2008-01-09

Sten, brons och järn

Det är uppenbart vad som utmärker de tre arkeologiska åldrarna: på stenåldern hade man verktyg och vapen av sten, på bronsåldern av brons, och på järnåldern av järn – per definition, som man säger.

Men vad gäller åtminstone de två första så är gränsdragningen egentligen rätt godtycklig.
Tyvärr är ju begreppen stenålder och bronsålder efterkonstruktioner som gjordes på 1800-talet, en sorts sorteringsprinciper, som bara speglar en liten del av den praktiska verkligheten. Brons var en oerhört exklusiv vara, nyttjad av fåtalet till lyxvaror, stenen spelade länge än stor roll för folk i allmänhet. Och när det gäller inlandet i Norrland så hoppade man nära nog över bronsåldern helt, det blev järnålder efter stenålder omkring Kristi födelse. Samma sak inträffade på andra håll i världen.
- Tomas Johansson, Forntida teknik (ICA Bokförlag 1993), sid 40

Inte för att klandra dåtidens arkeologer (i synnerhet inte Thomsen, den danske musei-mannen som lanserade "sorteringsprincipen"), men nog är det typiskt och tänkvärt, att en enkel klassificering lever kvar även sedan man lärt sig ofantligt mycket mer om det som skall klassificeras.

Notera även att åldrarna definieras olika för olika delar av världen (där de alls är relevanta, som sagt). Grekisk bronsålder inträffade avsevärt tidigare än skandinavisk, och så vidare.

2 kommentarer:

Kalle sa...

hej, läste i dagens GP om din verksamhet,bra, jag är stor beundrare om den i artikeln nämnde sven-gunnar andersson.Dagens GP skriver "ett clips" liksom man använder "ett chips" Det är ju en myt att svenskar är bra på engelska.Varför då säga en bebisf?What is wrong with a baby??GP igen idag, cappucionos...horribelt, pl är ju calppuccini....Hälsningar fr Kalle K=Kallhag@glocalnet.net

Hexmaster sa...

Lars-Gunnar Andersson is da man.

När man pratar om svenskarnas färdigheter i engelska så jämför man inte med de som har språket till modersmål, utan de övriga. Utifrån mina erfarenheter så stämmer det rätt bra.

Fast jag förstår inte riktigt vad det har att göra med problemen du tar upp? Att engelska ord kan försvenskas när de tas upp i svenskan? Det har jag inga som helst problem med. Inte heller att cappuccino får försvenskad pluraländelse, man behöver inte tillämpa italiensk böjning bara för att det är ett italienskt ord (konsekvent tillämpat bleve följderna ohyggliga).