Pteranodon

I bloggposten Brontosaurus tog jag upp det frimärke som US Post gav ut 1989 med just det namnet angivet. Det ledde till en underlig debatt när purister av något slag protesterade mot att man kallade den brontosaurus snarare än det petnoga räknat egentliga artnamnet apatosaurus. Den som bäst återgett "kontroversen" är Stephen Jay Gould i Bully for Brontosaurus där han påpekar att brontosaurus är ett synnerligen vedertaget namn, att det även ur en vetenskaplig synvinkel är fullt acceptabelt, och att frågan är fullkomligt irrelevant.

Han påpekar även att samma block innehöll frimärken med tyrannosaurus, stegosaurus och så den ovan. Detta är dock ingen dinosaurie - sådana var uteslutande landlevande. Havsödlor som ichthyosaurus var inte dinosaurier. Flygödlor som pteranodon var heller inte dinosaurier utan pterosaurier, som i sin tur var så kallade arkosaurier. De var stora och är utdöda, men inte alls så nära släkt med dinosaurier som man kan ha för sig.

Detta "fel" genererade dock noll uppmärksamhet, trots att det egentligen var större än att kalla en brontosaurus för brontosaurus.

etaoin shrdlu

Sett begreppet, namnet, eller vad man ska kalla det? Etaoin Shrdlu. Det är tryckfelsnisse på engelska, ungefär. Den egendomliga frasen har en intressant historia.

Linotype var ett varumärke för sättningsmaskiner. Man skrev in texten på tangentbordet, motsvarande blytyper sattes, och när man var klar med en rad (line-o'types) spottades den ut för att placeras i tryckpressen.

Eftersom man inte kunde ändra i efterhand innebar ett felslag att man fick kassera en hel rad. Om man skrev fel var det därför lika bra att fylla ut resten av raden så den kunde dunkas ut och man kunde börja från början. Ett snabbt sätt att mata in skräptecken var att låta fingret glida utmed en kolumn av tangenter. Dessa var förresten inte arrangerade i QWERTY-systemet utan efter frekvens: de vanligaste tecknen till vänster (här en bild där det framgår tydligt). Sålunda kom skrivfel ofta att följas av nonsensorden "etaoin shrdlu".

Sådana rader skulle alltså kasseras. Oftast blev det så. Ibland inte. Varför tidningsläsare då och då stötte på den märkliga trollformeln. Den kom också att användas i en rad andra sammanhang, som en sorts mem. Det första jag stötte på var Terry Winograds dataprogram SHRDLU, en fin övning i AI och NLP (inte neurolingvistisk programmering utan natural language processing).

En kosack i Neanderthal

Man hade hittat ben tidigare, men det var fyndet i Neanderdalen - Neanderthal på tyska - 1856 som gav "människovarelsen" uppmärksamhet och ett namn. Något som inte alls var självklart från början var dess ålder. Tusentals år, tiotusentals, eller jämförelsevis modern?

Professor August Franz Mayer i Bonn var inne på det sistnämnda spåret. Han påpekade att kosacker hade uppehållit sig i området i Napoleonkrigens 1814. Därav flera av de ovanliga och robusta dragen. Och resten, menade han, kunde förklaras om man begåvade en kosack med benuppmjukande rakit eller engelska sjukan. Denne tämligen olämplige ryttarsoldat skulle ha kravlat sig undan och upp i en grotta för att sedan dö.

Långsökt? Jämfört med en nyupptäckt sorts människa var det rätt och riktigt att försöka ge en enklare förklaring. Sådana tenderar ju att vara de rätta, långt oftare än de omvälvande fåtaliga som vi får läsa om i böckerna. Även om just Mayers kosack kanske inte hade större chanser än en gammal neanderthalare med ledgångsinflammation skulle haft som kavallerist - för det var ett sådan individ, kom man senare på, som hittats 1856 (för övrigt var fyndet ca 40 000 år gammalt). Det är därifrån bilden av den klumpiga och groteskt primitiva neanderthalaren kommer.

Norrlands Venedig

Ett japanskt par tillbringar sin smekmånad i Europa. Efter en halvdag i Stockholm - det är väl vad den staden kan vara värd - tar man nattåget till Venedig. Väl framme ser det inte ut som de tänkt sig. Var är de någonstans?

