2014-03-27

Karl XI:s syn


"Karl XI:s syn" är namnet på en i många upplagor spridd folkskrift (äfven öfv. till da., ty., eng. m. fl. språk), som skildrar en visionär tilldragelse, hvilken skulle egt rum på Stockholms slott 1693 och hvari framtida händelser inom Sveriges konungahus skulle ha uppenbarats för K, Skriften tros författad på 1740-talet i partisyfte.
- Nordisk Familjebok (1910): Karl XI

En lurig egenskap hos myter, skrönor och faktoider är att när vi tröttnat på dem så glömmer vi bort dem helt; vi minns inte ens att de förekommit. På så sätt växer illusionen av ett förgånget som var klipskare, förnuftigare och mer upplyst än nuet.

Karl XI så kallade syn är inget dåligt exempel. Den var länge allmängods, idag är det helt få som alls hört talas om den. Jag vet inte ens hur känd den är bland historiker.
Som det försäkras, skall följande skrift wara funnen i Kongl. Slottet bland andra handlingar i sednare tider. För äktheten af densamma är swårt gå i borgen. Ware ock dermed huru som helst ...
- Inledningen av Konung Carl den Elftes Syn på Riks-Salen i Stockholm, kort före hans död (1856) - hittad hos finfina Stockholmskällan

Synen är inte så lång. Konungen berättar att han natten till den 2 april 1697 (året varierar i olika versioner) vaknade. I Rikssalens fönster såg han ett klart sken. Brann det..? Efter en del vånda och krånglande med misstrogen personal kom han in i salen. Där satt "15 wördige män" med stora böcker framför sig och mitt bland dem en krönt konung på cirka 17 års ålder.

Bredvid fanns en grupp mästermän, eller bödlar. Så fort Karl XI fick syn på dem började de att hugga huvudet av folk så blodet forsade över golvet -- men de kungliga nattofflorna var ändå torra. Det hela var uppenbarligen en syn av något som skulle inträffa. När? En man "som såg ut som skulle han vara Riksföreståndare, omkring 40 års ålder" svarade: "Intet skall detta ske i din tid, utan i 6:e Regentens tid efter dig, och han skall wara vid samma ålder och ställning, som du ser mig". Den unge kungen skulle bli Sveriges störste någonsin, folket skulle bli lyckligt och rikt, och så vidare -- men innan han får "befästa" sig på tronen skall det bli ett sådant blodbad som aldrig förr eller senare.

Därefter försvann synen. Kungen skrev ned den och fick med sig några vittnen också, Bjelke och Oxenstierna och allt vad de hette ...

Men det hela är, som sagt, en förfalskning, av det klumpiga slag som folk ibland har lika lätt att fascineras för som sedan att glömma. Andra förslag är att den författades på 1770-talet. Detaljerna lär ha justerats för att passa dagspolitiken. I synnerhet, gissar jag vilt, uppgiften om hur många regenter efter Karl XI som skulle passera; vi har ju alltid varit långt mer intresserade av de profetior som ligger nära oss än de som ligger långt fram. Och de som ligger bakom glömmer vi snabbt bort.
27 Mars 1809: Måndag. Jag skref, läste och grubblade på Kung Carl den elftes syn med mera uti Politiquen.
- Ur Årstafrun Märta Helena von Schnell fd Reenstiernas dagbok

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vad är värdet på detta dokument? Tror att vi besitter ett av de 14 dokumenten. Har hittats i gammalt hus i Malax (Österbotten Finland) som på den tiden användes som tingshus. Dokumentet gammalt med tidstypisk skrivstil, vattenstämplar el. dylikt då man håller upp dokumentet mot ljus.

svar till :
jonas.lundstrom@narpesgronsaker.fi

Ördög sa...

En mycket initierad och läsvärd studie av "Karl XI:s syn" finns i riksbibliotekarien Uno Willers (1911-1980) essäsamling "Spöksyn och verklighet" från 1961, nyutgåva 1974. Där får man också veta hur berättelsen under Napoleonkrigen via Tyskland spreds till Frankrike, och hur ingen mindre än Carmens pappa, författaren Prosper Mérimée, inspirerades att skriva en liten novell där skrönan byggdes ut ytterligare. Den svenske diplomaten Gustaf Löwenhielm fick i uppdrag att svara med en artikel, där han påvisade alla oriktigheterna i både originalversionen och Mérimées bearbetning. Jag har berört ämnet på Skalmans forum.
http://forum.skalman.nu/viewtopic.php?f=23&t=9872

"Karl XI:s syn" spreds under 1800-talet i både Sverige och Finland som tryckt kistebrev - alltså ett blad med text och bild som man kunde sätta upp på stugväggen, på insidan av kistlock och så vidare. Det är ett sånt kistebrev som fanns i huset i Malax. Ett annat, inramat blad hänger på Kahiluoto herrgård, ett av husen på Fölisöns friluftsmuseum i Helsingfors.

http://www.nba.fi/sv/museer/foliso/byggnader/herrgard