Att USA har flest nobelpristagare är ingen nyhet. Det beror heller inte på om man räknar födelse- eller bostadsort, när priset förtjänandes eller delades ut; även med den förstnämnda räkningen hamnar USA i topp, med 257 vid den senaste räkningen (t.o.m. 2014 års pris, och inklusive ekonomipriset; det blev för besvärligt att gallra bort den katten bland hermelinerna).
Det är en uppgift man kan utläsa från Nobelstiftelsens fina sida Nobel Laureates and Country of Birth. Där hittar man pristagarna ordnade efter födelseland. Vilket är åtminstone ett par snäpp intressantare läsning än det låter.
Som väntat förekommer en hel del länder som inte längre finns. Som Sydrhodesia, fristaten Danzig eller Guldkusten. Eller den mängd av blandade riken som omsider skulle bli Tyskland: Ostfriesland, Hesse-Kassel och naturligtvis Preussen och Bayern (deras ställning är f.ö. 7-1). Eller Österrike-Ungern: 17 priser samlade dubbelmonarkins söner och döttrar, eller dotter; den enda kvinnan i sammanhanget var Bertha von Suttner (fredspriset 1905) från tjeckernas Prag.
Finns där fel? Åtminstone de ryska summeringarna har inte blivit helt rätt. Under "Russia" hittas såväl tsarens Ryssland som sovjetrepubliken, som alltså lagts där istället för under "USSR". Att Sovjetunionen bara skulle samlat på sig fem nobelpris är sålunda fel, ta t.ex. Andre Geim (halva fysikpriset 2010) född i Sotji 1958, eller Konstantin Novoselov (andra halvan) född i Nizjnij Tagil i Ural.
En del länder har flyttats. Martti Ahtisaari (fredspriset 2008) föddes i Viborg, som 1937 var Finlands andra stad. Några år senare blev den rysk. Och minst ett land har fått förändrad status på annat sätt: Klaus von Klitzing (fysikpriset 1985) föddes 1943 i vad som då kallades Generalguvernementet, det vill säga den del av Polen som ockuperades av Tyskland.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar