2013-08-02

Bunga bunga: Virginia Woolf i lösskägg

Den "abessinska" delegationen: Virginia längst till vänster, Horace längst till höger.

När HMS Dreadnought ("fruktar intet") togs i bruk 1906 gick en våg genom världen. Det första moderna slagskeppet var mycket större, mycket snabbare och mycket tuffare än något annat. I ett slag blev alla krigsflottor omoderna. Varenda amiral ville ha egna "dreadnoughts", som snart blev ett substantiv. Kapprustningen skulle blev en viktig del av upptrappningen inför första världskriget.

Det var alltså världens mest berömda och omtalade krigsfartyg som i februari 1910 fick fint besök. Några prinsar från kejsardömet Etiopien, oftast kallat Abessinien, fick en rundtur på underverket. Stolta sjöofficerare förevisade kanoner, maskiner och allt vad det var. Orkestern spelade upp nationalhymnen, den abessinska hade man visserligen inte hemma så det fick bli Zanzibars istället. Men det är ju tanken som räknas. Vid ett tillfälle snubblade en av prinsarna på sina orientaliska snabelskor och skulle ha fallit i vattnet om inte en brittisk flottist räddat honom; den tacksamme lovade honom en Kejserlig Etiopisk Orden.

Någon månad senare avslöjades bluffen. De abessinska prinsarna var varken det ena eller det andra. De hade svärtat synlig hud, tagit på sig lösskägg, orientalisk-aktiga kläder, smycken och något som avlägset påminde om snabelskor. De hade skickat ett myndigt telegram till amiral sir William May vari han uppmanades att ta emot prins Makalen av Abessinien ombord på sitt fina slagskepp. Och så hade de gått till Paddington, i kraft av sin värdighet rekvirerat en VIP-vagn till Weymouth, och åkt iväg.

Admiral May has taken the Dreadnought to sea for a cruise until the affair blows over. In the meantime, the Admirality is being inundated with letters from all parts of England suggesting that the name of the battleship be changed to "Black Prince." [Namn på flera fartyg i brittiska flottan] The identity of the jokers are known to their friends, but have not been made public.

- Tidningen The Citizen, 18 mars 1910

Skämtarna var ett gäng muntra kulturarbetare. Den som utarbetat det hela hette Horace de Vere Cole, som utgav sig vara delegationens värd från utrikesdepartementet (den andre västerländskt klädde var "tolk"). Cole verkar ha varit något av ett geni i gebitet, vad som nu är sant; men vad sägs om att ge fribiljetter åt skalliga herrar så att deras hjässor bildar ett fult ord i publikhavet?

En av deltagarna hette Virginia Stephen. Senare skulle hon bli gift och världsberömd som Virginia Woolf. Att hon har gått runt på den berömda Dreadnought iförd lösskägg och muttrandes rappakalja kanske ni redan visste; jag gjorde det inte.

För vad språket beträffar så kompenserade de sina obefintliga kunskaper i abessinska med improviserat hittepå-språk. En fras som de fick användning för flera gånger var den som de bestämt uttryckte beundran: Bunga bunga. Dess vidare öden är en annan historia, men den dök otippat upp i Italien häromåret som benämning på Berlusconis fester. Någon exakt definition, mer än att det är röj med eftertryck, verkar språkbrukarna aldrig ha kommit överens om - något som är vanligt och förvisso passande i just det sammanhanget.

Wikipedia: Dreadnought hoax; Horace de Vere Cole

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det är väl Vilhelm Voigts bedrifter 1906 som kaptenen i Köpenick som är mest kända i gebitet komiskt bedrägeri från tiden fore världskriget. Detta var dock ett riktigt bedrägeri där man faktiskt lurade till sig pengar och inte bara en gratistur.

Sensemaker

Hexmaster sa...

Noterar att jag faktiskt inte skrivit om Köpenickiaden förut. Hur kan det komma sig? Nåväl; sagt och gjort:

http://faktoider.blogspot.se/2013/08/kopenickiaden.html