2013-03-01

Den försvunna liftaren - förklarad?

En bilförare plockar upp en liftare som sätter sig i baksätet. Efter en stund vänder sig föraren åt sin tystlåtna passagerare -- som då har försvunnit. Där har ni grundhistorien. Sedan finns det pynt, mestadels för att understryka att det var ett spöke, och varianter av många slag. Den finns belagd sedan 1942 då den förekom i Beardsley-Hankeys stora undersökning. Den har fått god spridning som en fin spökhistoria i miniformat.

Den försvunna liftaren är en klassisk klintbergare. Den fick ge titeln åt Brunvands klassiker från 1981, som gav upphov åt det moderna intresset för urban legends.

Kan det finnas en psykologisk förklaring? Inte till alla varianter men till ur-versionen, när historien uppstod till att börja med? Här är ett förslag, som utgår ifrån att vandringssägnen sägs förknippas med långa, raka, trista vägar genom ödemarker:

You may not recall whether the light you went through a mile back was red or green; generally speaking you did notice it at the time, but the event was not significant enough to be filed in your memory. [...] The non-technical term "highway hypnosis" describes the mental twilight state caused by sensory deprivation while driving along a featureless road, especially at night. [...] This amnesia may provide a simple explanation for the vanishing hitchhiker. You let someone in and drop them off 50 miles later -- but retain no memory of the drop-off. So naturally you're startled to find that they've disappeared.

- David Hambling, Fortean Times 298

Idén är inte illa uttänkt, aningen långsökt tillskriven annat än synnerligen tankspridda bilister, och med största sannolikhet utan minsta koppling till klintbergaren. Här som så ofta är den enklaste förklaringen den sannolikaste, att det helt enkelt är en spännande historia som slagit an en ton i folksjälen. Och även om den skulle stämma så går det svårligen att visa.

Det är nog delvis därför som självaste J. H. Brunvand är så ointresserad av Hamblings idé: "Jag är egentligen bara intresserad av de folkloristiska varianternas spridning, historier och variationer". Inte om händelsen började som saga eller sanning.

Science might be able to shed some light on the vanishing hitchhikers; but unless scientists and folklorists take an interest in each other's fields and start to work together, they will remain as elusive as ever.

Hamblings slutkläm har en bitter ton. Men mytknäckandets tvärvetenskap underlättas om den ena sidan kommer med material som den andra har någon användning för. Det är svårt att se något sådant i detta fall.

Men visst har det förekommit även i skrönornas värld. Som till exempel den påstådda mångalenskapen, som fått en förklaring som verkar högst trovärdig. Den får jag bestämt anledning att återkomma till.

Inga kommentarer: