Iron Sky

Premiären för denna film är f.n. planerad till april 2012. Det ska bli intressant att se om det blir några "synergier" med den bok som f.n. planeras ha varit ute i ett halvår vid det laget.



Den bygger nämligen på de idéer som uppkommit efter kriget om att tyskarna skulle ha haft ett tefats-program, en bas i Antarktis, och i ännu mer fantasifulla varianter även någon sorts verksamhet på månen. (Den sistnämnda är jag inte spiksäker på, men de två första vet jag att det finns folk som tar på allvar.) I populärkulturen har rymdnassarna haft en varierande konjunktur. Få se om marknaden är pigg på denna variant, som dessutom ser långt mer genomarbetad ut än något i genren hittills.



Utöver alla Haunebu-inspirerade farkoster så kan man på denna bild (klicka för betydligt större version) se tydliga likheter med Führerns Germania, de storvulna planerna för det vunna krigets Berlin - jämför bloggposten Tredje rikets jätteklump. Kupolen motsvarar den obegripligt stora Volkshalle (som visserligen inte skulle vila på en svastika-formad byggnad). På ytan framför kan man i annan concept art se den s.k. schwarze Sonne som är ett sorts alternativt hakkors, och vars högst osäkra historiska status inte hindrat att den blivit populär i vissa kretsar. Följer man sedan mån-varianten av Germanias Segerallé kommer man till den stora triumfbågen, dubbelt så hög som den i Paris, som för övrigt skulle stå i närheten av flygplatsen Tempelhof.

När filmen kommer ska det bli mycket intressant att leta fler kopplingar till såväl faktisk som planerad som påhittad historia.


www.ironsky.net
Wikipedia: Iron Sky

Sveariket i källor och historieskrivning

Vi tänker oss en person som pantar några tomburkar. Han fotograferar sedan pantkvittot med sin mobilkamera och skickar bilden till en kompis. Denne beskriver bilden på bruten engelska för en på måfå vald kines, som försöker att rita upp kvittot samtidigt som han lyssnar på något annat. Sedan kopierar vi teckningen, kopierar kopian, låter den ligga i ett dike en vecka, och kopierar den igen.

Utifrån den sista kopian ska vi sedan försöka beskriva köpcentret där tomburkarna pantades.

Då kan man få en sorts uppfattning om svårigheterna med att försöka rekonstruera dåtidens Skandinavien, dess folk och kultur, utifrån tidiga källor som Tacitus och Jordanes. De är inte precis några uttömmande omedelbara ögonblicksbilder.

Rubriken på denna bloggpost är tagen från Lars Gahrns avhandling (Göteborg 1988) som jag läser just nu.

Fernet Branca, the booze that wasn't

The drink's numerous medicinal claims came in handy during the American prohibition; as a medicine, Fernet-Branca was still legal.

Alcohol is great for factoids - it's as if the intoxication works on a distance, obfuscating facts, increasing tolerances, and reducing people's abilities to tell the believable and probable apart from what's less so. The idea above could be a typical case of such an urban legend. Or maybe not..?

Working through the usual sources, I've yet to find evidence such as advertisements about the italian wonder drug, people referring to "prescriptions", etc. So far, all I've found is this - which perhaps does the trick still.



In a list of new incorporations, dated March 28, 1924, the Branca brothers wagered $10,000 on "drugs". Indeed.

Lördagsfråga: Ekon

1. En något ofokuserad Will Sergeant, mest känd från Echo & the Bunnymen. Bandets namn valdes på måfå.
2. Karl Toosbuy är inte särskilt känd, trots att han 1963 grundade skofirma ECCO. Den förklaring som ges på hemsidan är att namnet har en "international appeal that is easy to say and easy to use as a logo".
3. Har ni sett Dagens eko i den här utgåvan? Nyheterna på radio började sändas under namnet redan 1937, och var alltså tidvis samtida med den rejält bruna tidningen med samma namn, 1940-41. Utsnittet är helt typiskt (länk). Måhända risken för förväxling inte var så jättestor. Någon hade hittat mer direkta polska "ekon", jag misstänker att det rörde polska nyhetsprogram.
   
4. Valentina Vargas, känd från bl.a. Rosens namn efter Umberto Ecos bok.
   

Christian satte frågan, som verkar ha varit lagom klurig den här gången.

Skolmedicin

Detta begrepp får jag studera närmare någon gång. Ifall ni inte känner till det så är det vad anhängare av alternativmedicin kallar medicin som bevisligen fungerar.

Direkta motsvarigheter vore om alkemister kallade riktig kemi för skolkemi, anhängare av en geocentrisk världsbild kallade riktig astronomi för skolastronomi, eller godtycklig galenpanna med nästan färdig evighetsmaskin kallade riktig fysik för skolfysik.

Dagens lördagsfråga fråga

Zwensk folketymologi

Än idag är alla dessa regioner samlade i ett kungadöme, och kungen har dubbla titlar som Sveriges och Götes konung. Så tolkar och skriver vissa namnet på landet: Zwerike, "två riken".

- Ericus Olai (d. 1486), återgiven i Eric Michael Fant, Scriptores rerum svecicarum medii avi, vol. II (Uppsala 1828), sid 15

Den medeltide "doktor Erik" är idag mest känd, om alls, för att med sin krönika ha grundlagt den förvillade och förvillande pseudohistoriska skola som kallas göticismen. Etymologin där namnet Sverige kopplas till det tyska ordet för två är helt stilenlig.

Vetenskap i den nya skollagen

SFS: Skollag (1985:1100)

Där har ni den nuvarande skollagen. I den regleras allt möjligt från förskolor till kommunal vuxenutbildning; vilka som har rätt och skyldighet att gå, skolskjutsar, behörigheter och individuella program och så vidare.

Något som inte regleras är om utbildningen ska vila på vetenskaplig grund.

Inte som här:

5 § Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor.

Var och en som verkar inom utbildningen ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling.

Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Denna paragraf återfinns i den nya skollag som ska börja gälla den 1 juli.

SFS: Skollag (2010:800)


Formuleringen om vetenskaplighet och beprövad grund har sedan länge funnits i högskolelagen, men alltså inte gällt andra skolformer, formellt sett. Om någon skola velat införa alkemi eller kreationism på schemat så torde man ha stött på problem - borde åtminstone. Å andra sidan har Waldorfskolorna fått hållas länge och väl, och där är det hela pedagogiken som vilar på andesyner ("Rudolf Steiners människosyn").

Mässling, en farlig sjukdom

Här följer en text från 1986. Jag hittade ingen översättning av den utan gjorde därför en själv, på förekommen anledning.

Mässling: En farlig sjukdom
Roald Dahl

Olivia, min äldsta dotter, fick mässling när hon var sju år gammal. Jag minns hur jag ofta läste för henne vid sängen allt eftersom sjukdomen fortskred, utan att känna mig särskilt orolig. Så en morgon, när hon var en god bit på bättringsvägen, satt jag på sängen och visade henne hur man kan göra små djur av kulörta piprensare. När det blev hennes tur märkte jag hur hennes fingrar och tankar inte samarbetade, hon kunde inte göra någonting.

"Mår du bra?" frågade jag.

"Jag känner mig trött," sade hon.

En timme senare var hon medvetslös. Tolv timmar senare var hon död.

Mässlingen hade övergått till någonting förfärligt som kallas mässlingsencefalit [hjärninflammation] och det fanns inget läkarna kunde göra för att rädda henne.

Detta var 1962, tjugofyra år sedan, men än idag är det så att om ett barn med mässling utvecklar samma dödliga reaktion som Olivia gjorde, så finns det fortfarande inget läkarna kan göra för att hjälpa henne.

