Bananen är en frukt

Ur en välsorterad fruktdisk: Från vänster kokbanan, röd banan, äppelbanan samt Cavendish, den överlägset vanligaste "vanliga" bananen.

Detta påstående stöter man då och då på i felrättarsammanhang: Bananen är ingen frukt utan ett bär. Stämmer det?

Ord som används till vardags har som regel vaga och ungefärliga betydelser. Ord som används som facktermer har precisa, väldefinierade betydelser. Förvirring kan, eller skulle kunna, uppstå, när samma ord används som fackterm och vardagsord, samtidigt; när experter som behöver en term inte tar till någon grekisk glosa eller hittar på ett nytt ord, eller när allmänheten börjar använda en fackterm.

Några exakta definitioner av vardagsorden frukt respektive bär finns inte, vilket ofta är en av poängerna med vardagsord. Definitionen av den botaniska facktermen frukt är att den bildas av fruktämnet, en del av pistillen i blomman: "utvecklat fruktämne innehållande ett eller flera frön" (NE). Definitionen av bär som botanisk fackterm är "en avfallande, mångfröig [exvis dadel är ett undantag] frukt, som inte öppnar sig, och som har en köttig eller saftig fruktvägg" (NE).

Observera att bär definieras som en sorts frukt. Eftersom bananen är ett bär (om än inte ett bär) följer att den är en frukt.

In scientific terminology, a berry is a fruit produced from the ovary of a single flower in which the outer layer of the ovary wall develops into an edible fleshy portion (botanically the pericarp).

 - Wikipedia: Berry

Vilken betydelse ska man då använda? Om man säger "frukt", ska det tolkas som frukt eller frukt? Det beror, som alltid inom språk, på sammanhanget (eller kontexten). I en avhandling förväntar man sig att skribenten har full koll på skillnaden. I ett allmänt uppslagsverk så tycker åtminstone jag att det ser tillgjort om inte direkt fånigt ut att kalla bananer för bär.

Bären växer i tvåradiga klasar på en stock med ibland upp till 200 bananer och kan ha en sammanlagd vikt på upp till 50 kg.

 - Wikipedia (sv.): Banan

Fast det är jag det. Den här sortens ordmärkande tenderar att följa den egna kunskapsprofilen; det som är ett hårresande tvärfel för den ene rör inte den andre i ryggen, och omvänt.