2017-02-20

Lördagsfråga 452: Rymdfärjor

  1. Blooper från Star Trek: Patterns of force (s2ep21, 1968). När USS Enterprise (NCC-1701) beamar ner sig på planeten Ekos finner de en värld som delvis är mycket lik en viss bit av Jorden en gång i tiden. Avsnittet fick heller inte visas i Tyskland på bra länge.
  2. John Gast: Spirit of the Frontier (1872). Columbia, som är USA personifierad (likt Tysklands Germania och Sveriges Svea), vandrar västerut, omskapande vildmark till civilisation.
  3. HMS Challenger var en australiensisk korvett med såväl rejäla segel som ångmaskin. Den utförde den naturvetenskapliga Challenger-expeditionen åren 1872-76, vars betydelse knappast kan överdrivas.
  4. Mike Oldfield: Discovery (1984).
  5. Atlantis (1913) är en dansk långfilm som året efter en omtalad förlisning skildrade en snarlik händelse.
  6. HMS Endeavour har det funnits åtskilliga. Den mest berömda kommenderades av James Cook på dennes första upptäcktsresa.
Enterprise, Columbia, Challenger, Discovery, Atlantis och Endeavour: De sex rymdfärjorna.(Även om Entrerprise, som visserligen hade det överlägset finaste namnet, bara var en försöks-färja utan motorer). Den tog SwedishSax och Tricky i snabb följd.

2017-02-19

Svenska ord som saknas i engelskan

När man jämför vokabulärer mellan olika språk tenderar man att väldigt, väldigt ofta hålla sig till språkparet svenska-engelska. Det finns helt visst massor av ord i franska, tyska, spanska, ryska, arabiska, urdu, kinesiska m.fl. som behöver uttryckas med fraser eller hela meningar i svenskan, om ens det går.

Vidare så utfaller jämförelserna påfallande ofta till svenskans nackdel; man påpekar att ett eller annat ord i engelskan saknar en perfekt, god eller ens hyfsad motsvarighet i svenskan. Vilket är nog så sant, och vanligt.

Men hur är det med det omvända förhållandet? Vilka svenska ord kräver en fras eller hel mening för att uttryckas på engelska?

Lagom
Det faktum, att detta ord inte har någon rejäl motsvarighet i engelskan, har fått otaliga att extrapolera till att det inte finns i något annat språk. Vilket är fel; man behöver inte gå längre än till de två norskorna för att hitta samma ord med samma stavning, uttal och betydelse. Fler exempel finns.

Fika
Det finns naturligtvis flera engelska ord för att dricka kaffe eller te, med eller utan tilltugg, men inget av dem skulle ensamt kunna ersätta det enda enkla oumbärliga "fika". (Fika och lagom är de två överlägset vanligaste orden man tar upp i listor som denna.)

Dygn
Att ett så enkelt och användbart begrepp ska behöva uttryckas som "dag och natt"?

Blunda
"Stänga sina ögon" ... En rolig grej är att engelska blunder är ett medeltida lån från skandinaviskan. Till att börja med använt om att villa omkring i blindo (ännu en släkting), sedan trehundra år även använt i betydelsen misstag.

Farmor/mormor
Det finns en hel del släktord som känns umbärliga, men att behöva krångla till en så här nära relation med ett paternal eller maternal för att klargöra vilken grandmother som avses..?

Orka
Cope ligger ganska nära men bara bitvis. Manage likaså.

Supa
Generellt ska man vara försiktig med att dra större växlar på vilka ord som råkar finnas eller inte finnas, men nog känns det lite speciellt att svenskan har ett enda, och nog så användbart, ord för det som på engelska blir tråkiga "tungt drickande".

Knarka
Enligt Birgitta Stenberg var det hon och poeten Paul Andersson som 1950 konstruerade omskrivningen "knark" för narkotika, liksom den närliggande verbformen. Säkra belägg lär vi inte få, delvis eftersom det är just det ordet som myntades i just de kretsarna.

Bottna
Även om man kanske inte använder ordet till vardags så är det såpass användbart när man väl har användning för det att det känns lite besynnerligt att tänka sig ett språk där man får bygga en hel mening för att säga samma sak: Att vidröra bottnen med fötterna samtidigt som man har huvudet (en någorlunda god bit) ovanför ytan.

2017-02-17

Spådoms-byråer

"Check Your Dreams Here" – Robert Nelson på Central Premonitions Registry i New York. På väggen bakom honom fejkade löpsedlar från en framtid där hans spådoms-byrå slagit igenom: Nyheter som kungörs innan de hänt, men som man ändå är förvissade kommer att hända eftersom man analyserat inrapporterade spådomar. (Bildkälla: "Alex": Central Premonitions Registry, Weird Universe 29 maj 2016.)

