- Ishtar uttalas inte "easter" (möjligtvis tvärtom, om du heter Jamesh Bond).
- Det finns inget släktskap, direkt eller indirekt, mellan dagens påsk och eventuellt firande av Ishtar.
- Ishtar var även en krigsgudinna.
- Ishtar hade inte ägg som symbol.
- Ishtar hade inte harar eller kaniner som symbol.
- Ägg som symbol för vår och pånyttfödelse är urgammal och självklar. Dessutom tillkommer den ansamlade mängden ägg som hönorna börjat värpa under fastan.
- Påskharar finns belagda sedan 1600-talet.
- Tolkar folk äggen och hararna som symboler för Jesu återuppståndelse? Tja, kanske det, varför inte, symboler är ju fria att tolka som man vill – eller menar man att de ursprungligen tänktes ut så? I så fall är man nästan lika historielös som om man okritiskt sväljer hela denna framställning.
- Kejsar Konstantins förhållande till kristendomen är omdiskuterat och historiskt mycket viktigt, men han tog inte något beslut att kristna det romerska riket. Han tillät kristendomen, och förbjöd förföljandet av dem. (Han lät sig döpas strax innan han dog; knappast idealbilden av en troende.)
- Hur länge levde Ishtar-kulten kvar? Den fanns definitivt inte kvar på Konstantins 300-tal.
- Helgernas "egentliga" betydelser är populärt att framhålla i vissa läger. Idag firar kristna påsken till minnet av Jesu död och återuppståndelse; det är på något sätt "samma" påsk som judarnas, som de firar till minne av flykten ur Egypten. Samma helg, olika innebörder (mer än frälsningstemat). Kopplingen till Ishtar är påhittad. Och även om den hade funnits, hade det inte inneburit att dagens påsk "egentligen" är ett hedniskt sex-kalas.
- Ordet easter kommer från den germanska gudinnan Ostara eller Eostre [men se etymonline.com: easter]
Hislop hävdade att den katolska kyrkan egentligen var en fortsättning på den gamla hedniska religioner, i synnerhet den babyloniska. IHS (egentligen en förkortning för Jesus, ofta tolkad som "In hoc signo") betydde, menade han, Isis - Horus - Set. Fastan är i själva verket en hednisk sed, tillämpad av såväl babylonierna som egyptierna och, märkvärdigt nog, aztekerna. Han spårar även andra seder som jag inte har så bra koll på, som påskbullar och apelsiner, och tillskriver givetvis även dem hedniska ursprung. Och så håller det på – bara i kapitlet om påsken.
Easter is nothing else than Astarte, one of the titles of Beltis, the queen of heaven, whose name, as pronounced by the people of Nineveh, was evidently identical with that now in common use in this country. That name, as found by Layard on the Assyrian monuments, is Ishtar.
- Alexander Hislop, The Two Babylons (1853, 1858)
När Hislop skriver så är poängen inte att den sanna kristendomen är hednisk, utan att de avfälliga varianterna är det. När den ökända knasfilmen Zeitgeist tar upp liknande associationer, inte minst kopplingen mellan Horus och Jesus [som jag tar upp i bloggposten Jesus and Horus] så är syftet detsamma som med Ishtar-bilden ovan; att kristendomen egentligen är en variant av hedniska religioner.
Det känns egendomligt att se Richard Dawkins folk i samma sammanhang som den förvillade historiefuskande pastorn från 1800-talet och Zeitgeist the movie.
8 kommentarer:
Eostre-etymologin framfördes av Beda venerabilis på 700-talet i ”De Temporum Ratione”, men saknar stöd i andra källor. Enligt OED är det troligare att ursprunget är det samma som för öster.
IHS brukar väl normalt läsas ut som Iesus Hominum Salvator, alltså Jesus, mänsklighetens räddare (frälsare). Intressant artikel annars.
Daniel: Du har rätt, det är en gammal hypotes som är mer historia än vetenskap.
Henrik: Man har i efterhand funderat ut flera betydelser av IHS. Ursprungligen är det en förkortning av "Jesus".
http://www.faktoider.nu/ihs.html
NE anger om Konstantin den store:
"Dopet mottog dock Konstantin den store – som många kristna vid denna tid – först på dödsbädden."
