Ässet och den franska revolutionen

Kortlekens äss har ju värdet 1 och är därmed det lägsta kortet i sviten. Samtidigt kan det också vara det högsta. Ibland får man höra att detta har en historisk koppling: Det "höga ässet" infördes efter franska revolutionen för att, så att säga, spegla tidsandan.

Fascinerande! Är det sant?

Spelhistorikerna verkar inte tillhöra de spiksäkra. En sak är säker och det är att höga äss förekom långt tidigare.

... Tib, the Ace is fifteen in Hand ...

- Charles Cotton, The Compleat Gamester (första upplagan 1674, här från 1725, och Cotton byggde på Cotgrave (1662) och Willughby (1660-70))

Om höga äss blev vanligare efter 1789 vet jag inte. Svårast att avgöra måtte vara hur folk i så fall har tänkt. Inspirerades man av revolutionens omvälvningar? Eller fann man det helt enkelt vara en spelteknisk finess som gjorde spelen intressantare?

Som i Black Jack, där man ju kan välja om ett äss ska räknas som 1 eller 11. Det är förresten ytterligare ett exempel på ett kortspel där högt äss förekom långt före revolutionen. Det vet vi tack vare en ovanligt förnäm källa:

Och, om ers nåd är kunnig i spelet, den ser vilken fördel han har som med säkerhet vet att det första kortet är ett äss, som kan ge honom en poäng eller elva; och med denna fördel, där veintiuna [tjugoett] har utmanats, stannar pengarna hemma.

- Miguel de Cervantes, Rinconete and Cortadillo (1613, efter engelsk översättning av Mariano J. Lorente, Boston 1917), sid 63