CPR* levde faktiskt ända in i webbåldern vilket innebär att vi kan presentera tanken med det hela från deras sajt (arkiverad, den lades ner ca 2008):
You have reached the home page of the new Central Premonitions Registry. This site will carry information on Precognition researches, and AN ON-LINE FORM WHICH ALLOWS YOU TO REGISTER IN REAL-TIME DREAMS THAT YOU FEEL MIGHT BE PRECOGNITIVE. [...] You are invited to record with us ANY dream(s) which you feel might be about the future, even if it looks extremely silly to you or makes no sense. Include as many details as possible, even, AND ESPECIALLY, if they seem trivial and of no significance at the moment. (Research shows that many times such details seem meaningless at the time exactly BECAUSE they are precognitive!).
- Central Premonitions Registry [arkiverad av Wayback Machine 15 april 2009]

Byrån hade inspirerats av den British Premonitions Bureau som startat i London året innan. Vad man än tror om chanserna för ett sådant företag att nå något som ens påminner om framgång, så hade man åtminstone kunnat tro att de skulle bli översköljda med rapporter. Så blev dock inte fallet, åtminstone inte för BPB: De första sex åren fick de sammanlagt 1206 rapporter, eller i snitt en rapport varannan dag. Och vad den resulterande spåkraften beträffar så var det besvikelse på ömse sidor Atlanten:
Några av rapporterna föreföll verkligen att utgöra förutsägelser av händelser med allmänt intresse, som när fjorton barn dog i en brand på ett boende för utvecklingsstörda, eller när ett tvillingpar stängdes inne i ett kylskåp och kvävdes ihjäl. Men det fanns inget tydligt mönster, och det kom aldrig någon flod av rapporter som alla syftade på samma händelse. Vidare så kom de flesta rapporterna som verkade äkta från ett litet antal personer som rapporterade många drömmar, och allt som allt fick man betydligt färre signifikanta fall [hur man nu räknade] än väntat. De två institutens mål uppnåddes inte och de stängdes efterhand ner.
- Jesse Hong Xiong, The Outline of Parapsychology (University Press of America 2009)

Idén till spådoms-byråerna hade kläckts efter en otäck katastrof i Wales 1966 (WP). Efteråt hade två undersökningar genomförts där man bad folk att rapportera in "sanndrömmar"; detta hände sig också i en tid då parapsykologi togs på betydligt större allvar än idag. Resultatet gav en tydlig, som man tyckte, indikation på att många människor förutsett händelsen i sina drömmar, och att det verkade vara en utmärkt idé att samla in sådana under organiserade former för att få åtminstone indikationer på framtida händelser. Erfarenheten visade desto tydligare att det är mycket lättare att förutspå saker i efterhand än i förväg.


* CPR är annars etablerad förkortning för cardiopulmonary resuscitation, det som på svenska kallas hjärt-lungräddning HLR. Var så god att hitta på lustifikationer på temat.

2017-02-16

När det klickar

Genom svaren konstaterades om han var en rätt gesäll, då han fick stanna i härbärget tillsvidare. Klickade det däremot, även i den obetydligaste detalj i formuläret, kördes gesällen utan vidare av.
- Carl Rudolf A:son Fredberg, Det gamla Göteborg (1921), sid 44
allt kändes så spännande och jag ville fortsätta o träffa min dejt, men där han kom på helt plötsligt "att det inte klickade" trots massor med positiva ord till mej och ett intensivt sms:ande och [...]
- Internet (2012)
"Det klickade direkt" –  JVM-målvakten klar som Ersbergs ersättare
- Mikael Hedberg och Patrik Sjöblom: Han ersätter Ersberg, Jönköpings-Posten 11 april 2016

Att något "klickar" betydde länge att det inte fungerar, en liknelse med ett skott som inte brinner av, där hanens slag inte resulterar i ett pang utan bara ett ynkligt klick.

Den betydelsen har sedan ett bra tag minskat i användning jämfört med en annan och motsatt betydelse: att det fungerar jättebra, en liknelse med en mekanism som går i lås. Den fick mycket god draghjälp av kungen när han intervjuades ang. sin senaste fjälla, även om det av citatet framgår att han inte myntat något nytt uttryck:
Då var det någonting som sa, som man alltid säger, 'klick', och sedan dess har det sagt 'klick' hela tiden.
- Carl XVI Gustaf (1972)

Det borde väl innebära vissa problem när ett ord inte bara har olika betydelser för olika talare (kanske även i olika sammanhang), utan när dessa betydelser dessutom är varandras motsatser. Man kan till exempel tänka sig någon göra sig lustig över kungens "sedan dess har det sagt 'klick' hela tiden" men jag har inte hittat något sådant. Däremot blir jag en liten smula orolig över om anonym (2012) kanske missförstod sin lovande dejt.

2017-02-15

Potentiellt "nobelpris i kvack" lovar gott

När affärsmannen Bengt Sjöberg diagnostiserades med lungcancer beslutade han sig för att donera två miljarder kronor till cancerforskning via den nybildade Sjöbergstiftelsen. Stiftelsen ska varje år dela ut mellan 60 till 70 miljoner till forskning inom cancer, hälsa och miljö.

