Start för Start?

[bla bla bla bla] 1974 var också året som vi började tillverka START!

- startfrukost.se: Vår historia

I en klämkäck svada, av ett slag som bara en reklambyrå kan få ur sig, ingår minst ett påstående som, beroende på hur "vi" tolkas, kan vara osant. Ett annat exempel på reklambyråernas andra specialitet, att luras utan att ljuga, återfinns i sajtens inledning s a s:

Havren är den viktigaste ingrediensen i START! Havren odlas med omsorg och kärlek av bönder från Lantmännen. Så var det vid lanseringen 1974 och så är det nu.

- Ibid., förstasidan

Här får man också lätt intryck av att det var företaget Lantmännen som lanserade Start 1974. Vilket inte stämmer.

Marabou–nytt: […] Knaprigt rostade havreflingor – två smaker, den ena för russinälskare.

- Svenska Dagbladet, 22 mars 1974

Start, rostade havreflingor för frukostbordet som jag vägrar att skriva på något annat sätt, lanserades våren 1974. Det är fullt möjligt att havren redan då odlades med omsorg och kärlek av bönder från Lantmännen – åtminstone senare var Kungsörnen huvudlevarantör. Men det var inte Lantmännen som började tillverka den. Det var Marabou, chokladfabriken som inte bara ägnat sig åt choklad. De tillverkade Start fram till 1995. Då köpte Cerealia flingorna från sammanslagna Kraft Freia Marabou. Cerealia slogs i sin tur ihop med Lantmännen 2007. Det var först då som Lantmännen kunde börja tillräkna sig Start.

Så långt är det lätt hittad information. Ett lättviktigt debunkande, på alla sätt. (Det är fullt möjligt att en mindre påfrestande copy på startfrukost.se hade avhållit mig från att skriva denna bloggpost.)

Denna detalj var lite klurigare, och därmed roligare. ”Start” var nämligen inget nytt namn i Marabous produktportfölj 1974. Det hade använts 40 år tidigare om en choklad med russin och mandel. ”Starten” skulle alltså ursprungligen ha syftat på motorfordon … Och den produkten säljs än idag, nu med ett tråkigare namn:

Frukt & Mandel är en riktig energikick som hängt med svenskarna på skidturer och utflykter sedan 1934.

… Men det är roligt att de uppmärksammar att ”frukt & mandel” är samma vara som 1934 års Start. Vissa har bättre känsla för historien än andra.

Jag vet inte när Marabou slutade att använda det namnet om den produkten. Någon gång i mellantiden ska man ha använt namnet om en engelsk kola (enligt Edward Blom: Marabou-mix, Företagskällan 29 november 2019). Och på 1970-talet var det tydligen ledigt för ett försök i en ny bransch, där varan hade åtminstone russinen gemensamt med en föregångare.

Som en personlig reflektion hade vi inte Start hemma eftersom det innehöll för mycket socker. Efter att ha smakat hos en kompis insåg jag att saker inte behöver vara goda bara för att de är onyttiga.

Till sist: Om Lantmännen Cerealia är sämre på historia och reklamupphandling än Marabou så är man å andra sidan bättre på något annat och omätligt mycket viktigare. Direkt efter invasionen av Ukraina inledde man nämligen arbetet med att avyttra sina ryska verksamheter. Att Marabous ägare Mondelez inte alls har gjort något sådant har fått mig att för all framtid tappa smaken för allt vad Marabou heter.

En artikel, två rubriker

- SvD 1 augusti 2023: Frontens larm: Svenskt pansar obrukbart eller Svenskt pansar hyllas: ”Ett av världens bästa”

Samma artikel, två rubriker. Först användes den till vänster. Några timmar senare ändrades till den till höger.

Måhända gjordes bytet efter påstötningar. För den första rubriken är gravt vilseledande. Om man läser artikeln – och vi vet att det är ett stort ”om” – så får man reda på att ”obrukbart” inte syftade på svenskt pansar i allmänhet utan på ett (1!) exemplar av Stridsfordon 90:

Bataljonchefen bekräftar för SvD att ett av brigadens Stridsfordon 90 slagits ut.

– Den tog en direktträff av en rysk stridsvagn och började brinna. Men alla i besättningen överlevde, säger han.

Det var ju tråkigt att den blev utslagen, men bra att alla överlevde. Vilket ju också är ett nog så gott betyg: Att fordon blir utslagna ibland är ofrånkomligt, men besättningen ska skyddas så långt det bara är möjligt. Folk är viktigare än plåt. (Många ryska/sovjetiska vagnar är så gjorda att de i liknande situationer ofta blir dödsfällor.)

Men det är ju något helt annat än att allt svenskt pansar skulle vara obrukbart. Och läser man artikeln, så får man också reda på att den helsvenska konstruktionen lovordas vitt och brett, även ute i förbanden (vilket inte hindrar att nackdelar uppmärksammas, eller att man har stridsvagnen Leopard högst upp på önskelistan). Så den högra rubriken är en mycket bättre sammanfattning av texten.

Den första rubriken var tekniskt sett korrekt – det rapporterades verkligen om ett utslaget pansarfordon. Men intrycket den gav gick rakt emot såväl fakta som artikeln. Sådant görs inte av slarv. Varför görs det då? (Obs: De som skrivit artiklarna sätter inte rubrikerna.) Här är det rutin att skylla på ”klick” … Som om ingen satte uppseväckande rubriker även på 1900-talet? Jag kan lika gärna tänka mig att vanlig journalistiskt tänk ligger bakom, när man sätter rubriker som ger maximal uppmärksamhet. Att luras utan att ljuga, helt enkelt. Och den konsten är äldre än sociala medier … Vilket i detta fallet var extra tråkigt eftersom det är en utmärkt artikel.

Men om Svenskan får minus för vilseledande rubrik, så får de plus för att de ändrade den. Sådan ödmjukhet – att erkänna när man gjort fel och vara beredd att göra rätt – är tyvärr inte så vanligt som man kunde önska.

Gamla militärprylar

Ryssland sätter in 60 år gamla stridsvagnar

Enligt Storbritanniens försvarsdepartement är Ryssland på grund av tunga förluster tvunget att sätta in 60 år gamla stridsvagnar i kriget i Ukraina. 

[…]

Ukrainska stridspiloter testar F-16 i Arizona

Två ukrainska stridspiloter genomgår förnärvarande simulatortester i USA för att avgöra hur lång tid det skulle ta för dem av kunna behärska amerikanska F-16 plan.