Å andra sidan kan föräldrar idag göra något för att förhindra att samma tragedi inträffar deras barn. De kan se till att få sitt barn immunt mot mässling. Jag kunde inte göra det för Olivia 1962 eftersom man på den tiden ännu inte hade fått fram något pålitligt mässlingsvaccin. Idag finns det bra och säkra vacciner tillgängliga för alla familjer och det enda ni behöver göra är att be er läkare att få det.

Det är fortfarande inte allmänt accepterat att mässling kan vara en farlig sjukdom.

Tro mig, det är den. Jag tycker att föräldrar som idag förvägrar sina barn vaccinering riskerar deras liv.

I Amerika, där mässlingsvaccinering är obligatorisk, har mässling liksom smittkoppor praktiskt taget försvunnit.

Här i Storbritannien har vi fortfarande hundratusen fall av mässling om året, eftersom så många föräldrar inte låter vaccinera sina barn, på gund av motsträvighet, okunnighet eller rädsla.

Av dessa hundratusen kommer tiotusen att lida av komplikationer.

Minst tiotusen kommer att få öron- eller lunginflammation.

Cirka tjugo kommer att dö.

BEGRUNDA DET.

Varje år kommer cirka tjugo barn i Storbritannien att dö av mässling.

Hur är det då med riskerna med vaccinering?

De är praktiskt taget obefintliga. Lyssna här. I ett område med ca 300 000 invånare kommer ungefär ett barn på 250 år att utveckla allvarliga bieffekter av vaccineringen! Risken är en på miljonen. Jag skulle tro att risken är större att ditt barn kvävs av en chokladbit än att det blir allvarligt sjukt av en mässlingsvaccination.

Så vad i hela friden oroar ni er för?

Faktum är att det närmast är brottsligt att låta ditt barn vara ovaccinerat.

Den bästa åldern är 13 månader, men det är aldrig för sent. Alla skolbarn som ännu inte blivit vaccinerade borde be sina föräldrar att ordna det så snart som möjligt.

Jag tillägnade Olivia två av mina böcker, den ena var James och jättepersikan. Då levde hon fortfarande. Den andra var SVJ, tillägnad hennes minne sedan hon dött av mässlingen. Du kan se hennes namn i början av båda dessa böcker. Och jag vet hur glad hon skulle ha blivit om hon kunnat veta att hennes död hjälpte andra barn att slippa sjukdom och död.



Roald Dahls text nämndes i Svenska Dagbladets ledare Varför betalar vi för galna mässlingsråd? den 8 juni 2011. Frågan ställdes angående Vidarklinikens råd om mässling, som man utifrån den gravt vidskepliga antroposofin menar att man inte ska vaccinera mot. Detta är visserligen ingen nyhet för de som följt debatten, men har ändå haft märkvärdigt svårt att nå ut.

En gång till: Antroposofin kan vara gullig, mjuk och trevlig. Den kan också vara livsfarlig.

För en ordentlig genomgång av antroposofins syn på mässling och dess andliga roll (just så), vacciner och relaterat, se mässlingens mening och möjlighet (vidarklinikens råd) hos zooey.

Väckarklockan för SvD var Mats Reimers debattartikel i DN dagen innan, Landstingsstödd klinik ger farliga råd om mässlingen. Istället för att stänga igen Vidarkliniken och jaga bort galningarna från allt vad medicinsk verksamhet heter, så betalar Stockholms läns landsting för skiten.

Uppdaterat, 16 februari 2012: Flera mässlingsfall i Järna (DN). Järna i Södertälje kommun är antroposofernas huvudort i Sverige. Det är den enda plats i landet där sådana epidemier då och då uppstår. Vi vet varför, vi vet att det kommer att hända igen, och vi vet hur man skulle kunna få bukt med det.

Uppdaterat, 3 januari 2018: Diskuterar vi fortfarande detta? Den här gången kom smittan från en tillfällig besökare i sydligt land (snarare än någon flykting, som många illasinnade hoppades vinna politiska poäng på). Fortfarande gäller att god flockimmunitet hindrar spridning effektivt; och dålig flockimmunitet innebär fortfarande att en uppdykande smitta kan få snabb spridning, särskilt när det gäller en så högeffektiv smitta som mässling. Så se till att vaccinera dig och dina barn. Vad väntar du på?

Brunskjorte-bidrag

Medlemmarna i SA och alla andra partiorganisationer fick ingen lön. Faktum är att de fick betala en mindre summa varje månad kallad Beidrag (bidrag). Även i Hitler Jugend fick vi betala ett litet bidrag. Hela nazi-oligarkin levde på dessa medel.

På frågan om SA/SS var avlönade partisoldater eller inte fick jag omsider detta svar från en bekant till en bekant. Han kunde använda "vi" om Hitler Jugend eftersom han varit med. (Sätter inte ut namnet eftersom det är från en privat konversation, men det är från en som var delaktig och gjort upp med sitt förflutna.) Sådana levande kopplingar finns fortfarande, men inte länge till.

UFO:n

UFO:n har haft en varierande konjunktur som (pseudo)vetenskap. Än har de studerats med intresse av sansade bedömare, än har de samlat tokstollar av alla de slag: raëlianer, självmordssekten Heaven's gate, Torbjörn Sassersson...

Ett tecken i tiden är att när föreningen VoF bildades 1982 kunde man presentera sig under rubriken "En vetenskaplig förening mot astrologi, scientologi och flygande tefat?" Astrologi är fortfarande märkvärdigt hett, och även om den scientologi som var på offensiven då är på defensiven idag är den lika farlig som någonsin. Men flygande tefat? Vem bryr sig om dem idag? (Inte för att man var mot tefaten i sig, det kunde ha formulerats bättre.)

När folk sett ett UFO - det vill säga, något om vilket det enda de kan säga med bestämdhet är att det befann sig ovanför marken - så kan man, efter att ha konsulterat expertisen på området, som i sin tur kollat relevant meteorologi, astronomi, flygrutter m.m., förklara över 90 % av observationerna. (Att ett flygande föremål skulle vara kejsar Xenus privata tefat eller en tysk Haunebu vore också förklaringar, även om ingen av dessa ännu förekommit i seriösa sammanhang.)

De resterande procenten är de som fascinerat massorna och gett upphov till religionsartade rörelser. Vad kan man säga om dem? Ingenting. De skulle kunna vara flygande tefat, jordiska eller utomjordiska (även om det senare varit närmast axiomatiskt sedan åtminstone 60 år), men de skulle kunna vara precis vad som helst dessutom. Det enda vi vet är att vi inte vet vad de är. Hur man lyckas behålla någon spänning i sådant vet jag inte.

För min egen del är det intressantaste i UFO-rörelsen inte de oförklarade observationerna utan de förklarade, eller närmare bestämt arbetet med att komma dit. Att höra talas om en ljusprick och sedan ta reda på vad det är, och dessutom visa det övertygande, det är vetenskap! Att försöka koka spiksoppa på något oidentifierat är inte ens pseudovetenskap utan bara tröttsamt dumt.


Exempel på sådana intressanta identifikationer: Adamskis UFO, Lördagsfråga UFO/IFO

Lördagsfråga: Idag

1. D-dagen, den 6 juni 1944.
2. Tetris såg faktiskt dagens ljus den 6 juni 1984.
3. Frågans avgjort knepigaste var Sankta Candida (d.ä.), Neapels* skyddshelgon. Hon ska ha helats av aposteln Petrus minsann. Att hon har här att göra beror på att 6 juni åtminstone tidvis var hennes dag fram till 1774, då hon avfördes och glömdes bort fullständigt. (Namnet har inget med en sorts otäcka svampar att göra.)
4. Gustav Vasa tågar triumferande in i Stockholm. Det ägde visserligen rum den 24 juni 1523, eller några veckor efter att han den 6 juni krönts i Strängnäs, men har tydligen funnits mer fotogenisk.
   

