2010-05-31

Lördagsfråga: Overlord


  1. Bryce Canyon National Park, Utah. Känd för sina anslående geologiska formationer.
  2. Omaha, Nebraska. Stadens högsta hus, First National Bank Tower, i fokus.
  3. Alaska Centennial Nugget är vad den största guldklimpen man hittat i delstaten heter.
  4. Juno var den högst rankade (om kanske än inte populärast) gudinnan i den romerska mytologin, motsvarande grekernas Hera.
  5. Ett fint britiskt svärd från 1700-talet.
Eller helt enkelt kodnamnen på de normandiska stränderna under operation Overlord. Vilket Magnus var först med att inse.

2010-05-30

Healing på Göteborgs universitet

[ Nu blir det en längre text. Håll till godo. ]

Måndagen den 24 maj kl 13-16 hölls en föreläsning på Institutionen för vårdvetenskap och hälsa, Göteborgs universitet, för studenter vid sjuksköterskeutbildningen (termin 4). Föreläsaren hette David Rabinowitsch och den tvådelade rubriken löd "Holistic Nursing in the US/Healing Touch for Self care". Initiativet till föreläsningen hade tagits av Tony Falk, sjuksköterska på Högsbo sjukhus.

Rabinowitsch gav ett ytterst sympatiskt intryck. Han var en mycket duktig föreläsare som hela tiden höll en avspänd ton med glimten i ögat. Han presenterade sig som utbildad sjuksköterska som även hade en examen i den psykiatriska motsvarigheten (psychiatric mental health nursing). Han hade arbetat på det stora cancer-centret Sloan Kettering, och så nämnde han en del meriter dessutom, som sammantaget visade att han är mycket väl insatt även i den traditionella "skolmedicinen".

Därefter började han prata om Holistic Nursing.

Enkelt uttryckt riktar "holistiska sjuksköterskor" in sig på hela människan, snarare än en liten bit – en ständigt återkommande anklagelse mot skolmedicinen. Inom just denna skola beskrivs "hela människan" närmare bestämt som treenigheten Body-Mind-Spirit. Det förstnämnda torde vara självklart (holistiska sköterskor verkar inte avfärda någon skolmedicin, åtminstone nämndes inget sådant), och att folk mår bra av att bli behandlade som människor behöver man inte plugga många holistiska poäng för att förstå. Då är den sista delen betydligt mer mystisk; hur de bär sig åt för att ta hand om någons spirit framgick inte, liksom hur sköterskan skall förhålla sig till patientens relation med något "global community".

Det är som sagt inte någon esoterisk hemlighet att vård blir bättre med omtanke. Men Rabinowitsch menade, åberopandes en rad exempel, att detta inom skolmedicinen numer mest är en läpparnas bekännelse, och att verkligheten tvärtom präglas av okänslighet och byråkrati, inskränkthet och materialism: "vi (dvs. skolmedicinen) fokuserar bara på det medicinska". Holistic Nursing däremot är tydligen skyddad mot sådant förfall; där kommer läkemedel aldrig att bli viktigare än helheten.

Ungefär här började föreläsningen att bli något utöver det vanliga.

För strax därefter nämnde han att Healing Touch (som han skulle ägna föreläsningens andra halva åt) kunde skrivas ut och bekostas av försäkringsbolagen "eftersom den fungerade" rätt och slätt – men de vetenskapliga studier som gjorts har påvisat långt blygsammare effekter än de utlovade, och framför allt de antydda.

En del detaljer i denna del var mycket USA-specifika, som hur olika sorters sjukförsäkringar påverkar finansiering av vården, med mera; kanske de verkligt nyfikna fick några ledtrådar till sakernas ordning här. En poäng var att vården i landet vinner på att vara konsumentinriktad, "follow the money", och ge patienterna vad de vill ha – vare sig det är vad de behöver eller inte, kantänka.

Rabinowitsch poängterade ordentligt hur etablerat och accepterat Holistic Nursing är; "they're all over the country". Deras branschorganisation ANHA ingår i branschens stora paraplyorganisation ANA (American Nurses Association), de är accepterade hos försäkringsbolagen som sagt, det stora och mäktiga National Institute of Health har startat ett institut för komplementär och alternativ medicin (KAM på svenska) där bland annat Holistic Nursing studeras, med mycket mer. Uppenbarligen är KAM framtidens melodi – för tjugo år sedan var homeopati, akupunktur och yoga icke rumsrena, oförenliga med vetenskaplig vård, och hur har det inte gått med dem? (Dessa tre exempel är de han faktiskt nämnde.) Han hävdade även att all etablerad kurslitteratur för sjuksköterskeutbildningar nämner Holistic Nursing, det vore intressant att se i vilka ordalag dessa omnämningar görs. Långa listor med institutioner som tillämpar Holistic Nursing visades upp. Vi fick också tips om "oberoende healing-centra", som Omega Center, Canyon Ranch och New Age Health Spa. Dessa är inte sjukhus utan spa-anläggningar av bättre sort, med många behandlingar vars medicinska effekter varken verkar belagda eller efterfrågade. (Rabinowitsch nämnde i ett annat sammanhang folk på ett ashram i närheten där han bodde, även om han klargjorde att "I'm not with them".)

Efter en paus vidtog föreläsningens andra del: Healing Touch. Till skillnad från den första delen förevisades ingen Powerpoint-presentation (den hade för övrigt skickats ut till studenterna i förväg). Nu visades några overhead-bilder, och vi fick ett utskick i form av Brugh Joys "Chakra Connection".

Ett av Rabinowitsch tips för den blivande holistiska sköterskan var att använda metoderna på chefen. För att citera en officiell hemsida: "Att få en behandling med Healing Touch kan ge mer förståelse för detta fenomen än alla studier i världen"*. Förvisso är det betydligt enklare att lura en enda strategisk person än att visa något i en väl utförd studie.

Ett annat tips gick ut på att bli sin egen första patient, och tillämpa övningar och behandlingar på sig själv. Den första övningen vi fick göra var en enkel demonstration: Efter att ha djupandats några gånger håller man händerna framför sig, handflatorna mot varandra. Sedan rör man dem fram och tillbaka, lite som om man applåderade långsamt, men utan att slå ihop händerna. Mycket riktigt kan man uppleva en speciell känsla, lite som om någon sorts magnetfält fanns mellan händerna. Detta var den berömda Energin i aktion, den esoteriska som lär omge allt levande men som ändå inte är tillräckligt fysisk för att kunna mätas som vanliga energier.

En annan möjlig förklaring är att man får en anspänning i armar och axlar, mer uttalad ju långsammare rörelsen utförs. Hjärnan flyttar denna känsla till händerna eftersom man fokuserar på dem, något som också instruktören hjälpt till med. Handövningen är hur som helst en klassisk demonstration när folk ska övertygas om det så kallade energifältets existens.**


Hildegard av Bingen (1098-1179). Illustration ur Scivias, del II (ca 1150).

För energier och energifält är centrala begrepp inom Healing Touch och liknande läror; de återspeglar, avgör eller är rentav vår hälsa – Rabinowitsch förklarade att våra fysiska kroppar inte bara omges av energifält, utan utgörs av dem. De är alltså nog så påtagliga på flera sätt, men ändå märkvärdigt svårfångade när det gäller att mäta och kvantifiera. Om man har svårt att få detta att gå ihop kan man, som Rabinowitsch gjorde, jämföra med att åka till medeltiden och försöka övertyga folk att kroppen är uppbyggd av mikroskopiska celler. Förvisso skulle ett sådant budskap till den publiken mötas med misstro! På samma sätt är kroppens energifält en realitet, som dock ännu inte erkänts av vetenskap eller förstockad skolmedicin. Det har beskrivits lite olika i olika kulturer, med beteckningar som energi, aura, chi, prana ... Rabinowitsch hade tidigare sagt att alla moderna läroböcker i nursing beskriver Holistic Nursing. Nu visade han en illustration ur en modern skolmedicinsk lärobok där fälten återgavs, med de olika lagren angivna: det fysiska, känslomässiga, mentala och andliga. Vi fick även se illustrationen ovan, där den i new age-kretsar beundrade Hildegard av Bingen återger en av sina syner. Att en vision från ett medeltida helgon används som belägg på en föreläsning på en sjuksköterskeutbildning i Göteborg år 2010 var på sätt och vis en av höjdpunkterna. (Ett annat förslag går ut på att bilden visar ett synfenomen som kan uppträda i början av ett migränanfall. Sådana kan faktiskt kallas "auror" även inom skolmedicinen, men helt utan esoteriska kopplingar.)

Vad fysiken beträffar fick vi veta att kvantfysik är inblandad någonstans, oklart hur; vad "subatomic shifts" än är så har sådana betydelse för våra energier, och spännande nog kan vi kontrollera dem med vår andning. Vi fick även veta att kroppens energifält, som det illustreras i alla böcker, påminner om magnetfältet runt en magnet; så innehåller ju också hemoglobinet i vårt blod mycket järn, som är en magnetisk metall. Huruvida energifältet skall uppfattas som ett bokstavligt magnetfält (som vore enkelt att mäta), något kvantfysiskt, något mittemellan eller något helt annat fick vi inte veta.

Överhuvudtaget verkar inställningen till vetenskapen och dess metoder oklar. Vetenskapliga studier som sägs ha bekräftat Healing Touch lyfts fram som "high-quality evidence". Å andra sidan har vetenskapen enbart att hålla käft när folk upplever saker: "if it works it works", "we just know it works!". En person i publiken tog upp Emily Rosas klassiska experiment, där hon visade att folk som sade sig kunna känna av människors energifält inte alls gjorde det***. Detta var det första tillfället som Rabinowitsch för ett ögonblick blev irriterad; undersökningen hade varit behäftad med fel, framför allt på så sätt att den inte var holistisk utan bara undersökte en liten del av terapeutens förmåga – "jag ser till hela människan" – och förresten blivit vederlagd av en annan undersökning.

Visst har Healing Touch-världen tagit fram metoder och teorier för att beskriva fysiken bakom, "to meet the empirical needs of Western minds" som en av dem beskriver det****. Eftersom frågan ställts fick vi västerländskt sinnade tips om sådant. Jag har senare försökt att ta reda på vad Institute of HeartMath i sin "Subtle Energy Research" gör med sina så kallade Squid-detektorer, som i princip verkar vara EKG/EEG på håll. Vad det än är så verkar de inte ha fått fram några särskilda resultat, i synnerhet inte de glasklara som Rabinowitsch utlovade. Däremot säljer de "kurser, coaching och hjälpmedel i stresshantering" där hörnstenen är att köpa EKG-utrustning och program som analyserar mätningarna, vilket på något sätt ska leda till ökat lugn, förstärkt immunförsvar, mer antiåldringshormoner, med mera. Rabinowitsch nämnde Kirlian-fotografering som en metod som gett och ger så goda belägg som önskas kan för energifältens existens. Han kände många som kunde se auror – själv kunde han det inte, men hade ingen anledning att betvivla deras vittnesmål. Och den som fortfarande tvivlade på att kroppen utgörs av energier kan beakta vanliga röntgenbilder, där man ju också mäter energier. (Det var ett faktiskt exempel som nämndes.)

Rabinowitsch beskrev historien bakom Healing Touch. Under 70- och 80-talet hade gammal vanlig handpåläggning utvecklats och begåvats med ett namn, Therapeutic Touch (inom parentes av en utbildad sjuksköterska och en teosofisk utövare). Denna lära bygger dock, fick vi veta, på ett västerländskt energisystem, vilket måhända gör den nästan lika inbilsk och högmodig som den västerländska medicin vars inställning Rabinowitsch sammanfattade med "we think we know everything". Därför konsulterade man folk med djupare insikter, bland aboriginer, amerikanska indianstammar med mera. Resultatet blev Healing Touch: en ny och förbättrad metod, men naturligtvis med urgamla rötter.

Här och var skymtade mycket inlindad men dock kritik av andra läror fram. Therapeutic Touch var som sagt för västerländsk. Reiki var för oreglerat, där hade man inget riktigt system för vad som kan göras eller hur det ska gå till; det fanns till och med hemsidor där man kunde få Reiki-metoder utövade på sig digitalt! Rabinowitsch log och skakade på huvudet. Tänk vad folk går på.

Hur öppet sinne man skall ha verkar variera. I ett samtal i pausen beskrev Rabinowitsch en metod som han även nämnde under föreläsningens andra halva: En shaman/medicinman/klok gumma samlar medelst handrörelser onda andar från patienten i ett ägg. När detta har gjorts slängs ägget i elden, varefter patienten är tänkt att bli frisk. Detta togs upp som ett gott exempel på att terapins utformning inte alls är lika viktig som dess innehåll; det som den ene kallar "onda andar" motsvarar ju det som andra kallar exempelvis "dåliga energier". Och fungerar det så fungerar det.

Att en sådan kur togs upp på fullt allvar på en föreläsning på Göteborgs universitet, inte inom antropologi eller historia utan medicin, var ännu en sorts höjdpunkt.

Nu var det dags igen för en praktisk övning: chakra-balansering. Vi skulle balansera våra chakran med en metod som tagits fram av Brugh Joy (ett relativt känt namn inom new age). Vi började med ena benet. Först lade man en hand på fotsulan en stund – därefter på knät en stund – därefter andra handen på knät, första handen på höften. Det hela tog någon minut. Sedan fick vi ställa oss upp och rapportera om vi kände något speciellt i det "balanserade" benet. En i publiken nämnde att det kändes lite annorlunda i det andra benet – "ja, det händer också ibland!" svarade Rabinowitsch nöjt.

De praktiska övningarna hade flera moment som tog lite tid. Rabinowitsch fyllde ut dessa pauser med avspänt småprat, om stort och smått, ofta med humoristiska poänger. En direkt fråga om detta kanske fyllde en djupare funktion fick ett jakande svar; det är inte bara småprat för att få tiden att gå, utan har även en terapeutisk funktion. En tråkmåns kan aldrig bli riktigt bra på Healing Touch, kantänka.

Sedan var det dags för en komplett chakra-balansering. Man håller en hand mot ett chakra en stund, därefter sätter man andra handen mot samma chakra och den första handen mot nästa chakra, och så vidare. I den sista positionen håller man ena handen mot kronchakrat högst upp på huvudet och den andra med handflatan uppåt, riktad mot universums energier. Dessa övningar hade sjukgymnaster tagit till sig och rekommenderat, berättade Rabinowitsch. En del patienter hade även kompletterat med egna "chakran", vilket tydligen fungerade för dem.

Liksom Rabinowitsch tidigare berättat om framgångarna för Holistic Nursing, så visste han även att berätta om framgångarna för Healing Touch. Det fanns nästan ingen gräns på hur många åhörare han drog (de summa fjorton åhörarna i Göteborg måtte ha varit ett sällsynt undantag) eller hur nöjda de varit, eller alla som kom fram till honom och viskade att de använde metoderna trots att de egentligen inte fick, eller vågade berätta för kollegerna ...

Sedan var det dags för föreläsningens höjdpunkt: publiken skulle själv pröva på Healing Touch. Vi delades upp i par och fick såväl ta emot som utföra ett mycket komprimerat program, det som annars tog en halvtimme fick vi utföra på några minuter.

"Patienten" satt på en stol. "Utövaren" började med grounding, vad det kan heta på svenska, att rensa sitt sinne och samla sig inför uppgiften. Man skulle tänka sig att fötterna skickar ner rötter i jorden; därefter en energi som gick från himlen rakt ner genom kroppen, en stråle av ljus; och så var man klar att sätta igång. Att hälsa på patienten och se denne i ögonen kunde också utgöra en sorts "grounding". Därefter skulle utövaren känna av patientens energifält. Händerna förs fram och tillbaka på någon decimeters avstånd från patienten, från huvudet till fötterna, på framsidan och baksidan. Utövaren skall särskilt känna efter om där fanns några särskilda obalanser att koncentrera sig på. Sedan fick patienten själv säga till om onda axlar eller dylikt (varpå utövaren måhända förväntas säga "ja, det var just det jag kände"). Därefter lade utövaren händerna mot patientens ena axel, en hand på var sida, och höll dem där någon minut ... Och så nästa axel. Man kunde även utöva handpåläggning på fötter, eller vad som nu krånglade hos patienten. Enbart sett till sin mysighets-faktor var det inte sämre än någon annan metod, helt oavsett den obefintliga teoretiska grunden. Sedan den faktiska "healingen" utövats skall terapin rundas av med en teknik kallad "Hands in Motion": utövaren rör händerna framför patienten som om han ritade en julgran, uppifrån och ned. Och så lägger man händerna mot axlarna ett ögonblick, och så är behandligen klar.

En liten men viktig detalj nämnde Rabinowitsch bara i förbigående: Det han håller på med är caring, inte curing; "jag är ingen läkare". Sådana förbehåll görs här och var även i deras texter, men lyckas på något sätt illa med att motverka helhetsintrycket av en lära som verkligen kan leda till medicinsk, fysisk förbättring – varför skulle det annars heta healing? Men har man inget lovat, kan man inte anklagas om resultatet uteblir.

Publiken utgjordes av sammanlagt fjorton personer, varav fyra nyfikna från VoF (Vetenskap och Folkbildning). Samtliga skeptiska frågor ställdes av de sistnämnda. Det fanns ingen tid särskilt reserverad för frågor. När resonemangen blev lite längre tyckte Rabinowitsch att diskussionerna kunde hållas efter föreläsningens slut. Och så fick det bli.


* "Scientific evidence does exist that supports the premise that energy healing is effective. However, an experience is worth a thousand words, so the receiving of a Healing Touch treatment can do more to understand this phenomena than all the writings in the world." – www.healingtouchprogram.com/about-healing-touch-program/what-is-healing-touch
** Korrespondens med Henrik Fexeus 25 maj 2010; han har inte studerat den vanligt förekommande "demonstrationen" närmare men föreslog nämnda förklaring som ett tänkbart alternativ till mystiska energifält.
*** Emily Rosa var vid tillfället 9 år. 1998 publicerades studien, som utförts med utövare av Therapeutic Touch, i Journal of the American Medical Association, inte som en kuriositet utan för sin egen skull. Hon är den hittills yngsta som fått en undersökning publicerad i en medicinsk journal med peer-review.
**** Ett av hans tips verkar, såvitt jag kunnat finna, utgöras av Victoria E. Slaters artikel "Toward an Understanding of the Scientific Bases of Healing Touch", kapitel 4 i Dorothea Hover-Kramer, Healing Touch – A Guidebook for Practitioners (Delmar Thomson 2002), s 43-60. Den går inte in på mycket mer teorier än vad vi fick höra. Ett av Slaters förslag beträffande fysiken ifråga är att när "healing intention is added to the feeling of love" så kan det medföra starkare vätebindningar, minskad ytspänning hos vatten, försvagande av supraledande kretsar (?) och högre kapacitans i kroppens chakran.

2010-05-28

Till Zarah Öberg om detox

Hej Zarah. Du skriver i tidningar, bloggar på Zarahs sida, och driver en rad andra sidor som detoxa.nu, kostkoll.se, friskabarn.se. Så man kan förstå om det inte är så lätt att få din uppmärksamhet.

Men nu har jag en fråga som jag verkligen är nyfiken på. Jag kan inte hitta besked någonstans på dina detox-sidor, och har ännu inte fått något svar på mina mail. Så jag ställer frågan på det här sättet istället:

Vilka ämnen rensas från kroppen under en detox-kur?

2010-05-27

James Randi kommer till Sverige


I sommar kommer James Randi till Sverige. Han är en av världens mest kända skeptiker. Det var han som avslöjade skedböjaren Uri Geller på 70-talet, och det är han som instiftat ett pris på en miljon dollar till den som under kontrollerade former kan demonstrera en övernaturlig förmåga - som slagruta, telepati, eller att tala med de döda. Alla som har det minsta intresse av pseudovetenskap, vidskeplighet och bluffmakare skall gå och lyssna.

Stockholm 15 juni - Oskar Klein Auditorium, Roslagstullsbacken 21, kl 19 - länk
Göteborg 16 juni - RunAn, Chalmers kårhus, kl 19 - länk
Lund 17 juni - Palaestra et Odeum, kl 18 - länk

Inträde 50:- vid dörren.

Turnén arrangeras av föreningen Vetenskap och Folkbildning, VoF.


Wikipedia: James Randi
James Randi Educational Foundation JREF, www.randi.org
Se även Faktoid-bloggen: Randiana

2010-05-26

De 25 punkterna

Nazisternas partiprogram är fortfarande ganska okänt och finns exempelvis inte publicerat i någon svensk översättning.

- Christer Bergström, "Det nazistiska partiprogrammet" (SMB 2009)

Jag blev paff och skeptisk av denna uppgift - kan det verkligen stämma?

På nätet var det åtminstone inte svårt att hitta en svensk översättning:

1. Vi kräver på självbestämmandets grund alla tyskars sammanslutande i ett Stortyskland.
2. Vi kräver det tyska folkets likaberättigande med andra nationer, och upphävandet av fredsfördragen i Versaille och S:t Germain.
3. Vi kräver land och mark (kolonier) för att föda vårt folk och till bosättning för vårt befolkningsöverskott.
[...]

Metapedia: NSDAPs partiprogram

Känns det igen, "Metapedia"? Det är en nazi-wiki, enkelt uttryckt. (Jag känner inte till vilka som driver den.) Kan man använda en sådan sida som källa? Beträffande många andra av deras artiklar: inte en chans - så länge syftet inte är att studera exempelvis revisionism, såklart. Beträffande en sådan här artikel: nja.

Nu har jag tagit mig tid att jämföra med såväl den engelska översättningen på Wikipedia: National Socialist Program som originalet 25-Punkte-Programm der NSDAP på Deutsches Historisches Museum. Metapedias text håller måttet. Den verkar heller inte ha översatts i andra hand (via exempelvis engelska).

OK, ett direkt fel hittar jag: Det är daterat 24 februari 1921, exakt ett år för sent. De har med den slutkläm som i originalet heter Die Führer der Partei versprechen, wenn nötig unter Einsatz des eigenen Lebens für die Durchführung der vorstehenden Punkte rücksichtslos einzutreten, men utan att nämna att den Führer, dvs. partiledare, som om det skulle behövas skulle garantera punkternas genomförande med sitt liv, vid denna tidpunkt inte hette Hitler utan Anton Drexler.



Att granska nyanser i översättningar känns lite bortkastat i sammanhanget, då inte ens den sedemera närmast ansvarige (som hade stor men alls icke ensam del i dess författande) inte brydde sig om finslipande av formuleringar ens i detta det mest grundläggande av dokument, tvärtom:

Med de tjugofem tesernas program erhöll Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet en grund, som måste vara orubblig. Uppgiften för vår rörelses nuvarande och kommande medlemmar får inte bestå i att kritiskt omarbeta dessa punkter utan fastmera i att binda sig vid dem med fullständig förpliktelse. Ty annars kunde nästa generation med samma rätt slösa bort sin kraft på ett sådant formalistiskt arbete inom partiet i stället för att tillföra rörelsen nya medlemmar och därmed nya krafter. För den stora mängden av anhängare kommer vår rörelses väsen att ligga icke så mycket i de ledande satsernas bokstav som i den mening vi förstå att lägga in i dem.

- Adolf Hitler, Mein Kampf (del II, kap. 5)

Partiprogrammet skulle också praktiskt taget från början bli en tom symbol, ett monument i papper att buga sig inför vid högtidliga tillfällen, men inte mycket mer.


När Carl Barks serie från 1950 översattes till tyska så valde man att utesluta en fin detalj.

2010-05-25

Skeptikerskolan


Om tre månader kommer Skeptikerskolan ut, "handbok i kritiskt tänkande". Förlaget är Forum, som utöver Faktoider och Fler faktoider nu lägger ytterligare en titel som uppmuntrar till verklighetsförankring och tänkande till sin utgivningslista. (Vi är inte i majoritet riktigt än.)

Författarna heter Andreas Anundi och C J Åkerberg. De driver sedan länge den förträffliga bloggen Tankebrott. En av kategorierna där heter just Skeptikerskolan (länk) där den intresserade kan läsa om konspirationsteorier, vaccinationer, revisionism och detox. Och framför allt lära sig vilka verktyg man kan använda sig av för att i görligaste mån skilja sant från falskt.

Nu tänkte jag skriva att jag rekommenderar boken, men med min skeptiska skolning inser jag att jag naturligtvis inte kan rekommendera något jag inte sett. Men håll ögonen öppna.

Boklådelänkar som blir aktuella framigenom: Adlibris Bokus Bokia

2010-05-24

Lördagsfråga: Skandaler


  1. Teapot Dome är ett område i Wyoming, uppkallat efter en geologisk formation som man tycker påminner om en tekanna. Där finns även olja. På 1920-talet fann man att landets inrikesminister mot mutor arrenderat ut oljefältet på generösa villkor. Detta är en av landets stora skandaler, även om den är tämligen bortglömd idag.
  2. Söderhavsbubblan är det rätt fina namnet på en typisk spekulationsbubbla i början av 1700-talet. South Sea Company ägnade sig faktiskt åt slavhandel, men som så ofta är fallet hade aktiernas tokrusning andra orsaker.
  3. Karl-Erik Kejne var huvudperson i den besynnerliga Kejneaffären på 1950-talet. Idag är den kanske mest känd för att Vilhelm Moberg engagerade sig i den, liksom även i den kanske mer kända Haijbyaffären.
  4. I jämförelse känns denna närmast idyllisk: avslöjandet på 1950-talet att frågeprogram i amerikansk TV var riggade, att deltagarna fick svaren i förväg eller beordrades att svara fel. Den mest kände som deltog i spektaklet hette Charles Van Doren i programmet Twenty One. Det är svårt att tänka sig idag, men historien hamnade faktiskt på högsta nivå, med förhör i kongressen och beklaganden av presidenten. Bonus: programmet var sponsrat av den tveksamma stärke-drycken Geritol (aktiva substanser: järn, vitamin B, och alkohol).
Sigvard satte frågan. Intressant nog trots en förväxling; men även om Alger Hiss öde visserligen är mer kontroversiellt än de andra historierna så funkade det ändå.

2010-05-23

Homeopati (C)

Ove Svidén har luftats flitigt i media den senaste veckan (som av mig själv häromdagen). Han är en konspirationsteoretiker av rang som hänvisar allt möjligt till en konspiration värdig Illuminati, Sions vise m.fl. Hans idéer om judarna har fått överlägset mest utrymme vilket jag finner förståeligt men missvisande. En sådan är naturligtvis omöjlig att ha med i ett rumsrent parti.

Samma parti skäms dock inte för att skriva sånt här:

Centerpartiet vill ha en gemensam godkännande- och registreringsprocess för homeopatika och traditionellt växtbaserade läkemedel samt växtbaserade läkemedel inom hela EU.

- Centerpartiet: Alternativmedicin - komplementär medicin

Homeopati innebär, mycket kort, att man tager en substans som sägs orsaka någon sjukdom, och sedan späder ut den mycket kraftigt. I typfallet så många miljoner miljarder gånger att knappt minsta molekyl av substansen finns kvar. Det rena vatten man erhållit är ett homeopatiskt läkemedel, med en effekt som är den omvända mot den ursprungliga substansens.

