2017-08-22

1794 års kilobit

Du telegraf!
Din tjenst till slut
För mycket optisk
Du liksom jag, har sjungit ut,
Det längre sig ej bar.
- Elias Sehlstedt tar 1869 farväl av Sandhamn och dess telegraf

1869 fanns det fortfarande två sorters telegrafer i drift, åtminstone i Sverige: De nya moderna elektriska och de gamla optiska.

Vad var en optisk telegraf? I princip en avancerade vårdkase. Man "signalerade" tecknen visuellt från station till station. I Chappes franska konstruktion som togs i bruk under revolutionen användes stänger, i Edelcrantz svenska förbättring luckor. Luckornas funktion är enkel att förklara för en modern lite mer teknisk publik, för de motsvarar bitar. Varje tecken utgörs av tre gånger tre bitar. De avläses kolumnvis från vänster till höger med den minst signifikanta biten överst. Sålunda signalerar telegrafen i Furusund 636. Det har, enligt Palle Lindkvist, den glädjande tolkningen "Våra hafva skingrat de fientliga".

De optiska telegraferna ställde vissa krav: Man fick ha en optisk telegraf per mil eller så, gärna på höjder (det finns fortfarande några Telegrafberg på sina ställen som minner om den tiden). De krävde någorlunda god sikt och dagsljus. Bemanningen fick ständigt hålla utkik mot grannarna vilket var tröttsamt. Men när de fungerade som de skulle var de oöverträffade i snabbhet. Tränade telegrafister kunde uppnå en hastighet av 12 tecken i minuten. Eftersom varje tecken var nio bitar ger det en överföringshastighet på 6,5 kbph (kilobit per timme). Inte så illa för en teknik som först togs i bruk 1794!

Bloggen om Blidö: Den optiska telegrafen på Furusund, 3 mars 2011

1 kommentar:

Joakim E sa...

Här har den gode Evert (förmedlad av Hootenanny Singers) förvirrat mig en smula. Enligt honom gick ju telegraferingen per semafor ännu i Hans Majestät Carl XV:s år, och telegrafen fick inte elektricitet förrän sedan, när Oscar blev kung (som jag vet). Vad jag inte fattat förrän nu är att detta inte syftar på de första optiska telegrafstationerna som konverterades utan på dem som var sist ut – de på Vinga och Brännö, som blev elektriska först 1881, hela nio år efter att Oscar blev kung (som jag vet). Inte undra på att Anton Hansson, telegrafist i staten (och tydligen namnet på den verklige telegrafisten på Vinga), då blev så innerligt glad att han genast satte sig vid apparaten!