Nobel AI

Idag har det varit AI för hela slanten. I nobelt sällskap dessutom.

Nobel Week Dialogue arrangeras den 9 december varje år (dan före dan) som en del i Nobelveckan. Varannan gång håller man till i Stockholm, varannan i Göteborg. I år var det på hemmaplan, och med ett så spännande tema som artificiell intelligens dessutom. Då har man liksom inget val.

På plats fanns ett halvdussin nobelpristagare, en bunt andra experter och forskarkändisar, lite löst folk i övrigt (som en minister). Den som stod ut för min del var Raymond Kurzweil, geni och mångsysslare, som visserligen även ägnar sig åt singulariteten (Faktoider: Myten om AI-katastrofen) men vars framtidsvisioner i övrigt nog har lite mer substans.

Nobel Week Dialogue är en del av Nobelstiftelsens aktiviteter inför Nobelprisceremonin i dag [detta kommer ut i papperstidningen den 10 december] och på årets seminarium bjöds forskare inom medvetande, informationsteknologi och medicin in för att prata om artificiell intelligens. Bland andra stod Sherry Turkle, inflytelserik sociolog, och Barbara Grosz, forskare inom datavetenskap, och May-Britt och Edvard Moser, förra årets nobelpristagare i medicin, på scen tillsammans med många andra kända forskare och nobelpristagare.

- Artificiell intelligens inger hopp och oro, GP 9 december 2015

Det blev en rad korta dragningar och seminarier om intelligens i allmänhet och artificiell sådan i synnerhet, om läget nu och i framtiden, om robotar, hur vi tänker, uppfattar världen, och lär oss saker, hur man får maskiner att tänka, uppfatta världen och lära sig saker, singulariteten, hur folk och m.e.m. tänkande maskiner kan tänkas samarbeta, och så vidare. Givet formatet blev det med nödvändighet rätt ytligt, men med det här persongalleriet blev det mestadels nog så intressant ändå, och det sades en hel del som var direkt klipskt.

Foto: @NobelPrize

Den mest bejublade gästen var Frank Wilczek, trots att han satt hemma i Massachusetts. Han deltog på distans med hjälp av en rullande uppkopplad skärm med kamera. Att kunna se och prata med folk på en annan ort är ju just ingen nyhet, men att dessutom kunna röra sig gav en närvarokänsla som till att börja med kändes oerhört märklig, berättade han. Men han vande sig snart, och kände sig på något diffust sätt som om han verkligen var på två platser samtidigt. På bilden Olafur Eliasson, isländsk konstnär som är Nobel-aktuell med ett speciellt konstverk, som tar en selfie med Frank; May-Britt Moser; Max Tegmark, svenskamerikansk kosmolog.

En särskilt bra grej var hanteringen av Twitter. Publiken fick inte bara en hashtag, utan man bevakade verkligen vad som skrevs och rapporterade då och då om intressanta frågor, kommentarer, vilka citat som retweetats mest osv. Åtminstone ett par av de populäraste citaten fick egna bilder, som det ovan.