Hur fungerar detta? Inte alls, såklart. (De växtbaserade läkemedel som man klumpar ihop smörjan med kan givetvis vara hur bra eller dåliga som helst.) Det är vidskepelse förklädd till pseudovetenskap, ungefär lika tossig som många av Svidéns idéer. Av någon anledning så är den ändå accepterad på högsta ort i centerpartiet. Förklara det, den som kan.

Inte för att det saknas vidskepliga idéer i andra partier (utöver de rent politiska som är en annan dimension, s.a.s.). Det finns aktiva på hög nivå inom flera partier som stöder homeopati och antroposofi, kristdemokraterna har sina kreationister, med mera.


Wikipedia: Homeopati

2010-05-22

Lördagsfråga: Problematiskt


Den här är nog åt det lättare hållet. I jämförelse.

2010-05-21

Skit i mössan


I dagarna kommer Åsa Erlandson ut med sin Skit i mössan! - 59 myter och missförstånd kring barn och föräldrar (Kalla Kulor). Illustrerad av Eva Thimgren, granskad av bl.a. Peter Olausson.

Åsa berättar alltså om ingrodda myter och missuppfattningar om barn, deras handhavande och relaterat. Som hur stor del av kroppsvärmen var det nu som går ut genom huvudet om man inte har mössa? Eller beprövade metoder för att under graviditeten avgöra barnets kön. Eller om vattkoppor hos små kan ge större bältros. Och så vidare.

Konkurrens? Tja, men fältet är tillräckligt stort för att ingen trängsel skall uppstå än på ett tag. Jag har heller inte sett två i genren som tagit upp exakt samma sorts frågor eller behandlat dem på samma sätt. Åsa har med några frågor som jag själv studerat, men desto fler jag inte kände till. Rekommenderas förbehållslöst.


Boklådor: Adlibris Bokia Bokus

2010-05-20

Nya ord med historia


Här är min nästa bok. Den kommer ut i slutet av augusti. Jag beskriver där ca 200 ord som börjat användas i svenskan (åtminstone av en bredare allmänhet) de senaste 30 åren - jämför exempel på omslaget. Ordens äldre och nyare historia, hur de bildats, etablerats och förändrats genom åren, med mera.

Boken innehåller mer egen forskning än faktoid-böckerna. Därför innehåller den också, är jag övertygad om, fler fel och tveksamheter. Jag förväntar mig, ser faktiskt fram emot, att få ett och annat att justera och korrigera. I synnerhet som landet är fullt av folk som har egna erfarenhet av mängder av saker jag försökt att ta reda på.

Jag blev lite skakig när förlaget bestämde sig för namnet. Det finns nämligen en bok som heter likadant, en av Gösta Bergmans klassiska samlingar med avspända, lärda och extremt intressanta etymologiska utläggningar. Den första heter Ord med historia, det "nya" i uppföljaren har alltså en annan betydelse än i min bok. Den gavs ut 1981, och det är tydligen tillräckligt längesen för att man ska kunna återanvända titeln. Dessutom var det just dessa böcker som väckte mitt första djupare intresse för etymologi.

2010-05-19

Stadsplanering i Germania


I Tredje rikets jätteklump skrev jag om det besynnerligaste synliga spåret efter den världshuvudstad Germania som Berlin en gång i tiden var tänkt att bli.

Här är ett annat spår, ännu synligare om än inte alls lika udda: Segerkolonnen Siegessäule, med en staty av segergudinnan populärt kallad Goldelse, Guld-Elsa (berlinarna verkar vara lika pigga på sådana smeknamn som någonsin göteborgarna). Den byggdes på 1860-talet till minne av segern över Danmark, och innan den blev klar hade man ytterligare två segrar att hugfästa. Så kan det gå.

Saken är att den då stod framför riksdagshuset (överkorsad av det blå strecket på kartan t.h. från 1908). Söderut syns den s.k. segerallén tydligt, utmed vilken en rad statyer stod placerade. Den var inte mycket jämfört med den paradgata Neues Siegesallee som i Germania skulle utgöra stadens huvudaxel i nord-sydlig riktning, och vars anläggande krävde att man flyttade en massa gammalt jox. Som segerpelaren, som hamnade på Tiergarten istället, utmed den nya stadens tänkta öst-västliga axel.

2010-05-18

Sokal



It is in Einstein's general theory of relativity (1915) that the radical conceptual break occurs: the space-time geometry becomes contingent and dynamical, encoding in itself the gravitational field. Mathematically, Einstein breaks with the tradition dating back to Euclid (and which is inflicted on high-school students even today!), and employs instead the non-Euclidean geometry developed by Riemann. Einstein's equations are highly nonlinear, which is why traditionally-trained mathematicians find them so difficult to solve. Newton's gravitational theory corresponds to the crude (and conceptually misleading) truncation of Einstein's equations in which the nonlinearity is simply ignored. Einstein's general relativity therefore subsumes all the putative successes of Newton's theory, while going beyond Newton to predict radically new phenomena that arise directly from the nonlinearity: the bending of starlight by the sun, the precession of the perihelion of Mercury, and the gravitational collapse of stars into black holes.
- ur Alan Sokal, Transgressing the Boundaries: Towards a Transformative Hermeneutics of Quantum Gravity, Social Text #46/47 (vår/sommar 1996), sid 217-252

Ovanstående är en liten och typisk del av den förmodligen mest klassiska nonsens-texten någonsin. Fysikprofessorn hade, som det heter, lackat ur mot postmodernister som inte verkade göra någon som helst skillnad mellan texter som betydde något och texter som bara verkade betyda något. Nu fick Sokal en idé: han satte ihop en text som skenbart gick ut på att visa att kvantfysiken är en social och lingvistisk konstruktion (inom postmodernismen är allt sociala och lingvistiska konstruktioner) men som i själva verket enbart utgjorde nonsens, korrekt i grammatiken men renons på information, sans och förnuft. Och så postade han den ... Och fick den publicerad.

Sedan dess har postmodernismen gått tillbaka, enligt vanligtvis insatta källor. Om Sokals fina skämt - och det bästa var att det var på allvar - har del i detta vet jag inte. Men man kan hoppas.

Tidskriften ges förresten fortfarande ut. Här är det enda omnämnandet av historien som jag hittar hos dem. Det är samtidigt ett prov på just sådana texter som Sokal försökte parodiera.
If only superficially, a certain multi-inter-trans is now normative, and the ambivalence that it inspires reveals to what degree disciplinarity is the site of a vast array of competing and complementary forces and fantasies. Social Text was an early adopter of the critical force of postdisciplinarity. It may have been precisely this discipline problem that attracted the attention of fraudster and physicist Alan Sokal. The disciplinary free range of cultural analysis propelled a crisis in reference for him so profound that, in defense of his discipline, Sokal disregarded the protocols of collegial interaction, as if the university, broadly construed, and the critical space of Social Text, specifically, weren't precisely the kind of places to mount a public discussion of these very matters.
- Shireen R. K. Patell, Disciplinarity, Social Text #100 (hösten 2009

Nu blir jag osäker på om Patells artikel betyder något, eller om den är ännu en sokalisering..?


Wikipedia: Sokal affair

2010-05-17

Lördagsfråga: Ace


  1. Ordet ace (etymologi) avsåg ursprungligen ettan på en tärning. Det är samma ord som det romerska myntet as, med låg valör. Ännu på medeltiden kunde det användas om något som var sämst, otur; men när så småningom kortet med samma namn och valör så småningom vändes till sin motsats och blev högst, så kom också ordet framåt 1700-talet att förknippas med det bästa. (Sådana radikala betydelseskiftningar är inte så ovanliga som man kan tro.)
  2. Bäst i sin klass anses fortfarande Manfred Albrecht Freiherr von Richthofen vara; "Röde baronen" som han först kallades av britterna p.g.a. sina röda plan, men av sina egna först senare (han var alltså adlig, men inte baron). 80 nerskjutna plan är faktiskt inte mycket jämfört med andra världskriget, då flera tyskar kom upp i tresiffriga tal. Hur man skall väga in och jämföra har jag absolut ingen aning om; men läs gärna om exempelvis Bubi som dog så sent som 1993, honom hade jag gärna träffat. Kuriosa 1: Det var von Richthofens skvadron Jasta 11 som kallades The Flying Circus. Kuriosa 2: En av piloterna i denna elit-skvadron hette Hermann Göring.
  3. ACE fick den dator heta som Alan Turing skapade; just den Turing som sannerligen är ett ace inom datalogin, och som i Ultra gjorde en större insats mot Hitler med sitt matematiska joxande än kanske någon annan enskild person. "ACE Pilot model 1950" var i maj det året (60 år sedan) världens snabbaste dator, klockad till häpnadsväckande 1 MHz. Kuriosa: namnet utläses Automatic Computing Engine där engine faktiskt syftar på Babbages sällsamma analytical engine.
  4. Alaska Aces (officiell hemsida) med röda tröjor är faktiskt vad ett av Filippinernas bästa basketlag heter. Namnet är köpt, huvudsponsorn är Alaska Milk Corporation som alltså är ett filippinskt företag i mejeribranschen, grundat 1972; jag har inte funnit om de har det minsta med delstaten att göra. Kanske ville de bara ha ett namn som lät coolt.
Lördagsfråge-ässet Engan satte den, andra fyllde i detaljer. Raskt och effektivt.

2010-05-16

Ove Svidén (C), galning

Den centerpartistiska riksdagskandidat som på sin hemsida skrivit att judar låg bakom 11 september-attackerna och Förintelsen har strukits från riksdagslistan.

- DN, 15 maj 2010

När media rapporterat om hur man efter långt om länge upptäckt att en man, som på fullt allvar kandiderat på listorna för ett riktigt parti (om än inte på valbar plats; på 2006 års Stockholms-lista stod han på 8:e plats, partiet fick två mandat från den kommunen), så har man i princip enbart nämnt de "judiska" kopplingarna.

Som är illa nog. Men om man läser vidare på Svidéns hemsida med det blygsamma namnet World Peace Foundation www.peace.se, så framgår det att dessa valda exempel inte sticker ut det minsta i helheten. Han är helt enkelt skogstokig, på fler sätt än man kanske kunde tro var möjligt att få plats med i en och samma person. Här är några valda pärlor.
  • AIDS/HIV finns inte (källa)
  • Napoleons förlust vid Waterloo var riggad av "den Europeiska pengaeliten" (källa)
  • Frimurarbröderna Bush och Putin var överens om att sänka Kursk och låta bli att rädda besättningen (källa)
  • Sedan han skrivit många långa brev till de tretton mäktigaste familjerna i världen har dessa börjat kalla honom "Uncle Sweden" (källa)
Svidén nämner ofta "andlighet". Det är verkligen bokstavligt menat. Efter hans andliga uppvaknande 1967 (beskrivning) har han haft insikter och förmågor som de flesta andra inte har. Se t.ex. hans 95 teser, efter känd förebild. Och även om ett annat medium är i aktion i det följande exemplet, om ännu ett mord iscensatt av CIA, så tydliggörs här vad han menar med andar och andlighet:

När Anna Lindh kämpade för sitt liv under dess sista timmar, sökte hennes själ kontakt med andra andligt medvetna själar. Hon hoppades att hennes livskamp skulle fortsätta via andra goda människor. Hennes besvikelse ropades ut till en andligt stympad befolkning. Den blev dock uppfångad av en andligt medveten svensk politiker med rötter i en ursprungsbefolkning i Sydamerika. Det hemska var att så få höra hur Anna själv upplevde att hon blivit sviken av sina egna!

- källa

Om Svidén har någon central filosofi verkar vara oavgörbart (men den är åtminstone inte centerns partiprogram). Möjligen är det något sådant som läggs fram i den sista delen av hans stora berättelse Sagan om Kung Peng. De övriga delarna ger inget intryck av någon allegori, och med tanke på vad han tycker och tänker om andra ting så verkar följande uttryckt på fullt allvar inte särskilt anmärkningsvärt.

Vi är Elohim. Det är ett hebreiskt ord som betyder 'de som kom från skyn.' Vi tillhör en gammal kultur som kommer från en annan planet än jorden med uppgiften att organisera livet här på Moder Jord efter kosmiska principer och erfarenheter. För oss är jorden en försöksplats för en ny mänsklighet. Vi har avsiktligt hållit oss avskiljda från er under tusentals år för att övervaka hur livet på jorden utvecklas.

- Intervju med Kung Peng

Det finns som sagt oerhört mycket mer material i fallet Svidén än relativa fantasilösa idéer som att judarna skulle ha legat bakom förintelsen. Det intressantaste tycker jag är dels att allt detta legat ute på nätet i åratal utan att någon brytt sig om det, dels att media gett honom en etablerad, lätthanterlig roll - antisemit - snarare än den mångdimensionella tokstolle han är.

2010-05-14

Räknestickor

På 1960-talet hade elektroniska bordsräknade börjat dyka upp. De var utrustade med rör, kostade som småbilar, och utgjorde därför, såvitt man kunde bedöma, inget hot mot de fina maskiner som skruvades ihop på bland annat vårt eget Facit.


Lite längre fram kom transistorer och chips, och även mångkunniga räknare började passa även ordinära fickor och plånböcker. Här är 1972 års drömpryl i oemotståndligt outhärdlig grå-beige-orange: TI:s SR-10. Nypris $150, i dåtidens $. Den skulle komma att följas av en rad SR-modeller.


Det egentliga skälet till att jag visar upp den är att SR är förkortning för slide rule, räknesticka. Sådana har mänskligheten hittills använt under betydligt längre än tid än vi använt miniräknare. Miniräknaren ovan var alltså en elektronisk räknesticka - inget att vara rädd för. (Eller hur man tänkte.)

