2018-03-12

Lördagsfråga 505: A0-D3

  1. Niels Bohrs största insats var att han påbörjade en modell över atomen. Ett nyckelvärde i den är det mest sannolika avståndet från kärnan till en elektron i sitt lägsta energitillstånd. Det kallas Bohrradie och betecknas a0.
  2. Michael Ventris som knäckte det minoiska skriftspråket linear B.
  3. Creative Commons är en organisation som formulerar licenser som kombinerar upphovsrätt med frihet och öppenhet. Låter nog så tråkigt men är på vissa sätt en nästan lika viktig hörnsten i dagens internet som jpeg och html.
  4. Lonewolf knallar omkring uppepå ofantliga gallerian D-Cube City i Seoul.
A 0, linjärt (första graden) B, C² och kuben av D gav veckans lördagsfråga. En lite knepigare sådan hade efterfrågats och det krävdes en del samarbete och några timmars extra betänketid för att Gulbeningen till slut skulle knäcka den.

2018-03-11

Med Lawson uppför Mount Herkules, jordens högsta berg

Jordens högsta berg lär wara "Herkules" på Nya Guinea, som når en höjd af 32,786 fot [9993 m], under det Everest på Himalaya blott är 29,002 fot [8839 m; nuvarande "snöhöjd" är 8848 m].
- Lindesbergs allehanda, 11 augusti 1880

Man lär sig något nytt varje dag! En lärdom som den ovan leder givetvis direkt till Wikipedias List of highest mountains of New Guinea. Det är nog så fascinerande att läsa om en ö-kontinent vars illa utforskade berg (flera av dem har osäkra namn, eller inga alls) så totalt dominerar Oceaniens bergsliga; Hawaiis Mauna Kea på 4207 m skulle hamna på plats 19, Nya Zeelands Aoraki på 3724 m någonstans nedanför 50:e plats. Det allra högsta berget i den listan heter Puncak Jaya, eller det ovanligt nog intressantare koloniala namnet Carstensz Pyramid, på 4884 m eller 16 024 fot (snarare än de 5030 m som en tidigare uträkning kom fram till och som fortfarande lär förekomma på många officiella kartor). Men det är ju inte i närheten av Mount Hercules, på majestätiska och nästan avrundade 9996 m!

Varifrån kommer då Herkules-berget? Från kapten J. A. Lawson och hans Wanderings in the Interior of New Guinea (1875). Där berättar kaptenen om hans äventyrliga expedition in i det djupaste av den bergiga djungelön, över en flod han kallade Gladstone, och upp för det väldiga berg han räknade ut var världens högsta.
All the forenoon was occupied in making preparations for the ascent of the mountain, whose summit was still enveloped in clouds. But nevertheless, I could form some idea of its vast dimensions and height, from the broadness of its base, and the distant views I had of it. I calculated that it was 30,000 feet [9144 m] high: it proved to be 32,783 feet [9992 m] above the sea level, or 30,901 feet [9419 m] above the surrounding country. It is by far the highest mountain known. High mountains as a rule, rise from elevated or table land, and they are often less than one half as high as their maximum height above the sea; but it is not so with Mount Hercules, as I named it. For the plains in its neighbourhood are less than two thousand feet above the sea, and many of the valleys are several hundred feet lower than the plains; so that it rises in the full grandeur of its height, dwarfing the chains of mountains that run along its southern side, and frowning over the level country to the northward, like the watch-tower of some huge giant. A thick forest runs round the eastern and northern sides of its base, and a short distance up the slopes. On the south it is attached to the central chains.
Kaptenen gör ett försök att nå toppen:
The thermometer had sunk to twenty-two degrees below the freezing-point [-12 C], and the air was so rarified that we were gasping rather than breathing. Our staves fell from our grasp, and we could not pick them up again, so benumbed were our arms and hands. It was now one o'clock and the greatest elevation we had attained was twenty-five thousand three hundred and fourteen feet [7716 m]. It took us three hours to descend to the limit of the snow; but after that point we pushed forward more rapidly. As soon as I had recovered the use of my hands sufficiently to hold the flask, I served out a little brandy, which put new life into us.
Den tappra expeditionen mötte ett grymt öde. För samtliga deltagare utom kapten Lawson dog eller försvann på annat sätt. Vilket innebar att kaptenens skildring av de många äventyren var den enda som fanns. Eftervärlden hade inga andra att jämföra med.

En viss John Moresby, som torde ha varit den vite man som hade överlägset bäst koll på geografin i området, granskade Lawsons uppgifter. När han konstaterat att en by som spelat en viktig roll för Lawson hade en position mitt i Torres sund så fann han inte mycket att tillägga.