Hans-Jörgen satte svaret, Joakim kompletterade med Tetris. Candida fixade ingen. (Det hade jag definitivt inte gjort.)



* Länken till italienska Wikipedia eftersom - tja - det är jag som bestämmer här. Lyckades sätta krokben för mig själv när jag först skrev det italienska namnet Napoli, som ju hos oss främst är ett fotbollslag. Ha ha.

Asteroidbältet

Mellan Mars och Jupiter ligger asteroidbältet. Det ser väl ut ungefär så här, kantänka.



Bilden verkar bekräftas av vetenskapliga återgivningar som denna. Man kan fråga sig hur rymdsonder alls kan komma förbi?



Men det är just inget större problem. Asteroiderna är visserligen bra många - hundratusentals, kanske en miljon eller fler, på 1 km eller mer - men de astronomiska avstånden är sådana att man får ha rejäl tur/otur (stryk det som ej önskas) för att stöta på någon av en slump.

Sedan man börjat upptäcka dem fick man snart idén att de kanske utgjorde resterna av en söndersmulad planet. Numera har man kommit på varför så knappast är fallet - till exempel är deras sammanlagda massa inte mer än några procent av månens - och Phaeton lever bara kvar i science fiction och några udda pseudovetenskaper.

Exakt hur lite 4 % av månens massa utspridd över alla dessa miljarder kubikkilometer är vet jag inte hur det ska åskådliggöras, men det är inte i närheten lika solitt som exempelvis rök. Jämför när jag bloggade om en Skalenliga jord.



En finfin snutt som åskådliggör upptäckandet av asteroider under perioden 1980-2010. De röda är de som korsar jordens bana.

Lördagsfråga: Halvlätt

Något för de som tycker lördagsfrågorna är för svåra. Liksom något för de som tycker de är för lätta.

Konsten att skriva

Anybody can write a short story - a bad one, I mean - who has industry and paper and time enough; but not every one may hope to write even a bad novel. It is the length that kills.

- Robert L. Stevenson, The Art of Writing

Som en uppföljning till gårdagens bloggning om F3:ans tillkomst. Den kvantitativa skillnaden mellan en novell och en roman blir någonstans på vägen kvalitativ. Det gäller även facklitteratur.

Kronologi för en bok

Den 27 oktober 2009 var jag med i TV 4 Nyhetsmorgon. Efteråt hälsade jag på hos förlaget. Vi diskuterade den nyligen utkomna Fler faktoider, liksom hur nästa bok skulle kunna te sig. Vi var överens om något mindre encyklopediskt, mer fokuserat; färre ämnen mer ingående utredda. Efter lite bollande får jag idén Tredje rikets faktoider (den lätt justerade titeln skulle hänga med hela vägen). Förläggaren godkänner på stående fot - bokstavligt talat, vid det laget hade vi hunnit ut på Sveavägen.

På tåget hem tog jag en anteckningsbok och började skriva ner nyckelord, stolpar, tänkbara ämnen att ta upp. Få se: Dolkstötslegenden och Wunderwaffen såklart, örnnästet har jag tagit upp förr och får anledning att åtminstone nämna, det så kallade ekonomiska undret är en praktmyt liksom den Ordnung Führern hat geschaffen, en ordentlig utläggning om rasbiologin såklart och det ockulta tjafset och flygande tefat och ... När jag fick vända blad insåg jag att sovringen nog skulle bli hårdare än jag först trott. I efterhand inser jag hur lite jag visste; det jag först tänkt mig som en samling faktoider med en gemensam nämnare, varken mer eller mindre, skulle snarare bli en komplett historik över Tredje riket.

Tillbaka skrev jag en sammanfattning av bokidén på två A4 som förlagets s.k. utgivningsmöte godkände i december. (I efterhand ter sig beskrivningen sällsamt bekant och obekant, ty den beskriver bara delvis slutprodukten.) Det är alltså på sådana möten som lite större förlag slutgiltigt avgör vilka böcker man ska ge ut.

För övrigt tillbringade jag resten av 2009 med att läsa på och skriva om det stora ämnet Wunderwaffen. Det blev omsider bokens längsta kapitel.

2010 Q1 - Skrev kontrakt. Fortsatte med Wunderwaffen, liksom atombomben, läste på i allmänhet. Skickade några textprover till förläggaren som gillade.
2010 Q2 - Blutzeugen, Germania, deutsche Physik, fräschade upp och putsade till en del befintligt material (från faktoider.nu, denna blogg, tidigare böcker och tidningsartiklar). Letade bilder, tittade på filmer, läste på och skrev ...
2010 Q3 - Myter i efterhand, nazismen och religioner & ockultism, läste Rosenbergs ohygglighet liksom ett myller av material dessutom. Den intensivaste fasen inföll under sommaren, för nu skulle boken bli "klar".

Den 5 september skickade jag 16 kapitel samt för- och efterord, sammanlagt ca 670 000 nedslag (tecken inklusive mellanslag) eller något mer än min hittills längsta, Fler faktoider på 615 000. En poäng med att visa upp en färdig textmassa var att det s.k. garantihonoraret nu erhölls.

I januari 2011 var det dags att plocka fram materialet igen, såväl fysiskt som "mentalt". Nu skulle redaktören nämligen läsa igenom det. Jag läste igenom alltihop ännu en gång, ändrade och kompletterade, och skickade in.

I februari kom manuset tillbaka. Redaktören hade skrivit ut min fil, läst igenom och klottrat fullt med justeringar han tyckte borde eller kunde göras: korrigerade stavningar, stryk detta, byt plats på de här orden, nytt stycke här, vad menar du här, tveksamma fakta, och så vidare. Nu gick jag igenom pappersbunten och införde i manuset på datorn de justeringar som jag höll med om, vilket var de allra flesta. Passade även på att göra några egna justeringar jag tyckte behövdes. Efteråt räknade jag ut att denna fas tog 10 sidor/timme, eller 43 timmar totalt. Skrev även en personförteckning med korta biografier över de viktigaste/intressantaste aktörerna. Texten utgjordes nu av ca 750 000 nedslag.

Sedan gick redaktören igenom mitt uppdaterade manus och hörde då och då av sig med frågor. Nu satte han texten, dvs. lade in den i layoutprogrammet med rätt stilar, rubriker, bilder och bildtexter m.m. Många bilder hade jag valt ut och lagt in under skrivandets gång, nu gick vi igenom dem, kompletterade och valde bort.

Nu togs omslaget fram. En extern formgivare anlitades, fick riktlinjer från förlaget, resultatet granskades av förlaget och mig. Fick klartecken efter vissa justeringar.

I maj fick jag korrekturet, dvs. boken som den skulle te sig i tryck, med rubriker, illustrationer och allt. Först som PDF (som jag gick igenom och skrev upp vilka ändringar jag ville ha) och sedan som pappersbunt i posten (som jag också gick igenom och klottrade ändringar i). Tidsåtgången för två genomläsningar ca 40 timmar. Sammanlagt fick jag ihop 184 ändringar på de 433 sidorna. Dessa skickade jag som en fil i mailen och papper med klotter på i posten.

Samtidigt gick samma korrektur till en annan korrekturläsare, som till skillnad från redaktören inte umgåtts i månader med texten - eller, som i mitt fall, uppemot ett och ett halvt år - utan läser den för första gången. Kommer han eller hon att hitta något som vi inte sett? Ja. Garanterat.


I början av juni 2011 har vi alltså kommit så långt. Den bok som började som en idé för 19 månader sedan kommer inom någon månad att gå till tryckeriet. Planerad utgivningsdag den 14 september, om ytterligare tre månader.

Guld och slagrutor i Dalarna

Lindström är mannen i mitten, vänd från kameran. Förmodar att han har slagrutan i högsta hugg, ute på en mobil fältundersökning.

"Han är ju född med gåvan och han lär aldrig ha misslyckats. Att det är något underligt med honom syns på honom förresten - jag har sett honom en gång."

- Vittnesmål i Husmodern 1930; den intressanta dubbeltydigheten torde vara oavsiktlig

Enligt ett till pressen distribuerat meddelande har "den bekante slagrutemannen Lindström från Boliden" påträffat stora guldfyndigheter. Dels i Lumsheden i Svärdsjö socken och dels i Balungstrand i Envikens socken. På det förra stället går guldmalmen ända upp till markytan, medan den i Balungstrand förekommer på 30 meters djup.
Den första delen av meddelandet är övervägande skämtsamt, men den senare är så mycket bedrövligare. Här gå nu återigen en mängd människor och placera sina mer eller mindre surt förvärvade slantar i guldgruveaktier, slantar som de lika väl kunnat kasta direkt i sjön – allt bara därför att en slagruteman "hittat" guld.

- Tidningen Norran, 1 augusti 1929

På hemsidan för Ljustorps hembygdsförening finns en prima beskrivning av den märkliga episoden, med tidningsartiklar och allt. De har angett rubriken "Guldrushen 1930", men som framgår av artikeln ovan hade den börjat något tidigare.

Sommaren 1930 bildades hur som helst Sanna gruvandelsförening. En lång rad namn från olika orter i trakten räknas upp - folk med dalarötter kanske hittar en och annan bekant? - Sjöström, Sandström, Westin och Fröberg, från ställen som Frötuna, Högland, Viksjö, Östrand ... Medborgare som lade ut uppskattningvis 4-500 kronor var; jag har inte vågat kolla penningvärdet men det är förvisso mer än växelmynt.

Att man vågade sig på projektet berodde alltså på att man haft lyckan att få till sig en sällsam begåvning, slagrutemannen K J Lindström (om han nu kom från Lund, Boliden eller någon annanstans):

Under sommaren 1930 gjorde han omfattande undersökningar av områdena kring Guldnäsbäckens utlopp och i dalgången från Sanna till Skälljom. Lindström var en slipad slagruteman som lärt sig att hålla opimismen och entusiasmen uppe hos gruvandelsägarna! Ännu flera andelsköpare strömmade till. Förhoppningarna om den framtida vinsten och avkastningen hägrade för de flesta.

När febern grasserade som mest fick den en viss spridning till Medelpad och orterna Bredsjön och Ljustorp.

Hösten 1930 började man provborra. Från laboratoriet i Stockholm kom inte alls de besked man väntat sig. Men om vi borrar här borta då? Nehej, inte det ... Här då? ...

Bland andra detaljer i en historia som verkar väl värd att studera närmare återfinns Lindströms känslighet för guld. Han var mestadels inkvarterad hos Westins i Sanna, ser ni, men då och då stördes hans sömn av de väldiga guldmängder som låg och signalerade under huset, och han fick flytta till Sandströms. Fast andra gjorde den observationen, att dessa flyttningar korrelerade till mängden haltiga drycker i det Westinska hushållet; måhända det var de tomma flaskorna som störde Lindström mest..?

Till slut tröttnade man på slagrutemannen och skickade iväg honom - vilket lyckades först på andra försöket. (Just så.) Gruvandelsföreningen upplöstes först 1934, gissningvis hade verksamheten varit minimal under en längre tid. Idag minner några öde borrhål om slagrutans psykologiska kraft.

Ett oväntat, uppiggande och på sätt och vis lite sorgligt belägg kommer från den i Norran citerade tidning som menade att guldfebern håller på att utvecklas till en "nationell idioti" och varnade för "slagrutemän och andra bedragare". Vilken tidning? Aftonbladet.


Ljustorps hembygdsförening: Guldrushen 1930
Malmgrävningarna i Ljustorp, Sundsvalls Tidning, 30 augusti 1930
Guldfebern i Medelpad, Husmodern nr 35/1930

Inventering: Skolor som förbjudit nationalsången

Det lär finnas skolor där nationalsången är förbjuden. Åtminstone i samband med skolavslutningar.

Vilka är de?



Rykten, vaga hågkomster o.dyl. behövs inte, sådana hittar jag själv, tack. Hur gammal och spridd den ev. traditionen att sjunga DGDF på skolavslutningen kan vara är en annan fråga som ska tas upp vid tillfälle. Liksom frågan om skolavslutningar i skola resp. kyrka.

Lördagsfråga: TV på 70-talet

1. Andrew Sachs föddes faktiskt i Berlin 1930. Fadern i familjen var jude varför de så småningom fick flytta på sig. På 70-talet gjorde den helt engelske skådespelaren Manuel från Barcelona i Pang i bygget. Svensk TV-premiär 1975.
2. Melissa Sue Anderson var Mary Ingalls, storasyster i Lilla huset på prärien. Svensk TV-premiär 1974. De baserades åtminstone till att börja med på lillasyster Lauras självbiografiska böcker, som för övrigt är omätligt mycket bättre än den fadda wholesome familjeunderhållning TV-serien utvecklades till.
3. [Uppdaterat: Anthony Hopkins i bild och ingen annan, mea culpa - plus till ingly och Magnus som kände igen honom] Clifford Rose har haft diverse roller, den mest kända är som den obehaglige Sturmbannführer Ludwig Kessler i Hemliga armén. Måhända satiren 'Allå 'allå är mer känd bland vissa? När originalet gick i repris tänkte jag först att intrycket skulle förtas med skojversionen i minnet, men det var ingen risk. Materialet håller utan vidare, det räckte med signaturmelodin för att inse att det är allvar. Här ett smakprov. Svensk TV-premiär 1977.
   
4. Frank Oz (född Richard Frank Oznowicz) ser vi inte så ofta men har hört desto oftare: som Yoda i Stjärnornas krig, eller innan dess i Mupparna som björnen Fozzie, örnen Sam, trummisen Animal eller för den delen miss Piggy. Svensk TV-premiär 1976.

Temat sattes någorlunda av pazuzu. Måhända den här frågan var roligare att göra än att besvara. :-)


Bonus: The Ghost Busters. På 70-talet? Just det.

Fred, radar och den stora smällen

Redan i början av andra världskriget var många av den brittiska flottans fartyg utrustade med radar. På den här tiden använde de våglängder på flera meter, vilket bland annat innebar att de visserligen kunde avgöra riktningar till ekon med god precision, men inte höjden. Det gick alltså inte att se om ett flygplan närmade sig på 100 meters höjd eller 1 000.

Men en som avgjort befann sig på den högra delen av flottans normalfördelningskurva - så att säga - fann att det faktiskt gick: genom att studera den interferens som uppstod när radarvågorna reflekterades mot havsytan kunde man avgöra på vilken höjd ett eko befann sig. Efter att ha mätt och räknat ritade han upp grafer som fick snabb spridning eftersom de fungerade förträffligt. På så sätt lyckades en teoretiker höja stridsvärdet påtagligt enbart genom att räkna.

Episoden är en av de mindre kända rörande den färgstarke astronomen och matematikern m.m. Fred Hoyle, vilket kanske beror på att det finns så många.

