2008-01-31

Marx & Lindh

Man gör en film om mordet på Anna Lindh, och ger den samma namn som en bröderna Marx-film. Dålig smak eller okunskap?

DN: Animation om mordet på Anna Lindh
Wikipedia: En dag på varuhuset (1941)

2008-01-30

Lidnersk knäpp

Bengt Lidner (1757-1793) är det inte så många som läser nuförtiden. Men han har fått privilegiet att leva kvar i ett uttryck som i högsta grad är i levande bruk.

Anekdoten i korthet: När han var liten gick det rätt dåligt i skolan. Men så en dag så hände något märkligt; plötsligt hördes ett ljudligt knäppande, och lille Bengt gav upp ett tjut, av en stark men kortvarig smärta i huvudet. Den underliga händelsen gav inte upphov till några men, tvärtom - efteråt var Bengt klassens ljus.

Är detta sant? Nä, knappast. Åtminstone inte vad själva knäppen beträffar.

Med tanke på hur ordet "knäpp" används, i uttryck som "få en knäpp", så antog jag att detta uttryck, som inte så få andra, kommit att tolkas som sin motsats. Att det verkar nyttjas flitigt i landets sportspalter, och andra sammanhang där man inte alltid förväntar sig att den historiska bakgrunden är uppenbar för alla, ökade risken - trodde jag. Men där bedrog jag mig! För även om det felaktiga bruket säkert förekommer, så visar några snabba googlingar att det är långt mindre vanligt än det korrekta. Som faktoid får den alltså underkänt - vackert så.

2008-01-29

Engelska lånord

Svenskan får allt fler lånord, och de allra flesta är engelska - och så är det för de flesta, om inte alla, språk runtom i världen som används i någorlunda utsträckning.

Då är det ironiskt att knappast något större språk har så många lånord som engelskan.

Avgjort störst förändring skedde tiden efter 1066, då Wilhelm Erövraren och hans normander tog över landet. Den nya aristokratin var alltså franskspråkig (om än inte riktigt dagens franska, såklart) och detta har lämnat permanenta spår så till den grad, att språkets klassificering som västgermanskt inte känns riktigt hundraprocentig. Många av spåren är nog så talande, t.ex. när det inhemska house kompletterats med ett franskt mansion (i dagens franska maison), som ju också är ett hus, men... Lite finare.

Två andra långivare av rang är naturligtvis latin och grekiska. Lånorden därifrån är betydligt fler än man ofta tänker sig, liksom i svenskan är de ibland direktlån (i synnerhet i kyrkliga sammanhang), men nog så ofta har de kommit via andra språk.

Det gemensamma nordiska och germanska arvet skall heller inte förbigås, än mindre det indoeuropeiska. Som att web är samma ord som väv, som går tillbaka till den protoindoeuropeiska roten *webh-. Eller att ordet vindöga, eller vindue som det heter på danska än idag, är samma ord som engelska Windows. Fast bäst tycker jag om ordet browse: det kommer från ett gammalt franskt ord som betyder "äta knoppar".

Länx:
Etymology online
Wikipedia (eng.): Ord med franskt, grekiskt och latinskt påbrå

2008-01-28

Den kinesiska förbannelsen

Hur blir man immun mot faktoider? - Ingen aning, men en sak är säker: det räcker inte med kunskap.

- Det är som den gamla kinesiska förbannelsen: "Må du få leva i intressanta tider." Detta är sannerligen intressanta tider, konstaterar Eco och myser.

- Intervju med Umberto Eco i DN den 27 januari

Att förbannelsen varken är gammal eller kinesisk skriver jag om här.

2008-01-27

Kurbits

Kurbits, det är ju sån där dekorativ målning som är så typisk för Dalarna, med stiliserade blomrankor o.dyl.

Vad jag inte hade en aning om förrän alldeles nyss var att ordet kommer från just blommorna. Det var när dalamålare skulle återge bibelord som t.ex. Jona 4:6 som man lät fantasin flöda, ty hur ser ett kurbitsträd ut?

Herren Gud lät nu ett kurbitsträd växa upp över Jona; det skulle skugga hans huvud och befria honom från hans missnöje. Jona blev mycket glad över kurbitsen.

Växten kurbits heter Cucurbitaceae på latin och är en familj med kalebassväxter. Jag vet inte om det latinska namnet är samma ord som hebreiskans qiyqayown, men det är definitivt detsamma som engelskans cucumber, som är samma ord som vårt eget gurka.


Några länktips (och till skillnad från alla slötips på nätet så är dessa sidor verkligen något som fler borde tillägna sig, i synnerhet de två sista som är värdefulla bortom all sans):
Wikipedia (eng.): Cucurbitaceae
bibeln.se - även för hedningar
Blue Letter Bible - fullständigt j-a fantastiskt ställe, med biblar i olika översättningar och original med hänvisningar och konkordanser och allt möjligt annat användbart; att leta reda på ordet qiyqayown ovan gick fortare och enklare än det var att skriva av det
SAOB - språklig skattkammare, där utgåvan på nätet är helt överlägsen den på papper

2008-01-26

Kom nu ketchup

Det var två tomater som var ute och gick. Så blev den ena överkörd. Då sa den andra, "Kom nu, ketchup, så går vi!"

Det tog ungefär 25 år innan jag insåg att denna välkända kassa historia bör avnjutas i engelskt original:

Two tomatoes cross the road. One got run over. The other one says: Catch up!

2008-01-25

"Satans mördare"

Uttrycket myntades (så vitt man vet) av Olof Palme. Det är inte ofta man ser så skarpa ord användas i utrikespolitiken, åtminstone inte av någon som annars uttrycker sig diplomatiskt (hos de som alltid formulerar sig på det sättet uteblir kontrasteffekten, och därmed effekten över huvud taget). Det enda liknande exemplet jag kommer på, åtminstone från vårt land, är Torgny Segerstedts avfärdande av den då helt färske rikskanslern: "Att tvinga all världens politik och press att sysselsätta sig med den figuren, det är oförlåtligt. Herr Hitler är en förolämpning."

Jag utvecklade ämnet en smula för att ge dig som läser detta tillfälle att erinra dig Palmes ord (om du nu känner till dem alls). Vilka var det som avsågs?

För det var inte USA med anledning av deras engagemang i Vietnam, utan Franco-regimen. Jag vet inte riktigt hur vanlig den felaktiga associationen är, det finns inte så särskilt många belägg på nätet, men detta är ju också bara en ofullständig återspegling av vad som försiggår i folks huvuden.

"Mördarna" förekom i ett tal 1975, det har nog blandats ihop med hans kända jultal 1972, där bombningarna av Hanoi jämfördes med ett antal andra illdåd i historien "där våldet triumferat". En anledning till att liknelsen med USA ligger närmare till hands är att kritiken mot detta land är ständigt aktuell, medan Franco-regimen inte längre finns - han dog förresten just 1975.

Ett annat välformulerat invektiv från 1975 är "diktaturens kreatur", där var det regimen i Tjeckoslovakien som avsågs.

Länkar:
Palmefonden har såväl dessa tal som många andra
Palmes Hanoi-tal 1972 (Youtube)
Torgny Segerstedt om Hitler - (inklusive svar från "en uppriktig vän till Sveriges folk"...)

2008-01-24

Vikingarnas hällristningar

Ännu en tänkbar missuppfattning som hade förvånat mig mindre än många andra; men om det finns folk som fått för sig att hällristningarna karvades fram av vikingar, så verkar de inte göra någon affär av denna uppfattning. Jag har åtminstone inte hittat något.

(Hällristningar som de i Tanum är från bronsåldern, eller sisådär 2500-3500 år gamla. De var alltså äldre på vikingatiden än vad vikingatida lämningar är idag.)

2008-01-23

Äldre versioner

En extremt värdefull egenskap hos hemsidor är att de kan ändras när och hur som helst. Får jag reda på att något är fel, så kan jag fixa det på direkten.

Detta ger dock upphov till ett annat problem: att hålla reda på de olika versionerna. Själv är jag görnoga med dateringen av texter jag använder, det kan göra all skillnad i världen om någonting skrevs före eller efter en viss tidpunkt. I det perspektivet känns det minst sagt historielöst att inte hålla reda på äldre versioner av det jag själv skriver.

Så vad händer med dem? Är man hänvisad till Googles cache eller ovärderliga Wayback Machinewww.archive.org om man vill se vad som stått tidigare?

Fr.o.m. i år kommer jag att lägga dem i underkataloger, en per år.
http://www.faktoider.nu/2007/

Exempel - här har vi en artikel:
http://www.faktoider.nu/kontur.html

Genom att lägga in årtalet i sökvägen så kan man få fram den version av sidan som gällde före 2008 (förutsatt att den alls fanns):
http://www.faktoider.nu/2007/kontur.html

Alltid kan det komma till någon nytta... Om inte annat så har jag lite bättre samvete nu. :-)

2008-01-22

50



Sprider du faktoider? Faktoider är uppgifter som ser ut som fakta, men som inte är det, t.ex. guldfiskar har dåligt minne och Cajsa Warg sa "man tager vad man haver". Hur kommer det sig att påståenden som dessa fortsätter att cirkulera år efter år, mot bättre vetande? Det är en fråga som denna bok inte kan svara på. Däremot vill den gärna få fler att ställa sig frågan: "Är det sant?"

- Ur Vårens böcker, den stora kompletta katalogen från Svensk Bokhandel.

Sidantalet uppges förresten vara ca 250, facit är 384. Quod erat demonstrandum. :-)

2008-01-21

Bättre förr 2

Livet i nutiden irriterar. Knappast har man vaknat på morgonen, förrän dagbladets trumpeter skräller i öronen, och var man går och står under dagens lopp, är man utsatt för tillrop. Det talas, ropas, tutas, för ens bättre jag och för ens dåliga böjelser. Man skall slita som en jänkare, vara belåten som en kines, distingerad som en parisare, storvulen som en norrman; man skall vara socialist och antisocialist eller kristligt social; man skall gå i ylle och gå i jeans; man skall klä sig i purpur och i säck och aska, man skall tugga ordentligt, och man skall använda den till allt möjligt annat. Man skall sitta hemma vid TV:n efter dagens arbete, och man skall vara ute med folk 7 kvällar i veckan.

När skrevs detta?

Ledtråd: Jag har moderniserat stavning och vissa avslöjande detaljer.

Facit här under med vit text:
> Ur Nervhälsa (1912) av dr Frode Sadolin, nerv- och massageläkare i Köpenhamn. <

2008-01-20

Gothenburg

Sedan några år har ett antal svenskar, även på tongivande positioner, demonstrerat sin okunskap i engelska - eller vad det nu är frågan om - på så sätt att man skriver Göteborg just så även på engelska, istället för det korrekta Gothenburg.

Ett av de språkligt otäckaste exemplen måtte filmfestivalen vara, alltså "Göteborg Film Festival". Usel svenska, usel engelska, eller både och?

Här är Språkrådets förklaring. Jag vet inte om det är så här alla brukare resonerar. Efter att ha nämnt geografiska namn som är olika i olika språk (vilket f.ö. heter exonymer) så konstaterar man att:

Ibland överges även traditionella former till förmån för originalspråkets form, och i engelskan har det blivit allt vanligare att i olika sammanhang använda den svenska formen Göteborg (ibland med borttappade prickar), i varje fall i Storbritannien. [...] Hur man gör med detta i engelskspråkiga länder är förstås deras sak. Men mot bakgrund av ovanstående gör man ofta klokt i att i Sverige använda Göteborg i engelska texter, t.ex. "Göteborg City Airport". Det är ju dessutom den svenska namnformen engelskspråkiga möter på kartor – och på plats.
- Språkrådet: Göteborg eller Gothenburg?

Men även om det finns ett ökande antal britter som inte känner till ordet Gothenburg - vilket jag tvivlar på - så är ju det absolut vanligaste att man skriver korrekt. Varför det annars förnuftiga Språkrådet tycker att vi just i detta fall bör apa efter en okunnig minoritet hellre än en kunnig majoritet är en gåta.

2008-01-19

EPA à la Silhouette

Ordet silhuett kommer från Étienne de Silhouette, finansminister i Frankrike på 1700-talet. Det var dennes åtstramningar (vars storlek och berättigande jag inte känner till) som gav upphov till epitetet à la Silhouette, när pris gick (långt) före kvalité. Det enda sammanhang som begreppet levt kvar i är de bekanta utklippta figurerna, som utgjorde betydligt prisbilligare dekorationer än ordentliga tavlor.

En modernare motsvarighet är den svenska lågpriskedjan Enhetsprisaktiebolaget, EPA. Namnet försvann 1978 då de gick ihop med Tempo, sedermera Åhléns. Ännu en bit in på 80-talet minns jag att "EPA" kunde användas som förklenande omdöme om lite av varje, men liksom i silhuetternas fall har det bara levt kvar i ett enda fall, alltså de motorfordon som sedan 1975 kallas A-traktorer i papperen, men som väl få kallar något annat än EPA-traktorer.

Det finns uppenbarligen ett stort och konstant behov av att medelst en enkel etikett tala om att man tycker att något är billigt skräp. Undras vad som kommer härnäst?

2008-01-18

Trelleborgsposten

Den här kategorin kan bli hur stor som helst. :-)

Koncernen Skånemedia ger ut tidningarna Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda och Kristianstadsbladet. Har ingen särskild aning om hur stora de är, men gissningsvis utgör de en avsevärd del av den skånska pressen.

När Sydsvenska Dagbladet tog över aktiemajoriteten häromdagen så kungjorde man detta med ett pressmeddelande. Där hittade branschtidningen Resumé ett roligt fel:

I pressutskicket kallar man Trelleborgs Allehanda för Trelleborgsposten – en tidning som enligt Kungliga Biblioteket lades ner den 29 december 1864.

Artikeln i Resumé

2008-01-17

Svenska Finland

Som rikssvensk är det lätt att glömma bort - eller kanske snarare svårt att komma ihåg - hur mycket svenskt det finns i Finland. Inte bara detta, att landet var en naturlig och integrerad del av Sverige under många sekler, fram till det krig som förresten bröt ut för snart prick 200 år sedan, utan hur stor del av livet där som s.a.s. levs på svenska.

Svenska var modersmålet för såväl marskalk Mannerheim och Tove Jansson som Mark Levengood (den sistnämnde berättade om när han kom till Sverige och fick läsa en kurs i svenska för invandrare, trots att det var det enda språk han verkligen kunde). Tidningen Hufvudstadsbladet är en närmast surrealistisk upplevelse, med artiklar om kändisar, städer och hela kommuner jag aldrig hört talas om, annonser med priser i euro, och så vidare, allt på bästa svenska.

Wikipedia: Finska kriget
Hufvudstadsbladet

2008-01-16

Fusion på 50-talet

Fusion - ren energi i obegränsad mängd och till ett obetydligt pris - förverkligades redan för 50 år sedan. Åtminstone om tidningar är något att tro på. Zeta hette underverket, där brittiska forskare i januari 1958 fick igång en termonukleär reaktion:

A SUN OF OUR OWN! - and it's made in Britain
- Typisk rubrik i brittisk press

I USA var åtminstone en tidning tillräckligt noggrann för att uppge en oavrundad sannolikhetsuppskattning, vilket skulle visa sig göra avsevärd skillnad:

LONDON, Jan. 24 -- Sir John Cockroft, chief of Britain's research establishment at Harwell, said today he was "90 per cent certain" that thermonuclear fusion of heavy hydrogen nuclei had been achieved.
- New York Times, 25 januari 1958

Sir Johns uppskattning var kanske korrekt på så sätt att det var en rimlig bedömning utifrån vad man visste. Hur som helst hade han fel: fusion hade inte inträffat. Och pressen reagerade som man alltid reagerar när man känner sig lurad på en sensation.

Forskare som var med beskriver händelsen som en kollision mellan vetenskaplig försiktighet och icke-vetenskapliga krav (från såväl press som allmänhet och politiker, kantänka) på faktiska besked:

More experiments were needed to see what kind of fusion was going on inside Zeta. The assembled press were not satisfied by this prevarication.

"I think what the press couldn't get their heads around was the fact that the scientists didn't know," recalls Dr Alan Gibson, a veteran of the original experiments.

"It wasn't that they wouldn't tell them, they didn't know, and that was a foreign concept."

Eventually, the director of AEA Harwell, Sir John Cockroft cracked, and confessed that he was 90% certain there was thermonuclear fusion.

"It was a reasonable, honest estimate," says Dr Gibson, "but the journalists took it as gospel. If Sir John thinks they're thermonuclear, they must be thermonuclear."

Citatet från BBC:s hemsida om det vetenskapliga försök som först upplevdes som en revolution, sedan som ett fiasko, trots att det aldrig var varken det ena eller det andra. Obligatorisk läsning.

BBC: The story of 'Britain's Sputnik'

2008-01-15

Alkohol och antibiotika

Den senaste faktoiden får flera höga poäng:
  • den är inte bara allmänt känd utan allmänt förutsatt, "det vet väl alla!"
  • den är helt osann (vad penicillinet beträffar), men
  • rymmer ändå en smula sanning (eftersom det finns fler antibiotika än penicillin)
  • orsakssambandet förefaller klart (man har blandat ihop begreppen)
  • den påverkar folks beteende
  • sist men inte minst så har det gått aningen snett när sådana hyperauktoriteter som apoteket och FASS skall förklara hur det ligger till, för de verkar också ha blandat ihop penicillin men andra sorters antibiotika.
Allt som allt, ett praktexemplar.

faktoider.nu: Alkohol och antibiotika

2008-01-14

Bättre förr 1

It's easy to imagine what this would have been like 10 years ago – it would have been impossible; youth wasn't a tribe then – the beer, the brawls, the retching, maybe even some rape. In 1969, there was none of that.

När är detta skrivet? Vilken mörk tidsålder är det som hänvisas till? Gissa!

För facit, markera texten - den sista meningen är i vit text. (Vad numreringen beträffar inser den vakne läsaren att jag har mer på lager i detta outtömliga och fascinerande ämne: skillnaden mellan verkligheten och vår uppfattning om den.)

Artikeln är, som så många andra jag använt mig av, från New York Times. Sammanhanget är detta.

2008-01-13

Bredband

Vilka band? Är det sladdarna som avses? Eller "fibern"? Och varför skall de vara breda? Det är de ju inte?

Åtminstone ordet bandbredd fanns i omlopp före internet. De "band" som avses är frekvensområden. T.ex. VHF = 30-300 MHz. Eller långvåg, mellanvåg och kortvåg, för att ta begrepp som plötsligt har en påtaglig nostalgi-faktor för en del av oss.

Vad har detta med överföringshastighet att göra? Jo, ju mer information per sekund som skall överföras genom etern, desto större frekvensområde behövs (eller blir det, automatiskt - det är därför man kan höra en radiostation även strax utanför dess egentliga frekvens). Termen har sedan kommit att användas i överförd betydelse inom datakommunikationen.

(OK, det finns en frekvensanalytisk tillämpning, där "bandbredden" utgörs av de frekvenser som kan sändas genom en kabel utan att försvinna - enkelt uttryckt. Den som står i valet och kvalet mellan 0,5 Mbit och 24 Mbit, eller vad det nu är, är en god bit bort från detta resonemang, även om ett visst släktskap finns. Vet inte hur det skall formuleras utan att överförenkla.)

2008-01-12

Bröd i kylskåp

Hur många är det som förvarar bröd i kylskåp?

Resonemanget är väl så enkelt som att all annan mat förvaras kallt för att den ska hålla sig bättre. Men för bröd är luftfuktigheten till större skada än den lägre temperaturen är till nytta.

Bröd behåller sin färskhet bäst om det förvaras i rumstemperatur i en väl försluten påse. Kylskåpsförvaring gör att brödet snabbt blir torrt, grynigt och får en gammal smak.

- Brödinstitutet

2008-01-11

Hitler-sången

Hitler has only got one ball
Goering's got two but very small
Himmler got something sim'lar
And Goebbels got none at all

(Mel. Colonel Bogey)

Några kommentarer:
  • "Bogey" är just det ordet och inte "boogie" (namnet lär ha tillkommit efter en golfande militär som visslade de välkända två första noterna istället för att hojta "Fore!").
  • Floden Kwai heter Khwae Noi, "lilla floden", där khwae betyder just "flod" (oaspirerat kwai betyder buffel).
  • Bron går inte över den floden utan över floden Mae Klong, som sedermera lär ha döpts om till "floden Kwai", Khwae Kwai, för turismens skull.
  • Texten ovan är från den aktuella perioden, men skall inte tolkas som en historisk utsaga.

2008-01-10

Rambo från Göteborg

1640 anlände Peter Gunnarsson Rambo från Sverige till Nya Sverige, den dåvarande svenska kolonin i Nordamerika som låg där delstaterna Pennsylvania, New Jersey och Delaware idag möts. Han var bl.a. inblandad i ett beslut taget 1655 att övergå till holländarna.

Rambo kom från Hisingen, och namnet lär komma från bostadsorten Ramberget. (Berget ligger strax intill Göteborgs geografiska centrum s.a.s., man har en finfin utsikt över en stor del av staden, med älv och hamn.)

Fast var han verkligen svensk om han var född och uppvuxen på Hisingen? Ön blev ju inte svenskt förrän vid freden i Roskilde 1658. Å andra sidan fanns det några knepiga undantag, Lundby församling var ett sådant, och hade tillhört Sverige även innan (än idag finns det ställen i området som tillhör "fel" landskap utan att någon egentligen vet varför). Och eftersom Ramberget ligger i just Lundby så måtte Rambo verkligen ha varit svensk.