En annan förmåga, nog så välkänd från andra sammanhang, inledde en recension som följer:
It is not often that a work of fiction calls for notice in the pages of Nature; but we have here an exceptional case. This book has been favourably noticed in some of the daily and weekly papers as a genuine narrative of travel and an addition to our knowledge of an almost unknown region, and it therefore becomes a duty to inform our readers that it is wholly fictitious.
- Alfred R. Wallace, recension av "Wanderings in the Interior of New Guinea", Nature 12, 83-84

(Wallace var en blandad förmåga; han formulerade evolutionsteori på egen hand och var nära att publicera den före Darwin. Samtidigt trodde han på spiritism och frenologi ... Däremot inte vaccin. Se bloggposten För evolution, mot vaccin.)

I efterhand är det uppenbart att "kapten" J. A. Lawson var en spjuver. Det finns inga som helst belägg för att han varit söder om ekvatorn, eller för den delen söder om Land's End. Icke desto mindre dök hans fantasier upp även i svenska landsortstidningar åratal efteråt.


2018-03-09

Chronicling America, ett riktigt bra tidningsarkiv

- Library of Congress: Chronicling America

Arkiv med gamla tidningar kan man gräva i vare sig man är ute efter något särskilt eller nöjesläser reklam. Och få tidningsarkiv slår Chronicling America hos Library of Congress. Där kan jag rota runt precis hur länge som helst.

Chronicling America började 2005 som ett arkiv med inscannade amerikanska dagstidningar från 1900-talets första decennium. Sedan dess har man ökat omfånget, och ökat, och ökat ... Under lång tid täckte den perioden 1836-1922, så länge att jag vant mig vid det. Men så häromdagen noterade jag att de utan minsta fanfar hade utökat igen.

I skrivande stund finns här nästan 13 miljoner sidor från över 2500 dagstidningar från perioden 1789-1963. Alla delstater är representerade. Här finns dagstidningar på nitton språk, från cherokee och hawaiiska till finska och svenska.

Jomen: Här finns drygt 1500 sidor från Minnesota Posten och sex andra svenskspråkiga tidningar utgivna 1857-1918, samtliga i Minnesota.

Tänk om Sverige kunnat få något ens nästan lika bra? Istället för det begränsade utbudet på Kungliga bibliotekets Digitaliserade svenska tidningar, eller nya tidningar.kb.se som är mycket snyggare men mindre användbart och där exempelvis DN är låst så tidigt som 1903.

2018-03-08

Bondesveriges spikade drinkar

- Å ta allri en karamell av en pôjk! För dom kan lägga någe i du, som kan göra flickerna alldeles tosiga. Vet du hur dom gör? 
Förfärad huvudskakning från min sida. 
- Joodu, ja vet'et ja. Dom tar en svettdroppe som rinner mitt på näsan, precis mitt på näsan ska de vara, å så lägger dom den på karamellen, å om en jänta äter den sen, så blir hon så kär i pôjken, så hon vånnar ingenting. 
- Ä, fnyser jag föraktfullt och skrattar.
Den wallraffande Ester Blenda Nordström återger i En piga bland pigor ett tips som hon delgavs av pig-kollegan Anna i maj 1914. Även om denna date rape drug torde ha varit mindre effektiv än många andra, då som nu, så hindrar det inte att man kan ha varit lika rädd för den.

Därefter kommer ett fint exempel på en historia som många av oss hört förr. Men jag har inte sett den som klintbergare tidigare: dels med "Amandas bekant" och Svalberga (om det nu är en existerande ort i Sörmland eller likt "Anna" ett fejkat namn), dels att Anna tar den på allvar. Åtminstone som det verkar ...
- Ä, säjer du ja. Men vänta du, ska du få höra någe som du inte säjer ä åt. Å d'ä sant för d'ä en bekant flicka te Amanda i Rasarna som de hände. Jo du, de va en pôjk oppe i Bergsboda som va så förtjust i en jänta, som hette Ameli förresten, men hon ville inte ve'n alls. Och så en gång förra sommarn så va dom på en vattdans på Svalberga loge och där bjöd han 'na på ett äpple, ett stort rött, grant äpple du. Men hon trodde att de va någe fasenskap i äpplet, så hon åt inte opp'et utan tog'et me sej hem, å där slängde hon'et i skulspannen [slaskhinken]. Å så gav hon grisara å sugga feck äpplet du — å kan du tänka dig, att sugga blev så vimsen, så hon bröt sig ur stia å tog rätt på pôjken å va så kär i'n så hon följde'n vart han gick se'n. 
Det sista stöttes fram i crescendo, medan jag ligger på huvudet i gräset för att inte visa mitt ansikte. Men om en stund sätter jag upp det med alla dragen i ordning och vi stirra sorgset och tyst på varann i fulla två minuter, varefter jag överraskat, men fattat säger: 
- Tänk! 
Anna är nöjd med mitt allvar och tittar triumferande och med gillande på mig. 
- Nu tar du väl ingen karamell mer om dom bjuder dej? 
- Näej! Va skulle Bernhard säga?
Där Bernhard är Esters för uppdraget påhittade fästman.