Dessutom instiftades även Sjöbergspriset, där stiftelsen i samarbete med Kungliga Vetenskapsakademien varje år ska dela ut ett pris på en miljon dollar, cirka 8,9 miljoner svenska kronor, till en eller flera framstående cancerforskare. Nu har de första pristagarna utsetts.
- Amina Manzoor: Cancerforskare får Sjöbergpriset, DN 13 januari 2017

När Sjöbergs väldiga donation (större än självaste Alfreds) kungjordes väcktes farhågor om att det skulle kunna göra den redan penningstinna (vad branschen än själva påstår) kvackar-branschen ännu starkare.
Enligt hans [Sjöbergs] uppfattning har den svenska sjukvården helt monopoliserats av läkemedelsföretagen som drivs av ekonomiska incitament. Själv har han bekostat en alternativ behandling med immunförstärkande naturläkemedel i USA, parallellt med cellgiftsbehandlingen och en förändrad diet.

– Läkemedelsföretagen vill inte hitta botemedel. De vill utveckla läkemedel som förlänger livet så länge som möjligt till en väldigt hög kostnad för patienten eller sjukvården. Det är så klart deras inriktning och deras skyldighet att göra så mycket pengar som möjligt. Men det är inte säkert att det är det bästa för patienten, resonerar Bengt.

Därför kommer hans stiftelse fokusera på att utforska alternativa läkemedel och hur de kan användas i kombination med de traditionella, precis som han själv har behandlats. Anledningen till att han vill starta en egen stiftelse är för att han dessutom vill elda på en traditionellt sett långsam utveckling.
- Cecilia Vaccari: Han skänker två miljarder till cancerforskningen, Göteborgs-Posten 10 maj 2016

Men vad åtminstone priset beträffar, som med en miljon dollar ligger i nivå med de riktiga nobelprisen, så delas det ut av Kungliga Vetenskapsakademin. Och de har gjort ett gott val: Priset går inte till homeopater, antroposofer eller kvackare i bakpulver, utan till riktiga forskare.
Tony Hunters forskning handlar specifikt om hur det genom att blockera enzymet tyrosinkinas är möjligt att stoppa vissa cancerceller från att okontrollerat föröka sig. James Allison, som är professor vid University of Texas MD Anderson Cancer Center, har forskat om hur antikroppar tar bort immunförsvarets bromsar så att cancercellerna lättare kan angripas av kroppens eget immunförsvar.
- De får det första Sjöbergpriset, Dagens Medicin (TT) 14 februari 2017

2017-02-14

Charlie Chaplin deltog aldrig i en Chaplin-tävling

Den 7 februari 1914 släpptes filmen Kid Auto Races at Venice, California. I den fick världen för första gången se en liten mustaschprydd luffare med plommonstop, för liten jacka och alldeles för stora skor. Under den varma och, som man snart fick veta, ödesdigra sommaren 1914 slog Charlie Chaplins tramp igenom, och samtidigt som första världskriget rasade blev han en av USA:s största filmkändisar.

En tacksam metod för att spinna vidare på intresset var att arrangera look-alike-tävlingar i samband med filmvisningar. Exemplet ovan är typiskt och kommer från Poli Theatre i Bridgeport, Connecticut 1915.

Och så sägs det att Charlie själv drog på sig sin berömda utstyrsel och deltog i en sådan tävling ... Och hamnade på andra plats. Eller tredje? Eller vilken placering det nu var, men vann gjorde han åtminstone inte, enligt historien. Är den sann?

Här är det äldsta belägget som hittills grävts fram:
... He was a frightful failure, and came in twentieth.
- "How Charlie Chaplin Failed", The Straits Times (Singapore) 10 augusti 1920

Alltså: Lord Desborough (William Greenfell) var på en bättre middag och berättade en kul grej han hört av sin fru, som hört den av Mary Pickford ... Ser ju ut som vilken rolighet som helst, utan större anspråk på att vara sann.

Men den kan ju vara sann för det. På finfina Chronicling America gav sökningen "chaplin contest" gott om träffar i amerikansk dagspress under perioden 1915-1922, dock inget om att originalet skulle ha tävlat mot kopior. Inte heller litteratur i ämnet, i synnerhet standardverket My Father, Charlie Chaplin av Chaplin Jr., har med några uppgifter om att Chaplin Sr. skulle ha deltagit i någon sådan tävling, än mindre att han skulle ha fått ett överraskande dåligt resultat.

Det kan noteras att tidningsklippen som en idog mytknäckare letat upp kommer från Singapore, Nya Zeeland och Australien. Det skulle kunna bero på urval av källor, eller att historien om Chaplin-tävlingen myntades, eller åtminstone fick sin första ordentliga spridning, i brittiska kolonier.
The only real reference I have ever seen to this story is in English newspaper clippings from 1918, when Mary Pickford was in London at an Anglo Saxon Club dinner, and told a story to Lord Desborough who repeated it to the press that Charles Chaplin entered a Chaplin walk contest at a fair in the US and came in 20th.
- Mail från The Chaplin Office, www.charliechaplin.com

Nog är versionen från Paris (det är där "Chaplin-kontoret" ligger) misstänkt lik den i Times. Om superstjärnan Mary Pickford besökte England 1918, gissningsvis mot slutet av året, så borde det vara lätthittat i tidens press, men jag har inte funnit några sådana uppgifter. Hur som helst.

