra, har ännu inte gett resultat. Sajten The Antarctic Circle har satt upp ett pris på $100 till den som kan visa upp annonsen i original.

För en utförlig genomgång, med uppdateringar utlagda efterhand, se The Antarctic Circle: Advert.


Här skulle jag tacka den som kom med tipset, ifall jag inte hade glömt bort vem det var. Var det du?