Den 18 får man "biljetter" [meddelande] om dödsfallet och dagen därpå åker Årstagubben in till stan för att vara med om Bellmans begravning. Däremot stannade Märta Helena hemma, något som kanske kan tyckas underligt. Men det var helt i sin ordning, helt efter etiketten. Ända in på 1800-talet var nämligen endast herrar med på begravningar!
- Lars Widding, På Årstafruns tid (Gebers 1973) s 37-38
Hur stor utbredning hade denna sed? Sedan hur länge? Var det föreskrivet i någon kyrkordning eller var det helt sekulär "etikett"? Och fanns det någonsin något som så mycket som påminde om en anledning?
Jag har bara hittat uppgiften hos Widding. Inte för att jag letat särdeles mycket. Men ett så märkligt påfund borde väl någon ha kommenterat som känt till det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Efter en snabb koll i Troels-Lunds Att dö i Norden som behandlar 1500-talet kan jag konstatera att både män och kvinnor deltog i begravningståget och att alla därefter gick in i kyrkan.
Märta Helena kanske var muslim?
Exakt när inträffade detta? Havande kvinnor fick länge inte vara med vid begravningar (farligt för barnet).
Exakt den 19 februari 1795. Då var hon 41 år. "Endast herrar" förstår jag som inga fruntimmer alls, oavsett ålder.
Det kan mycket väl vara en sedvänja som dykt upp, varat i några decennier eller sekel eller så, för att sedan försvinna som om inget hänt. Det är därför det så ofta blir fel när man pratar om hur man gjorde "förr".
Skicka en kommentar