- Senaste nytt om kriget i Ukraina, löpande notiser på SvD 6 mars 2023

När jag nu ger mig på att jämföra åldern på olika sorters militär materiel ska jag inte göra det i detalj, särskilt som många kan sådant långt bättre. Jag ska hålla mig till den förutfattade mening, man skulle kunna kalla det fördom, som jag tycker mig se i notisen om stridsvagnarna, att gamla prylar måste vara undermåliga.

Det kanske stämmer i det här fallet. Jag vet inte hur T-62 (som det är frågan om), uppgraderad eller i originalskick, står sig i jämförelse med senare konstruktioner. Därutöver kan långtidsförvaringen ha varit suboptimal, och folk kan ha plockat reservdelar, för att nämna två faktorer – slarv och korruption – som ställt till det för invasionsmakten förut. Men åldern i sig säger mindre än vad skribenten verkar tro.

Eller så här: Vet han att F-16 först lyfte för snart 50 år sedan? Nu är det förvisso inte plan i 1974 års skick som används idag; uppgraderingarna har varit många, av varenda detalj av såväl hård- som mjukvara. Men ändå.

I stridsvagns-notisen nämns att man även sett BTR-50 i fält. Det är ett trupptransportfordon från 1950-talet (de sista tillverkades 1970). Där gissar jag – med risk för att få mothugg – att det enklare fordonet med enklare uppgifter har potentiellt längre hållbarhet än stridsvagnen. Kanske kan man jämföra med trotjänare som Hercules (Tp84 hos oss) och B-52: Båda är jämngamla med BTR-50, och båda används än idag. Åtminstone B-52 planerar USAF att använda ända fram till 2050-talet, då grundkonstruktionen fyller 100 år. Sådant är inte gratis precis; lita på att man hållit planen i skick genom åren. Men det visar att gamla prylar inte måste vara undermåliga, ens i det militära.

När den inringade tvingas invadera

Vergesst nie, dass uns England diesen Krieg aufgezwungen

Glöm inte, att England tvingade på oss detta krig

- Sportpalast, Berlin, 1942 – bilden har ibland tillskrivits ett tillfälle på samma plats året därpå, då Goebbels höll ett känt tal som präglades av slagordet Totalen Krieg

Vid det laget hade Englands skuld för kriget bankats in ordentligt hos alla som tvingades lyssna:

Soldater i östarmén! Sedan månader bedriver England sin redan före världskriget [obs! första, antar jag] kända inringningspolitik mot Tyskland. Det har för detta syfte sökt betjäna sig av alla europeiska stater och folk. Polen har utsetts till att i denna inringningsfront spela en så mycket viktigare roll som Sovjetunionen avböjde sig att underordna sig de engelska intressena. De sedan länge pågående förföljelserna mot tyskarna i Polen och den med alla medel inledda kampen mot Danzig ha främst tvingat mig att träffa anstalter vid vår östgräns för att trygga riket. Nonaggressions- och konsultativpakten med Sovjetryssland har enat de båda största och starkaste staterna i Europa i viljan att aldrig låta sina folk mera kämpa mot varandra. Men Polen måste såsom det viktigaste ledet i den brittiska inringings- och förintelsepolitiken tvingas till fred.

- Adolf Hitler talar den 3 september 1939, samma dag som England med kolonier och Frankrike förklarade krig sedan östarmén gjort vad den gjorde

Is thy union here?

- 155 mm granat, signerad åt mig av SignMyRocket

Hos SignMyRocket kan man stödja Ukrainas försvar på ett annorlunda sätt. Den som donerar en slant får i gengäld en text skriven på en granat, raket, eller vad man nu kvalificerat sig för – ju större donation, desto märkvärdigare försändelse.

Orden är ett citat ur Hamlet, akt V, scen 2. Sammanhanget i dagens Ukraina är enklare än i pjäsen.

Hamlet: Here, thou incestuous, murderous, damned Dane, drink off this potion: Is thy union here?

- Ur First Folio (1623)

Vad som hänt och händer: Den förrädiske kungen har förberett en bägare vin åt Hamlet. Som ett tecken på vänskapen med brorsonen (son till brodern han mördat …) låter han lösa en dyrbar pärla, en union, i drycken. Han har även sett till att förgifta vinet. Av misstag dricker drottningen ur bägaren, och dör. Samtidigt har Hamlet blivit sårad av ett förgiftat svärd och är döende. När han inser hur det ligger till tvingar han kungen att dricka vinet. Han ger också monarken en sista ordvits på vägen. För union syftar dels på pärlan, dels på föreningen med drottningen, som kungen ju snart ska möta i dödsriket. I den svenska översättningen fick Hagberg bara med vitsens ena sida: ”Månn' pärlan ligger kvar?”

På en present till Putin är budskapet enklare, som sagt.

Att skriva budskap till fienden på projektiler är en gammal tradition. Här är två amerikaner som påsken 1944 sitter i södra Italien och skriver en hälsning till Adolf …

… Och här är en blyprojektil för slunga hittad i Aten. Den kommer från perioden år 1–400 f Kr och har ett enda ord ingjutet: ΔΕΞΑΙ dexai, ”ta emot!” Här känns det som om genren fulländades av den attiska sältan för tvåtusen år sedan.

Lördagsfråga 743: Kriget

1. Brad Pitts Akilles hugger in på den thessaliske kämpen Boagrius i Troy (2004). Akilles var halvgud i sagan och även i verkligheten, på så sätt att han blev föremål för en viss kult. Han hade ett antal tempel, glest men jämnt utspridda över den kända världen. Ett låg på en avlägsen holme som de gamle kallade ”den vita” eller Vitön. Idag hör den till Ukraina och heter Ormön, острів Змії́ний.
2. Antonov An-225 Mriya, som betyder ”dröm” eller ”inspiration”, var det tyngsta flygplan världen sett. Det fanns i ett enda exemplar, även om man påbörjat ett andra. Nu ligger det ena i spillror, det andra är än så länge en dröm och inspiration.
3. Tag en ikonisk helgonbild av ortodoxt snitt och sätt en pansarvärnsrobot FGM-148 Javelin i händerna på henne. Resultatet: Saint Javelin, ett modernt skyddshelgon. På saintjavelin.com säljs klistermärken, muggar, kläder etc. Överskottet går till behövande i Ukraina.
4. Vad ska man säga om Richard Wagner som inte redan sagts … Bortsett från några schlagers så är hans tonsättande ofta det som intresserat folk minst, han var inne på mången tankegång som senare skulle bli tonsättande på helt andra områden, och att bli förknippad med ännu ett förbrytargäng han aldrig träffat känns lite väl.

Inte svårt som sagt, men jobbigt. Johnny jurist satte den först.

