Nordkoreas trepartisystem

Arbetarpartiet, socialdemokraterna, och chondoisterna. Jag har inte hittat några exempel på hur de två sistnämnda symbolerna används på riktigt.

Trodde du att Nordkorea bara har ett parti? Fel fel fel! De har tre.

1. Koreas arbetarparti är det parti man tänker på. Det är det som är staten, som har Kim Jong-il som evig generalsekreterare, med mera. De har 607 platser av 687 i Högsta folkförsamlingen (riksdagen); många, men långtifrån alla.
2. Koreanska socialdemokratiska partiet ansluter sig, på papperet, till en nationell socialdemokratisk politik som passar landets "historiska förutsättningar och nationella drag". Men den politiken har de inte drivit längre tillbaka än 1980-talet. Utifrån Proletärens intervju med partiledaren förefaller det att ha varit Nordkoreas folkpartister eller kanske moderater, med "många ättlingar till företagare, men också en del tjänstemän och chefer". Att de stödjer arbetarpartiets linjer och politik behöver man dock inte betvivla. De har 50 platser i Högsta folkförsamlingen.
3. Chondoistiska Chongupartiet är Nordkoreas kristdemokrater. Chondoismen (som skrivs "chendoism" i sydkoreanska sammanhang) uppstod på 1800-talet som en ny-konfuciansk rörelse med inslag av bland annat koreansk schamanism. Det metafysiska arvet är inte särskilt tungt. Till exempel tror man inte på ett liv efter döden. Däremot torde deras religiösa syn på Ledaren som himlen personifierad vara lätt att förena med de högtravande hedersbetygelser som är standard även i officiella sammanhang. Det stödjer helhjärtat arbetarpartiets linjer och politik. Partiet har 22 platser i Högsta folkförsamlingen.

De åtta platser som återstår är fördelade mellan en organisation för nordkoreaner som bor i Japan och så några platser som är betecknade som "oberoende". Vad som är viktigare än partitillhörighet är dock att alla ledamöter, utan undantag, ansluter sig till Demokratiska fronten för fosterlandets återförening.

Se även Proletären i Nordkorea 5: Tre politiska partier – total enighet för helt oironisk skildring av diktaturen med tre partier. Liksom bilköer, fria frisyrer och patrioter överallt.