Plankvägsmanin

En del spekulationsbubblor är mer kända än andra. Tulpanmanin, IT-bubblan och Kreugerkraschen hör till de välkända. Söderhavsbubblan, Mississippikompaniet och 1800-talets järnvägsmani är mindre kända. Och bland de direkt okända torde vi hitta plankvägsboomen.

Vad är en plankväg? En väg gjord av trä. Som här, i staten Washington vid sekelskiftet 1900:

Eller här, i Alaska 1938:

Men plankvägarnas verkliga storhetstid inträffade i mitten av 1800-talet, långt innan motorfordon kom på fråga. En viss George Geddes lät anlägga den första plankvägen i USA, närmare bestämt i North Syracuse, NY 1846. Han bedrev därefter intensiv propaganda för plankvägarna ur en rad aspekter. Som till exempel den ekonomiska:

Beträffande [plank]vägen i Toronto, som slets ut på åtta år ... Fann man att kostnaderna för att underhålla en McAdam-väg [makadam] utan vidare är högre än för en plankväg - bortsett från den stora skillnaden i anläggningskostnad.

Under några hektiska år anlades tusentals kilometer med trävägar över hela USA. Arbetet utfördes av hundratals plankvägsföretag, som naturligtvis hoppades att dra in storkovan på vägtullar.

Inte för att det var något större fel på plankvägarna i sig, givet att man räknat rätt i kalkylerna för respektive avsnitt. Felet låg i de upphaussade förväntningar man hade på deras generella lönsamhet. Senare delen av 1800-talet var plankvägsföretag vanliga i konkursbranschen. Å andra sidan anlades plankvägar även långt senare, men utan (får man hoppas) de tidigare förväntningarna på att skära guld med täljkniv.

Bevarat avsnitt av en plankväg anlagd i Kalifornien 1915.

Wikipedia: Plank Road Boom; Old Plank Road