Onda, dumma krig

Roboten Raduga Kh-22 (efter Х-22, med ett kyrilliskt ”Х”) utvecklades i Sovjetunionen på 1950-talet för att användas mot fartyg, enstaka eller grupper. De skulle förses med kärnvapen vilket innebar att styrningen inte behövde vara särskilt exakt; levererar man kiloton eller kanske rentav megaton spelar några hundra meter hit eller dit ingen roll, särskilt när det gäller mål på havet.

Om den kostar något? På ryska Wikipedia uppges ett styckepris på 4 miljoner kr, på engelska Wikipedia 10 miljoner – vad nu diskrepansen kan bero på. Som jämförelse kostar en Robot 57, känd som NLAW i bl.a. Ukraina, 250 000. Miljoner för ett skott må låta saftigt. Men tänk om det sänker ett hangarfartyg som kostar miljarder? Då hamnar saken i ett annat läge.

Under kriget mot Ukraina har ryssarna fått ont om det mesta. Som robotar. Men man tager vad man haver, som det heter. Det är därför de hittills avfyrat dussintals Kh-22. Många av dem har inte riktats mot sjömål – Ukraina har ingen större flotta sedan Ryssland annekterade Krim – utan mot rent civila mål, med noll militärt värde. Det spelar in att relevanta mål ofta ställer högre krav på träffsäkerheten: Ska man träffa ett flygfält eller en bro med en konventionell bomb spelar några hundra meter hit eller dit mycket stor roll. Men bostadsområden är stora.

Den 27 juni 2022 träffades en fabrik i Krementjuk (som f.ö. ligger i Poltava oblast) av en Kh-22. En annan Kh-22 träffade ett köpcentrum några hundra meter därifrån (bilden). Enligt officiella uppgifter dödades minst 20, skadades minst 56. Man kan misstänka att båda robotarna var riktade mot det första målet; men sjörobotens träffsäkerhet är, som sagt, vad den är.

Den 14 januari 2023 träffades ett bostadsområde i Dnipro av vad som kanske var en Kh-22. (Det finns också en avvikande uppgift, vad jag ser endast företrädd av SvD, att det var en Kh-35; den är betydligt modernare men fortfarande en robot avsedd för sjömål.) Enligt officiella uppgifter, som i skrivande stund fortfarande uppdateras då och då, dödades uppemot 60, skadades över 70.

För att ta två tillfällen av flera där sannolika eller säkra Kh-22 träffat civila mål i Ukraina.

Att Rysslands krigsbrott är ondskefulla är uppenbart. Men de är även dumma, för att ta till en enkel glosa. Att lägga ut miljoner för ett skott som förstör bostäder eller köpcentra och dödar några dussin civila – det går inte ihop ens med en aldrig så vrickad ”krigets logik”. Möjligen kan det klassas som terrorism, där man är ute efter att skada och döda utan att bry sig om något annat. Som om oskyldiga drabbas, eller om det kostar oerhört mycket mer än vad det hade kunnat.

Stöd Blågula Bilen

Vi avbryter för ett meddelande … Från vår sponsor, höll jag på att säga. Fast det är ju tvärtom.

Swish: 123 607 66 65
BG: 5899-3932
paypal.me/blagulabilen

Hemsida: blagulabilen.se
Facebook: BlagulaBilen

Blågula Bilen köper bilar till Ukraina. Lastbilar, skåpbilar, pickuper, en brandbil har synts till … De får en översyn och målas om i lämpliga kulörer. Sedan fylls de med grejor som behövs – som man vet behövs – och körs ner. Ibland kör man ner material till Kiev, där kollegerna i Operation Aid tar över och kör vidare österut. Och det är volontärer hela vägen.

Blågula bilen har egna kontakter i Ukraina som tar emot bilarna och informerar om behoven. Take Aanstoot [grundare] anser att mindre hjälporganisationer kompletterar de större, och ibland kan vara mer snabbfotade på marken i ett kaotiskt krig.

– Dessutom skänker vi fordon och annat till den ukrainska krigsmakten. Sånt gör inte Röda korset.

- DN rapporterar om Operation Aid och Blågula bilen, 14 november 2022

Jag var tidigare månadsgivare till en annan organisation, stor och välkänd. Sedan en tid ger jag istället till Blågula Bilen. Gör det du med. Alla pengarna används till välgörande ändamål (redovisningar publiceras regelbundet), och ändamålen är verkligen välgörande.

Nämnda Operation Aid är också bra:

Swish: 123 139 37 01
BG: 5856-4071

Hemsida:  www.operationaid.org/sv
Facebook: operationaid

Röda korset som skydd och mål

- Illustration från DALL·E på craiyon.com

Efter min flykt till väst har jag vid några tillfällen varit närvarande vid stora militärmanövrar där arméer från flera västländer deltagit. Standarden på stridsutbildningen var mycket god. Jag imponerades särskilt av det skickliga eller närmast mästerliga sättet att kamouflera enheterna. Utrustning, stridsvagnar och bepansrade trupptransportfordon var målade med färg som aldrig återkastade solljus. Färgmönstren var skickligt utformade, kamoufleringen målad så att det var svårt att urskilja fordonen ens på kort avstånd och maskeringen utförd så att konturerna smälte in i bakgrunden.

Men alla arméer begick ett enormt misstag vid kamoufleringen av en kategori fordon vars sidor och tak täcktes av jättelika vita cirklar med röda kors. Jag påpekade för västofficerarna att de röda och vita färgerna lätt kunde urskiljas på avstånd och förklarade att det vore bättre att använda grön färg.

[…]

Den sovjetiske soldaten vet endast att det röda korset på något sätt symboliserar sjukvård, men ingen har talat om för honom att det är förbjudet att skjuta på det röda korset.

- Viktor Suvorov, pseudonym för Vladimir B. Rezun, Spetsnaz (Timbro 1989), s 171–172

Jag är osäker på Suvorovs källvärde. I bokens förord funderar Bo Hugemark på om han användes för att offentliggöra fakta från olika håll, eller för den delen mer eller mindre välbelagda hypoteser. Men jämför med följande citat ur en lång och synnerligen läsvärd intervju med en svensk soldat som i skrivande stund tjänstgör i den frivilliga ukrainska sjukvårdsorganisationen Hospitallers (om det nu syftar på Knights Hospitallers, munkkrigarnas johanniterorden):

Vad borde vi som sjukvårdare och soldater träna mer på för att vara redo för kriget?

För det första: Att vår enda möjliga fiende inte följer krigets lagar. Våra rödakorsetmärkta sjukvårdare måste sluta öva som att de är skyddade. Det är de inte. De måste gömma sig, gräva ned sig, och öva mer på att försvara sig.

