Pest eller kolera?

Visserligen är poängen med uttrycket att man varken vill ha det ena eller det andra. Men om man nu tvingades välja, som ett inslag i en dokusåpa eller så, vilket är värst?

Naturligtvis finns det faktorer som gör valet ännu besvärligare. Är vi i närheten av modern sjukvård, ospeficerad sjukvård eller ingen vård alls? Hur allvarlig kan sjukan antas bli, från det lindrigaste till det jävligaste? Är det ett plus eller minus att dö ifrån plågorna? Är "pest" böld- eller lungpest?

Hur som helst. Sanningens pålitligaste källa har följande att säga om hur det är att ha (böld)pest:

När smittämnet inkommit i kroppen, bruka dess verkningar plötsligt, efter en inkubationstid af blott 2-7 dygn, ge sig till känna genom en betydlig mattighet, sprängande hufvudvärk, röda ögon, svårighet att tala, raglande gång (så att den sjuke ofta blifvit liknad vid en drucken), feber efter frossbrytningar, liten, svag, frekvent och oregelbunden puls, kräkningar, någon gång diarré. Febern blir snart häftig, af tyfös karaktär [osäker på vad som avses mer än att febern som sagt är hög]. Tungan får en hvit, kritliknande beläggning, och stark törst inställer sig.

Snart utvecklar sig ett tyföst tillstånd [som febern ovan m.m.], yrsel, medvetslöshet, kyla i extremiteterna och cyanos [blåaktig missfärgning] i ansiktet. Efter 2-3 dagars feber uppträda ofta, samtidigt med stark svettning, lokala, för tryck intensivt ömmande körtelansvällningar, i synnerhet i ljumskarna eller i axelvecken eller på halsen, men vanligen blott på ett af de nämnda ställena. Dessa s. k. buboner (hvaraf namnet bubon- eller böldpest) bli än små och gå tillbaka genom fördelning, än större och öfvergå då till varbildning och brandig [kallbrand, nekroser, vävnadsdöd] förstöring af kringliggande väfnader. Stundom uppstå i stället karbunklar på benen, sätet eller nacken. 

Utgången kan vara gynnsam, om körtelansvällningarna gå tillbaka eller öppna sig genom huden. Om pestbacillerna från körtlarna tränga in i blodet, kan det komma till septikemi med metastaser i olika inre organ, åtföljd af betydande nedsättning i allmänbefinnandet och död inom få timmar. Döden inträder merendels på 3:e-4:e dygnet, i svåra fall redan under de första timmarna, öfverlefves 7:e dygnet, anses faran vara öfverstånden.

- Nordisk Familjebok (1915): Pest

Och så här mår man om man har kolera:

I den lindrigaste formen ger sig sjukdomen till känna endast genom diarré, koleradiarré, utmärkande sig genom sin envishet och genom uttömningarnas mängd; snart inträda dock i följd häraf stor mattighet, stark törst och fullständig brist på aptit.

I något svårare form kallas sjukdomen kolerin, som utom af nyssnämnda symtom karakteriseras af kräkningar, uttömningarnas tunna, ofta risvattenlika beskaffenhet samt kramp i vaderna.

Går icke detta stadium snart tillbaka, inträder vanligen den svåraste formen af kolera, den asfyktiska, som utmärkes genom ytterlig kramp i musklerna, cyanotisk, blåröd hudfärg, kall hud med klibbig svett, ännu häftigare kräkningar och diarré än förut, kväljande törst, minskad urinafsöndring, liten puls, hög feber, trög, rosslande andhämtning samt höggradig oro. Sällan lyckas det i detta stadium att genom någon behandling hindra döden.

- Nordisk Familjebok (1911): Kolera


Efter att ha vägt för och emot finner jag att jag trots allt nog skulle välja den febriga, kanske medvetslösa pesten framför koleran.