2018-03-07

De irrelevanta tyska renhetslagarna

För halvannat år sedan utkom i Tyskland en lag, som är mycket sträng äfwen i fråga om oskadliga förfalskningar. Denna lag har gifwit anledning till mycken twist derom, hur långt man skulle få gå, innan en tillsats till ett födoämne kan anses innebära en förfalskning. 
Man har en hel literatur endast om öl; den ena sidan will, att ölet skall bestå enbart af humle och malt, medan man från annat håll förswarar, att nästan hwarje bryggare söker gifwa sitt öl en särskild smak och att afnämarne [kunderna] wilja få hawfa det. En annan twistepunkt har warit chokolad. I Tyskland hafwa fabrikanter pliktfälts [bötfällts], derför att fabrikatet innehållit 1 á 1½ proc. stärkelse eller hwetemjöl.
- Tidningen Kalmar 18 juni 1881

Debatten om ölets renhet utgår ifrån den bayerska (ofta men oegentligt kallade tyska) renhetslagen från 1516. Den lagen, eller lagarna eftersom den senare kompletterades, syftar inte på hygien utan på ölets ingredienser.
Den 23 april 1516 skrev en grupp bayerska bryggherrar under vad som skulle komma att bli den tyska Reinheitsgebot, Renhetslagen. Denna lag föreskrev strängt och bestämt att öl bara fick bryggas av malt, humle och vatten. Syftet var helt enkelt att kvalitetssäkra ölproduktionen från onödiga tillsatser.
- Spendrups: Tyska renhetslagen

Spendrups anger ingen källa. Men syftet bakom sådana lagar är sällan något så flummigt som "onödiga tillsatser"; varför skulle tillsatser användas om de var onödiga? Anledningen var något långt mer påtagligt.

Längre norrut bryggdes öl som smaksattes med pors. Sådant öl bryggdes inte i Bayern eftersom pors inte växer där. Så bajrare som tyckte om den speciella porssmaken fick importera? Nej det gick inte, eftersom porsölet var förbjudet hos dem, trots att det var helt fritt från "onödiga tillsatser". De fick hålla sig till okryddad öl. Och sådan behövde ju inte tas in utifrån eftersom den fanns i Bayern...

Renhetslagarna var, kort sagt, ett handelshinder.

Renhetslagarna används än idag som ett argument för kvalité trots att deras föreskrivna "renhet" är något helt annat. De föreskriver inte att man ska tillämpa god hygien vilket är oerhört viktigt vid ölbryggning. Däremot föreskriver de att man inte får blanda i kryddor, bär eller andra smaksättningar som inte har ett dugg med kvalitén att göra. Debatten om 1516 års renhetslagar förvirras av att den inte skyddar konsumenten utan begränsar utbudet – vilket var dess ursprungliga syfte.

2018-03-06

Varför äldre svälter

Äldrevården i Sverige har så stora problem att liv är i fara. Det menar Yngve Gustafson, professor i geriatrik.
– Vi vet att mer än hälften av de gamla på svenska äldreboenden är undernärda. Det betyder att 15.000 personer i äldrevården svälter ihjäl.
- Expert: 15.000 äldre riskerar svälta ihjäl, SVT 20 augusti 2014
- Många ringer mig om att deras anhöriga svälter ihjäl. Vissa av de drabbade har bara några veckor kvar i livet och är intorkade av undernäring. [säger Yngve Gustafson, professor i geriatrik]
- Professor larmar: 75 000 svenskar svälter, Aftonbladet 18 november 2016
I Sverige finns idag cirka 253 000 äldre över 65 år med hemtjänst, korttidsboende eller särskilt boende, enligt Socialstyrelsens statistikdatabas som berör all äldreomsorg i hela landet. Av dessa är i genomsnitt 15,6 procent undernärda, vilket motsvarar 39 500 äldre. Ytterligare 117 500 (46,4%) riskerar att bli undernärda.
- 40 000 undernärda inom äldreomsorgen, SvD 17 april 2017

Nu är detta en komplex fråga som avgjort ligger utanför undertecknads kompetens (varför jag, som vanligt, är mer än tacksam för korrigeringar och klargöranden). Men den inkompetensen delar jag med bra många som när de sprider nyheter som dessa är tvärsäkra på att svälten inom äldreomsorgen skulle bero på resursbrist: Att de äldre får för lite mat, punkt slut. Och det är helt enkelt fel.

Några snabbkollar bland folk som kan ämnet ger bland annat vid handen att
  • Ju äldre vi blir, desto sämre aptit får vi.
  • Sjukdomar (cancer, demens...) och smärta kan försämra aptiten ytterligare.
  • Läkemedel försämrar den ännu mer igen.
  • Det blir svårare att tugga och svälja.
  • Smak och lukt (som ju hänger intimt ihop) försämras; att maten var godare förr är ett mycket vanligt klagomål hos äldre som i och för sig är sant för deras del, eftersom de kände smaken bättre när de var yngre.
En punkt förtjänar att lyftas extra, nämligen den som har en direkt koppling till återkommande rubriker där anhöriga ska ha "svultit ihjäl"; för hur ofta förväxlas orsak och verkan?
Nedsatt aptit är mycket vanligt hos döende människor.
- Läkemedelsboken: Palliativ vård [vård i livets slutskede], Läkemedelsverket

Problemet är ett faktum. Men insatta debattörer förefaller att vara överens om att det inte beror på hur mycket mat som serveras, utan på vilken mat som serveras:
Äldre personer behöver smakrikare mat för att äta tillräckligt mycket. Det räcker inte med att krydda extra, utan det är de rena smakerna som är viktiga. Man kan till exempel hacka eller riva maten för att få fram smak och lukt bättre – för då äter vi mer.
- Karin Wendin, professor i mat- och måltidskunskap vid Högskolan Kristianstad: Därför tappar äldre aptiten, Forskning & Framsteg 11 juni 2005

Tillägg:  Den viktigaste resursen över huvud taget utgörs förvisso av tid, tid för personalen att ta hand om brukarna, såväl i samband med måltider som allt annat. Inte tu tal om den saken. Den psykosociala biten har också betydelse på så sätt att många äter bättre i sällskap än ensamma och sådant kan också kopplas till resurser som hemtjänst eller äldreboende.

2018-03-05

Lördagsfråga 504: vice Mount Rushmore

  1. John Adams, founding father och vicepresident åt George Washington.
  2. George Clinton, vicepresident nr 2 åt Thomas Jefferson.
  3. Charles W. Fairbanks, vicepresident åt Theodore Roosevelt.
  4. Hannibal Hamlin, vicepresident åt Abraham Lincoln.
Inte vilka vicepresidenter som helst utan vicepresidenterna åt presidenterna som huggits ut ur Mount Rushmore. Den satte Pölsan.

2018-03-04

Gustav Vasa åkte inte skidor

En faktoid som kan luftas årligen är att Gustav Eriksson (Vasa) genomförde det allra första vasaloppet på skidor.

För det första åkte han inte skidor. Skidåkning idkades enbart av proffs som hade användning för det i sitt yrke. En bredare allmänhet som åker skidor på fritiden är något som började komma i senare delen av 1800-talet.
Det normala för en herreman på den här tiden var att han åkte häst. Och de enda som uttalar sig om hans resesätt i Dalarna, de talar om snöskor, säger Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet.
- SR P4 Dalarna: Så skapade Gustav Vasa berättelsen om Vasaloppet (med reservation för att Gustav inte gjorde en grej av just den detaljen)

För det andra är "det första vasaloppet" mer rättvisande om man syftar på den snabba tur som Lasse Jakobsson från Kättilbo och Engelbrekt Jonsson från Myckelåsen genomförde (namnen från Peder Swarts opålitliga krönika har stämts av med kyrkböcker). Sedan Gustav förgäves försökt övertyga folket i Mora att resa sig mot den förfärlige dansken hade han lämnat staden. Lite senare nåddes man av nyheterna om Stockholms blodbad och insåg att Gustav talat sanning. Då skickade man två av sina snabbaste skidlöpare efter honom; för de åkte skidor, från Mora till Sälen. Sedan vändes rutten, om jag minns rätt av praktiska skäl för att få målgången i det större samhället.

2018-03-02

Ädelrenar och kameltranor

När Sverige skulle reformeras var ju Finland Sverige. Så utöver allt annat fick österlandet förses med den heliga skrift på dess folkspråk. Översättningen utfördes av en Mikael Agricola, "bond-Mickel". Han gav ut de första tryckta finska böckerna överhuvud taget. Det är språkhistoriskt intressant av flera anledningar. Eftersom hans idéer om hur finska språket skulle skrivas därmed fick ett genomslag som ingen annan kunde tävla med. Folk som detaljgranskat hans texter har funderat på var han kan ha lärt sig språket (han kom från svenskbygd). I Se Wsi Testamenti, Nya Testamentet på finska, är Åbo-dialekten tydlig vilket han också redogör för i det ena förordet (det andra går in på teologin).

Agricola förklarar också hur han fått konstruera en rad ord för företeelser som inte haft några vedertagna beteckningar på finska. Två exempel är särskilt spridda.

lejon: jalopeura, "ädelren"; ett intressant förslag på hur Agricola tänkte här är om stjärnbilden Lejonet kanske kallades Renen i Finland.

struts: kamelikurki, "kameltrana"; tydligen var direktlånet kamel etablerat.

Redan i 1642 års bibelöversättning hade ädelrenen ersatts med leijona, lånat via svenskan. Idag används båda orden, även om leijonet är klart vanligare.


Wikipedia (eng.): Se Wsi Testamenti
Nanna Stenberg-Gustafsson och Sixten Björkstrand: Mikael Agricola skrev ner det finska språket, Vetamix, Svenska Yle 6 april 2016





2018-03-01

Gustav Vasa som drama queen

"Så vill jag lova eder, jag vill draga min kos utur riket och aldrig någon tid mera komma här in igen till detta osköniga, vanartiga och otacksamma mitt fädernesland." 
Brast så konungen bitterliga i gråt, steg åt dörren och gick till slottet. Grät då största parten med av folket, både adelen, bönder och köpmän, de fromma av presterskapet [dvs inte de grövsta katolikerna] desslikes.
Det som skildras här inget mindre än inledningen av reformationen i Sverige. Riksdagen i Västerås 1527 beskrevs av kungens officielle krönikör Peder Swart på 1560-talet. Utöver avståndet i tid och en uppenbar tendens så finns det flera tecken på att även denna text inte alltid återger vad som verkligen inträffat. Men om Gustav Vasas öden och äventyr i Dalarna är någorlunda välkända som sagor och dessutom inte spelar någon roll i något annat sammanhang än i landskapets turistnäring (och då endast positiv), så är de källkritiska problemen med denna krönika både viktigare och betydligt mindre kända.

Men det lilla skådespelet uppförde konungen säkert. Det hade han gjort förr.
Han hade prövat greppet som en taktisk fint redan året innan, liksom i riksdagskallelsen till adeln. Kanske hade han fått uppslaget från kung Fredrik i Danmark som använt det vid en konflikt med riksrådet redan 1523.
- Lars-Olof Larsson, Gustav Vasa - landsfader eller tyrann? (Norstedts 2007), s 134

Sedan han gråtande stormat ut från mötet stängde han in sig på slottet tills herrar ledamöter kom och bad honom att komma tillbaka. Man kan tänka sig att de inte hade några illusioner om vad det hela egentligen gick ut på.

2018-02-28

Dåliga nordiska ligor

1) samhällsfarlig grupp av personer
2) serietävling mellan (fotbolls)lag särsk. om elittävlingarna i vissa länder
- Svensk Ordbok: liga

Ordet finns i en rad språk. I samtliga fall som jag tittat på kommer de från italienskans lega som i sin tur kommer från latinets legare, "binda, förena", som också gett upphov till ord som legering. Och i de flesta fall jag tittat på har det en neutral eller positiv betydelse. Och undantagen är alla nordiska.

För på svenska, norska, danska och finska används liga/liiga om gäng med skurkar. I åtminstone svenskan är den betydelsen den primära, då sportsliga ligor nästan alltid syftar på utländska serier (en snabbkoll resulterar i ett fåtal svenska sportsliga ligor).

Stämmer observationen? Finns det fler språk där en liga främst är något dåligt? Det vet jag inte, än. Inte heller om de dåliga nordiska ligorna är ett arv från en viktig spelare i det trettioåriga kriget:
På grund av svenskarnas strider med katolska ligan under trettioåriga kriget har ordet "liga" i svenskan, som enda språk i Europa, blivit negativt laddat.
- Wikipedia: Katolska ligan (trettioåriga kriget)

2018-02-27

Gustav Vasa i Dalarna

- Johan Fredrik Höckert, Gustaf Vasa och Tomt-Margit

Hösten 1520 började Gustav Eriksson (Vasa) att försöka mobilisera motståndet mot unionskungen Kristian II och hans anhängare. Efter att ha misslyckats på andra ställen begav han sig på vintern till Dalarna. Om hans upplevelser där finns en liten sagocykel, kokad på en historisk spik, som kallats Gustav Vasas öden och äventyr i Dalarne. Den har sedan länge ingått i allmänbildningen. Att åtminstone delar av berättelserna är välkända än i våra mindre allmänbildade dagar torde, gissar jag, främst bero på kopplingen till Vasaloppet.

Likt många andra sagocykler har den inte författats av en person vid ett tillfälle utan av flera under lång tid.

Grunden utgörs av biskop Peder Svarts krönika. Den skrevs på kunglig befallning och under beställarens kontroll om inte rentav diktamen – källvärdet är därefter. Vilket inte hindrar att den är för sin tid synnerligen läs- och rentav njutbar, och dessutom nog så historiskt värdefull så länge man kommer ihåg vad man har att göra med.

På 1660-talet var det inne att skriva ner folksägner och liknande (jag förmodar att det fanns en koppling till de fantastiska fynd av isländsk litteratur man gjorde vid den tiden). Då fylldes Vasa-cykeln på med fler och bättre historier.

Ornässtugan: Över 500 år gammal och ett obligatoriskt besöksmål, helt oavsett eventuell koppling till hr Eriksson.

En man som förtjänar en egen bloggpost hette Jacob Brandberg. Han öppnade 1758 ett museum i den fina Ornässtugan. Museet finns faktiskt än idag, måhända med något högre krav på autenticitet o.dyl. än den fantasifulla samling Vasa-kuriosa som Brandberg visade upp. Han såg även till att bättra på sagocykeln åtskilligt, om det nu var med material som faktiskt traderades eller som han helt enkelt hittade på.