Lösning: När de bad att få åka till Venice, så fick de biljetter till Vännäs utanför Umeå.

Jag hörde historien som ovan under tidigt 1990-tal. Andra har återgett andra varianter, såväl tidigare som senare. Detaljerna skiljer, poängen är densamma. Oavsett om den bygger på en sann händelse eller inte, så är det därmed en klintbergare.

Men bygger den då på en sann händelse? Tja. Jag tror inte det, av flera skäl, men det är nu en fråga som inte låter sig besvaras negativt. Om det däremot inträffat så borde det gå att få besked.

Lördagsfråga: Adligt

1. Habsburg. Borgen som släkten tog sitt namn efter.
2. Bjälbo kyrka. Långt senare kom en ätt som ofta kallas Folkungarna att även betecknas som Bjälboätten. Det senare namnet är nog att föredra om man vill minimera missförstånd.
3. Hohenzollern, det nuvarande slottet på berget Zollern. Ett tidigare gav namn åt släkten.
4. Windsor. Detta är the long walk som leder fram till slottet utanför bild. För detaljer om hur den ursprungligen inte särdeles engelska ätten fick sitt nuvarande namn, se bloggposten Sachsen-Coburg-Gotha av England.

En intressant lördagsfråga att sätta ihop. Lagom klurig också, knäckt av magnus.

Justerande vetenskap

Robert A. Millikan, han som var så säker på att relativitetsteorin var fel att han lyckades bekräfta den bättre än någon annan och fick ett nobelpris till tack (se bloggposten Inga resultat är också resultat), fick även priset för ett annat experiment: När han lyckades mäta elektronens laddning bättre än någon dittills gjort.

Mätningen utfördes med en sinnrik metod. Olja sprejades in i ett elektriskt fält. Genom att jämföra fältets påverkan på de mikroskopiska dropparna med gravitationen - två faktorer som var kända - kunde man räkna ut hur stor laddning en viss droppe hade. Millikan visade att denna alltid utgjorde en multipel av ett visst tal: den minsta möjliga laddningen e, den som motsvarade en ensam elektron.

Millikans siffra var mycket bra, särskilt jämfört med vad andra kommit fram till (det var inte ens självklart att elektrisk laddning var kvantiserad). Vi vet att den låg en smula under det rätta värdet. Så småningom kom andra forskare fram till bättre värden ... Men de låg fortfarande lite lågt. Sedan förbättrades värdet på e, i en sakta uppåtstigande kurva. Det verkar vara en intressant psykologisk effekt: Man ville inte gärna fjärma sig allt för mycket från auktoritetens etablerade värde. När man hittade en serie möjliga värden som låg ovanför, höll man sig i den lägre delen.


Wikipedia: Oil drop experiment

Lördagsfråga

Bioenergi mot insekter

"Bioenergi" kan visst användas till lite av varje... När den inte gör fotbollsspelare ännu vassare (som i Görbillig Power Balance) så kan den jaga bort fästingar och knott. Praktiskt nog kan den tydligen lagras på ett enkelt sätt, som hologram i förra fallet eller i en magnetremsa i det senare. Noga räknat är det någon sorts resonans det är frågan om, med djurets "frekvenser" plus kortets.

Shoo!Tag kortet har en liten magnetremsa som innehåller ett unikt, tredimensionellt, elektromagnetiskt och statiskt fält som tillsammans med användarens naturliga, elektriska fält skyddar mot insekter. Kortet förstärker alltså bara användarens eget elektriska fält (som användaren själv sänder ut naturligt) genom att lägga till några frekvenser, som insekterna i studier har visat sig undvika. Kortet tar inte energi från användaren, utan förstärker endast den energi som redan finns. Eftersom kortet endast använder sig av jordens egna energier, har det inga negativa följder för användaren.

- Fastinghalsband.se: Shoo!TAG Hästar mot bromsar och flugor

Det... Okej.

