Linné d.y.

Här står den ännu oadlade Linnæus i sin ungdoms kraft. Omsider skulle Carl von Linné bli vetenskapens största svenska namn någonsin, av en rad anledningar.

Hände något särskilt med Carolus år 1741? Om man gör en slagning så finner man en rad sidor som nämner att han det året utsågs till professor i medicin vid Uppsala universitet, vilket förvisso var en milstolpe i hans liv. Man hittar även en rad sidor som tar upp den resa till Öland och Gotland som han företog den sommaren. Och så hittar man, i förbifarten, ett och annat omnämnande av den Carl von Linné som var hans son och som händelsevis föddes 1741.

Vad är viktigast, arv eller miljö?

Carl von Linné d.y. växte upp i en miljö som måtte ha varit perfekt för att fostra en supertalang. Familjen umgicks med tidens briljantaste tänkare. Som lärare fick han förmågor handplockade av pappa, som ju kunde välja bland de bästa av de bästa. Herr fadern ryggade heller inte för en nepotism så ogenerad att man idag får gå till näringsliv och politik för att hitta något liknande: När junior var nio år skrevs han in på universitetet, vid 18 fick han forskartjänsten botanices demonstrator, och vid 22 bestämde pappa att han så småningom skulle få pappas professorstitel i arv.

Men det som junior fick i miljö förefaller han ha saknat i just arv. Av hans akademiska karriär blev praktiskt taget ingenting. Såväl vilja som förmåga förefaller att ha saknats.

Utan synnerlig begåfning som han var, sökte han ej heller genom flitigt arbete bära upp det lysande Linné-namnet; men det är ej tvifvel underkastadt, att den icke själftagna rollen som Linnés efterträdare och  vetenskaplige arftagare nedslog hans mod och försvagade hans själftillit.

- Nordisk Familjebok: Karl von Linné d.y. (1912)

Vad som nu kan vara "tvifvel underkastadt" ... Var CvL II en medelmåtta, eller rentav trög? Eller var det pressen hos namn och förväntningar som kvävde en eventuell låga? Eller hade han kanske fått mer än nog av begåvning, men av ett slag som inte låg åt naturvetenskaperna till?

Det finns inte mycket skrivet om L. filius. En text hos Naturhistoriska riksmuséet nämner artikeln i familjeboken (som för övrigt ligger till grund för artikeln på Wikipedia), en lefnadsteckning från 1903, och vad som skulle kunna vara spridda upplysningar i botaniska verk från 1925 resp 1976. Inte så konstigt när den intressantaste egenskapen hos personen ifråga är att han inte utmärkte sig ... Å andra sidan är det något särskilt med misslyckandets psykologi. En studie av Linné d.y.:s liv skulle kunna bli nog så läsvärd, om den någonsin skrevs; eller om den ens skulle kunna skrivas, med tanke på hur klent underlaget förefaller att vara.