- Sjukvårdskedjan i Ukraina: Militära sjukvårdare frågar ut Okänd Soldat, Militär Debatt 2 augusti 2022

Nu kan det inte vara en överraskning för någon, som följt utvecklingen det minsta lilla, att Ryssland inte ger en kopek för röda kors. Sedan 24 februari har hundratals sjukhus och andra vårdinrättningar angripits, ambulanser beskjuts ständigt, och vad beträffar Hospitallers så fick de så småningom status som kombatanter: De bär vapen och försvarar sig om de blir angripna. För angripna blir de, ideligen.

Så var det inte tänkt. Sjukvårdare ska vara frikopplade från dödandet och helt ägna sig åt att rädda liv, på såväl kamrater som fiender. Enligt krigets lagar.

Fixed establishments and mobile medical units of the Medical Service may in no circumstances be attacked, but shall at all times be respected and protected by the Parties to the conflict.

As a compliment to Switzerland, the heraldic emblem of the red cross on a white ground, formed by reversing the Federal colours, is retained as the emblem and distinctive sign of the Medical Service of armed forces.

- Artikel 9 och 39, Convention (I) for the Amelioration of the Condition of the Wounded and Sick in Armed Forces in the Field. Geneva, 12 August 1949 (= senaste versionen av den Första Genévekonventionen)

Det röda korset är ett skyddsemblem för sjukvård i krig. Det skyddar sårade, sjuka och vårdpersonal. Det är förbjudet att attackera personal, fordon eller byggnader som bär emblemet. Emblemet skyddas i internationell och svensk rätt.

- Röda Korset sammanfattar: Emblem som skyddar liv

Men sådana lagar fungerar bara så länge som folk följer dem. Ryssland följer inte krigets lagar. För dem är det röda korset en halv millimeter färg och ger inte större skydd än så. Det är bättre att använda grönt.

Detta kan, som sagt, inte vara en överraskning för någon. Citatet från "Okänd Soldat" indikerar att det fortfarande finns de som låtsas som om de inte vet om det

Här är förresten hemsidan för Hospitallers: www.hospitallers.life. De tar emot donationer.

Sjojgus folkräkningsmedalj och 40 andra

Den ene har erfarenhet från fältet. Den andre är Rysslands försvarsminister.

Jo, faktiskt. T v Patron, en Jack Russell-terrier som röjer minor i Ukraina. Han har hittills upptäckt över 200 minor, blindgångare och liknande (andra tar över för själva röjandet). T h försvarsminister Sergej Sjojgu. Han är utbildad ingenjör (hans skola hette – och det här är verkligen sant – "Akademin för kvalitetsproblem i den Ryska federationen"). Han har varit löjtnant i reserven; det är så nära krigande han kommit.

En fråga inställer sig om ministerns dekorerade bringa: Varifrån kommer allt glitter? I synnerhet ryska militärer verkar ha en sorts anti-allergi mot ordnar och medaljer, så att äldre exemplar kan bli närmast bepansrade. Men hur får man ihop en sån där samling om man aldrig deltagit på marken?

- Släpspännen kallas de små kulörta band som man kan bära istället för de stora tunga grejorna

På ryska och engelska Wikipediornas artiklar om Sergej finns en mängd utmärkelser listade, några med uppgifter om de officiella motiveringarna. Det fick, av nödvändighet, bli ett urval av bärbart bling – inga hedersmedborgare o.dyl. – översatt till svenska. Att även ryska fått översättas märks nog för den som kan det språket. Hopblandningar kan ha inträffat, detaljer missats, stavelser blivit fel, etc. Flera utmärkelser har äldre historier som inte behöver ha med deras nuvarande bruk att göra.

Här följer några av Sergej Sjojgus utmärkelser:

• S:t Andreas orden med svärd – "För förtjänst i militära operationer"
  
• Hjälte av den Ryska federationen – "För tapperhet och hjältemod i militär tjänst i extrema situationer"
• Fäderneslandets förtjänstorden 1:a klass (högst) – ingen motivering angiven
  
• Fäderneslandets förtjänstorden 2:a klass – "För mångårigt plikttroget arbete"
  
• Fäderneslandets förtjänstorden 3:e klass (lägst) – "För en stor insats för civilförsvarets förstärkande och förtjänstfullt minskande och förhindrande av följder av naturkatastrofer"
  
• Alexander Nevskijorden – Delas ut till civila tjänstemän efter 20 års tjänst
  
• Hedersorden – "För en stor insats för att förbättra Ryska federationens säkerhet inom civilförsvar och skydd av befolkning och territorier under nödsituationer"
• Orden för personlig tapperhet
• Medalj: Försvarare av ett fritt Ryssland – "Förtjänstfullt arbete för att minska och förhindra följder av olyckor, katastrofer och naturkatastrofer"
• Medalj: För Krims återkomst – Delades ut till militär och civil personal som tjänstgjorde under annekteringen av Krim 2014
• Medalj: Deltagande i den militära operationen i Syrien – Givetvis ett deltagande som passar en försvarsminister; konferensrum, inte skyttegravar
  
• Medalj: Till minne av 60-årsjubileet av segern i Stora fosterländska kriget (WWII)
  
• Medalj: Till minne av Moskvas 850-årsjubileum
• Medalj: Till minne av S:t Petersburgs 300-årsjubileum
• Medalj: Till minne av Kazans 1000-årsjubileum
• Medalj: För förtjänstfullt utförande av den ryska folkräkningen (2002)
• Medalj x 4: För förstärkt militärt samarbete, olika klasser
  
• Medalj: För utmärkt ingenjörsarbete
• Medalj: Försvarsministeriets 200-årsmedalj – Delas ut till militär och civil personal efter 25 års tjänst
  
• Medalj: För stor kunskap om geopolitiska affärer
• Medalj: Till minne av inrikesministeriets 200-årsjubileum
• Rättighetsorden
• Hederstecken: För förtjänstfullt organiserande av val – "För aktivt bistånd och betydande hjälp med att organisera och genomföra val i Ryska federationen"
• Medalj: "För förtjänst" – Delas ut av Rysslands myndighet för väktare vid domstolar och fängelser m.m.
  
• Förtjänstorden för Altai-territoriet – "För att ha gett praktisk hjälp för att förhindra naturkatastrofer"
• Dostuk-orden 1:a graden (Kazakstan) – "För sitt bidrag till utvecklandet av militärt och militärtekniskt samarbete med Kazakstan"
  
• Danaker-orden (Kirgizistan) – "För att ha bidragit kraftigt till att stärka vänskapen med och samarbetet mellan Ryska federationen och den Kirgiziska republiken"
• Dostuk-orden (Kirgizistan) – "För ett stort bidrag till utvecklandet av militärt och militärtekniskt samarbete mellan de två länderna"
• Medalj: "Dank" (Kirgizistan) – "För att ha bidragit till utvecklandet och stärkandet av samarbete mellan den Kirgiziska republiken och Ryska federationen"; delades ut vid 5-årsjubileet av Oberoende staters samvälde
• Medalj: "Manas-1000" (Kirgizistan) – "För att ha bidragit till att stärka vänskapen och samarbetet mellan ländernas folk"
  
• Serbiska flaggans orden 1:a klass
• Tapperhetsorden (Abchazien) – "För att ha hjälpt att rädda invånare i Tqvartjeli under kriget mot Georgien 1992–1993" (staden belägrades av georgiska styrkor)
  
• Röda fanans orden (Mongoliet) – "För att förtjänstfullt ha utbildat personal, utfört gemensamma militärövningar och militärtekniskt samarbete mellan länderna"
• Medalj: "För Ossetiens ära"
  
• Orden för ära och heder 1:a klass – "För att ha assisterat i uppförandet av den Ryska federationens beväpnade styrkors katedral"
• Orden "I konstens tjänst" 1:a klass – "För att ha bistått vid uppförandet och den konstnärliga utformningen av den Ryska federationens beväpnade styrkors katedral"
• S:t Sergius av Radones orden – "För bistånd av Trefaldighet-Sergius lavra" (kloster utanför Moskva, den rysk-ortodoxa kyrkans andliga centrum)
• S:t Savas orden (Serbiens nationalhelgon)
  

Dessutom får Sergej bära en Jarygin-pistol MP-443 Grach, ett vanligt tjänstevapen som just här är "För tjänster åt staten". Den platsade bland Wikipedias Награды så då platsar den väl här.

Vilket skrytskrot har Sergej på bilden? Vid slipsen bärs en av Fäderneslandets förtjänstordnar, sedan kommer den Ryska federationens femuddiga hjälte (skillnaden mot dess sovjetiska föregångare är färgen på bandet). Därefter har vi följande:

Rad 1:

1. Alexander Nevskijorden
2. Hedersorden
3. Orden för personlig tapperhet
4. Försvarare av ett fritt Ryssland
5. Moskva 850 år

Rad 2:

1. Folkräkningsmedaljen
2. S:t Petersburg 300 år
3. Kazan 1000 år
4. För förstärkt militärt samarbete, FPS eller FAPSI
5. Försvarsministeriets 200-årsmedalj
6. "För Krims återkomst"
   

De stora stjärnorna nederst är S:t Andreas orden med svärd samt Fäderneslandets förtjänstorden 1:a klass.

Folkräkningsmedaljen är min favorit. Den delades ut till ca 90 000 personer som gjorde en insats i den stora folkräkningen 2002 (som förresten var landets första sedan man lagt ner den där Sovjet-grejen). På framsidan står "Allryska folkräkningen".

Relaterat: När man spelade in Death of Stalin (2017) fick Jason Isaacs en aningen nedtonad version av Zjukovs medaljskörd. Verkligheten såg för overklig ut.

Här är förresten Patron med sin utmärkelse, som han fick för insatser i fält, av president Zelenskyj (Kanadas Trudeau fick också vara med): "För tapperhet" 3:e klass. En enda, men tyngre än Sergejs alla kilon med Bamse-medaljer.

FSB slår till

Putin: I morse stoppade FSB en terroristgrupp som planerat att angripa och mörda en välkänd rysk tv-journalist. De kommer naturligtvis att neka till detta men bevisen är överväldigande.

Är FSB bekanta? Det är vad KGB kallas idag. Man kan förstå om de och Putin reagerar när andra kommer och gör deras jobb.

Den 22 april rapporterade FSB om ett tillslag mot en pågående operation:

Федеральной службой безопасности Российской Федерации совместно со Следственным комитетом Российской Федерации задержана группа членов запрещенной в России неонацистской террористической организации «National Socialism/White Power» («Национал-социализм/Белая сила, власть») - граждан России, планировавших по заданию Службы безопасности Украины убийство общественного деятеля, известного журналиста Владимира Соловьева.

FSB har, tillsammans med "undersökningskommittén" SKR, gripit en grupp medlemmar av den nynazistiska terrororganisationen "National Socialism/White Power", förbjuden i Ryssland – ryska medborgare som på order av Ukrainas säkerhetstjänst planerade mordet på den berömde journalisten Vladimir Solovjov.

- FSB.ru: ФСБ РОССИИ … Ryska FSB …, 22 april 2022

Den 25 april spreds en film på tillslaget. Några bilder ur densamma:

FSB slår till. Sekunder efter att nr 2 från höger knackat på öppnas dörren. Nr 2 knör sig in framför sköldmannen, utan skjutklart vapen. Så går det inte till i verkligheten.

Man hittade sådant som ryssar förväntar sig att hitta hos nazist-terrorister som sålt sig till Kiev: Vapen och sprängämnen, ukrainska pass, nazistprylar med hakkors, Totenkopf och Hitler (intill tv:n) …

Att Ukraina är nedknarkat är ett återkommande tema i rysk propaganda.

Boken med huvudet heter Реструкт Restrukt och är skriven av den ryske nynazisten Maxim "Tesak" Martsinkevitj. Han dog 2020, 36 år gammal, under märkliga omständigheter i arresten i Tjeljabinsk-området. Dödsfallet rubricerades som självmord.

Men det finns en del minst sagt märkliga detaljer i bilden. Som presentkort för dataspelet The Sims. Spelar de påstådda nynazisterna dataspel? Varför inte, men … En annan förklaring skulle kunna vara att någon på FSB fått instruktioner om att SIM-kort skulle vara med i tillslaget – sådana för mobiler, som terrorister definitivt kan ha nytta av – och förstått fel. Okej …

Och vad skulle den gröna peruken vara bra för, i vilken värld som helst? Har peruker listats som trovärdiga terrorist-accessoarer, för att sedan tolkas som partaj-peruker i spexig kulör?

Det här har fått mycket uppmärksamhet: En bok med en hälsning som avslutas med "NS/WP crew Moscow" och ett hakkors har även en "otydlig signatur". Det är just vad det står: Подпись Неразборчива "otydlig signatur" på ryska. Är det någon på FSB som angett att "här ska det stå en otydlig signatur" varpå någon förstått fel? Eller, "förstått fel" – för ett sådant "fel" kan man ju inte göra av misstag..?