Barndop och troendedop är senare företeelser, så man kan nog inte utifrån tidpunkten för kejsarens dop säga något om hans tro.
"Richard Dawkins Foundation for Reason and Science" Facebook sida har inget om detta (längre?), kanske blev de rättade.
Rätt sagt, med ett undantag: att Konstantin döpte sig precis innan han dog påvisar inte att han skulle varit sämre kristen (eller bättre hellre, för den delen) eftersom det i början var vanligt att kristna väntade så länge med dopet som möjligt, eftersom de dels trodde att de bara kunde rentvätta sina synder en gång, och dels inte ville ta risken att göra oförlåtliga synder innan de dog.
Från Prof. John F. Brug:
Your question: Why do we celebrate a festival called Easter? “Easter” is the name of a pagan spring goddess. If we are going to celebrate the festival, we should call it “Resurrection” or something like that and get rid of this pagan leftover.
In many European languages the name of the festival of the resurrection is some form of the word Pesach , the Hebrew name for Passover. The name Easter apparently originated in the Germanic languages and was carried to England and into the English language by the Anglo-Saxons. The idea that this word derives from the name of a pagan goddess of the spring equinox is a very old one, traced to the Venerable Bede, an 8th-century scholar. Recent scholarship, however, suggests that this notion is wrong. In the Frankish church, the name of the festival of the resurrection included the Latin word alba , “white,” because of the white garments that were worn during the festival. When this was translated into German, alba was mistaken for the Latin word for “sunrise,” which also was alba . For this reason alba was translated with the old German word for “sunrise,” which has come to us in the form “Easter.” In many languages, the word for east means “rising.” It appears that the English word too has this meaning. Although the evidence is unclear and there are competing theories, it appears that the festival of the resurrection already has the name “Rising” since this seems to be the original meaning of Easter . It is possible that Bede was not entirely wrong and that there was also a goddess named Dawn, since many pagan religions have a god or goddess of the sunrise. It seems highly improbable, however, that the church authorities would have allowed the chief festival of the Christian year to be named after a pagan goddess. They might have been tempted to keep something heathen and call it by a Christian name. They would hardly have taken something Christian and given it a pagan name. Even if the etymology of the word Easter were the same as the name of a pagan goddess, which is doubtful, this would not be a particular reason for alarm. The majority of our day and month names, the names of the planets, and such diverse things as mercury and cereal are all named for pagan deities, and we refer to them all of the time without any concern about their etymology. There is, however, a larger issue involved here. Much of the anti-Easter sentiment comes from an anti-festival attitude that is promoted by fundamentalist publications, radio, and TV shows. Easter and Christmas are often condemned because they are celebrated at key astronomical points of the year during which the heathen also celebrated seasonal festivals. If anyone is going to find fault with celebrating the festival of the resurrection at the spring equinox, his quarrel is with God, since God is the one who placed it there. In celebrating Easter on the first Sunday after the first full moon of spring, the church is simply acknowledging the fact that God chose the Passover, celebrated at the first full moon of spring, as the time for the death and resurrection of his Son. The Old Testament festivals like Passover and Pentecost, which were commanded by God, were tied to events of the astronomical and agricultural years. The Christian festivals simply followed them. To pass harsh judgments on fellow Christians on the basis of alleged pagan etymology of festival names or alleged pagan origin of festivals is at best “passing judgment on disputable matters” (Romans 14:1). All too often it passes over into making legalistic judgments on fellow Christians (Romans 14:1-23; 1 Corinthians 8:4-8). It is not too much different than the spirit of the politically correct school board that would not allow Valentine’s Day because that would introduce a Christian saint’s day into the public school, but did allow “Special Person Day.” We do not want to adopt the habits of those who make harsh judgments on the basis of sketchy, uncertain historical evidence and long-forgotten origins.
Seden att döoa sig sent för att undvika att falla i grov synd som döpt förekom vid tiden för Konstantin. Dop av barn har dock alltid förekommit (jfr bl.a. uttrycket "med hela sitt hus" i bibeln.
Skicka en kommentar