Korten förefaller att se ut som och på alla andra sätt vara identiska med kreditkort o.dyl. Här finns fler konstigheter än jag ids ta upp. Att jag lyfter hästkorten beror på att de, som alltid i sammanhanget, är en bit dyrare än motsvarande kort för hundar, folk m.fl.


Tipstack till Mikael L.

Oskuld och arsenik

I december 2010 höll NASA en presskonferens, med mycket ståhej och hemlighetsmakeri in i det sista. Hade de upptäckt liv utanför jorden? Nej, men det var inte mycket sämre: En forskargrupp hade upptäckt en mikroorganism som tydligen kunde använda arsenik istället för fosfor i sitt DNA.

Ifall det inte låter särskilt upphetsande: Jo, det är det. Hittills har åtminstone sex kemikalier ansetts fundamentala för liv, åtminstone den sortens liv vi känner till: kol, syre, kväve, väte, fosfor och svavel. Om en av dessa kan ersättas med en annan så innebär det, bland mycket annat, att sannolikheten ökar starkt för att liv finns utanför jorden. För att sammanfatta.

Nyheten fick det mottagande som man förväntat. Liksom den kritik som man åtminstone borde ha förväntat sig. Eller?

För att sammanfatta: När folk upprepade försöken på mikroorganismen GFAJ-1 så fann de bland annat att fosfor i dess DNA inte ersatts med arsenik. Vidare: En odling som inte fick näring växte inte. Om den fick arsenik, även i halter som skulle döda även rätt hårdhudade kryp, så dog den inte – men inte heller växte den. Däremot växte den sakta om arseniken ifråga innehöll små mängder näring i form av fosfat, vilket av kemiska skäl är en vanlig "förorening" i sammanhanget.

Det var det som hänt. Forskarna hade lurat sig själva. Och med sig hade de fått NASA, och många andra. "Arsenik-livet" ser ut att bli en klassiker i samma genre som kall fusion, polyvatten, N-strålar och allt vad det varit.

Lackmustestet av en forskare är reaktionen när arbetet kritiseras. De bästa forskarna lyssnar och funderar över kritiken, försvarar vad de fortfarande tror på och, framför allt, inser bristerna och använder kritiken för att förbättra sig. Detta är förvisso inte alltid så lätt. Det är lätt, mycket lätt, att bli defensiv istället – att se kritiken som ett angrepp, se dunkla motiv bakom, och strunta i innehållet. 

Men jag tycker att den värsta reaktionen är när man tolkar kritik som en sorts dygd. Och det fanns tecken bland det Wolfe-Simon sade som indikerade att hon börjar att tycka om att se sig själv som en bildstormare, någon som har oortodoxa idéer som det vetenskapliga etablissemanget inte kan hantera. Och att kritik av hennes arbete inte är försök att komma närmare sanningen utan en konspiration för att dölja den. Flera gånger nämnde hon andra forskare vars idéer inte accepterades när de föreslogs, men som i det långa loppet visade sig ha rätt. Problemet är att många fastnar i det här tänkesättet – att bli en bildstormare blir deras vetenskapliga identitet (vi känner alla till sådana …). 

- Michael Eisen, Felisa Wolfe-Simon (of arsenic infamy) is no more convincing in person than in print, 18 mars 2011

Istället för att granska sig själv ser man sig som en Galilei. En förståelig, mänsklig och mycket vanlig reaktion.

Sammanfattningar av kritiken av studien finns mest överallt. Allt är heller inte nytt, som Eisens blogg ovan. Här är två exempel på måfå.

Populär Astronomi: Hajpade bakterier var arseniktåliga men inte mer
BBC: Studies refute arsenic bug claim

Fredag den 13:e skeptikerpub

Vad händer i Trollhättan? Jo:

SKEPTIKERPUB Fira fredag den 13 med VoF Trestad och VoF Göteborg, O'Learys kl 18. Det blir föredrag med författaren Peter Olausson om faktoider. Innan puben finns det möjlighet att delta i vidskeplighetsövningar på Kungsgatan kl 16-18.

- Vad är en skeptikerpub?