- "Otydlig signatur" (pseudonym för Vasilij Fedorovitj), Vita skosnören (2011) – kläddetaljen används i kretsarna – eller Faciam lit mei mernineris som den också kallas; det är kökslatin för "Jag ska göra så du minns mig"

Men "otydlig signatur" utskrivet just så används verkligen i sammanhanget. Jag har sett flera uppgifter: Att det är en pseudonym för Vasilij Fedorovitj, aktiv nazist och författare till boken ovan (notera Подпись Неразборчива högst upp); att det är pseudonym för Andrej Pronski, aktiv i samma kretsar; eller att det skulle vara en gemensam pseudonym, ett sorts stridsrop, i gruppen som kallar sig "NS/WP crew Moscow".

Den signerade boken. Titeln АКЦИОНЕР Aktsioner betyder "aktieägare". Jag har inte hittat någon bok med omslaget på bilden, eller ett innehåll som matchar faktiska eller tänkta nazist-terrorister. (På bokomslaget Vita skosnören ovan skymtar en symbol med knogjärn och lagerblad – är det den som återkommer i den andra boken, på ryggen på mannen på omslaget liksom vid bokens sidnummer?)

Är det här bildmaterialet på riktigt? I så fall är det uppenbara långfinger från folk på FSB till Putin. Då kommer huvuden att rulla.

Men är det verkligen sant? Den film som spritts har lagts ut av en enda kanal, ej rysk, men jag är inte helt säker på den. Därför var jag inte helt säker. Är detta FSB-material?

Det blev inte bättre när den enda (?) upplagan av filmen på Youtube, med inlagd text "Ria Novosti" (rysk nyhetsbyrå), lagts upp av kanalen Novosti Rossija "ryska nyheter" som öppnade för två dagar sedan och har en logga snarlik Ria Novosti. Var "tillslaget" i själva verket ukrainsk propaganda för att få ryssarna att verka bortkomna? Eller rentav sabotera?

Men så såg jag att den ryska kanalen Pervij kanal, "Ettan", lagt ut filmen på sin Rutube-sida (ryska Youtube).

Komplett med "Sims-korten" och peruken. Då kändes det tryggt.

Albright om Sibirien

Är bilder som denna tillåtna i Ryssland? Har man sett världen à la Mercator hela livet är man van vid att tänka sig Sibirien som en ofantlig landmassa uppe i högra hörnet, där exempelvis Afrika skulle kunna knölas in utan vidare. Förvisso är Sibiriens 13 miljoner km² (3/4 av Rysslands 17) ingen liten plätt. Men det är mindre än hälften av Afrikas 30 miljoner km².

– Ni européer vill ha Sibirien. Där finns en massa resurser. Men det är ryskt territorium! Och vad vi gör med det är vår egen sak.
– Vem är det som vill ha Sibirien?
– Det är ett evigt ryskt territorium!
– Men vem kräver Sibirien?
– Jag har läst artiklar på nätet där folk kräver att Sibirien ska skyddas av UNESCO!

- Anna-Lena Laurén: En stor del av min tid går åt till att tränga mig igenom skogar av oväsentligheter, DN 2 maj 2021

Vem kräver Sibirien? Naturligtvis visste Laurén vad som antyddes; svaret kommer direkt efteråt. Och även om det inte var det hon ville prata med den ryske medborgaren om (den glimrande artikeln går ut på att ryssar gärna pratar men själv vill välja ämne), så är det just det som vi ska studera här.

Uppfattningen att väst vill ha Sibirien kommer sig av ett citat av Madeleine Albright som än i dag cirkulerar i den ryska bloggosfären. Enligt citat säger Albright att Ryssland saknar rätt till Sibirien.

Albright har aldrig sagt det. Men det spelar ingen roll.

- Ibid.

Om det bara cirkulerat i den ryska bloggosfären så hade det varit en annan sak. Men även på mycket hög nivå finns det folk som använder citatet och tror på det. (Vilket inte behöver vara samma sak i ett Ryssland där man åter – fortfarande? – är sovjetiskt cyniska inför sanningshalten hos nyheter och andra påståenden; se bloggposten Att debunka sig själv.)

Nikolaj Patrusjev, mångårig chef för den ryska säkerhetstjänsten FSB och en av Putins närmaste män, hävdade 2015 att USA:s mål är att Ryssland upphör att existera som stat. Som stöd för sitt påstående hänvisade han till ett uttalande av Madeleine Albright, som i egenskap av tidigare amerikansk utrikes­minister ska ha sagt att Sibirien inte tillhör Ryssland. Citatet, som för övrigt är falskt, har sedan Patrusjevs utspel blivit förekommande i den ryska debatten. Föreställningen om en omvärld besjälad av idén att stjäla ryskt territorium har sedan dess upprepats även av Putin.

- Martin Kragh: Putins teorier gjorde kriget oundvikligt, SvD 15 april 2022

(Jag vet inte vad Patrusjev måttar.)

Här är intervjun 2015 med Patrusjev:

[Patrusjev] – Amerikanerna säger sig vilja försäkra Ukrainas suveränitet och territoriella integritet. Men de är inte alls intresserade av Ukraina. De är intresserade av Ryssland. 

– På vilket sätt?

– De skulle väldigt gärna se att Ryssland inte alls existerade. Som nation. 

– Varför då?

– För att vi har stora rikedomar. Och amerikanerna tror att vi äger dem olagligt och oförtjänt, eftersom vi, enligt dem, inte använder dem som vi borde. Du minns säkert uttalandet från USA:s tidigare utrikesminister Madeleine Albright om att Ryssland varken äger Fjärran östern eller Sibirien.

- Elena Tjernenko: "Bakom destabiliseringen av Ukraina ligger ett försök att radikalt försvaga Ryssland" "За дестабилизацией Украины скрывается попытка радикального ослабления России", Kommersant 22 juni 2015

Om Patrusjev inte fick citatet från Albright, varifrån fick han det?

Paul Roderick Gregory, professor i ekonomi, fick syn på det falska citatet och blev nyfiken. Han redde ut "The Madeleine Albright Declaration", som han kallar det, och lade ut utredningen på forbes.com. (Notera att Gregory tituleras contributor – han arbetar inte hos eller för Forbes, och artikeln kommer inte från deras redaktion. Någon gång ska jag ta upp problemen med detta, och vad det har gjort och gör med Forbes trovärdighet.)

It [citatet] was invented, it seems, a decade ago by an obscure Russian blogger, then certified by a national TV show, and finally confirmed by mind readers [spioner] from the FSB (the successor organization to the KGB, the Federal Security Agency). As of late, Putin’s inner circle is using the Albright Declaration to stir up fear and loathing of America.