En mer känd rör ett radioprogram som sändes av BBC den 28 mars 1949. Fred beskrev en teori rörande universums uppkomst han trodde på, och en som han inte trodde på; den senare sammanfattade han med begreppet "big bang", som sedan dess blivit minst sagt etablerat. Den sannolika faktoiden i sammanhanget är att han skulle ha använt det på ett raljerande och förlöjligande sätt, något som påståtts men som bl.a. han själv förnekat. I det fallet litar jag helt på honom: Fred Hoyle var inte någon kappvändare som försökte att släta över sina misstag. I detta fallet vet jag inte ens om han någonsin ändrade sig, eller höll fast vid sin steady state-teori livet ut.


Källa: "Sir Fred Hoyle 24 June 1915 -- 20 august 2001", Geoffre Buridge, Biographical Memoirs of Fellows of the Royal Society, sid 217

Lördagsfråga

Jag har inte räknat ut globalt minimum för gemensamma nämnar-funktionen, bara lokalt. Få se om ni kommer på något ännu bättre.

Sigma heil

När fascismen slog rot i Brasilien fick den heta integralism, integralismo brasileiro. Och så fick den en symbol.



Jag vet inte exakt hur resonemanget gick. Men för min egen del räcker det med symbolen för att jag ska misslyckas fullständigt med att förknippa personerna med någon som helst variant av fascism. Det ser mer ut som en mattekongress, eller något studentikost. Notera att flaggans grundfärg är blått.



Partiets grundare och duce, Plínio Salgado. Kan man summera honom som en man med integritet, tro?


Totalitarian Images: The Integralist Movement and the Estado Novo in Brazil
Wikipedia: Brazilian Integralism

Egyptens mindre kända pyramider

Amerikanska forskare hävdar att de funnit resterna av 17 tidigare okända pyramider i Egypten med hjälp av infraröda satellitbilder.

- Okända pyramidbilder på satellitbilder, DN 25 maj 2011

BBC har mer, inklusive bilder: Egyptian pyramids found by infra-red satellite images

När man tänker på egyptiska pyramider, brukar man tänka så här:



Av landets över 100 kända pyramider är det få som ser ut som de berömda. Det finns några fler stora och välbevarade, som den röda pyramiden eller min favorit, den brutna. Men de flesta ser mer ut som dessa:


Umas, 5 dynastin


Userkaf, 5 dynastin


Sahure, 5 dynastin


Amenemhat, 12 dynastin

Notera att skick och ålder inte behöver ha mycket med varann att göra. Under senare tider kunde man bygga mindre hållbara än under de första dynastierna.

Trofim D. Lysenko

Efter att ha gått igenom viktiga föregångare som Timiriazev* och Michurin kommer jag till artikelns huvudperson:

Den som skulle göra michurinismen till biologisk statsreligion hette Trofim Denisovitj Lysenko (1898-1976). I mitten av 1920-talet hade han ”upptäckts” av landets ledande genetiker N. I. Vavilov, som blev hans mentor. Redan 1927 skrev Pravda om den 29-årige bondsonen – hans enkla ursprung var en god poäng i sammanhanget – som inte bara odlade ärter i Azerbajdzjan, utan som även lyckats gödsla fält utan att använda vare sig natur- eller konstgödsel – hur det nu gick till. Mest arbete lade Lysenko ner på så kallad vernalisering. Det är i sig ingenting mystiskt, utan innebär helt enkelt att vissa fröer behöver en period av kyla innan de börjar gro – en mekanism vars effekter vi kan se varenda vår. Vete blöttes och förvarades sedan i snö eller motsvarande temperatur över vintern.

Men i Lysenkos händer fick proceduren förunderliga egenskaper: ”härdandet”, som för övrigt kunde ärvas, gav enligt uppgift inte bara tålighet mot kyla och avsevärt större skördar, utan kunde rentav förvandla durumvete Triticum durum till vanligt brödvete T. aestivum, som inte bara är en annan art utan som rentav har ett annat antal kromosomer. Ännu ett lysenkoistiskt grepp bestod i att plantera växter mycket tätt, vilket inte innebar att de konkurrerade utan hjälpte varandra. Här finns även en politisk aspekt, då man kunde göra den marxistiska jämförelsen att individer inom en samhällsklass inte konkurrerade utan hjälpte varandra. Triumferande kungörelser i den här stilen – enkla lösningar på svåra problem – skulle kanta Lysenkos karriär, den ena mer sensationell än den andra.

Men på något sätt verkar de aldrig ha omsatts i praktiken. Allmänheten fick aldrig se några azerbajdzjanska ärtodlingar, inte heller det magiska gödslet eller de ofantliga odlingarna av frosthärdig frukt och vete djupt inne i Sibirien.


Hela artikeln om Lysenko och hans märkliga pseudovetenskap finns i tidningen Vetenskap och Historia nr 5-2011. Gå, köp, läs, begrunda och kommentera.

Bland flera tänkvärda aspekter i denna historia finns denna: lysenkoismen är en av de pseudovetenskaper som fick sin chans.

Dess flesta fränder framlever en sorts halvexistens, mer eller mindre spridda men, åtminstone nuförtiden, i ständig kamp mot vetenskap värd namnet. Vad skulle hända om en nation någonstans tog sig an astrologi, homeopati eller kreationism på allvar, sade att detta är grejen, och förbjöd dess äkta motsvarighet? Om exemplet ovan är något att gå efter så hade kanske ett sådant uppvisande i ljuset, erkännande från makthavarna och rejäl finansiering m.m., bara inneburit att dess brister blivit grundligt demonstrerade. (Eller inte alls, om resten av världshistorien är något att gå efter.)

Så kanske de som verkligen vill att alternativmedicin, elallergi och spiritistiska medier ska fortleva gör klokast i att inte gå för långt. Villoläror mår bäst i underläge.


* Den torftiga artikeln om Timiriazev på engelska Wikipedia är en påminnelse om att det kan vara värt att byta språk då och då: jämför den om Тимирязев på ryska Wikipedia.

Fel med livskraft

Den här gamle uven hette Arthur Moeller van den Bruck och ingenting annat. Känd för sin bok Det tredje riket som kom ut 1923, och som faktiskt var ännu något mer profetisk än titeln antyder.

Att det blir han idag beror på att jag i korrekturet för Tredje rikets myter ser att jag ända fram tills nu lyckats få efternamnet lätt felstavat. Namn är annars sådant man rutinkollar, i synnerhet de med aldrig så "riskabel" stavning: Arthur eller Artur, Eckart eller Eckhart, Goering och Göbbels eller tvärtom? Men den här har slunkit mellan fingrarna, ända fram tills nu.

Hur det går till? Vet inte, men det är sådant som händer hela tiden, överallt. Det finns ingenting som har starkare livskraft än småfel.

Lördagsfråga åt hell...

1. Dan Andersson. Denna bild är inte bland de mest kända och använda av honom, han är lite yngre, till synes mer avslappnad, och dessutom på plats i finnskogarna. Hans liv och karriär tog abrupt slut på hotellet Hellman i Klara 1920, sedan man efter en lusbehandling med blåsyra inte vädrat ordentligt.
2. Professor Trevor Bruttenholm, här spelad av John Hurt i Hellboy (2000). Det var denne professor som under kriget gav titelfiguren sitt namn: en demon som trollats fram av ockulta nazi-forskare, typ.
3. Helly Juell Hansen - det är så här han ser ut, den norske sjökapten som på 1870-talet började sälja oljeställ. Resten är historia. (Länk till HH)
4. Gunnar Björnstrand och Yvonne Lombard i Bergmans En lektion i kärlek (1954). Yvonne var redan då fru Lennart Hellsing.

Magnus satte minsta gemensamma nämnaren hell, särskilt uttänkt för den 21 maj 2011, denna dies irae in spe. He he.

