Livet på jorden har överlevt ett antal "massutdöenden". Dinosauriernas är det överlägset mest kända, men det är inte det enda eller ens det största.
1984 lade paleontologerna David Raup och Jack Sepkoski fram en fascinerande upptäckt, eller vad det nu är: Massutdöendena, större som mindre, har inträffat med ca 26 miljoner års mellanrum. Om det inte är ett sammanträffande eller avancerat mätfel, vad kan det bero på? Det finns ingen känd "jordisk" mekanism som verkar rimlig, som vulkanism, klimatvariationer, kontinentaldrift eller så. (Därmed inte sagt att sådant inte spelar någon roll i ett eller annat massutdöende.) Hur skulle en utomjordisk kraft, som med jämna mellanrum ödelägger jorden, kunna se ut?
Det dröjde inte länge innan ett förslag lades fram från flera olika håll. Vi tänker oss en himlakropp i solsystemet som ligger så långt bort från solen att den har en omloppsbana på 26 miljoner år. Just så ofta skulle den närma sig Oorts moln, den mycket stora svärm av väldigt många kometer och liknande som ligger på betryggande avstånd från solen (mycket längre bort än det lite mer omtalade Kuiperbältet, som Pluto m.fl. ingår i). Himlakroppens gravitation skulle påverka en och annan komet i molnet, eller kanske riktigt många, och få dem att förr eller senare störta in mot solsystemets inre delar. Och där ligger vår planet ...
Förklaringen ligger onekligen åt det fantastiska hållet. Men det var svårt att hitta något direkt fel på den.
Om Nemesis finns så bör det vara en rejäl kluns, snarare en diskret stjärna i klasserna brun eller röd dvärg än en planet. Sådana är betydligt svårare att hitta än ljusstarka stjärnor (Barnards stjärna är en röd dvärg, som trots att den bara ligger 6 ljusår bort upptäcktes först 1916), men alls inte omöjligt. Och teknikutvecklingen de senaste åren har sannerligen varit hisnande.
Här hade det varit passande med ett facit. Men något sådant har vi ännu inte. Vad vi har är ett letande som ännu inte gett något resultat.
Using newer and more powerful infrared telescope technology, able to detect brown dwarfs as cool as 150 kelvins out to a distance of 10 light-years from the Sun, results from the Wide-field Infrared Survey Explorer (WISE survey) have not detected Nemesis. In 2011, David Morrison, a senior scientist at NASA known for his work in risk assessment of near Earth objects, has written that there is no confidence in the existence of an object like Nemesis, since it should have been detected in infrared sky surveys.- Wikipedia: Nemesis (hypothetical star)
Jag misstänker att framtidens forskare kommer att se tillbaka på episoden med ett visst löje, men jag är inte säker på vari det lustiga består: att några av oss föll för några skumma indikationer om periodiciteten och fantiserade ihop en otrolig historia om en imaginär systerstjärna ute i rymden, eller att de flesta forskare inte tog oss på allvar och att man följaktligen aldrig har hittat den där systerstjärnan som skulle ha förändrat hela vår uppfattning om solsystemet.- Walter Alvarez, Dinosaurierna och dödens krater (Norstedts 1999), sid 121
Här är jag benägen att inte hålla med. Så länge en idé vilar på fast grund är den värd att tas på allvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar