Den mäktigaste av dem kallas Sten Sture den yngre. Redan namnet gör att han platsar på denna blogg. Sten Svantesson var av ätten Natt och Dag. Att han använde namnet Sture berodde inte på hans avlägsna släktskap men den ätten (hans farfars mor var en sture), utan av politiska skäl: Det gav en tänkt koppling till den store Sten Sture d.ä., som heller inte haft något till övers för unionen.
Sten "Sture" stred mot ärkebiskopen med såväl ord som trupper, avsatte honom och fick 1517 riksdagen att besluta att hans fästning Almarestäket skulle rivas. Och nu berättas det att en av ledamöterna, biskop Hans Brask, i hemlighet placerade en lapp under sitt sigill med texten "Till denna besegling är jag nödd och tvungen". Några år senare hölls en skenrättegång som föregick Stockholms blodbad, där Kristian II tog hämnd på en mängd unionsfiender, bland annat de som avsatte Trolle och rev Stäket. Då kunde biskop Brask låta plocka fram lappen, bevisa sin oskuld och rädda sitt liv. Se, det var en historia!
Är den sann? Det första belägget finns i en krönika från 1540-talet, alltså inte jättelänge efter att den skulle ha inträffat. "Berättelsens fakticitet har ibland ifrågasatts men utan bindande skäl", som Pelle Holm formulerar det; det finns inget påtagligt som talar för eller emot. Att det är en bra historia behöver ju inte innebära att den inte är sann ...
En annan anledning till att ta upp brasklappen här är hur ordet används. Idag ser man ofta beteckningen brasklapp användas om påpekanden i förbigående, parenteser, och annat som inte är de förbehåll som ursprungligen avsågs.
Kanske håller brasklapp på att få ett vidare användningsområde? Ja, den som lever får se. Tills vidare rekommenderar vi ändå att man använder det i den traditionella betydelsen ’förbehåll’.- Institutet för språk och fornminnen: Braska och brasklapp
2 kommentarer:
Är handlingen egentligen fysiskt möjlig?
"Och nu berättas det att en av ledamöterna, biskop Hans Brask, i hemlighet placerade en lapp under sitt sigill med texten "Till denna besegling är jag nödd och tvungen". Några år senare hölls en skenrättegång som föregick Stockholms blodbad, där Kristian II tog hämnd på en mängd unionsfiender, bland annat de som avsatte Trolle och rev Stäket. Då kunde biskop Brask låta plocka fram lappen, bevisa sin oskuld och rädda sitt liv."
Vi talar alltså om att skriva en text på en liten lapp, stoppa in den i den varma sigillmassan och plocka ut den med läslig text några år senare. (För enkelhets skull antar vi att de övriga var dumma nog att låta Brask arbeta med sigill och lapp helt ostört och kanske även förbereda sig exempelvis genom att skriva lappen i förväg och välja lämpliga material tillgängliga på 1500-talet.)
Jag känner inte tillräckligt om den tidens sigillmaterial, sigillhantering, pappersmaterial och bläck för att bedöma det, men det vore onekligen kul att se som experiment.
Sensemaker
Intressant! Sådana sigill kunde vara ganska rejäla. På den här sidan finns en bild på det mest berömda sigillet i svensk historia: http://www.linkopingshistoria.se/fordjupning/biskop-hans-brask/
Storleken framgår inte men en hopvikt lapp med den korta texten behöver ju inte ta mycket plats. Hur bläcket påverkas av sigillmassan har jag ingen aning om; man kan tänka sig stämningen om biskopen plockat fram en lapp med oläslig text. :-)
Berättelsen skulle kunna beläggas om man hittar beslutet försett med erforderliga sigill, där Braskens är trasigt.
Skicka en kommentar