Musslor och ostron, snäckor (med skal) och sniglar (utan skal), samt bläckfiskar; dessa utgör molluskerna, stammen Mollusca, eller blötdjur på svenska. Eftersom de är blöta, eller åtminstone våta? Nej, blöt är ett äldre ord som ursprungligen betydde mjuk.
Den betydelsen finns än idag kvar i danskans blød, men även i svenskan kunde man ända fram till 1800-talet tala om exempelvis "blöta äpplen", där det som avsågs inte var fuktigheten utan konsistensen. Att det ena kan leda till det andra gjorde att ordet från 1600-talet kom att övergå från mjukhet till våthet, nämligen via blötläggning. Det "blöt" som först avsåg resultatet ("mjukläggning") kom då att förknippas med medlet, när man lade ner det som skulle bli mjukt i vätskan.
En person som var klen, svag och trög kunde kallas mjuk, eller blödig – där har vi ännu en form som lever kvar än idag. En kroppsdel som kunde sägas vara blöt i betydelsen mjuk var hjärnan, vilket alltså var en variant bland oräkneliga av "dum i huvudet", trögtänkt, förvirrad. Därav uttrycket "lägga huvudet i blöt", att i onödan trassla till tankarna för sig, eller allmännare "lägga sig i blöt" när man bråkade om något. Dessa varianter har försvunnit till förmån för en enda, som korsats med ett annat uttryck vari man anklagades för att lägga eller sticka näsan i det ena och andra ("Stick ej din näsa i främmande kistor" manade Runius ca 1700). Resultatet lägga näsan i blöt lever i bästa välmåga bland dagens brukare. Här som alltid räcker det att veta vad ett uttryck betyder för att kunna använda det, även om det läst innantill är obegripligt om man inte känner till bakgrunden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Även tyskan har ju sitt "Blöd" som betyder dum.
Skicka en kommentar