Den idoge mytknäckaren angav inte vem på Chaplin Office som vidtalats. Jag bad dem ta en titt på utredningen och frågade om några nya fakta i målet kommit. Svaret som följde var att den såg uttömmande och bra ut, liksom att
We have no new evidence to support the claim that Chaplin participated in a lookalike contest.
- Kate Guyonvarch, The Chaplin Office

Slutsatsen är, tills något annat visats, att Chaplin aldrig deltog i en Chaplin-tävling.

Huvudkälla: Signaturen "jozzas", Did Charlie Chaplin lose a Charlie Chaplin look-alike contest?, skeptics stack exchange 11 juni 2012

2017-02-13

Lördagsfråga 451: Försvunna filmer

  1. London after midnight (1927) med Lon Chaney, en av de mest eftersökta försvunna filmerna.
  2. Valeska Suratt medverkade 1915-17 i elva filmer, vilket var mycket blygsamt i det sammanhanget vid den tiden, men blev ändå riktigt känd. Icke desto mindre är alla filmerna numer försvunna; hela hennes karriär.
  3. A Woman of the Sea (1926) är ännu en förlorad film, vilket är desto mer anmärkningsvärt som producenten hette Charlie Chaplin.
  4. Finalen i melodifestivalen 1964 hölls i Köpenhamn och vanns, som bilden antyder, av Italien. Det hela sändes som vanligt i tv över hela Europa, även Sverige. Av sändningen återstår idag (skraltigt) ljud, en del stillbilder och korta sekvenser; det är allt.
Det fascinerande ämnet försvunna filmer (för hur intressanta skulle de här vara om man haft dem på tuben?) satte Tricky ögonaböj.

2017-02-12

Små gröna män och grå

Utomjordingar som Little Green Men, ibland förkortad LGM, är en riktigt inarbetad kliché.
LGM från 1908. "Knockers" = dumskallar, i detta sammanhang.

Även om begreppet förekommit tidigare blev det riktigt etablerat under UFO-vågen på 1950-talet. Till detta bidrog en egendomlig händelse 1955 där märkliga figurer i pressrapporteringen fick grön färg, trots att just den detaljen inte fanns i vittnesmålen. (En sannolik förklaring av Kelly-Hopkinsville encounter är en kombination av alkohol och ugglor.)

Men när en kliché når en viss nivå så blir den samtidigt allt svårare att ta på allvar. När de små gröna männen från Mars förekom i reklam, serier, tecknade filmer osv. så kunde de inte längre användas av de som gjorde anspråk på att verkligen ha mött utomjordingar. En ny och o-ironisk utomjording behövdes; inte någon av de fantasifulla (och förmodligen mer realistiska) som förekommer inom sf utan en någorlunda människolik figur som samtidigt är tillräckligt annorlunda och lätt igenkännlig för att utgöra en tydlig signal: "Jag kommer från en annan planet".

"... The gray skin and the large heads and the big, fluidy, black eyes that went on forever ..."
- Whitley Strieber, Communion (1987; sv. Närkontakt 1988)

Strieber är en författare av science fiction m.m. som på 80-talet gjorde sig extra känd för att inte bara beskriva möten med utomjordingar, utan även påstå att de var på riktigt. Vid samma tid började händelserna i Roswell att bli omtalade igen (det är svårt att tänka sig idag, men efter det allra första intresset 1947 så dröjde det trettio år innan de åter kom upp på den ufologiska dagordningen). Båda fallen togs på största allvar av de närmast sörjande, och därmed var det uteslutet att beskriva dem som små gröna män. Det var då som de gröna utomjordingarna blev grå, grays.

Sedan dess har de grå förekommit i diverse sammanhang, såväl "seriösa", där hela konceptet med utomjordingar på besök tas på största allvar, som mer avslappnade. Efterhand har de senare blivit allt vanligare. Frågan är hur mycket längre de ikoniska grå kan användas "på allvar", innan de får ersättas med en ny sort.

2017-02-10

En riksförening för metabol sjuklighet

Lars Bern hör till de pseudovetenskapliga mångsysslarna. Han har varit mest synlig inom klimatförvillandet (Stockholmsinitiativet/Klimatupplysningen), och likt många andra i den svängen är han nog så välutbildad ... Inom annat än klimat. Att Bern har en doktorstitel* märks framför allt på den självsäkerhet med vilken han går in på vilka ämnen som helst. Inklusive alternativmedicin, eller kvacksalveri.