Eftersom det bara verkar finnas en släkt Rambo i USA, som alla kan spåras tillbaka till Peter Gunnarsson, så är uppenbarligen varje Rambo - även den välkände fiktive - en svenskättling.

Bonus:
Where did you come up with the name Rambo?
In the early stages of composition, I struggled to find a strong name for the character. One afternoon while I was writing, my wife came home from a grocery store and said that she'd found a new kind of apple that she thought was delicious. Apples were the farthest thing from my mind while I struggled to find that character's name, but politely I took a bite of the apple and discovered that it was in fact delicious. "What's it called?" I asked. "Rambo," she replied. This was in Pennsylvania, where the Rambo type of apple is grown and appreciated. Instantly, I recognized the sound of force. It also reminded me of the way some people pronounce the name of a French poet I'd been studying, Rimbaud, whose most famous work is A SEASON IN HELL, which I felt was an apt metaphor for the prisoner-of-war experiences that I imagined Rambo suffering.
In my novel, the character had only the last name. Later, the scriptwriters for the movie gave him a first name "John," as in the Civil War song about a returning veteran, "When Johnny Comes Marching Home."
- David Morrell beskriver hur huvudpersonen i hans First Blood (1972) fick sitt efternamn

The sound of force! Hur go e den då?

2008-01-09

Sten, brons och järn

Det är uppenbart vad som utmärker de tre arkeologiska åldrarna: på stenåldern hade man verktyg och vapen av sten, på bronsåldern av brons, och på järnåldern av järn - per definition, som man säger.

Men vad gäller åtminstone de två första så är gränsdragningen egentligen rätt godtycklig.

Tyvärr är ju begreppen stenålder och bronsålder efterkonstruktioner som gjordes på 1800-talet, en sorts sorteringsprinciper, som bara speglar en liten del av den praktiska verkligheten. Brons var en oerhört exklusiv vara, nyttjad av fåtalet till lyxvaror, stenen spelade länge än stor roll för folk i allmänhet. Och när det gäller inlandet i Norrland så hoppade man nära nog över bronsåldern helt, det blev järnålder efter stenålder omkring Kristi födelse. Samma sak inträffade på andra håll i världen.

- Tomas Johansson, Forntida teknik (ICA Bokförlag 1993), sid 40

Inte för att klandra dåtidens arkeologer (i synnerhet inte Thomsen, den danske musei-mannen som lanserade "sorteringsprincipen"), men nog är det typiskt och tänkvärt, att en enkel klassificering lever kvar även sedan man lärt sig ofantligt mycket mer om det som skall klassificeras.

Notera även att åldrarna definieras olika för olika delar av världen (där de alls är relevanta, som sagt). Grekisk bronsålder inträffade avsevärt tidigare än skandinavisk, och så vidare.

2008-01-08

Blek-tvål

Istället för brun-utan-sol: bleknings-tvålen! Whitening soap:


Denna produktgrupp är inte särdeles stor här hemma, men i många länder med mörkhyad befolkning så finns det gott om tvålar, krämer och annat, som utlovar en vackert blek hud.

Hur eller om grejorna fungerar vet jag inte. Men nog är det intressant att marknaden finns?

2008-01-07

En bok på nätet

Två klargöranden för nytillkomna läsare:
  1. Under våren kommer jag ut med en bok, Faktoider (Forum).
  2. Allt material däri (och mycket mer) finns sedan flera år på hemsidan www.faktoider.nu. Helt gratis, utan inloggning eller reklam eller begränsningar ö h t.
Varför lägga ut texterna gratis?

Den enklaste anledningen är att det är en del av processen. Ingen är perfekt - det är ju liksom en av de grundläggande teserna för hela företeelsen, att det blir fel när man minst anar det - och jag får mycket riktigt in påpekanden, korrigeringar och ifrågasättanden lite då och då på publicerade texter, om allt från enkla stavfel till grundläggande misstag.

Det är också därför nät-versionen utgör originalet: identifierade fel kan där rättas direkt, utan att behöva invänta nästa upplagas tryckande.

En annan anledning är moralisk, på så sätt att materialet till mycket stor del bygger på annat material som är fritt tillgängligt, eller åtminstone har någon annan som betalar notan. Dit räknas såväl Wikipedia som nät-forum som bibliotek.

Ännu en anledning är att i vår digitala tidsålder är det nu så, att en text finns "på riktigt" först när den finns på nätet - sökbar, länkbar, och läsbar, utan restriktioner.