- Det är en pubkväll som inleds med ett föredrag. Ett ganska så lättsamt sådant som definivt är begripligt utan några högskolepoäng. Men innan dess kommer vi att inleda dagen med lite vidskeplighetsövningar på Kungsgatan i Trollhättan. Varje gång det är fredag den 13 brukar vi från VoF Göteborg stå i Brunnsparken och då har vi bland annat med oss en stege som vi ber personer att gå under. Det är förvånansvärt många som tycker att det är jättehemskt att gå under en stege och tror man på sådant kan man ju tro på vad som helst.

- Undertecknad intervjuas av Kristina Stulken i tidningen Trollhättan 7 dagar, 11 juli 2012

Fetma ökar (bland diabetiker)

Antalet feta personer mellan 30 och 60 år ökar kraftigt, visar ny statistik från nationella diabetesregistret som SVT:s Rapport har tagit del av. Varannan man och sex av tio kvinnor är i dag feta eller har ett BMI över 30. Det leder till att diabetes kryper längre och längre ner i åldrarna, allt oftare drabbas yngre personer av diabetes på grund av fetma. Dessutom bär hundratusentals människor på sjukdomen utan att veta om det.

- Fetma ökar kraftigt bland vuxna, SvD 9 juli 2012 kl 07:50

Även om BMI förvisso är ett trubbigt mått så förefaller värdet 30 att vara bortom felmarginalerna; WHO klassar det som obese (klassen ovan overweight), och om du är över 40 är det rentav morbidly obese. Den beteckningen skulle alltså gälla ungefär hälften av oss. Herregud! Är det sant? Hur skulle det kunna vara sant?

Enkelt: Det är inte sant.

Om ni följer länken ovan kommer ni till en uppdaterad version av artikeln. Där har man kompletterat med den synnerligen relevanta detaljen att det var frågan om 50-60 % av diabetiker. Inte folk i allmänhet. Så lätt kan faktoider skapas. Var felet först gjordes vet jag inte, det har visst även förekommit i andra kanaler.

Det kanske inte minsta problemet med sådana här grodor utgörs av att den faktiska nyheten kan försvinna. Jämför SVT:s Många har diabetes - utan att veta om det. Där antyds också att det var diabetesföreningens närvaro i Almedalen som gav frukt. Jag antar att det är OK när det gäller behjärtansvärda frågor.

Ros till @Vilsjin som kollade såväl TT:s artikel som källan, årsrapporten 2011 från Nationella Diabetesregistret [PDF]. Illustrationen från sid 26. Ris till alla som förmedlade "nyheten" utan att tänka efter.

Lördagsfråga: Bit

1. Minnesmärke i Bitburg över byggandet av en tydligen viktig järnväg mellan denna ort och Erdorf. Hade kunnat köra en ölfråga också, men den var för svår att få lagom svår.
2. Ett så kallat kärnminne eller ferritminne. Varje ferritring - de är i storleksordningen några millimeter - lagrar en bit, nämligen 1 eller 0 om den är magnetiserad åt ena eller andra hållet.
3. Courtney Love och Kat Bjelland. Den förra spelade under en helt kort tid (veckor) bas i den senares band Babes in Toyland, ibland förkortat BiT.
4. En kvarts dollar, som synes. På grund av några numismatiska vändningar (läs mer på WP) kallas detta mynt också two bits. Som i "shave and a haircut - two bits"; det är alltså en prisuppgift.

Denna bit sattes av Magnus. Bra.

Faulkner och det stora kriget

- Vilket världskrig tycker du var svårast?

- Under det förra kriget levde vi i konstant rädsla för att grejen skulle fatta eld. Vi hade inte alla dessa instrument och visare. Allt vi gjorde var att be att planet inte skulle brinna upp. Vi hade inte fallskärmar. Inte mycket att välja på. Andra världskriget måste ha varit svårare. (Not: Mr Faulkner bröt båda benen i en flygkrasch under första världskriget.)

- Intervju med Lavon Rascoe, Conversations with William Faulkner (University Press of Mississippi 1999), sid 71

Som så många andra längtade Faulkner efter att få vara med i det stora kriget. Han gick i RAF:s flygskola i Toronto, men kriget tog slut innan utbildningen var klar. Icke desto mindre hävdade han livet ut att han varit stridspilot, flugit uppdrag över Frankrike, och att hans skadade ben (han gick alltid med käpp) var en krigsskada.

Lördagsfråga

Röd och vacker

...krasnaja betyder röd, men (den feminina formen av) vacker heter krasivaja. Likheten mellan dessa adjektiv gör att de mycket ofta blandas ihop av nybörjare. Om man ändå vill nämna det här med att Röda torget fått sitt namn av att katedralen kallats vacker är det med andra ord en felhörning snarare än ett missförstånd som ligger bakom det.

Anna Fock rättade en uppgift i artikeln på faktoider.nu: Moskovitiskt/Röda torget. "Det lär ursprungligen ha varit [Vasilij-]katedralen som först fick epitetet, som därefter övergick till torget."

Om den berömda katedralen med de kulörta lökkupolerna med rätta kallats vacker krasivaja, så var det alltså en lätt justerad form som blev till det röda krasnaja i Röda torget Krasnaja plosjtjad.

The Hobbit (1966)

Bilbo som ni aldrig sett honom förr.



Denna märklighet är ett exempel på en s.k. ashcan copy, en företeelse jag tog upp i bloggposten Fantastic Four (1994). I korthet hade en viss William Snyder filmrättigheten till en bok som han kanske, kanske inte tänkte realisera. Plötsligt (i slutet av 1960-talet) slog Tolkiens böcker igenom stort i USA, och hobbitar blev hett. Samtidigt höll tiden på att rinna ut för rättigheterna; om Snyder inte gjorde en film, bra eller dålig, kort eller lång, skulle han bli av med dem.

Då gjorde han en film. Det blev en delvis animerad men mest oanimerad tecknad film på drygt elva minuter, hoprafsad på en månad. Den visades på någon bio i New York på rättighetskontraktets sista dag (och aldrig mer, kantänka). Därmed förnyades kontraktet, och Snyder kunde senare sälja rättigheterna med god förtjänst.

Vet inte om cineaster och Tolkien-fantaster haft tillgång till filmen förut, men i januari i år lades den upp på Youtube. Om ni är av den känsligare sorten, som får blodstörtning när man blandar ihop quenya och sindarin etc., så ska ni nog inte se den. Jag vet inte riktigt vad det ser ut som - kanske en piratversion från någon öststat, inte helt utan kvaliteer men bra nära, smäckigt och bara delvis med koppling till originalet.


Källa: Ashcan Copy, tvtropes.org

Konsten att läsa tankar

Henrik Fexeus, Hjärnstorm, andra säsongen. Vet inte om alla avsnitten är med (har inte dubbelkollat), men det lär finnas utlagt in extenso på Youtube. Åtminstone i skrivande stund - man vet aldrig när sånt här kan plockas bort.

Vetenskap och religion

En kommentar jag såg någonstans, att vetenskap är OK så länge den inte angriper religion, var den ledtråd jag behövde för att förstå problemet. Så länge vetenskap inte angriper religion behöver ingen bry sig om den och ingen behöver lära sig någonting.

- Richard Feynman föreläser om den vetenskapliga kulturens roll i dagens samhälle, Galileo-symposiet 1964

Lördagsfråga: Mud(d)

Den här var tydligen svår. Men fina försök kom in. Kanske en del dyker upp i framtida frågor...

1. Reese Witherspoon (hö hö). Aktuell i filmen Mud.
2. Tigerfötter leder till Tiger Feet från 1974 med glamrockarna Mud.
3. En katt i en mudd.
4. World of Warcraft är världens mest kända MMORPG - se, det var en förkortning det. Innan grafiken uppfanns körde vi samma sak med text. Jo, faktiskt... Och det kallades Multi User Dungeon, MUD.

De sista ändringarna

Det sista korrekturet på Blindspår lär dyka upp imorgon måndag. Sedan kan den gå i tryck mot slutet av veckan. Så den kan dyka upp i boklådor och recensioner under augusti.

En nackdel med att den går i tryck är att det då inte blir några fler ändringar.

En fördel med att den går i tryck är att det då inte blir några fler ändringar... För vad korrektur och justeringar beträffar har mättnaden uppnåtts med god marginal; nu vill jag inte ändra något mer.