I slutet av förra året lade han ut ett upprop för att bilda en förening som ska lösa cancerns gåta. All etablerad forskning inom området är nämligen åt skogen. Åtminstone enligt Lars Bern, och han vet ju vad han pratar om; åtminstone enligt Lars Bern,
De låsningar och systemfel som byggts in i samhällsekonomin har cementerat en utveckling som lett till en skenande metabol pandemi som vården i framtiden inte kommer att klara av. Av allt att döma klarar varken vården eller de statliga myndigheterna inom livsmedel och hälsa av att bryta sig ur denna utveckling, de ekonomiska intressena är helt enkelt för övermäktiga. Media styrs idag av samma starka globala intressen som kontrollerar de globala industriintressena, så därifrån kommer nästan ingen kritisk granskning. Politikerna saknar tillräcklig kunskap och klarar därför inte heller av att fatta självständiga beslut. De viker sig för det bitvis korrumperade medicinska etablissemang som befinner sig på villovägar.
Hur ska man då angripa den stora frågan?
Den förening jag tänker mig, skall bygga egna system för att kunna erbjuda hjälp till självhjälp för dem som vill minska sin risk att drabbas metabola sjukdomar. Den skall även kunna hjälpa de som redan drabbats av dessa sjukdomar med råd och kontakter rörande alternativ administration av sjukdomarna. Detta som ett komplement till den bristfälliga vård som den dysfunktionella medicinska skolsjukvården tillhandahåller.
"Alternativ" är ett återkommande begrepp. "Oberoende" är en omskrivning för pseudo-; "oberoende vetenskap" utläses pseudovetenskap, "oberoende forskare" pseudoforskare.
Det skall åstadkommas genom att föreningen följer den oberoende vetenskapen rörande förebyggande åtgärder och alternativa vårdmetoder med hjälp av oberoende forskare utan aktuella bindningar till industri och myndigheter. I det senare fallet kommer det sannolikt att röra sig om högt bildade personer som lämnat sin aktiva tjänst inom såväl medicinsk som annan forskning. Jag tänker mig även stöd från ett nätverk av medlemmar med egna erfarenheter av framgångsrik administration av egen metabol sjuklighet.
- Lars Bern: Upprop!, anthropocene 27 december 2016

Med andra ord: Experter, eller snarare "experter", "inom såväl medicinsk som annan forskning" (man kan tänka sig doktorer inom allehanda områden utom de relevanta), liksom folk som själva brinner för det ena eller andra kvacket, ska gå ihop och bilda en gruppering för att driva frågorna utan koppling till etablissemang, etablerad forskning, sans och förnuft.

Hur det gått? Så här:
Mitt upprop strax före nyår om bildande av en riksförening mot metabol sjuklighet fick ett positivt mottagande och många har anmält ett intresse av att medverka.
För att komma igång med arbetet att skapa föreningen kommer jag att ordna ett första ”konstituerande” möte i Tullhuset på Dalarö söndagen den 12 mars kl. 13.30. Jag hoppas att så många som möjligt kan ta sig ut till Dalarö den söndagen.
Valet av Dalarö har jag gjort därför att man på Dalarö planerar ett center för hälsosamt liv med vilket vi bör kunna utveckla ett nära samarbete.
- Lars Bern: Uppropet fick god respons, anthropocene 25 januari 2017

Det ska kanske bli intressant eller rentav spännande att följa den nya föreningen. Den verkar att ha gett visst gensvar i knasbranschen; åtminstone ett par välkända förvillare lär dyka upp på Dalarö framåt mars.


* Lars Bern är teknologie doktor.

2017-02-09

Kamel-kvack

Denna bild är faktiskt hämtad från Angereds kamelcenter: Kamelmjölk och mjölkprodukter.

En verksamhet som fått bidrag från det offentliga granskas. En detalj som sticker ut, rejält:
När GP granskar en av kamelcentrets reklamaffischer som hängt uppe i Angered står det inte bara att mjölken lär vara bra mot autism, utan även att den hjälper mot tuberkulos, diabetes, leversjukdomar, Crohns sjukdom och att den motverkar tumörer. Olagliga påståenden enligt både Livsmedelsverket och Läkemedelsverket.
- Michael Verdicchio: Miljonbidrag - till kamelturism och mjölk, Göteborgs-Posten 9 februari 2017

Kamel-baserat kvack kände jag inte till förut. En snabbkoll på en av nätets "pålitligaste" leverantör av vidskepligheter, vansinnigheter och kvack visar att jomen, kamelmjölk hör till den väldiga och växande mängden saker som tillskrivs blandade underbara egenskaper:
  • Fights diabetes
  • Benefits for ASD [autism spectral disorder]
  • Reduces anxiety
  • Promotes gut health
  • Fights cancer
- Daniel Barker: There are amazing benefits from drinking camel's milk, Natural News 13 oktober 2016

Jag hittar inte de lika anmärkningsvärda som olagliga påståendena om diabetes, cancer m.m. på kamelcentrets hemsida. Bland de många länkarna, varav flera fokuserar på just mjölken, finns desto mer.

Diabetes och cancer hör till de sjukor som vår annars sorgliga kvacksalverilag (eller snarare Patientsäkerhetslagen 2010:659) uttryckligen förbjuder andra än hälso- och sjukvårdspersonal från att yrkesmässigt undersöka eller behandla. Särskilt cancer är något som kvackarna brukar ha tillräcklig koll på för att inte nämna annat än i förtäckta ordalag, eller när kameror/mikrofoner är dolda. Men då och då slarvas det, och då ska man gå på dem.

2017-02-08

Hans Rosling 1948-2017


En av de filmsnuttar som Hans Rosling blev berömd för: Pedagogiskt och intensivt, med den härligaste svengelska och en faktabaserad världssyn närmast provocerande fri från antaganden, gissningar och fördomar.

Det har föreslagits att göra hans dödsdag den 7 februari till en dag vikt för folkbildning, källkritik och mytknäckande. Eller varför inte slå ihop den med xkcd:s påhitt och göra "första tisdagen i februari" till Roslings minnesdag?

2017-02-07

En dag mot faktoider, halvsanningar, missuppfattningar, myter, "alternativa fakta" och fake news

"Grandpa, what was it like in the Before time?" "It was hell. People went around saying glass was a slow-flowing liquid. You folks these days don't know how good you have it."
- xkcd: Misconceptions (alt-taggen, som aldrig får missas på xkcd:s teckningar)

När Randall Munroe 2011 lanserade den första tisdagen i februari som faktoid-dagen, då vi by law and custom har att läsa igenom Wikipedias sida List of common misconceptions, så hade sådant felfinnande ännu en air av nördighet; gnetigt, tråkigt felfinneri utövat av okänsliga glädjedödare, folk som man inte ville sitta bredvid på festen eftersom de med en suck förklarade att den där hiskliga episoden som din mammas grannes kusin varit med om, och som du förgyllt månget samkväm med, var en pur klintbergare med anor från åtminstone 1800-talet, osv.

Det var då det. Sedan dess har vi fått sociala media, ryska troll-fabriker och en "orange revolution" i Vita huset. Nu har alla med tankeförmåga värd namnet insett att skillnaden på sant och falskt inte är en marginell fråga utan vår tids viktigaste, den som allt annat beror på. Vetenskap, sunt förnuft och människovärde är hotat, på allvar.

Så ta osanningar, halvsanningar och missuppfattningar på allvar.

Läs på.

Prenumerera på en kvalitetstidning – man får inte alltid vad man betalar för, men ett samhälle där folk förväntar sig att nyhetsrapportering och journalistik ska vara gratis blir, tja, som det samhälle vi är på väg att få.

Öda inte tid på troll.

Och läs Wikipedia: List of common misconceptions. Så länge det är lagligt.

2017-02-06

Lördagsfråga 450: Biffar

  1. Francis de Wolff som Front de Boeuf i Ivanhoe (1952), den med Taylors i huvudrollerna.
  2. Big Explosives Experimental Facility vid Nevada National Security Site.
  3. Marguerite Bellanger hette egentligen Julie Lebœuf. Hon var artist och fick ett barn vars far nog var Napoleon III.
  4. Rit-Olas Biffen i en tidig version. Bananen skymtar intill.
Den tog Joakim E snabbt. Inte på minuten, men nästan.


2017-02-05

Hen: Istället för eller dessutom?

Medan man tidigare skrev t.ex. "man skall fråga varje kund hur han vill ha det", blir det nu allt vanligare att ersätta "han" med "han eller hon" eller "han/hon".
Dessa uttryckssätt måste ha ett samband med talet om könsroller. Kvinnan får inte ens språkligt underordnas mannen. Jfr också meningen "Den avgående (redaktören för Ergo [studenttidning i Uppsala]) bör ge den nye-nya detta tillfälle". Det pedantiska, klumpiga och tjatiga uttryckssättet "han eller hon" och "han/hon" måtte vara en plåga för en rättare.
Oftast kunde man mycket väl nöja sig med "han". Men det vore en stor vinst för språket om man toge i bruk pronominet "den", alltså "studenten den" o.s.v. Ett sådant bruk har faktiskt gamla anor och har ett stöd i uttryck som "den som lever får se". Här väntar en uppgift för modiga och fördomsfria språkmän och s.k. radikala.
Detta hör till det möjliga. För egen del kan jag drömma om att man från "han" gick ett steg framåt i vokalräckan och från "hon" två steg tillbaka och uppfann det tvåkönade ordet "hen" med kort e. ("Hin" är ju upptaget.) Det skulle ha en intressant likhet med finskans "hän" för "han" eller "hon".
- Rolf Dunås språklåda i Upsala Nya Tider, 30 november 1966

Idén lär ha förekommit tidigare, den finska inspirationen ligger ju nära till hands, men detta verkar vara det äldsta kända belägget på att någon föreslagit införandet av "hen" i svenskan.

Som synes var syftet enbart att förenkla. Det var ingen dålig idé. Dunås hade kunnat ge fler exempel på hur pedantiskt, klumpigt och tjatigt eller-konstruktionen kan bli, när den i längre sammanhang utökas från "han eller hon" till en rad "honom eller henne", "hans eller hennes" och så vidare.

Men förslaget vann inget gensvar 1966, eller när det lades fram då och då under decennierna som följde. Det var tydligen inget som språkbrukarna ansåg sig behöva.