Innan ett förlag nappade på idén så hade jag ägnat mig åt faktoid-jakt i fyra år. Vad skulle jag annars gjort av dem? Lagt dem på hög?

Sist men inte minst så är jag, bortsett från de övriga argumenten, tämligen övertygad om att det hela är mer kommersiellt sunt än det vid första påseende kanske verkar. För i skrivande stund är det fortfarande så, att en text på nätet inte går att jämföra med en text tryckt i en volym vad gäller läsbarhet - inte bara som njutning, utan något som man i längden alls går iland med. Att läsa en eller ett par hemsidor är inga problem, men att läsa den textmassa, som i boken upptar över 350 sidor, på en skärm är ett straff - lite som något en Dante Alighieri skulle kunna tänka ut för de som prompt vill få saker och ting kostnadsfritt. Visst, man kan skriva ut också - varsego.

Regn i Borås

Ifall någon undrat: Jo, Borås är verkligen en ovanligt regnig ort. Årsgenomsnittet för riket är ca 635 mm, Borås tar som jämförelse emot ca 975 mm. Staden ligger i ett av landets "regnbälten", som sträcker sig ner till inre Halland - dess blötaste ställen får uppemot 1100 mm/år. Allt enligt Torny Axell på SMHI:s kundtjänst.

(Detta är ett rätt typiskt exempel på en icke-faktoid, alltså när en vanligt förekommande uppfattning visar sig vara korrekt. En lämplig uppföljare hade varit att räkna soltimmar i Karlstad, och vilka andra väderfenomen som nu förknippas med vissa platser.)

2008-01-06

Skrika som en stucken gris

Måhända moderna urbaniserade människor tappat bort verkligheten bakom detta uttryck?

För "stucken" innebär ju inte att man sticker grisen med en nål eller så - vilket visserligen skulle generera ett ljudligt gensvar - utan att man avlivar djuret genom att sticka hål på halspulsådern och tappa ut blodet. Enligt trovärdiga uppgifter ackompanjeras detta av en ljudupplevelse utöver det vanliga, lindrigt sagt.

Förfarandet kallas skäktning och tillämpas vid muslimsk s.k. halal-slakt, thabiha. I Sverige är det numer förbjudet att avliva obedövade djur, men innan dess utövades alltså metoden sedan urminnes tider.

Ett mindre vanligt uttryck är att "blöda som en stucken gris".

2008-01-05

Namnsdagar

Här ett typiskt exempel på en missuppfattning som jag inte fått riktigt grepp om...

Många verkar ha för sig att namnsdagar är en sorts Mors dag x 365. Av detta följer logiskt att de namn som firas skall reflektera de namn som används. Eller som Gustav Fridolin (mp) formulerade det: "Mitt förslag är att namnsdagarna ska uppdateras med visst tidsintervall, kanske en eller två gånger per decennier, och urvalskriteriet allena ska vara vilka namn som är vanligast i folkbokföringsregistret".

Bortsett från att helt få svenskar firar eller firat namnsdag, mer än kanske att heja lite extra på namnsdagsbarnet, så var de ursprungligen inte alls tänkta att återspegla de namn som används (vad programmerare kallar namespace). Det var ett sätt att uppmärksamma helgon o.dyl., främst efter deras resp dödsdagar - så dog t.ex. Sylvester den 31 december 335.

Å andra sidan har listan reviderats flera gånger, inte bara under de senaste åren. 1901 togs en version i bruk där 150 medeltida namn försvunnit, 28 ändrats, och hela 177 tillkommit. Där försvann namn som Ireneus, Adelgunda, Eufrosyne, Vindicianus, Protus, och många andra som inte inbjöd till firande. Sixtus blev moderniserat till Sixten, Damianus till Dagmar, och så vidare. Senare har tidvis anarki rått på området, till gagn för ingen, men sedan 2001 har det varit ordning på torpet.

