Klorofyllvågen 1952–1953

- Annons för tandkrämen Florodyl (januari 1953)

Har du någonsin köpt någon produkt med klorofyll? Under en kort tid var det underämnet för dagen. Nyckeln till dess framgång, åtminstone inledningsvis, utgjordes av dess rykte som deodorant. Det kom snart att smyckas ut med fler och vagare påståenden, antydanden om ett undermedel i allmänhet som du naturligtvis ville ha i lite av varje. Det användes i tandkräm, tuggummin, rengöringsmedel, diskmedel, tvål …

- Annons för Yata Klorofylltabletter (september 1952)

Ett tidigt och talande belägg ur klorofyll-vågen. Notera den extremt vaga hänvisningen till "livsprocesserna"; vad skulle det ens kunna betyda? Man anger inte ens någon källa för det långt mindre märkvärdiga påståendet om deodoriserande klorofyll.

- Annons för Palmolive (februari 1953)

En fråga besvarades aldrig ordentligt: Hur vet vi att klorofyll är bra på det man säger att det är bra på? Däremot besvarades den otillfredsställande, som här, myriader gånger. Klorofyll är friskhet, liv och grönt! Räcker inte det? Palmolives tvål hade visserligen alltid varit grön, om det nu berodde på klorofyll eller något annat …

Den som inte tyckte att det räckte hade inte mycket att hämta hos vetenskapen. För vetenskapen visste vid den tiden ännu inte vad den trodde om klorofyllets deodoriserande egenskaper, med mera.

Sammanfattande måste man fälla det omdömet att frågorna om klorofyllets verkan på olika ämnen med utpräglad lukt, liksom dess öde i människokroppen, är praktiskt taget outredda. En noggrann vetenskaplig penetration av problemen är nödvändig. Tills vidare är klorofyll i hygienen en modesak av osäkert värde.

- K. B. i "Klorofyll och odörer", SvD 15 januari 1953

"En modesak av osäkert värde" – då gäller det att krama ur så mycket pengar som går, innan folk börjar inse vad den går för.

- Annons för diskmedlet Clin (januari 1953)

Den här annonsen tycker jag är särskilt fin. Texten har visserligen inte något högre värde någonstans men försöker åtminstone ibland att argumentera för varan. Men den täcks av en brutal pratbubbla som går rakt på sak: Köp! Och så avrundningens "nyfikna små björkblad" …

Om man läser den text som inte skyms av pratbubblan framgår flera egenskaper som förefaller nättopp magiska (ett ord som dessutom används). Som att klorofyll kan göra skillnad på fett i smuts och fett i hud; hur gick det till? Och vad är det där med dess läkande effekt? Det vore ju verkligen värt att studera närmare! Eller, hade varit, om det varit sant.

- Annons för KLOROFYLL 50 (januari 1953)

Denna reklam verkar till synes bakvänd – det är väl inte kunderna som ska berätta för tillverkaren vad varan är bra för? Men "man påstår" är naturligtvis en omskrivning för "vi påstår". Jag vet inte vilka sätt som ansås lämpliga för att visa uppskattning, men exempelvis några varuprover av KLOROFYLL 50 måtte ha varit ett billigt pris för att delar av allmänheten aktivt skulle sitta och tänka fram goda erfarenheter av produkten ifråga.

Och nöjda kunder är en stapelvara i den tveksamma hälsobranschen sedan jämt. Reklam för allehanda undermedel har strösslats med rekommendationer från kända och okända. Man kan tänka sig att det är "belägg" från den senare målgruppen som här ska raggas upp, att ev användas i kommande marknadsföring.

- Annons för Air-Wick (mars 1953)

Se den chockade grannfrun! Även om man inte vet hur det kan kännas om man suttit några stycken kvällen innan och rökt, så kan man gott och väl föreställa sig omgivningens kräkfärdiga reaktioner, på sådana odörer och andra.

- Annons för Yata Klorofylltabletter (april 1953)

Då som nu kunde man ibland se "klassisk" reklam, med stora och väl valda illustrationer, klatschiga rubriker och hämningslös text … Och ibland motsatsen: textannonser som, i formgivning och stil, var intill förväxling lika redaktionellt material.

- Annons för Mimosept (juni 1953)

"Mimosept-säker, maximal-säker" – om du inte förstår, så gäller det inte dig.

Klorofyll-vågen var intensiv så länge den varade. Men särskilt lång tid i rampljuset kunde det ju inte bli, och blev inte heller.

Klorofyllet ebbade ut fort, åtminstone i annonsspalterna. Få se hur lång atienzymernas livslängd blir.

- "–ste": New York-brev, SvD 19 augusti 1953

Betraktelsen gäller USA, där man stod i startgroparna för att lansera nästa undermedel – hur det nu gick med det. Men även i Sverige hade klorofyllet vid den tiden sin korta storhetstid bakom sig, räknat i annonsering. I augusti 1953 hade undermedlet bara en bråkdel så mycket betalt utrymme som ett halvår tidigare. Men det skulle snart sjunka till noll, eller näst intill.

- "I marginalen" (november 1953)

Ett belägg från klorofyllvågens sista månad: Ingen annons utan en skämtteckning. Snart skulle det ta helt slut.

- tidningar.kb.se: klorofyll

Det var oväntat lätt att identifiera klorofyll-vågens utbredning: Den inleddes hösten 1952 och pågick i drygt ett år. Sedan var det slut. Den enkla slagningen ger naturligtvis en och annan träff i artiklar om fotosyntes och liknande. Men de allra flesta handlade om klorofyll i produkter, och de allra flesta av dem utgjordes av annonser.