För några år sedan började hen som bekant få ett sorts genombrott, under mer tumult än något annat nyord på bra länge. Men ordet som lanserades var i själva verket två: Hen.1 är ett pronomen som ersätter "han eller hon", hen.2 är ett pronomen för "ett tredje kön", när den tilltalade tycker att varken han eller hon passar.

Dessa två ord är inte bara olika utan utesluter varandra. Om hen.1 slagit igenom så hade hen.2 inte kunnat användas. Men nu är det snarare tvärtom: Även om hen.1 hade varit nog så praktiskt så har bruket av hen.2 gjort att det nog aldrig kommer att slå igenom ordentligt så som Dunås m.fl. tänkte sig. Med tanke på att idén på hen.1 cirkulerat i decennier utan att slå rot så verkar språkbrukarna i allmänhet ha funnit det umbärligt.

Å andra sidan så innebär bruket av hen.2 att konstruktionen "han eller hon", om man vill vara konsekvent, borde utökas till "han, hon eller hen", med åtföljande "hans, hennes eller hens" osv. Det som hen ursprunligen var tänkt att förenkla har det medverkat till att komplicera. Någon kanske skulle föreslå ett pronomen som ersätter "han, hon eller hen"..?

2017-02-03

Jodå, småbarn tål salt

Salta inte maten. Små barn tål inte för mycket salt.
- 1177.se: Barnets mat upp till ett år
Ta till exempel lite av familjens mat, men låt bli att salta. Barn under ett år kan nämligen inte reglera saltbalansen på rätt sätt.
- Livsmedelsverket: Spädbarn

1177.se, som drivs av landets landsting och regioner, är ju en annars alldeles ovanligt pålitlig källa i djungeln av sajter som förmedlar tips och råd beträffande sjukdomar och hälsa hos stora och små.  Samma sak med Livsmedelsverket.

Men ingen är ofelbar. Och här förmedlar de en gammal "visdom" som visat sig vara en myt; ännu en av oräkneliga som rör småbarn och deras skötsel. Myten går ut på att spädbarn inte skulle tåla salt i nämnvärda mängder på grund av att njurarna ännu inte är färdigutvecklade. Men det finns ingenting inom vetenskap eller beprövad erfarenhet som visar något annat än att vi börjar livet med njurar som visserligen är små men fullt fungerande, redo att hantera samma mat som folk som passerat första levnadsåret petar i sig.

En särskilt intressant, och vanlig, detalj är att expertisen på området inte ens kände till påståendet.
Min väninna Cecilia [Chrapkowska] är en vetgirig barnläkare. Så när hon såg en grupp experter på barns njurar i fikarummet på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg passade hon på att fråga:
– Kan ni förklara varför spädbarns njurar inte tål salt?
Ett antal förvånade ögonpar vändes mot henne:
– Inte tål salt? Vad pratar du om?
– Jo, men, det sägs ju så, sa Cecilia.
– Aldrig hört talas om.
- Agnes Wold: Saltet och njuren, en sägen? Fokus 2 februari 2017

Hur kommer det sig att ett påstående som tallösa föräldrar och "experter" traderat i åratal inte ens är känt bland de som verkligen vet besked? De utbildas grundligt i fältet, vet allt som finns att veta om det, har järnkoll på den senaste forskningen ... Men känner inte till spridda myter om det? Borde inte faktoid-kunskap höra till utbildningen? – Förvisso är det snarare regel än undantag att folk har koll på myter inom sitt fack. Men oj så många och iögonenfallande undantag det finns.

Agnes igen:
Allt tyder på att historien om spädbarnsnjuren som inte tål salt är en vandringssägen. Den återfinns inte i den vetenskapliga litteraturen och tycks vara okänd av sakkunskapen. Man kan undra varför sådant skrock överlever. Varför reproduceras ett felaktigt påstående som gör livet dyrare och krångligare för spädbarnsföräldrarna, och kanske också skapar osäkerhet och rädsla?
Den frågan kan man ställa sig om mången myt, klintbergare och faktoid. Hon är inne på att ointresset för att slakta den nog beror på att den främst drabbar en redan utsatt grupp, nämligen mammorna, men det ger jag inte mycket för. Det finns så många myter som krånglar till livet även för välbeställda och starka grupper i samhället ... Min rutinförklaring, som jag håller på tills något annat visats, är allmän brist på fantasi och den speciella nyfikenhet som tydligen krävs för att ifrågasätta väletablerade uppfattningar.