Oläsliga böcker

Fransesco Guicciardini (1483-1540)

I Florens fanns det en gång en förfalskare som rättvisan kom ikapp. Sedan han fällts lät domstolen honom välja straff: antingen tre år på galärerna (ett straff som förekom då, om än inte under antiken) eller ... att läsa Guicciardinis Storia Fiorentina, "Florens historia". Han tog boken - måhända hade han ingen närmare bekantskap med den sortens verk och fann valet självklart. Han orkade fram till kriget mot Pisa 1497. Sedan gav han upp, slog igen boken och gick till roddarbänken.

Episoden hittade jag hos Frans G. Bengtsson, som i sin tur hittade den hos historikern Macaulay. Sann? Kanske det.

Men poängen, som jag tror att många som läser denna blogg känner till, är definitivt en realitet: läsandet av vissa böcker är en plåga som överträffar vanligt fysiskt lidande.



Alfred Rosenbergs Der Mythus des 20. Jahrhunderts, "Det tjugonde århundradets myt". Nazisternas chefsideolog lade 1930 ut texten om världshistorien som han förstod den, hur den formats av olika rassjälar, deras egenheter och strider. Och dessa förvirrade tankegångar levereras med en hopplöst bedrövlig stil, kompakt, komplicerad och genomtrist, i en, såvitt jag minns, oändligt lång text. Jag har läst hela boken en (1) gång och kan inte föreställa mig vilka krafter som skulle kunna förmå mig att återvända till den.

Pröva själva:

archive.org: The Myth of the 20th Century [PDF]

Den här bilden betraktade jag då och då under läsningen. Inte för att det blev lättare, men någonstans gjorde det ändå gott.

Lördagsfråga

De som ännu inte uppryckts till himlen kan fundera över den här.

Slut på lördagsfrågorna?

Jesu ankomst, för vilken gång i ordningen

Jajamen, nu är det kört. För lördagsfrågor liksom existensen i övrigt. Imorgon är det nämligen dags för domedagen. Eller den bauta-kolossala jordbävning, den kraftigaste någonsin, ever, som ska markera inledningen på evenemanget. Allt enligt en viss Harold Camping.

Notera försöket till ett vetenskapligt neutralt anslag: "While many question the predictions of Harold Camping, others are warning that Judgement Day is in fact coming on Saturday May 21, 2011." Några tycker si, andra tycker så. Okej.

Som en sista vetenskaplig spik i belackarnas kista har ni detta bevis på att Camping minsann inte är sämre än att han kan ändra sig:

"Camping’s Prophecy Predictions have been proven incorrect in the past, but he has learned from the mistake he made in 1994, and is confident about the date of May 21 2011."

Eller kanske det inte är slut för bloggarna ändå? "I have scheduled new posts to come out between May 21st and October 21st 2011, that will help those dealing with the End Times of the Apocalypse."

Så världen kommer att finnas även på söndag. Den enda skillnaden är att sant gudfruktiga människor som Harold Camping försvinner. (Vad var problemet?) Vi eländiga får fortsätta i våra resp. grottekvarnar, liksom bloggandet. Så det lär bli fler lördagsfrågor ändå. Tror inte jag tappar så många läsare heller.


judgementday2011.com

Se även wecanknow.com för åtminstone till synes mer intellektuella utläggningar. Eller det fina galleriet med läsarnas bilder på det glada (är det väl) budskapet.

Miljöpartister mot kvacksalveri

Om rubriken låter som en oxymoron – lite som "grönländska vinodlare", "vandaliska stadsplanerare" eller "göteborgsk humor" – så har ni inte läst debattartikeln på SvD:s hemsida:

I pressen visas MP-politiker upp som vill ha healing i vården och pratar om hur öppet MP är för alternativmedicin. Detta skadar partiet då det ger ett missvisande intryck av bristande tilltro till forskning och vetenskap samt villighet att spendera skattepengar på overksamma behandlingar.

 - Maria Gardefjell m.fl., Förespråkare för alternativ medicin kan skada MP, Svenska Dagbladet 18 maj 2011

Även den som inte är intresserad av miljöpartiets interna debatter (som jag) kan ha utbyte av artikeln (det hade jag). Dessutom har visst kvackar-kramarna där tagit upp handsken.

Några av undertecknarna är, i likhet med politiskt tämligen ointresserade undertecknad, aktiva inom den politiskt obundna föreningen VoF. Men alla aktioner mot pseudovetenskap, vidskeplighet, kvacksalveri och annat trams gillas stort.

Åsa, klimat och VoF Göteborg

Dr Åsa flankerad av några VoF Göteborgare

En av attraktionerna under vetenskapsfestivalen i Göteborg förra veckan var Åsa Vilbäck, "dr Åsa" i TV. I lördags höll hon en föreläsning på Nordstan, alltså rätt nära Brunnsparken där VoF Göteborg dagen innan firat fredagen den 13:e. Det var också vi som bjudit in henne. Som allt annat på festivalen var det gratis och evenemanget samlade stor publik.


Bild från Åsas blogg

Under rubriken En guide genom hälsodjungeln fick vi en fullmatad halvtimme på uppemot trekvart, om medicin, alternativmedicin och rent kvacksalveri, hur våra mestadels skärpta hjärnor kan låta lura sig, om det märkliga fenomen som kallas placebo, och en hel del därtill.

Efteråt svarade hon på frågor från nyfikna, och VoF Göteborg passade på att upplysa om vår verksamhet.



Söndagen avrundades med Erik Svensson som pratade väder. Eller närmare bestämt klimat och den s.k. klimatskepticismen. Erik är engagerad i Uppsalainitiativet som riktar in sig mot alla fel, missuppfattningar och rena dumheter som förekommer i ämnet.

Som av en händelse fick vi därmed in, så att säga, såväl Årets folkbildare (Åsa) som Årets förvillare (klimatskepticisterna i Stockholmsinitiativet) på den VoF:igaste vetenskapsfestivalen hittills.

På NETcommunity

- Hej Peter Olausson! Vem är du?
- Jag är författare och skribent, verksam på webben, i tidningar och böcker.
- Vad skriver du om?
- Ett favorittema är s.k. faktoider: myter, vandringssägner och liknande. Sådana har jag tagit upp inom allehanda områden, som historia, naturvetenskap, språk, medicin... Även pseudovetenskap och vidskepelse känner jag för, eller snarare mot.
- OK. Men vad har du för bakgrund inom ingenjörsbranschen?
- Egentligen ingen alls. Jag har ägnat mig åt datorer i snart 30 år, främst programmering och webbhantering, liksom en del GIS, visualisering m.m. Jag känner till många begrepp men har inte arbetat med dem professionellt.
- CAx, PLM, ERP..?
- ...Är i stort sett okända företeelser. Än så länge. Men jag läser in mig på dem.
- Finns det något särskilt du kan bidra med?
- Ett nyfiket och kritiskt perspektiv. Att undersöka löften om nya programversioner, metoder och andra mirakelmedel. Att ta reda på vad som är sant och inte.

NETcommunity: Ny medarbetare till vår redaktion

På portaler med namn som CADtorget*, PLMforum** och BIMforum***, liksom i nyhetsbreven (75 000 läsare bland ingenjörer och beslutsfattare) kommer jag att skriva reportage och artiklar från den digitala ingenjörsvärlden. En hel del att lära in, helt enkelt, inte minst alla dessa TLA****.


* CAD = Computer-aided Design
** PLM = Product Lifecycle Management
*** BIM = Building Information Modeling
**** TLA = Three Letter Acronyms

Lördagsfråga: Dodgson

1. Illustration av Tove Jansson för Lewis Carrolls Snarkjakten. Snarken nämns i Bakom spegeln men är även en egen dikt.
   
2. Michael Palin som Dennis Cooper i Terry Gilliams Jabberwocky (1977). Har fått mycket blandade omdömen. Monstret nämns i samma sammanhang som snarken i Bakom spegeln. Nonsens av bästa märke.
3. Neo slaggar framför den dator där det snart ska dyka upp ett kryptiskt meddelande om en vit kanin. Det anspelar på den vita kanin som inleder Underlandet: Alice hamnar i detsamma när hon följer densamma.
4. Elisabeth av Bayern, drottning av Belgien på sin tid. Farmor till nuvarande regenten Albert II. Hennes besök i kommunistländer under kalla kriget renderade henne beteckningen the Red Queen på sina håll. Rött kunde även vita schackpjäser kallas på grund av trycktekniken. Den röda drottningen förekommer i Bakom spegeln. (Tryckfärgs-uppgiften är ny för mig och jag har inte hunnit dubbelkolla. Det finns schackspel med röda pjäser.)
   

Kim E satte det genomgående temat direkt: Lewis Carroll, som Charles L. Dodgson kunde kalla sig.

Tredje rikets korrektur

Så här kan det se ut i ett korrektur. En PDF på över 400 sidor, med formgivning, typografi och (de flesta) illustrationerna på plats. Utan tvivel med småsaker som behöver korrigeras och förtydligas. När dessa hittats och fixats, så skickas resultatet till tryck.

Lördagsfråga

Fredagen den 13:e

Eftersom Blogger tagit fasta på dagens datum tappades annonsen för VoF Göteborgs traditionella firande av vidskeplighetsdagen bort. Istället får ni här ett bildbelägg (thx UFA) från Brunnsparken i efterhand.

En liten stege hölls upp som förbipasserande (till och från stora köpcentret Nordstan i bakgrunden) kunde välja att gå förbi eller passera under. De senare kunde spela ett enkelt tärningsspel, som till skillnad från en del andra i trakten gick att vinna, om man hade lite tur. Dessutom delade vi ut foldrar och flygblad, och fick tillfällen till en mängd intressanta diskussioner om pseudovetenskap och vetenskap, vidskeplighet och VoF.

Ekorrn x 217

55. Haiku
Ekorrn på grenen
hör barnen när han skalar
slår sig mot tallen

128. Akuten
Sciurusvulgaris inkom akut med posttraumatiska symtom i membrum inferior dx et cauda longa pilata efter av barn provocerat fall i tall mellan två plan. Röntgen visar ej skelettskada. Hem med stödförband.

200. Runsten
muþir:ikorna:litu:raisa:stain:þina:iftiR:ratatosk:sun:sin: han:uar:tuþr:i:furu uiþi: illir:ukmini:unnu:unyt:niþ: kuþ:hialbi:ant:hans: in:anders:risþi
Moder ekorre lät resa denna sten efter Ratatosk sin son han var döder i furveden (tallskogen) onda ungmän utförde onyttigt nidingsdåd Gud hjälpe hans ande men Anders ristade

Stickprov ur Den stora ekorr-samlingen hos Yttermera. Det som började med 70 stilövningar, där Anders Bek vred och vände på den enkla episoden, har sedan kompletterats av andra, som Göran Selander (#128) och Anders Frank (#200). I skrivande stund är de uppe i 217. Inget att sträckläsa, men prima källa att ströläsa i då och då.

Crazy gibberish

I ett avsnitt av Futurama fanns maskinen som kunde översätta. Tyvärr kunde den bara översätta till "ett obegripligt dött språk".


Som given bonus, samma klipp på franska.


Fast egentligen var det denna jag ville visa. Hur bryter man på italienska på italienska? Här får Tony och Joe bryta på neapolitanska. Det är inte bara en dialekt utan ett eget språk med en intressant historia. Sedan 2008 är neapolitanska ett officiellt och skyddat språk i den syditalienska regionen Kampanien.

Man kan fundera på vilka dialekter som hade kommit på fråga i en svensk dubbning ifall kockarna brutit på svenska i originalet. Vad blir svenske kocken i översättning? (Så här?)

Och vadan reaktionerna på Tonys "denna där"? I originalet säger han "this one", underförstått till skillnad från alla andra ...

Grodor och lök

Jag gillar lök stekt i olja
Jag gillar god lök

En enda lök stekt i olja
En enda lök gör dig till ett lejon

Men ingen lök åt österrikarna
Ingen lök åt de hundarna

Refr.: I takt kamrater! I takt, i takt, i takt! ...

Vad har vi här? En kampanj från Lökinstitutet med ett politiskt budskap dessutom?

La chanson de l'oignon, "Löksången", var populär bland franska soldater under revolutionen och en tid framöver. Som vanligt när det gäller folkvisor är härstamningen osäker. (Översättningen ovan är på ett ungefär.)

Vad dess fortsatta öden beträffar, så ... Ja, lyssna själva.



Hur gick det där till? Är det en slump att en fransk låt kommit att handla om grodor? Kan man ana en politisk touch någonstans? Kanske via ett engelskt led?

Här hade jag lagt in förklaringen om jag känt till den. Men jag har ingen aning. Löksångens förvandling till små grodor förefaller att vara ett outrett kapitel.

Lördagsfråga: Jesus

1. En låda som använts för att förvara ben från någon död person. Huruvida denne verkligen var "Jakob, son till Josef och bror till Jesus" som inskriften anger är en annan fråga, liksom om det spelar någon roll eller om inskriften ens är äkta.
2. Joshua, datorn som har en sorts huvudroll i filmen War Games (1983).
3. Graem Bauer, kortlivad roll i TV-serien 24 - bror till Jack, far till Josh.
4. Från omslaget till U2:s The Joshua Tree.

Så Joshua med varierande stavningar var svaret. En viss Jesus/Yeshua hade kunnat vara med direkt men då hade det blivit alldeles för enkelt. Som det nu var, satte magnus den på sju minuter blankt.

Smörgåsbord, ombudsman och gatlopp

from Swed. gatlopp "passageway," from O.Swed. gata "lane" (see gate) + lopp "course," related to löpa "to run" (see leap)

- Etymology online

Vad är detta? Etymologin för det engelska ordet gauntlet i konstruktionen run the gauntlet, "springa gatlopp". Ensamt betyder det handske, men inlånat som ovan är det ett helt annat ord, alltså ett anglifierat "gatlopp".

Svenska lånord i engelskan finns det några av. Smorgasbord och ombudsman känner kanske de flesta till. Lingonberry nämns ibland, jag vet inte hur vanligt det är. Angstrom är som enhet lite speciellt, men okej (för att ta till vad som sägs vara det vanligaste engelska lånordet världen över).

Lördagsfråga

Vetenskapsfestival

Snart är det dags för Vetenskapsfestivalen i Göteborg. Utöver en del andra arrangemang (man har redan börjat med diverse skolprogram) så kommer den offentliga delen att hållas den 10-15 maj.

En intressant grej där jag ska vara med är den så kallade vetenskapsrouletten. Tisdagen den 10 maj kl 17-18 kommer det stora hjulets 42 gondoler att fyllas med 42 forskare och experter av allehanda slag. Folk som vill pröva på (det är gratis) slussas in i en slumpvald gondol. Där får de sedan tillbringa en kvart med forskaren ifråga och lära sig allt om Pompeji, köttätande växter, liv i rymden, laserljus, faktoider eller var de nu hamnar.

En annan attraktion under festivalen är Åsa Vilbäck, Årets folkbildare 2010 (och det är alldeles sant). Lördagen den 14 maj står hon på scenen i Nordstan kl 14.30-15.00 och pratar om medicin, alternativmedicin och relaterat. Just den grejen är det f.ö. VoF Göteborg som fixat, den alerta lokaldelen av VoF.