Wikipedia: Namnsdag
Namnsdagar i datum-ordning (även historiska)

2008-01-04

Moores lag

Kort efter jul 2003 måste den fyrtiotreårige Patrice Moore i New York räddas av brandmän ur sin lägenhet efter att ha legat fastnaglad i två dygn under en lavin av tidskrifter och böcker som han envist hade ackumulerat i över tio år. Grannarna hörde honom ropa och stöna genom dörren som hade blockerats av allt papperet. Inte förrän låset bröts upp med kofot och brandmännen började gräva sig ner i högarna av publikationer påträffades Moore i ett litet hörn av lägenheten, bokstavligen begravd i böcker. Det tog över en timme att få loss honom. Femtio säckar med tryck måste släpas ut innan denne ständige läsare kunde nås.
- Ur Alberto Manguel, Nattens bibliotek (Ordfront 2007), sid 72

Av sammanhanget - problemet att varje levande, och därmed växande, boksamling tenderar att fylla det utrymme den tilldelas - förstår läsaren att Mr Moore är en manisk boksamlare av samma skrot och korn som Manguel, och förmodligen visste denne heller inte bättre när han återgav händelsen. För efter att ha dubbelkollat får man, tyvärr, en helt annan bild:

A cursory examination of the stacks turned up numerous copies of Sports Illustrated, Nascar racing publications, Vibe, Scuba Diving, Essence, skiing magazines, Savoy, Sound and Vision, Fitness magazine and copies of the Harvard Business Review.
- New York Times, 30 december 2003

Utöver nämnda tidskrifter (de jag känner igen indikerar just inget genomtänkt urval) så var lägenheten även fylld med allehanda kataloger, dagstidningar, mängder med reklam - och böcker. Patrice Moore var ingen bibliofil á la Magliabechi, utan bara ännu ett s.k. original.

2008-01-03

Fjol / fjor

Om du skall beskriva något som hände förra året, skriver du då "i fjol" eller "i fjor"?

Om du föredrar det senare är du förmodligen från Skåne.

I fornsvenskan hade ordet formen fiordh (släkt med ord som fjärran och engelska far, liksom latinets per och grekiskans flitigt använda para-, däremot inte ordet fjord). Norrut har -rd blivit ett tjockt l (som i "jola" för jorden, eller lite oväntat skvallerbyttan som "går i alla gålar"), sedan ett vanligt l. Söderut har det gamla uttalet bevarats bättre.

2008-01-02

Mot en bok: Del 3

Sedan det nu blivit klart att det skulle bli en bok, så fick jag välja ut ca. 100 artiklar för publicering. Eller väldigt ungefär en tredjedel av det (då) befintliga materialet på faktoider.nu.

Många var enkla att välja bort - som de där min egen insats främst utgörs av att återge och sammanfatta någon annans resonemang (som när Ingemar Unge skriver om rättegången mot Galileo, Andreas Wien konstaterar att Hitler nog inte hade aldrig så liten judisk börd, eller när Ken Zetie visar att vetenskapen aldrig "bevisat" att humlan inte kan flyga), eller de där jag utgått ifrån bilder som jag tagit mig friheten att återge på en hemsida utan några som helst intäkter, men vars upphovsrättsinnehavare nog skulle höra av sig om de fann dem i en utgiven bok (som den brinnande munken, han som blir skjuten i Vietnam eller barnen i Trang Bang). Av återstoden valde jag ut sådana som antingen jag själv ville framhålla, eller som fått mycket uppmärksamhet under årens lopp (besök, kommentarer eller länkningar). Men lätt att välja och välja bort var det inte.

Därefter vidtog hopsamlande till ett sammanhängande dokument; renskrivning och korrigerande av sånt jag såg direkt (samt motsvarande korrigeringar på hemsidan - jobbigt med dubbla texter!); hopsamlande av bildmaterial, med förslag och idéer och synpunkter; översändande till förlagsredaktören Ragnar Hult, som återkom med myriader påpekanden, frågor, korrigeringar och annat; genomgång av allt detta, och returnerande av mina tack, svar, och motfrågor; ännu en vända korrekturläsning; mottagande av ännu ett antal frågetecken från en extern korrekturläsare som läste det hela med friska ögon (ovärderligt!); urval av bilder; fixande av några som behövde bättras på för tryck; och en del annat förresten. Omslaget t.ex., det sköttes av ännu en extern förmåga, men naturligtvis fick undertecknad involveras för att skriva baksidestexten, bli fotograferad, tycka till om förslagen, och så.

På detta sätt gick, utan större problem, sommaren och hösten 2007.

När det (nästan) allra sista sättningskorrekturet anlände i december - en PDF på 384 sidor - så hade det tagit flera personer ett avsevärt antal arbetstimmar att omvandla en trots allt tämligen färdigskriven textmassa till något tryckbart. Det tar tid att göra böcker ...

Att bli fortsättad ...

(För tidigare inlägg i detta ämne kan man klicka på den s.k. etiketten "boken" nedan.)

2008-01-01

2k8

Vet inte om det finns någon poäng med att posta ett astidigt inlägg på det nya året?