Den viktigaste putsen fick det kollektiva diktverket av Anna Maria Roos (teosof som är mest känd för Sörgården). Hennes version publicerades från 1914 i folkskolans läseböcker för barn där den nådde miljoner svenskar.

Att berättelserna är sägner och klintbergare märks tydligt när man jämför dem med andra historier; flera kända detaljer återfinns i långt äldre sammanhang. Och få känner till deras rödaste tråd, det som mest kittlade sinnena när de först började spridas: Att den fine adelsmannen försöker spela en vanlig simpel karl. Det var bara aningen mindre märkvärdigt än om han hade klätt ut sig till kvinna. Det är samtidigt en fin påminnelse om den mycket långa tid då diverse normer för klädsel, tilltal med mera var stenhårt klasskodade på ett annat sätt än idag (dagens motsvarigheter är bleka skuggor av forna seder).

Här följer några nedslag i Gustavs påstådda öden och äventyr.

Rankhyttan
Gustav tar tjänst och försöker att smälta in bland folket. En piga låter sig inte luras: "Tröska kan han inte och han har en grann blus under tröjan!"

Ornässtugan
Gustav får husrum av husbonden som han känner sedan gammalt. Men denne har svek i sinnet, för i själva verket stödjer han kungen. Hans fru är av bättre sort; medan mannen är ute och uppbådar folk så hjälper hon Gustav att fly – genom avträdet på loftet.

Varför ett dass och inte ett fönster? För att det blir en bättre historia såklart!

Bengtsheden
Husmor ber gästen att tälja några korvstickor åt henne; sådana påminde om grova tandpetare, användes för att tillsluta korvarnas ändar, och var en standardvara som man alltid hade behov av. Gustav svarar "inte kan jag göra edra pölsepinnar" – glömsk av att han ska spela en enkel man, eller erkännande att han inte behärskar ens den enklaste av vardagssysslor?

Svärdsjö
Gustav tar sig till prästen som han känner. Men efter en tid får en piga se den förment enkle gästen tvätta sig – med prästen intill, hållande hans handduk! Då han i praktiken fått sin identitet röjd fick Gustav lämna prästgården.

Isala
Gustav står och värmer sig vid elden då två av fogdens män plötsligt kliver in. Nu är goda råd dyra! Men husmor är inte bara invigd i hemligheten utan även rådig. Hon drämmer till honom med brödspaden och ryter "Hvad står du här och gapar på fremmande; har du aldrig sett folk förr? Packa dig ut i ladan!"

- Gösta får dask i Isala, ur A. M. Strinnholm, Svenska folkets historia under Konungarne af Vasaätten (1820)

Läget i Isala är ändå för riskabelt. Bonden gömmer Gustav i ett hölass och kör iväg. En patrull stoppar dem och undersöker lasset genom att driva sina spjut genom det, men utan att upptäcka något. Men Gustav har blivit lätt rispad. Efter en stund upptäcker bonden att blod droppar ner på vägen. Han skär då ett litet sår på hästens ben för att avleda eventuella misstankar.

Den fina episoden med hölasset dyker upp här och där genom världshistorien i olika form. Som till exempel bland berättelserna om den fredlöse romaren Marius som gömdes av en viss Mucius i ett hölass. Det är inte den enda detaljen i Marius öden och äventyr som påminner om Gustavs dito.

Utmeland
När kungens män kommer för att leta så gömmer husmor, Tomt-Margit, Gustav i källaren. Luckan döljer hon med ett bryggkar.

Man kan jämföra med följande:
Då gav de sig hastigt i väg till Bachurim, till en man där som hade ett hus med en brunn på gården. I den steg de ner. Hustrun tog en matta och bredde över brunnen och strödde säd på den så att ingen kunde märka något. Absaloms folk kom dit och gick in till kvinnan. ”Var är Achimaas och Jonatan?” frågade de, och hon svarade: ”De fortsatte förbi dammen.”
- 2 Sam. 17:18-20

Bonus: När Strinnholm beskrev Isdala åthutning lade han in följande tilltagna fotnot. Den är så fin att jag kände att jag var tvungen att ta med den. Med skådepenning, "Kung Jösta", minnesqvadrat och allt.


Bonus-bonus: En av de "skidkarlar" som skickades för att  hämta Gustav hette Engelbrekt. Detta enligt Peder Svarts krönika. Man får hoppas att den uppgiften råkar vara sann av en händelse, snarare än påhittad av en given anledning.