På listan med ganska onödiga färdigheter jag någon gång skall lära mig ligger färdighet i räknesticka rätt högt upp; de utgörs i princip av några linjaler som kan skjutas utmed varann, men om man vet var man skall titta kan man inte bara räkna med de fyra räknesätten utan även kvadrera och dra rötter, och väldigt mycket mer.

Räknestickan på bilden ovan är förresten ovanligt speciell: det var den som Buzz Aldrin hade med sig, dit och tillbaka. Gick för $77,000 på auktion (länk).

2010-05-13

Atombomben 1940

När fick allmänheten en första antydan om vad nukleär energi var för något, i reaktorer eller bomber? Ett förslag är New York Times den 5 maj 1940, eller för rätt jämnt 70 år sedan.


Jag hade nog trott att sådant var hemligstämplat vid den tiden, men inte det. Inte för att USA var med i kriget vid den tiden ... Att tyskarna arbetade på hemligheten stämmer, men den nedersta underrubriken kan däremot avfärdas, ty det skulle dröja några år innan jänkarna drog igång Manhattan-projekt (vilket jag skrivit mer om i bloggposten Einsteins atombombs-brev).

Artikeln inleder med att beskriva kärnkraften som kraftkälla; vi får veta att fem pund U-235 motsvarar 25 miljoner pund kol eller 15 miljoner pund bensin. Längre fram görs de explosivare tillämpningar vi mest tänker på i sammanhanget. Av en slump ligger exempelsiffran påfallande nära den kraft som Little Boy över fem år senare skulle utveckla över Hiroshima (även om det krävdes betydligt mer uran i den relativt ineffektiva bomben):

It was figured out, by way of another example, that one pound of the U-235 contains as much energy as 15,000 tons (30,000,000 pounds) of TNT, or 300 carloads of fifty tons each.

Materialet hämtades ur facktidskriften Physical Review. Den ligger på en rätt hög nivå, och lägger ut texten om långsamma neutroner, kritisk massa för U-235 resp. U-238 och så vidare. Jag skulle tro att den hade varit otryckbar några år senare.

2010-05-12

På tal om inget särskilt


De övriga förbannade teckningarna från Jyllands-Posten 2005 finns här. Om någon minns dem.

Eller OK, om det skulle vara något särskilt så vore det att några galningar i Uppsala häromdagen trodde att de har något att säga till om: Folk skrek och rusade fram till Vilks (finns naturligtvis på Youtube: Lars Vilks attacked by muslims in Sweden 2010).

Nä, allahu var inte så akbar den här gången. (Inte som på sassanidernas tid, kantänka.)

En storkäftad men märkligt selektiv svensk kan samtidigt uppmärksammas:

Man får också ta konsekvenserna av sina yttranden, även om konsekvensen innebär mordhot. Särskilt i fallet med Lars Vilks. Han publicerade sin taffliga teckning med en enda tanke, nämligen att stärka sitt eget varumärke. Ville man vara elak kunde man anta att det fanns en till, nämligen att spä på hetsen mot muslimer i Sverige, men det tror inte jag. Jag tror på att det var tänkt som en smart marknadsföringsgrej som fick vissa otrevliga konsekvenser. Det får Lars Vilks i så fall ta.

- Magnus Betnér, Väck mig när ni verkligen försvarar yttrandefriheten, 11 mars 2010

2010-05-11

Saddams älskarinna

Detta påbörjade utkast till undersökning blev lite längre än vad jag först tänkt. Det beror på att det inte bara handlar om en bok som kan vara mer eller mindre sann, utan att det även handlar om storpolitik, krig och massförstörelsevapen.

Mitt liv med Saddam
I tre decennier styrdes Maria Lampsos liv av Saddam Hussein. Nu träder hon fram och berättar om förälskelsen och åren med diktatorns hot, nycker och våld.
- Lasse Granestrand intervjuar Lampsos, "Saddam Hussein tog mitt liv ifrån mig", DN 18 april 2010

Lampsos träffade Hussein 1968 och slapp inte ur hans grepp förrän 2001, då hon insåg att hennes liv var i fara. Under hela denna tid levde hon inte tillsammans med honom någon längre sammanhängande tid, utan var mest hålldam på håll, i likhet med flera andra kvinnor. Men Saddams "blondin", schaqra som han kallade henne, var den som fick flest tjänsteår.

Detta skulle mycket väl kunna vara sant. Är det sant? Hur skall man kontrollera det? Det mycket speciella förhållandet var hemligt, så det är inte konstigt om även personer som kände henne i Bagdad inte känner till något om det hela. Många som skulle kunnat ge besked är döda, eller besvärliga att leta fram.

När hon först presenterades i amerikanska media hösten 2002 så befann sig landet, för att inte säga världen, i upptakten till krig; invasionen inträffade i mars 2003. Ämnet var därför minst sagt hett. Flera kollade historien, varav några gav henne godkänt, andra inte - jämför t.ex. Newsweek, My Sources Are Better Than Yours, 23 september 2002. Om man sedan dess, då ju informationsläget i Irak förändrats i grunden, passat på att dubbelkolla sina utredningar vet jag inte.

Det har man däremot gjort om Irakiska nationalkongressen, den motståndsrörelse som hjälpte henne ur landet. Den leddes av en viss Ahmed Chalabi. Senare har det slagits fast att han bidrog till USA:s invasion genom att sprida falska uppgifter (jfr t.ex. BBC, Time). Inte för att det behöver betyda något i denna historien - läget är en trasselsudd man kan försöka reda ut hur länge som helst - men så ligger det åtminstone till.

Newsweek-artikeln ovan om den hätska och förvirrade kampen mellan olika underrättelsetjänster rekommenderas, liksom en från 10 feburari 2003 och en från 5 maj 2003.

I Granestrands artikel från i år framkommer tidigt en fundersam ton. En direkt fråga "om huruvida alla detaljer är sanna" gör Lampsos upprörd. Sant är att hon hamnade hos CIA som tog hand om henne efter flykten. Ett motiv som nämns är att Saddams älskarinna sedan över 30 år skulle sitta inne med upplysningar av stort värde inför invasionen och framgrävandet av diktatorn ("Jag lärde mig att läsa honom som en bok, säger hon"). Om några sådana erhölls så har jag inte sett det omnämnt.

Notera att CIA, enligt Lampsos uppgift i DN, fann henne trovärdig. I Newsweek står tvärtom att dessa inte trodde på henne. Man förnekade även att hon skulle ha klarat av ett test med lögndetektor (för vad det är värt; apparaterna gränsar till pseudovetenskap). CIA hade över huvud taget inte mycket till övers för något som kom från Chalabis håll. Hans kompisar fanns i Pentagon.


