Men tullindrivaren stod avsides och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog med händerna mot bröstet och sade: "Gud, var nådig mot mig syndare."- Lukas 18:13 (Bibel 2000)
När han nu dök upp började han tala underligt, slå sig för bröstet och anklaga sig själv för något ...- Fjodor Dostojevskij, Idioten (Modernista 1968)
Trump kan slå sig för bröstet efter toppmöte- UNT m.fl. media 12 juni 2018
Det är tydligt att slående för bröstet används på helt olika sätt (Trumps toppmöte med Nordkorea syftar på det i juni 2018 snarare än det i februari 2019). I exempel 1 och 2 betyder det något i stil med jag eländige stackare. I exempel 3 syftar gesten på den motsatta betydelsen, hurra vad jag är bra.
För det första är den senare betydelsen så vanlig att det är den enda som många känner till. För det andra är den förra betydelsen faktiskt den ursprungliga.
Många läsare är förvånade över att NEO (Nationalencyklopedins ordbok) endast tar upp betydelsen av markerad självbelåtenhet. Den ursprungliga, bibliska, betydelsen är nämligen högst levande för många och man skulle vilja att också den betydelsen kom in i ordboken.- Självbelåtenhet – men också förtvivlan, Siv Strömquist, SvD 2 juni 2007
För det tredje härrör den senare betydelsen från ett misstag. Låt oss återvända till Lukas och läsa några fler verser om episoden:
Två män gick upp till templet för att be, den ene var farisé, den andre tullindrivare [kallad "publicanen" i äldre översättningar]. Farisén ställde sig och bad för sig själv: "Jag tackar dig, Gud, för att jag inte är som andra människor, tjuvar och bedragare och horkarlar, eller som tullindrivaren där. Jag fastar två gånger i veckan, jag lämnar tionde av allt jag köper." Men tullindrivaren stod avsides och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog med händerna mot bröstet och sade: "Gud, var nådig mot mig syndare."- Lukas 18:10-18
Enligt ordboken har man helt enkelt blandat ihop den självgode farisén och den ömkande tullindrivaren:
[anv., under anslutning till uttr. brösta sig, yfvas, uppkommen gm minnesfel, i det att man felaktigt tillagt den själfgode fariséen i den nytestamentliga berättelsen om fariséen o. publikanen den åtbörd gm hvilken publikanen ger uttryck åt sin förtviflan (se a')] ss. uttr. för fariseisk själfförhäfvelse- SAOB: BRÖST
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar