"Akupunktur ihop med terapeutiska samtal kan hjälpa personer som lider av stressrelaterad psykisk ohälsa. Det visar en ny avhandling från Sahlgrenska akademin."
- Nålar hjälper mot svår stress, Göteborgs-Posten 14 april 2014
Vad det verkligen visar är att media fortfarande är i stort behov av en journalistisk uppryckning (nyheten återgavs av TT med många fler). Det visar även att betydligt mer ansedda institutioner, i detta fall Sahlgrenska akademin, kan vara långt sämre än man kan tro på det de är satta att göra, i detta fall att upptäcka medicinska konstigheter i sitt system. För vad är det för undersökning?
En senare artikel i samma tidning heter Akupunktur och samtal bra vid oro (GP 19 april 2014). När den gått genom TT har den intressant nog fått en betydligt mjukare rubricering: "akupunktur och samtal" istället för "nålar", "bra" istället för "hjälper", "oro" istället för "svår stress". Dessutom har upphovskvinnan Tina Arvidsdotter blivit "legitimerad sjuksköterska och grundutbildad psykoterapeut"; i den första artikeln nämns sjuksköterskeutbildningen samt att hon är "utbildad i kinesisk medicinsk akupunktur".
Hon är utbildad i akupunktur? Har hon möjligtvis en förutfattad mening om vad resultatet bör bli? Föreligger här en jävssituation?
På en annan plats, där medicinska konstigheter får den bevakning den förtjänar, finns en uppgift om vad som förefaller vara undersökningens början:
"Sjuksköterskan Tina Arvidsdotter har fått pengar för att undersöka akupunktur som stressbehandling. I sitt företag Energiskolan i Bohuslän har hon fler strängar på sin lyra, för hon är även auktoriserad shiatsuterapeut och diplomerad aromaterapeut."
- Ekhaga, del tre (del i en längre bevakning), Mats Reimers blogg hos Dagens Medicin 3 februari 2010
Shiatsu är akupunktur där man masserar istället för att sticka in nålar. Den ska inte förväxlas med konventionell massage; den är trolldom. Likaså är aromaterapi kvacksalveri, av tämligen angenäm sort men icke desto mindre utan belägg för den medicinska verkan anhängarna hävdar finns.
Tina Arvidsdotter är helt enkelt en sådan person som vården, den medicinska forskningen och de som granskar desamma bör hålla ett mycket vakande öga på.
Vem är det då som fått den grannlaga uppgiften att vara Arvidsdotters opponent? Den som ska framföra vetenskapligt motiverad kritik mot avhandlingen? Letar man vidare hittar man (t.ex. i Sahlgrenskas information om disputationen) densamme: Torkel Falkenberg.
Torkel Falkenberg är helt rätt man att opponera en avhandling om kvacksalveri -- om man vill att den ska få beröm. Han är däremot helt fel man om man vill ha en rättvis bedömning som så mycket som snuddar vid det vetenskapliga. Torkel Falkenberg är verksamhetschef på IC - The Integrative Care Science Center. Det är sedan 2012 namnet på det som dittills hette Vidarinstitutet. Under sitt gamla namn var Vidarinstitutets ändamål att "bedriva och befrämja nationell och internationell vetenskaplig och opartisk forskning gällande antroposofisk vård, terapi eller medicin". Antroposofi har många skrivit om, även jag i bloggposten Steiner, andesyner och offentlig sjukvård -- sammanfattningsvis är det inte bara ovetenskapligt utan direkt vrickat. När Vidarinstitutet 2012 bytte namn, var namnet i stort sett det enda man bytte; personalen är densamma, liksom lokaler, organisationsnummer ... Det är svårt att tänka sig att den antroposofiska inriktningen försvunnit som i ett trollslag; namnbytet är ett spel för gallerierna. Se Alicia Hambergs bloggpost Vidarinstitutet och 'The Integrative Care Science Center' för detaljer.
Hur tänkte Sahlgrenska akademin här? Hur kan en avhandling av en kvackare, med en annan kvackare som opponent, släppas igenom? Och varför reagerar ingen i media när akupunktur prisas? Borde man inte bli åtminstone lite, lite skeptisk? Borde man inte ta en titt i avhandlingen och se om de slutsatser som dras verkligen kan dras?
Här är avhandlingen, med abstract och allt:
Stressrelaterad psykisk ohälsa; upplevelser och behandling inom primärvård
För att ta ett enda exempel:
"Efter 8 veckors intervention (Studie II) reducerades ångest med 50% i integrativ behandling, 48% i terapeutisk akupunktur och 10% i sedvanlig primärvårdsbehandling. Inom depression följde samma mönster 53% i integrativ behandling, 50% i terapeutisk akupunktur och 5% i sedvanlig primärvårdsbehandling, som uppnådde signifikanta förbättringar."
- Ur avsnittet "Sammanfattning - avhandlingens viktigaste resultat"
De där siffrorna är ju otroliga. I betydelsen "svåra att tro på". Är "integrativ" behandling (när man kombinerar beprövad vård med alternativ och tillskriver den senare ev. framgångar) så fantastiskt mycket bättre än "sedvanlig primärvårdsbehandling"? Hur ser då denna ut? I detta sammanhang kan den gå ut på att inte göra någonting:
"Deltagare som lottats till sedvanlig behandling (SB) fick den behandlingsinsats som gavs vid respektive vårdcentral. SB kunde innefatta farmakologiska och/eller psykologiska samtal/sjukgymnastik eller att stå på väntelista till behandling. SB utvärderades efter 4-, 8-veckor och 6 månader, oberoende av längden av behandling."
Att stå på väntelista skulle, kan man tycka, vara jämförbart med ingen behandling alls. Så icke hos Arvidsdotter.
2 kommentarer:
Intressant läsning! Fantastiska nyheter att man inte behöver äta medicin o gå i psykoanalys då.
I artikel II var det ju ingen statistisk skillnad mellan akupunktur och akupunktur+samtal, något som författarna förklarar med att eventuella smittoeffekter pga. samma behandlare, alternativt typ 2-fel eftersom ingen gjort power-analyser på detta innan.
Däremot problematiserar man inte alls att den evidensbaserade konventionella terapin (vilken bla. inbegriper samtalsterapi) tvärt emot en stor mängd tillgänglig litteratur inte hade någon effekt. Som du säger borde hon ju rimligen redovisa denna kontrollgrupps faktiska genomgångna behandling.
EN publicerad artikel i en avhandling. Hur är det möjligt? Vårdvetenskap tappar i anseende. Blev den godkänd?
Skicka en kommentar