2018-02-26

Lördagsfråga 503: Öl

  1. En ovanlig och fin hällristning på Jätteberget i Alvhem, Ale kommun.
  2. "Jag är inte bitter..." Sådana här galor och prisutdelningar är ju som regel ytterst förglömliga affärer. Men Robert Gustavsson som Tony Rickardsson på Idrottsgalan 2006 hör tvärtom till allmänkunskapen.
  3. Undras hur många lager man sett i Photoshop?
  4. Faith 2 Action är en gravt kristen lobbyrörelse som bland annat ger ut "dokumentärer" mot abort, homosexualitet och annat som de menar står i strid mot Bibeln. Grundades av Janet Porter.
Ale, bitter, lager och porter vet vi vad de är. Och Tomas visste det först.

2018-02-25

Brasklapp

En gång i tiden blev Gustav Eriksson (Trolle) ärkebiskop. Eftersom Gustav var en vän av Kalmarunionen ogillades detta av de som var svala eller fientliga till unionen, och de var både många och mäktiga vid den här tiden.

Den mäktigaste av dem kallas Sten Sture den yngre. Redan namnet gör att han platsar på denna blogg. Sten Svantesson var av ätten Natt och Dag. Att han använde namnet Sture berodde inte på hans avlägsna släktskap men den ätten (hans farfars mor var en sture), utan av politiska skäl: Det gav en tänkt koppling till den store Sten Sture d.ä., som heller inte haft något till övers för unionen.

Sten "Sture" stred mot ärkebiskopen med såväl ord som trupper, avsatte honom och fick 1517 riksdagen att besluta att hans fästning Almarestäket skulle rivas. Och nu berättas det att en av ledamöterna, biskop Hans Brask, i hemlighet placerade en lapp under sitt sigill med texten "Till denna besegling är jag nödd och tvungen". Några år senare hölls en skenrättegång som föregick Stockholms blodbad, där Kristian II tog hämnd på en mängd unionsfiender, bland annat de som avsatte Trolle och rev Stäket. Då kunde biskop Brask låta plocka fram lappen, bevisa sin oskuld och rädda sitt liv. Se, det var en historia!

Är den sann? Det första belägget finns i en krönika från 1540-talet, alltså inte jättelänge efter att den skulle ha inträffat. "Berättelsens fakticitet har ibland ifrågasatts men utan bindande skäl", som Pelle Holm formulerar det; det finns inget påtagligt som talar för eller emot. Att det är en bra historia behöver ju inte innebära att den inte är sann ...

En annan anledning till att ta upp brasklappen här är hur ordet används. Idag ser man ofta beteckningen brasklapp användas om påpekanden i förbigående, parenteser, och annat som inte är de förbehåll som ursprungligen avsågs.
Kanske håller brasklapp på att få ett vidare användningsområde? Ja, den som lever får se. Tills vidare rekommenderar vi ändå att man använder det i den traditionella betydelsen ’förbehåll’.
- Institutet för språk och fornminnen: Braska och brasklapp

2018-02-23

Oengelska

En pseudoanglicism är ett ord som ser engelskt ut men som inte är det.

Kanske har det en gång använts i engelskan, allmänt eller i någon sektor, och då lånats in. Det finns säkert bättre exempel men det jag kommer på just nu är när Sony lanserade en riktigt bärbar kassettspelare 1979 som de kallade Freestyle i Sverige, Walkman på andra håll.

Kanske är det en svensk konstruktion av engelska ord. Exempel: After work AW, syftandes på barhänget efter jobbet, är svenskt.

Riktigt roligt och förvirrande blir det när man stöter på m e m oengelska anglicismer i andra språk.

Hört talas om rallye-paper? Det är rally på franska. Papperen kom en gång från engelska paper chase som syftar på en snitslad bana; men även om båda delarna av rallye-paper är purengelska så är hopsättningen definitivt oengelsk. Sen är det en annan sak att engelska rally avsåg militär omgruppering; det lånades in i franskan där det kom att avse samlingar av bilar/bilentusiaster, och så tävlandet rallye-paper; för att sedan lånas tillbaka till engelskan med den betydelsen. Vad är egentligen en anglicism?

I Ungern kan man fortfarande höra hårddiskar kallas winchester. Beteckningen uppstod på tidigt 1970-tal (orsaken verkar inte helt glasklar) och var det första jag hörde massminnena kallas ca 10 år senare.

I Italien kan man åtminstone höra det vardagliga begreppet, un termine informale, body rental. Jag vet inte vad ni tänker på men det avser personaluthyrning. Åtminstone i just Italien.

WP (sve): Pseudoanglicism
WP (eng): Pseudo-anglicism


2018-02-22

Orsakar lungcancer rökning?

Ronald Fisher (1890-1962) var ett självständigt, egensinnigt geni. Han är 1900-talets viktigaste namn inom statistiken. Han utvecklade randomiserade kontrollerade studier, idag en självklar hörnsten i alla vetenskaper där de kan tillämpas. Han studerade ingående problemet med att skilja på kausalitet och korrelation; när kan vi dra slutsatsen att företeelsen A orsakar B, eller att A inte orsakar B?

Ett fall där A bevisligen orsakar B är så omsorgsfullt och gediget demonstrerat sedan så länge att det känns lite egendomligt att det alls ifrågasatts. Men en av de första studier där sambandet mellan rökning och lungcancer påvisades publicerades 1950 i den synnerligen ansedda British Medical Journal. I den studerades över 1400 patienter där hälften hade lungcancer (som hade ökat dramatiskt de senaste decennierna), hälften inte. Alla möjliga faktorer kartlades för att försöka hitta den som orsakade cancern. Resultatet var tydligt men inte helt avgörande. Men det fick stöd av den ena studien efter den andra, över hela världen. 1957 slog redaktionen på BMJ och landets medicinska forskningsråd fast att "the most reasonable interpretation of this evidence is that the relationship is one of direct cause and effect": rökning orsakar cancer.

De fick, givetvis, mothugg. Vi vet att tobaksbranschen tidigt mobiliserade mot forskningen. Ett tyngre namn utgjordes av en genial statistiker som ingående studerat problemet med att skilja på faktiska och skenbara orsaker. Fisher sade inte att slutsatsen behövde vara fel i sig, men att man ännu inte hade tillräckligt mycket data för att kunna dra den.

En av Fishers hypoteser är riktigt "fin": Ponera att lungcancer kan ta lång tid på sig att utvecklas, kanske flera decennier. Och under denna tid ger upphov till en lätt retning, ett undermedvetet obehag i lungorna. Tänk vidare att detta obehag mildras av tobaksrök. De framtida patienterna skulle få ett röksug som de inte riktigt vet orsaken till ... Voilá: Lungcancer orsakar rökning!

Det där låter ju absolut helstolligt. Men hur stolligt är det egentligen? Var går gränsen mellan rimliga och orimliga hypoteser?

Man har funderat på hur Fisher egentligen resonerade. Styrdes han av politiska åsikter? Eller var han kanske köpt, mer eller mindre, av tobaksindustrin? Men även om han fick medel från dem för att studera huruvida rökning och lungcancer har genetiska orsaker, så behöver man inte studera honom länge för att inse att han var alldeles för egensinnig för att låta sig lockas av pengar eller inflytande. Själv lutar jag åt att han är ännu ett exempel på hur folk som blivit tillräckligt vana vid att ha rätt utvecklar en sorts undermedveten immunitet mot att på allvar ifrågasätta sig själva.

Ronald Fisher fortsatte livet ut med att hålla fast vid tanken på att rökning inte orsakar lungcancer liksom att röka pipa.

Artikeln jag använt som huvudkälla avrundas med ett citat av en av forskarna bakom 1950 års studie. I ett tal inför Royal Society of Medicine gick han igenom hur man avgör om A orsakar B eller inte, vilka kriterier som är viktigare än andra ... Men även den grundläggande vetenskapliga principen att varje slutsats är provisorisk. Att man alltid ska vara redo att ändra sig innebär dock inte att man kan tillbringa resten av livet med att samla in data; eller så lång tid som behövs för att få "rätt" resultat, kantänka.
All scientific work is incomplete – whether it be observational or experimental. All scientific work is liable to be upset or modified by advancing knowledge. That does not confer upon us a freedom to ignore the knowledge we already have, or to postpone the action that it appears to demand at a given time.
- Austin Bradford Hill (1965)


Ben Christopher, Why the Father of Modern Statistics Didn’t Believe Smoking Caused Cancer, Priceonomics 21 september 2016
Wikipedia: Ronald Fisher

2018-02-21

Gell-Manns amnesi

Murray Gell-Mann är en amerikansk partikelfysiker och nobelpristagare (fysikpriset 1969). Hans främsta bidrag till världen är nog att han myntade begreppet kvarkar, lånat från Joyces Finnegans Wake. En annan insats är när han diskuterade en företeelse med en annan känd herre, som när han senare återgav samtalet passade på att för effektens skull (skriver han själv) namedroppa Gell-Mann.
You open the newspaper to an article on some subject you know well. In Murray's case, physics. In mine, show business. You read the article and see the journalist has absolutely no understanding of either the facts or the issues. Often, the article is so wrong it actually presents the story backward – reversing cause and effect. I call these the "wet streets cause rain" stories. Paper's full of them. In any case, you read with exasperation or amusement the multiple errors in a story – and then turn the page to national or international affairs, and read with renewed interest as if the rest of the newspaper was somehow more accurate about far-off Palestine than it was about the story you just read. You turn the page, and forget what you know.
- Michael Crichton, essän Why Speculate? (2002)

Sammanfattat: Om man i en källa hittar fel, många och grova, så borde man bli misstänksam inför resten, eller hur? Så är det definitivt för min del. Men andra kan tydligen reagera tvärtom.

Om den omvända Gell-Mann-amnesi som undertecknad har kallas något särskilt vet jag inte. Men nog känns det som grundläggande källkritik, någonstans under tendenskriteriet: En källa som belagts med fel tappar i trovärdighet.