Från de svenska fornsagorna lever berättelsen hur man lät kungasöner förtära varghjärtan för att de skulle få mod och bli oövervinnliga i krig. Från de sörmländska slättstatarna i början av nittonhundratalet lever bara det tragiska minnet av järnextraktet, som de åt för att de skulle bli starka.
Med vårtröttheten följde längtan. Järnextraktet slog fullständigt igenom på våren samma år. Då åt män, kvinnor och barn av det, emedan det ansågs innehålla koncentrerad solkraft, som var nog för att skapa oöverskådlig lycka åt människorna.
Mest var det männen, som sände efter av extraktet. De hade det med sig i eskorna* på åkern, satte sig ned under ekarna och tog en skedudd till maten, till blåmjölken** och den spickna sillen. Snart skulle verkan komma. Snart skulle mannakraften strömma till dem – åkern bli ett Eden, musklerna svälla av kraft, jorden komma att bli en grön äng, på vilken sköna kvinnor och vilda hästar lustvandrade.- Ivar Lo-Johansson, Statarna: Järnextraktet (1936)
Obs länken. Historien finns tillgänglig på nätet (i bökiga Litteraturbanken men ändå) och är så kort och bra att jag inte vill skriva mer om den här. Gå och läs! Särskilt om du inte läst något av Lo-Johansson förut, det är en brist i allmänbildningen som är överstökad på några minuter.
Så kanske berättelsen om järnextraktet dyker upp i skallen på dig med, närhelst du läser om smarta människor som kommit på hur de ska skaffa sig hälsa & styrka, i synnerhet de som inte vill lägga ut pengar i onödan.
Tillverka ditt eget kolloidala silver- Källa: Nätet.
Genom att själv göra/tillverka kolloidalt silver är du garanterad att erhålla bästa kvalitet (förutsatt att du har riktiga kunskaper om produktionsmetoden). Det är inte svårt att tillverka kolloidalt silver. Det är förvånadsvärt enkelt.
* Av sammanhanget framgår att "eskorna" är någon sorts motsvarighet till Unica-boxar. Men jag har inte hittat ordet i någon ny eller gammal SAOL/B. Felinläst..? [Uppdaterat: Men det löste sig med mina fina läsare, se kommentarerna för förklaring]
** Blåmjölk är skummjölk, ännu tunnare än vår tids lättmjölk. [Minimjölk, som Pölsan nämnde]
4 kommentarer:
I SAOL finns det en äska – rund el. oval ask av spån i svepteknik, men det faktum att ordet inte kom med förrän i SAOL 11 talar väl emot att det skulle vara den Ivar menar.
* Joakim är på rätt spår: Ivar Lo skriver på gammal sörmländska där en del ä-ljud drar mot e som i Lena-Nyman-stockholmska. "Äska", alltså till både funktion och härledning ett slags ask, ger fler träffar om än inte i SAOB som inte hunnit till ä ännu.
** Minimjölk är ännu mer likt. Gårdar som var stora nog att ha tjänstefolk på stat under mellankrigstiden hade säkerligen en separator så att allt smörfett kunde vevas ut till grädde. Blåmjölken var så mager som någonsin möjligt, men å andra sidan mycket bättre drickbar än den fettrandiga handskummada eller den kväljande 3,7-procentiga helmjölken med gräddskiktet hjälpligt nedvispat.
Den stavningen gav svaret. "Äskja" finns hos Rietz:
http://runeberg.org/dialektl/0879.html
Tackar! Och minimjölk visste jag inte att det fortfarande fanns. Har inte koll på *allt*...
Hösch, de' vurti väl ändå inge' o'stokli't svårt å' hålla rätt på va' äsko' ä' när'n kan de' språke'. Det var så lite så!
.. och så lite som <0,1% fett finns det dom som vill ha i mjölken ännu, även om alla gula Arlapaket numera står i eko-hyllan och kostar några kronor mer än resten av färgskalan.
Kundsegmentet med sådan efterfrågan är inringat sedan tidigt nittiotal: http://7nnesson.blogspot.se/2014/09/ake-javel-minimjolk.html
Skicka en kommentar