Tredje rikets myter

Tredje rikets myter utgör ett väsentligt tillskott till den rika floran av litteratur om Nazityskland och andra världskriget. På sitt karakteristiskt nitiska sätt sopar faktoidjägaren Olausson undan vanföreställningar och myter och skapar en ny, bättre förståelse för den stora myt som var Hitlers Tredje rike.

- Ur förlagets presentation

Riktigt så där skulle ju inte jag uttrycka mig. Men säljtexter är bara ett område där försiktiga författare kan ha nytta av framfusigare förlag ...

Den här boken var oväntat intressant att skriva. Den började som sin rubrik, ett tema som från ett mycket stort område (faktoider, aktuella nu och/eller då) blev en delmängd lämplig att göra en bok av. Men snart insåg jag det som jag skriver i förordet: "Titeln Tredje rikets myter är något av en tautologi – Tredje riket var myter." Ett komplett verk skulle i praktiken utgöra en komplett kartläggning av ämnet, såväl dess historia som pseudohistoria. Och trots att jag ingalunda var någon nybörjare på ämnet så var det ingen brist på överraskningar.

Utgivningsdagen är f.n. satt till den 14 september, strax före bokmässan.



Omslagsförslaget ovan har högerställd Reichsadler. I utgivet skick kommer det att få en vänsterställd Parteiadler. Det gick lite snabbt i vändningen när svastikan blev en sauvastika. Men det påverkar enbart digitala exemplar, i trycket kommer naturligtvis omslaget att bli korrekt. Fattas bara. :-)

Om erfarenhet

... In good air they stand out at times with startling abruptness. I say this after having had twelve years' experience in the subject - almost entitling one to an opinion equal to that of critics who have had none at all.

- Percival Lowell, Mars as the abode of life (Macmillan 1908), sid 147

Ett vanligt argument mot kritiker av pseudovetenskap är att de har mycket mindre erfarenhet än utövarna, och därför enbart ska hålla käft om saker de inte begriper sig på. Vare sig det gäller homeopati, astrologi, andeprat ... Eller kanaler på Mars.

Då blir det som när kejsaren vände sig till det lilla barnet och frågade "Vad har du för kvalifikationer som skräddare?" (Om ni inte minns den vändningen så är det inte lönt att säga emot mig.)

Lördagsfråga: Wilhelm scream

1. Stjärnornas krig, "stormtrooper" träffas av ett skott, faller och häver upp ett Wilhelm scream
2. Toy Story, Buzz Lightyear träffas av en lampskärm, faller och häver upp ett Wilhelm scream
3. Jedins återkomst, fiende får ett hugg av ett lasersvärd, faller och häver upp ett Wilhelm scream
4. Wilhelm II, kejsare utan någon som helst koppling till Wilhelm scream

Wilhelm-skriket är en ljudeffekt från 1951. Den återanvändes några gånger innan ljudläggaren Benjamin Burtt på 70-talet hittade den märkt "Man being eaten by alligator" i arkiven. Han använde den i en viss rymdfilm, vilket blev början på dess nya karriär (namnet Wilhelm hämtade han från en av filmerna där det tidigare använts). Sedan dess satte Burtt m.fl. in den lite här och var i en rad filmer, som en kollegial blinkning åt varandra.



Jag vet inte när folk utanför deras bransch fick nys om den. När man får en samling presenterad som ovan är det svårt att tro att ingen lagt märke till att det är exakt samma skrik i film efter film. Å andra sidan har vi alla sett filmerna, och jag tror de flesta håller med om att det inte var några som helst problem att missa den detaljen.

Som jag nämnde i kommentarerna avgjordes svårighetsgraden på denna lördagsfråga - trivial eller görsvår - helt av om man kände till ljudeffekten. Kim E föll i den förstnämnda kategorin. Dessutom fick jag tillfälle att få ihop en konstellation jag länge funderat på: tre bilder med ett uppenbart gemensamt tema, och en fjärde av helt annan art.

Skeptikerpodden #50

Male, aging, crooked teeth, messy hair, lab coat, effervescent test tube, spectacles/goggles, dramatic posing - one popular stereotype of a mad scientist.

Loggan till Skeptikerpodden kommer från Wikipedia: Mad scientist där stereotypen beskrivs som ovan.

Det är över ett år sedan jag tipsade (här) om den podd som begick sin premiär dagen därpå. Idag spelas det femtionde avsnittet in och podden har blivit en institution. Görsketaskoj! Och extra roligt att undertecknad får begå sin premiär i jubileumsprogrammet. En liten lyssnarfråga med faktoidtema, skeptiska böcker att vinna.

Och så får ni höra vad nästa faktoidbok kommer att handla om. Podden finns ute för nedladdning nu på tisdag.

Lördagsfråga

Saker som ser ut som andra saker

När man stöter på sånt här i sten, så ser man givetvis genast vad det är. En vackert fossiliserad växt, såklart. Månne man rentav vågar sig på en artbestämning: kan det vara någon sorts ljung i miniatyr? (Skalan på bilden är i mm.)

Men det är det inte. Just detta är manganoxid som bildat så kallade dendriter, trädformade strukturer.

Man kan fråga sig hur exempelvis Richard Hoover skulle ha reagerat om han hittat sådana icke-organiska spår på Mars? Han fick tidigare i år James Randis pris Pigasus, sedan han vid upprepade tillfällen kungjort att han hittat spår av mikroskopiskt liv som visat sig vara något annat. (Insatta kommentarer från Phil Plait på Bad Astronomy.)

En som för mycket, mycket längesedan passerade gränsen för utmärkelsen är Joseph P. Skipper. Han driver sajten Mars Anomaly Research där han beskriver skogar och sjöar på Mars, fejkade månlandningar, mystiska bilder från Antarktis och havets botten (i Google Earth), och tusen andra spännande trådar. Allt motarbetas och tystas ner av makten och myndigheterna, såklart. Som vanligt. (Skipper är en galning på gång.)


På tal om saker som ser ut som andra saker: Stenansikten med den snitsigaste pareidoli jag hittills sett.

Mannen som tittar på folk

(Ni kan titta på filmen innan eller efter att ni läst texten. Osäker på vilket som ger högst WTF-utslag.)



Braco (uttalas bratso) är en man i 40-årsåldern från Kroatien. Han är utbildad ekonom men sadlade helt om redan när han var 26 år gammal. Sedan dess åker han världen runt och ger sin show.


Braco tittar på folk i Honolulu

Föreställningen är av det enkla slaget. Publiken står vänd mot scenen där Braco ställer sig. Sedan tittar de på varann i 5-8 minuter. Sedan är det klart.

Jo. Det är det som händer.


Braco tittar på folk i Philadelphia
Åtminstone utåt sett. De som begriper sig på sånt här kan berätta om alla förunderliga saker som händer dessutom:

Through his silent gaze, Braco is showing us a mirror reflecting something within all, and giving us a potent glimpse of the inner divine spark. Braco is anchored in this boundless energy, and his absolute knowing and trust of it offers us the strength we need in this overwhelming Information Age to rediscover it in ourselves. Here we awaken our own absolute belief and faith in this infinite goodness within creation.

- Braco.net: How to gaze back [gammal länk, fungerar ej]

In an encounter with Braco, he offers his gift to visitors through his Silent Gaze. Whether meeting Braco's Gaze in person, or through an online Live Stream experience, something can ensue which some scientists studying Braco’s work report takes place beyond the level of traditional ‘energy healing’.

- Braco.me: Introduction to Braco

Och innan Braco intar scenen så låter man folk som varit med tidigare vittna om vilka otroliga effekter man kan förvänta sig.


Braco tittar på folk på Maui

Några tips och varningar delas ut: Försök har visat att besökare kan ta med sig upp till två bilder på icke närvarande personer, som på det sättet kan ta del av det hela. Höggravida är inte tillåtna, inte heller barn och ungdomar under 18 år ("the energy could overburden children").