- Paul Roderick Gregory: The Madeleine Albright Declaration: Origins of a Kremlin Lie, Forbes 16 juli 2015 – vad mind readers beträffar är Gregory påfallande förtjust i att likna ryska spioner vid tankeläsare

Citatet skulle ha nått FSB:s Patrusjev via ett tv-program. Det hette, och heter – för det finns än idag – Postskriptum. Det går i kanalen TV Tsentr, "TV-centrum?" (förstatligad 2013 av president Putin) ända sedan 1998. Varje lördag kommenteras och analyseras veckans händelser, uppblandat med inslag om historiska händelser och berömdheter. Enligt sin kanal har programmet tiotals miljoner tittare, och är särskilt populärt bland inflytelserika inom politiken och näringslivet.

- Gelernter med sitt citat, som tyvärr är äkta, i Postskriptum 30 september 2017 [Youtube]

Programmets kvaliteer kan åskådliggöras med ett exempel. Professor David Gelernter, här kallad president Trumps rådgivare och en av USA:s ledande forskare, förklarar att månlandningarna är "en ännu större bluff än den globala uppvärmningen" (bilden). "Erkännandet" gillas högt i Postskriptum. Professor Gelernter, som aldrig varit president Trumps rådgivare eller en av USA:s ledande forskare, tror inte heller på evolutionen eller kvinnor i arbetslivet. Däremot tror han att Trumps fyra år som president var en "astonishing success".

Postscriptum leds av Aleksej K. Pusjkov. Han är inte vilken televink som helst: Utöver sitt programledarskap har han även varit senator i federationsrådet och ledamot i statsduman. Hans parti är för övrigt Putins Enade Ryssland. Pusjkov sattes 2014 upp på en sanktionslista för bl.a. USA och Ukraina, och sedan i mars i år är han bannad även av EU sedan han som senator ratificerade ett avtal mellan ryska regeringen och hittepåländerna Donbass och Luhansk. Pusjkov är inte bara ännu ett av husbondens talrör; han är en del av makten. Hans program är sannerligen rätta stället för att "certifiera" citat, som Gregory formulerade det.

Svårighetsgraden för beläggs framgrävnade varierar efter ett antal parametrar. En av dem är mediet: Det är mestadels betydligt lättare att leta efter tidningsartiklar än material från radio eller tv. Om man har med någon arkiv-medveten kanal att göra, som ser till att spara sitt material sök- och visningsbart för om- och eftervärld, så har man dragit en vinstlott. Likaså om någon händelsevis lagt ut det man är intresserad av på Youtube. Annars är det besvärligare. Jag har, för att komma till saken, inte hittat det avsnitt av Postskriptum som sommaren 2005 skulle ha nämnt citatet som felaktigt tillskrivs Madeleine Albright; en del andra, men inte det. Så här får jag nöja mig med beskedet att det ska ha sänts, någon gång i juni eller kanske juli 2005.

Men om Patrusjev, och sannolikt många andra ryssar, fick det falska citatet från Pusjkovs Postskriptum 2005. Varifrån fick Pushkov det?

Gregory nämner "an obscure Russian blogger". "Bloggen" var inte en blogg men ett forum, på den rysk-tyska sajten germany.ru. Där ska följande ha postats i juni 2005, av vad som onekligen verkar ha varit en obskyr förmåga:

Uttalandet från USA:s förra utrikesminister Albright formulerades så här: "Det kan inte bli tal om någon rättvis värld, så länge ett område som Sibirien tillhör ett enda land. Om det hade varit ett annat land, då hade det varit en annan sak!"

- Signaturen nataly1001 på germany.ru citerad av Julia Latynina: "Patrusjev och Albright: Hur ett citat från Kreml-trollen blev en symbol för Kreml-elitens tro" Патрушев и Олбрайт: как фраза кремлевских троллей стала символом веры кремлевской элиты [arkiverad] Novaja Gazeta 22 juni 2015

Här har jag heller inte hittat corpus delicti. Det hade känts besvärligare om det varit ursprunget.

För om jag enbart förlitat mig på Gregory så skulle jag ha stannat här. Men jag tittade mig omkring lite till. Fanns det något på (engelska) Wikipedias artikel om Madeleine Albright? Nej, varken där eller på artikelns diskussionssida. Att vid gräv ta en titt på den är ett standardtips som jag ofta delar med mig av; den ger ofta lite eller ingenting, men då och då hittar man riktiga guldkorn. Den oväntat matiga Wikiquote: Madeleine Albright hade "There is a special place in hell for women who don't help other women", en klase tänkvärda citat om Putin och en hel del därtill, men inga citat om sibiriska naturresurser eller rysk äganderätt. Det fanns inte heller på dess diskussionssida, dit falska citat tyvärr är förvisade sedan några år tillbaka. (Det är en mycket sämre lösning än den man hade fram tills för några år sedan, då obekräftade citat liksom bekräftat påhittade fanns på samma sida som de genuina citaten men under rubriker som "Disputed" m.m.)

Ett annat standardtips rörande Wikipedia är att ta en titt på andra språk än svenska och engelska. I det här fallet ligger ju ryska närmast. Fram med den och Google Translate, och … Bingo!

Det tidigaste hittade belägget för detta citat [otillförlitlig källa?] är en intervju med filmregissören Nikita Michalkov för tidningen Argument och fakta* den 9 februari 2005. Där retar han sig på Albrights påstående [här borde man väl ha lagt in ett förbehåll à la "oriktigt tillskrivet" /min kommentar], utan att ange citatets källa.

- Wikipedia (ry.): Олбрайт, Мадлен#Приписываемая фраза о Сибири Madeleine Albright#Tillskrivet citat om Sibirien

– Det finns en uppfattning om att väst numera har tappat intresset för inte bara vår samtida konst, utan även för hela landet. Håller du med?

– Hur ska man annars förklara det faktum att vi inte bjöds in när de allierade firade 55-årsjubileet av segern över Tyskland? Eller uttalandet av Madeleine Albright, USA:s tidigare utrikesminister: "Var finns rättvisan, när en enda stat äger ett område som Sibirien?" Hon hade kunnat försöka säga det för 20 år sedan!

- Nikolaj Zjatkov, chefred.: Michalkov. Propaganda. Tro. Faderland. Михалков. Пропаганда. Вера. Отечество., AiF 9 februari 2005

Jag vet inte om detta är det tidigaste belägget för Albrights Sibirien-citat som finns. Men det är det tidigaste som jag sett.

*

 

Jag avrundar denna utredning med en bättre avrundning än vad jag själv kan komma på:

Att antyda och inte säga vad man menar, att upprepa schabloner, att betrakta världen som en enda stor konspiration och cynismen som ett tecken på stor vishet är inget som Trump har hittat på. Det är ett arv från totalitära ideologier.

- Anna-Lena Laurén

 

* Tidningen, eller åtminstone sajten, Argumenti i Fakti, Argument och fakta, finns fortfarande i Ryssland. Dess innehåll skulle kunna sammanfattas som Argument.

Ryska fältkrematorier

Den första uppgiften från kriget som kittlade mina faktoid-nerver hade börjat cirkulera strax innan: Att ryssarna skulle ha med sig mobila krematorier i fält. Det skulle kunna ha flera syften: Slippa hantering av generande och möjligen opinionsruckande kistor med hempermittenter, dölja krigsbrott …

Russian forces have prepared a mobile crematorium for use in any future conflict with Ukraine in what Britain’s Defence Secretary has described as “chilling”.

The MoD released footage of a vehicle-mounted crematorium with room to “evaporate” one human body at a time, which has been seen trailing Russian forces and is expected to follow any troops into Ukraine.

Ben Wallace, the Defence Secretary, suggested the use of such a system may be a way for the Kremlin to cover up any future combat losses, fearing a repeat of the criticism at home when Russia first invaded Ukraine in 2014.

- Russia deploys mobile crematoriums to follow its troops into battle, Daily Telegraph 23 februari 2022

Arve Hansen, rådgiver ved Den Norske Helsingforskomite, er ikke overrasket over påstandene.

- Regimet er såpass kynisk at det å brenne og tilintetgjøre kropper for å skjule tapene ikke overrasker meg.

- Hevder russerne har mobile krematorier, Dagbladet 27 februari 2022

Visserligen var inte uppgiften så ny som den såg ut. Åtminstone 2015 cirkulerade uppgifter om fältkrematorier i hittepå-länderna Luhansk och Donetsk – men då var det intressant nog "utbrytarna" som tillskrev dem den ukrainska regeringen. (Här återges uppgiften från en källa som jag annars drar mig för, men i detta fallet ser jag ingen anledning att misstro den.)

Den politiska ledningen för utbrytarrepubliken Donetsk i Ukraina uppger att regeringssidan använder mobila krematorier för hemlig förstörelse av mänskliga kvarlevor, rapporterar Ria Novosti.

- "Mobila krematorier hittade i Donetsk", Fria Tider (jo, jag vet) 23 januari 2015

Om rykten från 2015 ser lite ålderstigna ut idag, så ska man veta att det footage som Storbritanniens försvarsminister hetsade upp sig över 2022 lades ut redan 2013. Det utgjordes av en film på Youtube från firman Turmalin (www.turmalin.ru). De tillverkar anläggningar för lite mer avancerad sophantering, skulle man kunna säga: biologiskt, medicinskt och kemiskt avfall, saker som kontaminerats med otäckheter, och så vidare.

Utprovning av anläggning för värmedestruktion (förbränning) av biologiskt avfall – det mobila krematoriet крематория IN-50.1K, som har genomgått omfattande reparationer och modernisering. [maskinöversatt]

- zaoTurmalin: Мобильный крематорий ИН-50.1К (Youtube 26 augusti 2013)

Detta visar naturligtvis ingenting i sig. En IN-50.1K skulle säkert kunna hantera en människokropp, och om inte, så kan Turmalin visa upp andra anläggningar.

Ett sånt här påstående kan bemötas på en rad olika sätt. Man kan göra som Snopes: Is Russia Using Mobile Crematoriums to Hide Evidence of Casualties in Ukraine? och studera källornas pålitlighet samt bildmaterialets ursprung och ålder. Man kan fundera på hur ryska soldater skulle reagera, om krematorierna var avsedda för dem.

Ett tungt motargument har jag inte sett bemötas alls. Det är religiöst: Den ryska ortodoxa kyrkan tillåter inte kremeringar, punkt. Inte för att det vore det första brottet mot lite av varje på det ryska ledarskapets konto. Och man kanske kan tänka sig att bränna fiender, även bröder och systrar i tron, medan de levde då (2/3 av Ukrainas befolkning är ortodoxa)? Skulle Putin inte kunna få till en specialvälsignelse av patriark Kirill? Ja, inte vet jag. Men det är åtminstone värt att ta med som argument.

Under den månad som nu gått verkar inga fler uppgifter om några fältkrematorier ha kommit in. Kanske de slets ut.

(Liten utläggning: Vilka argument mot, eller för den delen för, tänker man ut när man hör talas om en sån här omstridd uppgift? Det säger en del om en själv. Den som har egna erfarenheter av militär verksamhet tänker på hur folk i fält skulle reagera, befäl som soldater. Andra funderar över de stupade ryssarnas familjer och hur de skulle reagera. Att ens fundera över den religiösa aspekten verkar kräva att man antingen har erfarenheter av kulturen eller själv är religiös. Eller åtminstone, som i mitt fall, får tipset av någon annan.)

Krig och källkritik

Nu prövas källkritiken mer än någonsin.

 - För några år sedan publicerade ryska försvarsministeriet bilder som skulle visa hur USA hjälpte IS. Bilderna kom från dataspelet AC-130 Gunship Simulator: Special Ops Squadron. I hörnen på deras bild t h skymtar "All content …" och ett "T" som man missat att klippa bort.

Ett givet ställe att då och då besöka, särskilt i dessa tider, är Bellingcat. Den sajten kan inte nog rekommenderas. Där analyseras spännande bilder och filmer som kanske, kanske inte alls, visar vad som händer i Ukraina.

Det är visserligen påfallande hur enkel mycken rysk propaganda är att avslöja; ibland känns det som om de inte ens försöker. Men så är det också en beprövad rysk strategi att mätta "marknaden", att ösa ur sig så mycket man kan, i hopp om att folk ska tröttna på att skilja sant från falskt. Man har använt den i flera år, och nu går den naturligtvis på högvarv.

Inte för att det bara är Ryssland som spelar med falska kort. Ett besvärligt fenomen är annars pålitliga eller någorlunda pålitliga kanaler, som visserligen inte sprider ren propaganda men som tycker att det känns för futtigt att bara skriva om explosioner, nedskjutna plan och allt vad det är. Då tar man bilder ur arkivet som man tycker passar, även om de är några år gamla och kanske inte har ett dugg med vare sig Ukraina eller Ryssland att göra. Men det är också att sprida desinformation. Sluta med det. Det gäller även vanliga konsumenter, som gärna delar till synes saftig desinformation på sociala medier. Men även om det ser fräckt ut så är det tomma kalorier eller värre.