Tidigt på måndagsmorgonen hade baggen hämtats och stod nu kortklippt i vedboden överlämnad åt sina säkerligen förvirrade tankar på vad den plötsliga förflyttningen skulle innebära. På slaget sju inträdde Sammel och Stava genom grinden. Den obligatoriska kaffekoppen med dopp och en sup åt Sammel serverades i köket. Så vidtogo de hemska men intressanta förberedelserna och snart låg baggen bunden och sprattlande på den rysliga bänken.
- Jasså, Albet sa va mä å jälpa te mä slakta, sade Sammel och betraktade mig välvilligt över brillorna. Ja-ja, han kan nog göra nötta, så liten han ä! Men de ä ju för markvadit va en kan va glömsker! Ja-ja, si en bler gammel, när en bler äldre! Kan I tänka er, männesker, atta ja har glömt rômpedrajet, å de sum ä dä vektiaste å alltihop ve baggaslakt! Hör nu Albet, han sum ä snäller å rasker å sek, ta å spring opp te Johan i Bogård å låna hases rômpedraj. Men lägg å, för dä ä bråttom.
Jag blev stolt att få ett uppdrag. Jag var en man som behövdes i samhället. Och jag sprang som för livet. Vad på mig berodde, skulle det inte stå länge på förrän Sammel skulle ha sitt rumpdrag. Och till Bogård var inte mer än en knapp halv fjärdingsväg, och mindre om man tog vägen över skogen.
- Albert Engström: Rumpdraget
Efter att ha rusat runt ett tag och känt sig viktig får Albert reda på vad det egentligen är frågan om: "rumpdraget" var ett påhitt för att få iväg honom från slakten, så han inte skulle se sådant som barn inte ska se.
Sedan dess har hemmaslaktandet avtagit. Men på många arbetsplatser, åtminstone inom några branscher, fortsatte man att "nolla" nya förmågor genom att låta dem springa efter, om inte rumpedrag, så ögonmått, synvinklar, släggfett, nävmackor, släntskor, tvärnitar … Och allt vad det kan ha varit.
Förekommer sådant fortfarande? I så fall är det en anrik tradition, väl värd att uppmärksamma och dokumentera. Även om det kan kännas jobbigt för den som utsätts för dem, åtminstone just då.
3 kommentarer:
och såklart mata kölsvinet (till sjöss).
En kock berättade att han skickade iväg ett grönt biträde till macken för att "hämta vakuum", och det tycktes vara åtminstone på 2000-talet.
Internationellt exempel från underhållningens värld ("bröstplåtsträckare")
https://www.youtube.com/watch?v=hYnFok-7cP4
Sen ur ett dokumenteringsperspektiv så är man kanske mer intresserad av hela företeelsen med "nollning" / socialisering, snarare än just orden. Vilket är synd, för just själva orden är ju intressanta som sådana. Kanske något för språket i P1?
/Håkan
Åjo, det förekommer. Har själv upplevt som elev och lärling runt år 2000. Förmodar att det räknas till "nutid" i sammanhanget? Syftet var ju att göra sig lustig över någon som inte alltid kunde förväntas "avslöja" sprattet. Därför kan jag inte minnas att jag tagit direkt illa upp.
"Brädsträckaren" var användbar på Göteborgsoperans kuliss-snickeri när plankan var för kort.
Från tidigt 90-tal minns jag slöjdläraren som bad om hjälp att hämta tillbaka just synvinkeln som rektorn lånat. Förstår om rektorn tröttnade på skämtet efter några år.
Listan kan göras lång..
/ Richard
Vätska till körrrikningsvisarna fullkomligen grasserar på nätet just nu. Annars skickades jag som ung sjöscout från än den ene till än den andre för att hämta noterna till ankarspelet. Ledare nummer fem förbarmade sig.
Skicka en kommentar