Braco tittar på folk i Connecticut

Sessionerna är inte kopplade till någon religion, kyrka eller ideologi. Ingen medicinsk eller psykologisk effekt garanteras ("han är ingen healer"). För att täcka omkostnader för resor tas en liten avgift ut vid sessioner utomlands. På hans centrum i Zagreb är de gratis. Hemsidan har en webshop där man kan köpa böcker och DVD-skivor vari Braco, mannen och fenomenet, beskrivs utförligt. Man kan också köpa ett smycke i form av en sol med 13 strålar som han övertagit från sin mästare, från $190 upp till $2395 med diamant.

Notera att påståenden, som att han har 200 000 besökare per år eller helande krafter trots allt, inte görs av honom utan av andra.


Braco tittar på folk i Kona, Hawii

Jag lade med etiketten "galningar" men syftar inte på Braco själv, för han är ett geni. Det här är den mest lysande idén i vidskepliga branschen jag sett.


Braco.me: Bilder

Rubriken är givetvis inspirerad av höjdarbloggen kim jong-il looking at things.

Görbillig trollstav

I Görbillig Power Balance tipsade jag om att de fantastiska hologrambanden går att få långt billigare än via de vanliga kanalerna. Här är ett annat tips i samma stil. Det gäller Amega wand-trollstaven, en obeskrivligt fantastisk grunka enär det verkligen är en trollstav.

Ja: En stav man kan trolla med. Harry Potter på riktigt.

Snurra staven nära kroppen, på problemområdet samt där du känner för det. Energin går dit den behöver.

Snurra över maten 45 sekunder för att återföra livskraften i ingredienserna och neutralisera toxiner. Kan också få maten/drycken att dofta och smaka bättre. Egna tester har visat att staven verkar ha mest mätbar effekt på rödvin.

Ladda tillskottet i burken/förpackningen. Zero Point Energy multiplicerar kraften i de verksamma ämnena. Även naturliga tillskott kan ofta innehålla toxiner så dessa neutraliseras samtidigt.

Källa: Vald på måfå

Leverantören varnar för kopior, dock ej för skakiga maskinöversättningar.

Hur den fungerar? Magi, teknologi, svarta hål och kvantfysik. En binge buzzwords utlagda i rad.

Skeptikerpoddens John Houdi kollade med annan källa (eller kanske samma, vad vet jag). Innan stavtanten lackade ur på alla jobbiga frågor fick han en hänvisning till en källa:

- Finns det några vetenskapliga tester på det där?
- Ja, det gör det.
- Det gör det! Fascinerande. Var hittar man dem någonstans?
- Du kan gå in på Youtube och söka på det där, och du kan ...

För att bara återge en av många briljanta passager i Skeptikerpodden #49.

Så jag tog en titt på Youtube, alternativmedicinens PubMed. Smakprov:


- En del använder dubbla pennor, och anser att det kan ha bättre effekt. En del menar också att vid kroniska långvariga skador så kan man behöva upprepade behandlingar för att få en bra effekt.

Fantastisk grunka, som sagt. Den översatta källan ovan tar 3100:- styck. Inget pris för den kraften såklart, men går det kanske att komma undan lite billigare ändå?



Jodå. På samma grossistsida där jag fyndade Beckhams skruvade band fanns Amega av alla de slag. Här nano-stavar för $3-6, valda på måfå.

Om de är "äkta"? Om vi säger så här: Ingen märker någon skillnad. Garanterat. (Utom förhoppningsfulla svenska försäljare.)

Rymdskrock

En av vår tids finaste utmärkelser

Denna dag tänkte jag dela med mig av en fin artikel: "Tradition och vidskeplighet inom rymdflyg". Faktiskt? Jomen. Raketer och sånt må vara nytt och modernt, men människorna som nyttjar dem är av den vanliga sorten. Varför skulle övertro inte leta sig in just där? I såväl USA (beskrivs i artikeln) som, med en säkerhet som gränsar till visshet, Kina. Men här ska det handla om Ryssland/Sovjet, ett land där sådant har en särskilt stark tradition (utan några politiska förtecken, det var likadant före revolutionen). När man dessutom har att göra med bära-eller-brista-övningar som är dokumenterat livsfarliga så har vi en förstklassig grund för vidskeplighet och skrock.

Alla kosmonauter som ska skickas upp går igenom ritualer som kalkerats på de som Jurij Alexejevitj Gagarin gick igenom för prick 50 år sedan. Inte bara utbildning och tekniska rutiner och sånt, utan som denna: På väg till raketen stannar bussen, varpå de går ut och pinkar på dess högra bakhjul. (Kvinnliga kosmonauter har haft olika lösningar.) För så gjorde Gagarin, och hans färd gick ju bra, så varför riskera något? Eller om han nu verkligen gjorde så - beläggen verkar inget vidare - men sådant är mindre viktigt i sammanhanget. Är det tradition så är det.

Andra rutiner har ännu oklarare ursprung, men är lika fast rotade i kosmonautisk tradition för det. Som att man kvällen före uppskjutningen alltid tittar på samma film, Öknens vita sol från 1970 (snarare än 1969 som Murphy skriver), och att man till frukosten alltid har champagne. Man besöker Gagarins välbevarade kontor, och frågar, på ett eller annat sätt, hans spöke om lov att få bege sig upp i rymden - den traditionen är avgjort inte tidigare än från 1968. Kosmonauterna får signera flera prylar: hotellnycklarna innan de åker iväg, kapseln efter landning (utsidan) liksom helikoptern som plockar upp dem (insidan).

Flera traditioner/vidskepligheter är inte specifika för rymdprogrammet utan har lånats in från olika håll (som så ofta är fallet även med den här sortens kultur). Som att kvinnor ombord innebär otur, en idé som kommit från flottan. Eller att man i gammal rysk stil välkomnade avlösningarna på rymdstationen Mir med bröd och salt, liksom besättningen på Apollokapseln vid dockningen 1975.

Vidskepligheterna och rutinerna är många, fler än de jag räknat upp här. Favoriten är ändå maskoten Boris, en liten leksak (utvald av befälhavaren) som sitter i en kedja. Den hängs upp framför kameran så att den syns tydligt i kontrollrummet på Jorden. När man kommit upp i omloppsbanan stängs motorerna av och kapseln blir viktlös (vilket inte alls beror på att man kommit utanför Jordens gravitationsfält*), vilket syns eftersom Boris börjar sväva i sin kedja.


Källa: Alan Murphy, The losing hand: tradition and superstition in space flight, The Space Review, 27 maj 2008

Lördagsfråga: Monster

1. Arthur Conan Doyle, mest känd för Sherlock Holmes, skrev även boken The Lost World vari en forntidsvärld upptäcks. Stilbildande.
2. Tomoyuki Tanaka skapade Gojira, omsider stavad Godzilla.
3. Michael Crichton skrev fler böcker som sålde bra och blev film än Jurassic Park. (Rekommenderar f.ö. denna, den har en lite mörkare stil än filmen. Uppföljaren The Lost World rekommenderas inte.)
4. Merian C. Cooper skapade King Kong. (Detaljerna är lite mer komplicerade.) Den mest spännande personen i det här gänget var bombflygare under första världskriget, satt i tyskt fångläger, slogs för Polen i kriget 1919-21, deltog i ett hörn i Doolittle-räden med mycket mer.

Frågan sattes av pazuzu. Som dessutom började med vad jag tyckte var den svåra halvan, Tanaka och Cooper.

Gagarin-konspirationen

 

Historien om hur månlandningarna egentligen ägde rum är en av de klassiska konspirationsteorierna. Enligt den skulle USA tidigt ha konstaterat att faktiska månresor är svåra eller omöjliga, inte minst inom utsatt tid ("before this decade is out" som JFK beordrade), och istället bestämt sig för att fejka alltihop. Idén drivs fortfarande lite varstans, av mer energiska och misstänksamma än klipska förmågor.

Ett av de tyngsta skälen mot en sådan konspiration är den uteblivna reaktionen från öst. Poängen med alltihop var ju att USA till slut slog Sovjet; äntligen fick de ge igen för förödmjukelser som Sputnik, Gagarin och Lajka. Om de senare kunde visat att det hela var ljug så hade det ju tvärtom blivit en enorm och hånfull propagandavinst för dem. Här är en anledning till att de höll god min i elakt spel: De ville inte att Gagarin-bluffen skulle avslöjas.

För så här ligger det till, gott folk: Först sattes Gagarin på plats i den lilla kapseln på den stora raketen. Luckan stängdes. Sedan indikerade en signal att luckan inte stängts ordentligt, och man tog en titt. Då passade man på att byta ut kapten Gagarin mot en bandspelare. (Att goda bandspelare i dåtidens Sovjet nog värderades högre än kaptener går man inte in på.)

I god konspirationsteoretisk stil uppmärksammas vi på alla anomalier de hittar, eller tror att de hittar. Typiskt exempel: På bilden ovan syns flera skuggor av Gagarin. Det visar att flera lampor fanns på plats. Dessutom skulle en stor filmkamera ha knölats in i den mycket trånga kapseln, vilket enligt de som tänkt ut konspirationen skulle vara omöjligt.

 

På denna bild ser vi inget ljus. Detta ska vara en bild på den faktiska kapseln, medan den ovan är från en "studio-kapsel". Misstänkt? Vid landningen hoppade Gagarin (som förresten befordrats till major under flygningen) ut med fallskärm strax innan kapseln tog mark. Misstänkt? Bilder visas upp där kapseln ibland ligger i snö, ibland på barmark. Misstänkt? Och så håller det på.

Jag har aldrig intresserat mig för konspirationsteorier — mycket arbete för lite näring, så att säga — men här har den som är upplagd för sådant något att göra. Av någon anledning verkar Sovjet aldrig ha varit lika "hett" inom konspirationsbranschen som USA, Israel eller nazi-Tyskland. Inte så att man saknat material eller miljö. Jag tror inte heller att konspirationsteorierna är kommunistiska påhitt, ifall någon får det intrycket.

Några "källor":

• Aulis, www.aulis.com som producerat "dokumentären" ovan — de tror inte heller på månlandningarna, 9/11 eller någonting ö h t. "Different thinking", som de kallar det.
• Michael Palomino: The Gagarin fake as "first man in space" [arkiverad] var en pyttedel av den stora och obeskrivligt förvirrade sajten Geschichte in Chronologie [arkiverad].

Lördagsfråga

S utan Stålman

Det berömda S:et står naturligtvis för Stålmannen, Superman. Men vad har det i så fall på hans födelseplanet Krypton att göra?

Därför att det i filmen från 1978 fick en ny historia: Det var ursprungligen familjen Els symbol. Fr.v. Jor-El, Kal-El (insvept i den superfilt han sedan ska göra sin dräkt av) och Lara.

Ifall man nu bekymrar sig för sådant. Med tanke på att en av filmhistoriens mest smärtsamt ologiska lösningar levereras mot slutet av samma film så kan det kännas som bortkastad petimäter-möda (vilket måhända är en tautologi).


Superman home page: The "S" Story

Mars 1888-2011

När jag letade efter Schiaparellis Mars-karta från 1888 - den berömda - så stötte jag på en modern bild där man lagt in sonderna. Inspirerad av den så lade jag in sonderna på den gamla kartan (klicka för betydligt högre upplösning).

Notera att söder är uppåt. Astronomiska kartor var länge uppochner, åtminstone de för professionellt bruk eftersom det var vad astronomerna såg i teleskopen. När de skulle presenteras för allmänheten fick de vändas.

Leta gärna reda på en modern bild av Mars och jämför. Det är svårare än man kan tro, i synnerhet när de gäller alla dessa kanaler. En utgångspunkt som fungerar är Hellas på södra halvklotet. På Schiaparellis karta framställs den som en ljus ö i ett mörkt hav - idag vet vi att det tvärtom är den flera kilometer djupa eroderade återstoden av en krater. De olika färgerna finns på själva marken, som den mörka basalt i Meridiani Planum som Opportunity rullar omkring på.

Den första foliehatten

The reader will perhaps ask how we ourselves expected to escape from the clutches of the superconsciousness we had created. Well, we had discovered that metal was relatively impervious to the telepathic effect, and had prepared for ourselves a sort of tin pulpit, behind which we could stand while conducting experiments. This, combined with caps of metal foil, enormously reduced the effects on ourselves.

- Julian Huxley, The Tissue-Culture King (1927)

I denna sf-novell får alltså huvudpersonerna ta hjälp av telepati för att ta sig ur en besvärlig situation. För att inte själva bli påverkade så skyddar de sig med metall: en skyddsvägg och någon sorts hjälmar. Detta är det första kända tillfälle då foliehattar används som skydd mot tankeläsning.

Idag - jag vet inte sedan hur länge - används det som skämtsam beteckning på konspirationsteoretiker och paranoida vidskepliga av mer vildvuxna slag, sådana som tänks använda hattarna för att skydda sig från att bli tankelästa av Illuminatis spionsatelliter eller de av NWO utplacerade mobilmasterna, den stilen. Där är problemet att ett enkelt lager aluminiumfolie inte räcker särskilt långt. Å andra sidan är det olika bra på att avskärma olika frekvenser, och vi kan ju inte vara säkra på vilka frekvenser de är intresserade av ...

Jag vet inte om det finns några som använder foliehatt på allvar. Källäget är knepigt.


Wikipedia: Tin foil hat har en särskilt intressant diskussionssida.


* Julian Huxley var en intressant person i en intressant familj. Han var bror till Brave New World Aldous, halvbror till nobelpristagaren Andrew. Farfar Thomas Henry var personlig och vetenskaplig vän med Darwin, och Julian ägnade sig också åt biologi med tyngdpunkt på evolution; novellen ovan lär vara en av de första science fiction-historierna där biologi hade en central roll. Han var den förste chefen för UNESCO, och var med om att grunda WWF ... Jo, han fick gjort en del.

Bibelfel: Den idisslande haren

Men dessa får ni inte äta, fast de idisslar eller har tudelade klövar: kamelen, haren och klippgrävlingen, ty de idisslar men har inga klövar, de skall vara orena för er

- 5 Mosebok 14:7

Nu idisslar visserligen inte haren. Felet hade varit obetydligt i många sammanhang, desto värre i zoologiska böcker. (Det som står i källan är "tuggar gerah", som jag nu vet vad det heter på hebreiska men inte på svenska: den halvsmälta föda idisslare tuggar om.)

Men vad ska man säga när det återfinns i Bibeln? Fel i Guds ord är ju, per definition, en omöjlighet. Vad gör man då? Sätter ihop bortförklaringar såklart. (Det första man tänker på är feltolkningar & felöversättningar. Eftersom jag inte sett något sådant från bibeltroget håll så verkar den lösningen inte aktuell.)

Jämför kreationisten nedan som tar upp "problemet" rätt utförligt. Jag blev särskilt glad av hans hänvisning till Strindbergs En Blå Bok. Den är knasigare än Bibeln och Renard i kvadrat, men mycket roligare.


Krister Renard: Haren - en idisslare?
Strongs konkordans: H1625 - gerah
August Strindberg: En Blå Bok

Lördagsfråga: Ankor

1. Dräkten blev populär efter Reginald Birchs illustrationer i Frances Hodgson Burnetts Little Lord Fauntleroy (Lille lorden). Åtminstone sågs många pojkar så klädda. Om den var populär bland dem vet jag inte.
   
2. Vresige snåljåpen Scrooge i En julsaga får påhälsning av sin kollegas spöke, vad han nu hette.
   
3. William Gladstone. Premiärminister fyra gånger, med mera. De vanligaste bilderna av honom är annars rätt upp och ner-porträtt.
   
4. Elvira Madigan. Hon hette egentligen Hedvig Jensen, artistnamnets efternamn kom från hennes amerikanske svärfar cirkusdirektören. Sången Sorgeliga saker hända, utan vilken hon och löjtnanten nog skulle varit tämligen bortglömda, skrevs av min idol Saxon.
   

Som magnus kom på motsvarar det ankor i Ankeborg. Närmare bestämt Donald Fauntleroy Duck, Scrooge McDuck, Gladstone Gander och Elvira Coot = Kalle Anka, Joakim von Anka, Alexander Lukas och farmor Anka.

Kan även inflika att gander är en gåskarl och coot sothöna. Scrooge förekom första gången i en julserie av Carl Barks. Hur Kalle fick heta Fauntleroy har jag ingen aning om. Kanske för att det förknippades med prydliga gossar.

Kanalerna på Venus igen

Ifall någon missförstod bloggposten den 1 april, Kanalerna på Venus, så ligger det till så här: Allt är sant.

Percival Lowell, Marskanalernas oförliknelige betvingare, såg verkligen - trodde sig se - liknande kanaler även på Venus. Men om det astronomiska etablissemanget misstrodde hans marsianska observationer (som få av dem kunde bekräfta ens bråkdelen av) så fanns det inte mycket att säga om hans venusianska syner. För den planeten är insvept i ett ständigt, för blotta ögat fullkomligt ogenomträngligt molntäcke; det finns ingenting att se, vilket alla andra visste. Hur Lowell, som var övertygad om att det han såg var något faktiskt, uppfattade det hela är inte lätt att säga, men han tröttnade så småningom på Venus-kanalerna. Liksom kanalerna på Merkurius, och märkliga strukturer på Jupiters månar och Saturnus ringar. Just det: han såg märkligheter mest överallt.


... In the eye of the beholder.

En trolig förklaring av alltihop låg i teleskopet. För att maximera skärpan bländade Lowell ner teleskopet så kraftigt att det fick en oftalmoskopisk effekt, dvs. när han såg in i okularet skymtade han ådrorna i det egna ögat. (Åtminstone enligt bl.a den sida jag använt som huvudkälla här.)

Den vanligaste förklaringen av kanalerna på Mars är annars att det som åtminstone Lowell såg var kratrar som han uppfattade som linjer. Det fungerar för Mars, men inte alls för Venus. Därför lutar jag tillsvidare åt den oftalmologiska förklaringen.


Howard Boland: Exploding the myth of "Flagstaff seeing"

Lördagsfråga

Kanalerna på Venus

Av någon anledning har kanalerna på Venus aldrig uppnått samma berömmelse som de på Mars, trots att de faktiskt är betydligt större. Är det kanske något för genusvetenskapen att ta sig an?

De venusianska kanalerna upptäcktes faktiskt av Percival Lowell. Historiens meste mars-kanals-skådare upptäckte inte de på Mars - själva begreppet myntades faktiskt av en påvlig astronom flera år innan Schiaparelli gav ut sina kartor, som sedan Lowell utarbetade åtskilligt.

Sommaren 1896 hade Lowell just installerat ett nytt stort och fint teleskop i sitt observatorium i Flagstaff. Just då gick det inte att observera Mars, och för att fördriva tiden tittade han runt i universum lite på måfå. Och så föll blicken på Venus - och titta! Kanaler! Som avgjort påminde om de på Mars, faktiskt. Tänk att det även på den planeten finns en högkultur som kan utföra sådana gigantiska byggnadsverk.

Av någon anledning fick de venusianska kanalerna aldrig samma respons från omvärlden som de marsianska. Kanske det var därför Lowell inte ägnade dem mer intresse?

På sistone har minst två skeptiker hävdat att beskrivningarna av de eker-liknande strukturer som observerats på Venus från Flagstaff från 1897 och framåt inte är enhetliga. De skenbara variationerna kan tillskrivas vår atmosfär, som ibland ger dem klarhet, ibland inte. Det viktiga är att de venusianska linjerna är oregelbundna.

- Percival Lowell (1908)


Detalj ur en av Lowells Mars-kanals-kartor (1895)