Apokalyps

Den yttersta domen, jordens undergång, kärnvapenkrig et cetera?

Så används ordet idag. Dess ursprung och "egentliga" betydelse (citationstecken eftersom ett ord betyder vad vi är överens om att det betyder) är det grekiska ἀποκάλυψις apokalypsis = avslöjande, uppenbarelse. Som givetvis kommer från Johannes uppenbarelse, boken vari den yttersta domen beskrivs. Ska man vara petnoga så är "apokalypsen" inte händelsen, utan beskrivningen av densamma.

Bedragarna på TV 4

Finns det äkta medier? Folk som kan prata med spöken och andar? En enda vore en sensation, som skulle revolutionera vår världsbild på en mängd olika sätt. Men någon sådan har ännu inte visat sina färdigheter på ett övertygande sätt.

Allt vi sett är en bunt charlataner och lurendrejare, varav måhända några även lyckats lura sig själva: utöver Sol-Britt Rönnqvist och hennes berömda mor Saida har vi Jane Lyzell, Benny Rosenqvist, Jörgen Gustafsson och Anders Åkesson, liksom internationella stjärnor som Terry Evans, Colin Fry, Sylvia Browne, James van Praagh ...

Det är en sak när de ger vaga och allmängiltiga anvisningar om exempelvis försvunna föremål – "nära vatten" är en klassiker som sällan slår fel i ett land med myriader vattendrag och långa kuster, eller när saker ligger "i lådor", "bakom möbler" och liknande. Man får heller aldrig veta hur ofta de, all vaghet till trots, har helt fel. Eller mumlar strömmar av allmängiltiga antydningar om döda personer, där hoppfulla ättlingar hakar på det som råkar passa: jamen, det är ju på pricken!

Det är betydligt allvarligare när de får polisen att lägga resurser på att kontrollera grundlösa tips eller rentav falska mordanklagelser, vilket det finns alldeles för många exempel på. Däremot finns det ännu inget exempel på att något medium varit till faktisk hjälp i något brottsfall. Om de varit till mista nytta hade det varit fantastiskt. Som det nu är, är det ett motbjudande och cyniskt geschäft.

Frågan är varför det yrkesmässiga bedrägeriet uppmuntras och underlättas av exempelvis TV 4? Hur kan kriminalitet få immunitet genom att kalla sig andlig?


Christer Sturmark och Peter Illi: Dags att förbjuda bedragarna på TV 4, Newsmill
TV 4: Det okända

McDonalds 1955?

Just nu kör McDonald's en kampanj på temat 1955 (länk), som synes för att fira att deras "första restaurang" öppnades det året i Des Plaines, Illinois. Det är fel. Det är heller inget slarvfel.

Man kan se företagets historia berättas i den här stilen: Bröderna McDonald hade en restaurang någonstans i obygden, med vissa goda idéer men utan drivkraft. Sedan dök Ray Kroc upp, en sann entreprenör med en Vision. Han köpte restaurangen och började 1955 att bedriva franchising, dvs. folk kunde köpa konceptet och namnet för att sedan driva egna McDonalds-restauranger lite varstans. Det är det som gjorde kedjan störst och varumärket ett av världens mest kända. Och det är på den historien som reklamkampanjen "1955" bygger.

Så här gick det egentligen till:

Richard och Maurice McDonald arbetade på 1930-talet på pappa Patricks restaurang i Monrovia, Los Angeles. Nästa ställe var en hamburgerrestaurang i San Bernardino, också Kalifornien, öppnad 1940. Det var en ordinär sylta av standardsnitt. När folk kom dit för att äta lagades hamburgare åt dem enligt beställning. Det var alltså inte fast food, en företeelse som förresten redan fanns.



Nästa märkesår är 1948. Då gjorde bröderna om sin restaurang helt. De kallade det nya konceptet Speedee, liksom deras första maskot. Nu fick kunderna hämta sina hamburgare själva. Menyn reducerades kraftigt: hamburgare, ostburgare och paj var de enda varmrätterna, med chips (senare pommes frites) till. Den standardiserades också, så att alla kunder fick samma tillbehör på sin hamburgare. Dessa effektiviseringar innebar att priset på hamburgarna halverades.

En omedelbar hit? Faktiskt inte till att börja med. Det tog ett tag innan kunderna begrep sig på det hela. Men när de väl börjat vänja sig kom desto fler.

Bröderna var uppfinningsrika på flera sätt. De införde ett "löpande band" i köket, där varje person utför ett visst moment. De tog fram konstruktioner som snabbade upp hanteringen. Och de införde franchising 1953.

Just det: McDonald's var en kedja före 1955. Ray Krocs restaurang i Des Plaines var inte den första eller andra, utan den nionde.

Vad Kroc gjorde var inte att grunda McDonald's, att införa någon revolutionerande förändring i köket - hans förslag på nya rätter floppade - eller affärsmodellen. Vad han gjorde var framför allt att ta hand om franchisingen, och det gjorde han med besked: bara några år senare fanns ett tresiffrigt antal restauranger, vilket definitivt var mer än vad bröderna McDonalds klarat på egen hand (vilket även berodde på att de vägrade att sitta i flygplan). Dessutom skapade han en företagskultur med koll på detaljer som, även om den ibland verkar rejält överdriven, avgjort har del i framgången. Kanske den även ligger bakom historieförfalskningen ovan?

"Up until the time we sold [1961], there was no mention of Kroc being the founder," Richard McDonald told The Wall Street Journal in 1991. "If we had heard about it, he would be back selling milkshake machines."

- Ur R. McDonalds dödsruna i New York Times, 16 juli 1998


Källor:
McDonalds.se: Ray Krocs historia är bättre än den pompösa titeln antyder
Bill Bryson, Made in America (Minerva 1995), kap. 20
Peter Englund, Om hamburgarens historia

Lördagsfråga: Dubbelprisade

1. Illustration av s.k. orbitalhybridisering, hur elektronerna beter sig i en molekyl. Linus Pauling undersökte sådant så väl att han fick nobelpriset i kemi 1954. Dessutom fick han fredspriset 1962 för långvarigt engagemang i fredsrörelsen.
2. Denna märkliga artefakt är den första transistorn. En av konstruktörerna var John Bardeen, som fick nobelpriset i fysik 1956 och dessutom 1972. Lär ha haft grannar för vilka han var mest känd för sina grillkvällar; hans yrkesliv var de inte orienterade om.
3. Pierre Curie i den "alkemistens verkstad" (associerar jag till) där radium för första gången togs fram i ren form. Under så här enkla förhållanden bedrevs god fysik och kemi även för hundra år sedan. Delade nobelpriset i fysik 1903 med Marie Curie och en viss Henri Becquerel. Marie gick sedan och fick nobelpriset i kemi 1911 dessutom (Pierre dog i en olycka 1906).
4. Sådana här suddiga streckkoder finns det folk som ägnar hela dagarna åt: DNA-sekvensering. Grundläggande forskning i detta viktiga område utfördes av Frederick Sanger, nobelpriset i kemi 1958 och 1980.

Temat var alltså de fyra - just så många är de - som hittills fått två nobelpris. Joakim är måhända på god väg genom att sätta två lördagsfrågor i rad.

Vit flagg

A person is regarded as a parlementaire who has been authorized by one of the belligerents to enter into communication with the other, and who advances bearing a white flag.

- Haag-konvention (1907) IV, annex, sektion 2, kapitel III, artikel 32

En vit flagga, "parlamentärflagga", innebär att den ena stridande parten vill tala med den andra. Det kan gälla en kapitulation, och det kan gälla något helt annat.