2015-12-23

Pseudohyllan 1/3

Jag har inventerat bokhyllan för pseudovetenskap, myter och slikt. Debunkarna har en egen hylla, liksom mina egna verk. De följande titlarna är, med några undantag, outspädda förvillare.

Här är del 2 och del 3.

Myter och mysterier (Det Bästa 1984) & Tage la Cour, Myter och mysterier (Bra Böcker 1973). Två typiska verk i vad som en gång var en vanlig och rumsren genre; här kan man se att folkbildande, debunkande och motarbetande av förvillare åtminstone fått viss verkan. Särskilt i den första blandas händelser och påståenden friskt utan att ifrågasätta i onödan. La Cour går igenom färre historier lite ordentligare, med tyngdpunkten på de kriminalhistorier som var hans främsta gebit.

Bill Anderton, Nostradamus — hans liv och profetior (Wahlströms 1998). Eftersom varje pseudohylla måste ha en bok om Nostradamus. Denna tar profetiorna på fullkomligt allvar.

N. O. Bergqvist, Ymdogat — Atlantis! (Svenska böcker, 1971). Om man bara studerar världskänt trams i miljonupplagor så kan man få för sig att allt trams säljer. Så är förvisso inte fallet. På varje Berlitz och von Däniken går härskaror av bortglömda förhoppningsfulla. De tänkte ut, "forskade" fram, skrev ner och publicerade sina alster, för att bli berömda eller åtminstone få gensvar (minnes Hjalmar Söderbergs behovstrappa) och gärna tjäna en hacka; men det enda resultatet blev tystnad och makulatur. Bergqvists Ymdogat (efter Ymer, Doggers bank och Atlantis) är Atlantis i Nordsjön med högteknologiska invånare som förebilder för senare tiders gudar. En sökning på titeln ger träffar hos Bokbörsen, Antikvariat.net och Tradera, och ingen annanstans. Priserna är inte upphetsande.

Charles Berlitz, Dödens triangel (A&K 1976). En modern klassiker, för det var denna bok som gjorde Bermuda-trianglen, påhittad några år tidigare, till allmängods. Jag har detaljgranskat myten på Faktoider.nu: Bermuda-triangeln.

Claus Bjerring, Det nya Kina (Tiden 1975). En barnbok som enkelt, pedagogiskt och genomoptimistiskt förklarar skillnaderna på det gamla och nya Kina. Mening vald på måfå: "På daghemmen uppträder barnen med sång och dans i små teaterpjäser, som berättar om arbetet i jordbruket och i industrin, om partiet och om ordförande Mao."

James Churchward, Cosmic Forces of Mu (London 1934). Churchward uppfann (i princip) Mu, som är för Stilla havet vad Lemurien är för Indiska oceanen och Atlantis för Atlanten. Källorna uppges vara uråldriga indiska texter som knappt någon annan sett eller kunnat läsa. Forces är hans fjärde bok och en tröttsam uppvisning i diverse pseudoläror rörande kosmologi, biologi, fysik ... Där den gemensamma faktorn är att dessa läror är den sanning som man kände till på Mu.

Erich von Däniken, Stenarnas mystik (Wahlströms 1992) och Mina bevis (Berghs 1977). Jag har ännu inte fördjupat mig i von Dänikens underbara värld, där den viktigaste (men långtifrån enda) delen utgörs av att civilisationen grundades av utomjordingar. Han hade väl sin storhetstid på 1970-talet men är fortfarande ett stort namn i vissa kretsar. Jag vet inte hur många som följer Giorgiou A. Tsoukalos pseudovetenskapliga uppvisningar i "Ancient Aliens" som känner till von Däniken, men det borde de göra. (Inte för att von Däniken var först med idén.)

Hanns Fischer, Die Sintflut und Hörbigers Welteislehre (Koehler & Amelang, Leipzig 1924). Ett verk i den lilla och oerhört säregna genre som Hörbigers världsislära (begreppet återkommer i många titlar) genererade. Jag tog upp ämnet i kapitlet "Ockult nazism" i Tredje rikets myter (Forum 2010). I just denna bok förklarar Fischer den verkliga syndafloden, de spår den lämnat efter sig i geologi, historia m.m., och hur den förorsakades av att vår dåtida måne störtade ner på jorden.

Lars Gahrn, Slaget vid Herrevadsbro och hägringar vid Häradsvad (Mölndal 2004). Förvisso inget förvillande utan rena motsatsen: Gahrn disputerade på sin avhandling mot västgötaskolan och har fortsatt på det spåret. Här reder han ut lokaliseringen av ett viktigt medeltida slag som några sena generationer försökt att placera i Västergötland istället för korrekta Västmanland.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Varför placerade du den sista boken, tillsammans med dom andra?

Hexmaster sa...

För att den riktar in sig på en enda myt. Snarare än Randi, Gardner et al som debunkar många.

Udda Boktips sa...

Jag har skrivit lite om N. O. Bergqvists idéer om Atlantis baserat på Ivan Troëngs böcker:

Men detaljerna om hur månen skapades hämtar Troëng från svenske N. O. Bergqvists bok "The Moon Puzzle" som beskriver hur planetoiden "John" kolliderade med jorden och skapade månen. Bergqvist förlägger dock händelsen till för 60 miljioner år sedan vilket Troëng förkastar till förmån för tidpunkten 12 000 år sedan. Bergqvist ska också ha skrivit boken "Ymdogat - Atlantis":

Förf. diskuterar möjligheten att Atlantis var Teneriffa. Tyngdpunkten i boken ligger kring våra nordiska förfäder på Doggerbank-området som påvisas haft kompasser och sjökort för ca. 5000 år sedan.

(http://jagvillvarafarlig.blogspot.se/2011/02/mer-om-atlantis.html)

Richard Carlsson sa...

La Cour är nostalgi för mig. :-) Vi hade den i bokhyllan när jag var liten, och jag läste den många gånger, i barnatron att allt som stod i böcker var sant. När mina föräldrar rensade ut därhemma räddade jag bl.a. denna bok, och den står nu hemma hos mig.