While many folks, including uneducated sellers of such proclaimed items, believe and insist that the official colors of the suffrage movement were green, white, and purple (or violet), it simply isn’t true.- Deanna Dahlsad: Myths & Misinformation About Suffrage Jewelry, Inherited Values 14 juni 2011
Uppgifterna som cirkulerar går i den här stilen: Suffragetterna använde grönt, vitt och violett som sina officiella färger, inspirerat av slagordet Give Women Votes = GWV = green white violet. Smycken i de färgerna kunde därmed användas som en diskret signal, invigda emellan.
Likt många andra faktoider är det en intressant mix av sant och osant.
För det första användes inte de tre färgerna av suffragetter i allmänhet utan av en organisation: Women's Social and Political Union (WSUP). Den hade bildats i Storbritannien 1903 av bland andra den framträdande suffragetten Emmeline Pankhurst. Den var en av de viktigaste grupperingarna, men sannerligen inte den enda.
För det andra var det vanligaste slagordet Votes for Women. Här på en biljett till WSUP:s första stora arrangemang, Hyde Park Rally den 21 juni 1908. Om slagordet "Give Women Votes" förekom så verkar det inte finnas belagt.
För det tredje har färgerna ändå ingenting med ett sådant eventuellt slagord att göra. När WSUP antog de tre färgerna var motiveringen en helt annan:
Purple as everyone knows is the royal colour. It stands for the royal blood that flows in the veins of every suffragette, the instinct of freedom and dignity … white stands for purity in private and public life … green is the colour of hope and the emblem of spring.- Emmeline Pethick-Lawrence i tidningen Votes for Women, våren 1908
För det fjärde hade hemliga signaler gått emot hela saken.
Those three colors were never a secret. They were used frequently in newspaper cartoons and on postcards – by supporters and opponents alike.- Ivor Hughes, Suffragette Jewelry, Or Is It? Dispelling Myths and Ms-conception, New England Antiques Journal, mars 2009
Detta lilla faktoida kluster har en särskild drivkraft. Det är ingen slump att båda artiklarna jag hänvisar till fokuserar på handel med antiktiveter. Proveniens (föremåls historia) kan göra underverk med prissättningar. Om en brosch, ring eller vad det nu är tillskrivs en koppling till suffragetternas rörelse så blir den genast lite eller mycket intressantare, beroende på köparen. Sådant stimulerar faktoider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar