2016-05-03

Kromosom-nassen

Är kromosomer bekanta? I uttryck som kromosomgris, kromosomformat med flera?

Det som avses är inte något mycket litet och trådformat utan något (överdrivet) stort. Spridda slagningar ger intryck av att brukarna tenderar att vara lite äldre och/eller gilla ord som användes mer förr än nu. För egen del fick jag med mig konstruktionen för länge sedan, då pappa förklarade den med att man genmodifierade (sade han inte men innebörden var klar) djur för att göra dem rejält stora.

Men varifrån kommer bruket? Akademiens Svensk ordbok (ovan) gav inga ledtrådar. Blandade slagningar gav första belägg från 1950-talet, mer spridda från 1960-talet och framåt ... Och så, till slut, hittade jag ursprunget. Det var betydligt intressantare än jag väntat mig.

Kromosomgrisen skapades av Gösta Häggqvist. Han var läkare med histologi (vävnadslära; det är ingen slump att han fotograferades med ett mikroskop) som specialitet. Han var professor i histologi och anatomi, ledamot av Vetenskapsakademien, ordförande i Svenska Läkaresällskapet ... Och hade dessutom en del andra tjänster och uppdrag som vi ska återkomma till.

Av hans många studenter märks åtminstone två som längre fram skulle bli litterära namn. Här berättar den ene om professorn och hans forskning:
Han forskade på kromosomer och möjligheterna att påverka arvsanlagen, främst hos svin. Avsikten var att framställa jättegrisar. Den verksamheten var på väg in i en återvändsgränd och hade börjat få ett löjets skimmer över sig. Nu, femtio år senare, framstår försöken som en paradox: då, 1956, var de överspelade — nu i tjugoförsta seklets början är ju ingrepp i arvsanlagen vad modern genforskning i högsta grad intresserar sig för. Häggqvist var alltför långt före sin tid och saknade grundläggande genetiska kunskaper att bygga sina hypoteser på.
 - P. C. Jersild, Medicinska memoarer (Albert Bonnier 2006)

Hos den andre (som enligt Jersild kände Häggqvist bättre) får vi mer kött på benen, så att säga:
Häggqvist hade ganska omoderna men dogmatiska uppfattningar om vissa vävnader — bland annat ben- och broskväv. Mest bekant blev han för sina försök att mångfaldiga kromosomer hos grodor och grisar. Han behandlade spermierna med colchicin, ett ämne som hämmar celldelningen [och som därför rutinmässigt används inom genetik och växtförädling för att få celler med fördubblat kromosomantal, liksom för att stoppa kromosomdelningen vid den punkt där de är lättast att studera - Wikipedia: Colchicine]. Dessa försök, som sas ge mycket stora grisar, väckte stor uppmärksamhet offentligt, också internationellt. [...] Bakom soffan i sitt rum hade Häggqvist ställt upp en måttstock som visade höjden på den största av hans colchicinsvin. Omsider visade det sig att det som Häggqvist gjorde var att ibland få oregelbundenheter i cellernas kromosomuppsättning men inga regelmässiga fördubblingar av kromosomantalet, som han avsåg. Försöken var delvis slarvigt genomförda, utan riktiga kontroller. Häggqvist samarbetade med en veterinär, som utförde inseminationerna på suggorna. Han tycktes så småningom ha tappat förtroendet för forskningarna och kommenterade resultaten "Stora svin har man väl sett förut", och samarbetet upphörde. Det hela rann ut i sanden.
 - Lars Gyllensten, Minnen, bara minnen (Albert Bonnier 2000)

Det var omkring 1950 som Häggqvist lanserade begreppet kromosomgris. Det hamnade snabbt i det allmänna ordförrådet men gjorde betydligt mindre lycka i forskarvärlden. Vad den "offentliga uppmärksamheten" beträffar så verkar den ha begränsat sig till vanliga tidningar, där den följde det välkända mönstret med initial upphetsning och därpå snabbt glesnande negativa rapporter.

Den ordentligaste skildringen av verklighetens kromosomgris hittade jag oväntat nog i tidningen Vestkusten. Den var ett fynd i sig, eftersom den inte fick sitt namn från Bohuslän utan från Kalifornien: "Veckotidning för svenskarna på Stillahavskusten".
"Emil Kromo av Örnäs" — världens enda kromosomgris — slaktades 24 februari på en försöksanstalt utanför Åbo där han framgrymtat de sista av sina uppmärksammade levnadsdagar.
Emil föddes för sex år sedan i Sverige och var resultatet av den svenske forskaren professor Gösta Häggqvists uppmärksammade experiment. Finländarnas starka intresse för dessa — i förening med Emils dyrbara matkonto — gjorde att galten i fjol skeppades över Ålands hav för fortsatt värv i forskningens tjänst. Professor Häggqvist säger i en "runa" att Emil "väsentligt bidragit till vetenskapens framåtskridande."
När Emil Kromo var som kraftigast — med ålderns rätt tynade han av en smula mot slutet — vägde han 460 kg, var 215 cm lång och 110 cm hög. En vanlig galt stannar vad höjden beträffar vid 90-95 cm. Emil visade, påpekar professor Häggqvist, genom sin blotta existens att det är möjligt att få fram kromosomförökade svin. Han har dessutom "nöjaktigt" visat att en kromosomgalt mycket väl kan bli grisfar. Några ätteläggar efterlämnar han emellertid inte.
 - Vestkusten, den 13 mars 1958

Nej, det blev aldrig några fler kromosomgrisar, efter Emil Kromo eller någon annan.

Exakt var på pseudoskalan Häggqvists kromosomforskning ligger vet jag inte. Jag kan inte se att den fått någon nämnvärd uppmärksamhet vilket är lite märkligt med tanke på det språkliga avtryck den lämnade. Liksom med tanke på att Häggqvist uppmärksammats i helt andra nasse-sammanhang.
Intressant nog får [Rasbiologiska] institutets styrelse en ny medlem efter 1936, i samband med chefsbytet [då den ökände Herman Lundborg fick flytta på sig]. Denne heter Gösta Häggqvist (1891-1972), professor i histologi vid Karolinska Institutet i Stockholm. Dennes nazistsympatier måste varit kända i samtiden, och man kan undra om han satt där enbart på vetenskapliga meriter eller skulle utgöra en sorts ”motvikt” och representant för en ”äldre” sorts eugenik. Samtidigt satt han också i styrelsen för den öppet nazistiska sammanslutningen Samfundet Manhem, vars finansiär var miljonären Carl-Ernfrid Carlberg – i vars tidskrift Lundborg av och till medarbetat. Under krigsåren höll också Häggqvist regelbundna föreläsningar i ”ärftlighetslära” hos Manhem: komplett med ”skioptikonbilder” [motsvarande diabilder]
 - Ola Larsmo: (O)mänskligt - om rasbiologins historia
Gösta Häggqvist satt i styrelsen i den svenska högerextrema föreningen Samfundet Manhem och var medlem av dess vetenskapliga råd. Han var dessutom medarbetare i den vid det laget öppet nazistiska Nationell Tidning samt ledamot i Sveriges Nationella Förbund.
 - Wikipedia: Gösta Häggqvist

Inte för att varje misslyckande av en nazist kan tillskrivas politiken ... Men nog verkar detta vara något att gräva djupare i.

3 kommentarer:

Prince Jazzbo sa...

Oj, trodde förstärkningsordet "kromosom" var en lokal företeelse från min barndom (ca 1970) i Kristinehamn. Vill minnas att det användes mest bland oss smågrabbar i kombinationen "kromosom***". Tre bokstäver som är en form av manligt könsorgan som börjar och slutar på k...

Hexmaster sa...

Ha ha. Nejdå, det är i allmänt bruk. Eller har åtminstone varit.

Kurt sa...

Det finns ju "stora" kromosomer t ex i form av polytena kromosomer i spottkörtlarna på larver, de kan ses i vanligt ljusmikroskåp.