2017-02-02

Lättrollade ateister

Det finns en viss typ av människor som är riktigt lätta att egga upp utan att man behöver lägga många kalorier på det. De är väldigt, väldigt glada i att leta rätt på saker som de kan säga emot eller visa upp för sina likasinnade. De finns i alla läger, många av dem av den sort där man ändå inte vill vara: Långt åt höger och långt åt vänster, djupt religiösa och ... Djupt icke-religiösa.
If you’ve spent much time adjacent to the atheist community, you’ve probably run into these – their identity revolves around their atheism; they generally hate religion of all stripes, and they roam the wilds of the web trying to pick fights with people. They tend to have a personal philosophy that revolves around the idea of skepticism, but aren’t very good at embracing its principles themselves – they tend to have “scientific” justifications for all of their personal biases and often express a good deal of transphobia, racism and misogyny.
- gusty winds may exist: the saga of christianmom18

Som aktiv skeptiker vill man egentligen hålla med dem, åtminstone inledningsvis. Men efter att ha försökt att diskutera saker med dem är det lätt att vilja låta bli. Inte bara för att de inte är i närheten lika bra på att diskutera som de ofta tror, utan även för att många av dem – och det här är ett reellt problem som frodas i utmarkerna av det annars förträffliga förbundet Humanisterna – verkar att använda förment neutral och vettig religionskritik som förevändning för att idka såväl islamofobi som sexism och allmän misantropi.

Bloggaren ovan har roat sig förr med att konstruera Twitter-robotar av olika slag. Och uppslaget för nästa konstruktion var givet:
What these people seem to like more than anything else is to fight their idea of "theists" without actually having to engage in ideas. They want a straw Christian to use as a punching bag. So I made them one.
Resultatet blev @christianmom18, "Carol": Av nicket och tweetsen att döma en ung och alldeles oerhört kristen kvinna och mor. Roboten programmerades att 1) retweeta slumpmässigt från de godtyckligt valda kontona New York Yankees och Kellogg's, 2) twittra bibelord, plattityder och andra fånerier som många tänker sig att hyperkristna gillar att dela med sig av:


... Samt inte minst 3) "besvara" svar. Inte för att @christianmom18 hade några följare, åtminstone inte till att börja med; men de lättrollade ateisterna hittade henne ändå:
A lot of these accounts are people who spend a lot of time searching Twitter for terms like "atheists" to find people to dunk on, and they often follow each other, so "carol"‘s posts quickly spread among that network, and people started talking to her.
Här är en som nappade:
That’s just the beginning. Richy went on to talk to "her" for about three hours — through several repetitions of her "arguments".
Twitter har anordningar för att hindra misstänkta robotar och spam-konton från att härja alltför mycket, och en del av dem trädde snart nog i aktion vilket innebar att "Carols" tweets inte längre kunde hittas med vanliga sökningar. Men vid det laget hade "hon" tillräckligt många trådar igång för att folk ändå skulle hitta dem.

Till slut stängdes kontot av. Men först sedan ett rejält antal troll lagt ner ansenlig tid på att försöka gräla på ett dataprogram.

2017-02-01

Dam i nöd på järnväg

Även den med allmänt kass koll på populärkulturella klichéer och TV tropes* känner till den klichéigaste av klichéer (eller?): Skurk binder fast kvinna på järnvägsräls. Den måste ha använts, oj, i hundratals stumfilmer? Dussintals..? Men nej – bilden ovan från Barney Oldfield's Race for a Life (1913) är den återkommande illustrationen i sammanhanget eftersom den förefaller att vara den enda stumfilmen som använder sig av den helt enligt klichén, men den är gjord på skoj.
In all my years of watching silent films (and I have seen hundreds in every imaginable genre) I have never once seen this cliche in the wild, so to speak. Not once. It’s so rare that when I challenged a large group of silent film buffs to name one occurrence in a serious, mainstream silent feature, no one could do it. Think about that. Thousands of silent films viewed between us and no one could name a single feature.
- Fritzi Kramer: Silent Movie Myth: Tied to the Railroad Tracks, Movies Silently 12 mars 2013

För redan 1913 var scenen en kliché som ingen tog på allvar. Den uppfanns, såvitt man vet, 1867 för en teaterpjäs. Och, hör och häpna, där är det en man som blir fastbunden. (Som faktiskt heter Snorkey. Tyvärr.)
Snorkey: Byke, you don’t mean to — My God, you are a villain!
Byke: (Fastening him to rails.) I’m going to put you to bed. You won’t toss much. In less than ten minutes you’ll be sound asleep. There, how do you like it?
- Augustin Daly: Under the Gaslight (1867)

The Perils of Pauline var en oerhört framgångsrik serie stumfilmer där hjältinnan råkar ut för det mesta man kan råka ut för. Konceptet kopierades naturligtvis ... Men varken i Perils of Pauline, Hazards of Helen, Exploits of Elaine och allt vad de hette förekom den, som så många tror, ikoniska scenen. Bilden ovan är från långfilmen The Perils of Pauline men den gjordes 1947.

Det sista exemplet är en stillbild från den i övrigt försvunna filmen A Lass of the Lumberlands (1916). Helen Holmes (som hon hette på riktigt) var stjärna i såväl The Hazards of Helen som ovan nämnda Race for a Life. Här medverkade hon som synes i den "ikoniska" scenen, med den lilla skillnaden att det är en kvinna som räddar en, likt 1867, fastbunden man.


* Lägger detta länktips i fotnoten med en varning: Folk med läggning åt det hållet lär fastna stenhårt på sajten tvtropes.org där allehanda standardgrepp inom tv och film kartläggs.

Tipstack till Daniel L.