Tomtelön och Luther

Farewell rewards and faeries,
Good houswives now may say,
For now foule slutts* in dairies
Doe fare as well as they.
And though they sweepe theyr hearths no less
Then maydes were wont to doe,
Yet who of late for cleaneliness,
Finds sixe-pence in her shoe?

- Richard Corbet (1582-1635)

* Slut avsåg vid den här tiden oftast en slarva eller lortmaja, och det är så det ska tolkas här.

För sisådär fyra sekler sedan tog biskop Corbett farväl av älvor som ingen längre trodde på (jojo): De som en gång i tiden bytte ut prästbebisar, dansade upp häxringar och allt vad det var. Utöver exempel på att samma verksamheter förknippats med olika sorts oknytt, och hur lösa och skiftande definitionerna av paranormala väsen har varit, så fanns där en liten bit antropologi som jag inte sett förut: Att älvorna dricksade duktigt tjänstefolk.

Föreställningen/seden lär ha varit någorlunda vanlig i England en gång i tiden. (Det verkar dock inte ha någon koppling till betydligt senare tiders tandfé.) Givetvis var det herrskapet som lade ut slantarna där de visste att de utsedda mottagarna skulle hitta dem. Vad de sistnämnda trodde framgår inte av de mycket kortfattade upplysningar jag hittills sett. Man kan tänka sig att hela spektrat förekom, från de som var helt införstådda med systemet till de som var övertygade om att de faktiskt övervakades av övernaturliga väsen som då och då stack åt dem bonusar. De sistnämnda måtte ha varit synnerligen motiverade att göra sitt bästa.

Har något motsvarande någonsin förekommit i Skandinavien? I så fall skulle det, tänker jag mig, ha varit tomten som kom med extrapengarna. För rollen som tillsyningsman hade han redan. Som en expert på ämnet påpekat torde tron på en allseende, dömande och högst påtaglig tomte ha påverkat det svenska kynnet långt mer än någon abstrakt gud, eller den där tysken som folk ideligen tjatar om:

Luther verkade på ett teoretiskt och för många människor svårbegripligt plan. Tomten ingrep direkt i den konkreta verkligheten.

- Ebbe Schön

En till: Versens sista rad är det första belägg jag sett för en detalj ur en känd ramsa. Följande ska en brud ha på sig: "Something old, something new, something borrowed, something blue". Listan avslutas ibland med slanten i skon. Som så ofta verkar versen inte gå att belägga så långt tillbaka som man skulle kunna tro, senare delen av 1800-tal  uppges på WP. Är sixpence in her shoe ett gammalt begrepp (för vad?), är det ett sammanträffande, finns det någon koppling till Corbets dikt..?

Wikipedia: Something old