Granestrand igen (jämför Aftonbladet 20 april 2010):
Jag visar ett par tidningsbilder, publicerade i Aftonbladet, från dagen efter inmarschen i Bagdad. De uppges föreställa ”Saddams kärleksnästen”. Jo, hon känner igen interiörerna, väggmålningen med en naken kvinna och en muskulös man. Där har hon varit.
Och den andra bilden [ovan] är från palatset där de oftast sågs. I ett foto med oval ram som står på ett bord i biblioteket poserar en kvinna med diktatorn.
- Jo, det är jag, säger Maria Lampsos. Titta på händerna, de förändras inte.

Jämför med en bild på Sajida Hussein (f. Talfah, jfr WP) (från BBC News, No UK asylum for Saddam's family, 5 juni 2003). Den torde vara tagen ca 10 år senare.

Jag vet inte hur Parisoula Lampsos (som hon hette förut) såg ut i yngre dagar. Var hon en karbonkopia av Husseins lagvigda? Så till den grad att hon i efterhand kan ta miste på fotografier av denna och sig själv?

Man kan även fundera på enskilda uppgifter om Saddam: var hans favoritfilm verkligen Gudfadern och favoritlåt Sinatras Strangers in the night? Eller hans favoritdrink whisky on the rocks och favoriträtt handplockade gaseller, med många fler märkliga kuriosa. Eller för den delen långt intressantare upplysningar, som om han träffade bin Ladin och gav pengar till honom (Washington Post 9 september 2002). Eller om han och Oday vid någon tidpunkt, som det vore intressant att få reda på, diskuterade om hur de skulle undvika att deras kemiska vapen upptäcktes av FN-inspektörerna (ABC News 12 september 2002). Eftersom vi sedan 2002 fått reda på att deras kemiska vapen inte längre existerade vid den tiden så vore det intressant att se hur Lampsos hanterat uppgiften.

2010-05-10

Lördagsfråga: Sjukor


  1. Rådhuset i Norwalk, Ohio. Här bröt 1968 ett tidigare okänt virus ut. Det fick namnet Norwalk agent, därefter norovirus. Många av oss har stiftat bekantskap med det i den s.k. vinterkräksjukan.
  2. Yambuku, Kongo. 1976 bröt en förfärlig epidemi ut här. Den fick namn efter en flod i närheten, som längre ner heter Mongala-floden, en biflod till den stora Kongofloden. Uppströms heter den Ebola. (Denna ort var avgjort lurigast att hitta på bild.)
  3. Great Rift Valley. En geologisk formation som sträcker sig genom en stor del av östra Afrika. Känd för en mängd intressanta paleontologiska fynd. Har gett namn åt en provins i Kenya där en sjukdom bröt ut 1915, viruset isolerades 1931 och kallas Rift Valley-feber.
  4. Mariakyrkan i Marburg vid Lahn, Hessen. Dess torn lutar mycket riktigt en aning. Folkhumorn vet att berätta, att tornet kommer att rätas ut när en jungfru gifter sig där. Eller om det var när en kvinnlig med. stud. lämnade staden "intakt"? - Med mera. 1967 bröt ett tidigare okänt virus ut i denna universitetsstad, och så fick det heta Marburg.

2010-05-09

Muhammed (PBUH)

Om ni läser om Islams store profet så kan ni se honom åtföljd av denna märkliga parentes: PBUH, FVMH eller SAAW, m.fl. Vad är grejen?

Grejen är att det är en välgångsönskning, salah (plural salawat). Sådana läggs in när man nämner profeten, någon ärkeängel, eller för den delen Jesus eller Maria.

PBUH = Peace Be Upon Him, dvs. Frid vare med honom FVMH på svenska

SAW, SAAW, SAAS = sall Allahu 'alayhi wa sallam "må Gud ge frid och välsignelse åt honom och hans familj"

Enligt vissa muslimska traditioner skall rättrogna ge salawat så fort viktiga namn som exempelvis profetens nämns. Andra gör ingen stor sak av detta, och åter andra tycker att ett slentrianmässigt PBUH är värre än ingenting. Islam har ända sedan början rymt olika skolor, och mestadels har man gjort en betydligt mindre väsen av detta än inom de kristna kyrkorna, där minsta kommatecken lett till splittring.

Men nu vet ni vad denna detalj rör sig om, ifall ni skulle stöta på den.


Wikipedia: Peace be upon him (Islam)

2010-05-07

Nothing sucks like an Electrolux


Ett fundamentalt problem i den internationella ekonomin är att folk i ett visst land, som kan ett eller ett par språk och känner till sin egen kultur men inte mycket mer, behöver hitta på varumärken och annat som skall användas lite varstans. Och då kan det bli hur konstigt som helst. Välkända fina exempel på sådana kulturkrockar är Chevrolet Nova (som på spanska blir no va, går inte), Honda Fitta (som fick heta Honda Jazz i Sverige), och reklamkampanjen ovan.

Ämnet är såpass tacksamt - det blir en rolig historia som slår mot alla dessa beskäftiga reklamidioter - att det gett upphov till en och annan faktoid. Så är Chevrolet Nova en myt; Snopes påpekar i artikeln Don't go here det ironiska i att folk luftar den som ett exempel på hur det kan gå när man slarvar med efterforskningar, samtidigt som lite efterforskningar skulle avslöja att det är en skröna som inte ens skulle kunna vara sann, av flera skäl.

En annan historia med svenska kopplingar går ut på att Electrolux aningslöst körde igång en stor kampanj med en, som vi idag vet, heltokig slogan: Nothing sucks like an Electrolux.

Tacksam historia? Sannerligen - men den är inte sann. Reklambyrån hette Cogent Elliot och är engelsk. De tog fram reklamen på 1960-talet för att användas i Storbritannien (reklamen har veterligen aldrig använts i USA). Givetvis var de medvetna om den dubbla betydelsen, det var själva poängen.

Hondas namnproblem är dock en helt sann historia. Även om den givetvis bättrats på med apokryfiska historier om T-tröjor med slogans som "Liten utanpå, stor inuti" m.m.

2010-05-06

Utöka ditt ordförråd: grilljanne

Ett gammalt ord för en evig företeelse. Ty en grilljanne var det som från 1890-talet och en tid framåt betecknade det som idag kallas brat, stekare, eller vilka synonymer för bättre mans sämre barn som gäller för tillfället.

Nordisk familjebok definierar det 1909 som "skämtbenämning på tillgjorda unga sprättar, som besökte grillrestauranger". Den specifika lokal som avsågs var Jones Grill i Stockholm, som drevs av Albert Jones. Den låg först vid Jakobs torg på Norrmalm för att sedan flyttas till Norrmalmstorg och bytte den namn till Metropol. "Grill" låter som ett gatukök men avsåg på den tiden en restaurang där gästerna fick se hur köttet tillagades. Jag tror inte detta har någon koppling till dagens stekare.


Wikipedia: Grilljanne

2010-05-05

Faktoida föreläsningar

Nu blir det reklam. Saxar från hemsidan:

På sistone har jag allt oftare blivit inbjuden att hålla föredrag. I typfallet varar de en timme, med eller utan frågestunder. Jag har gått igenom hur jag kom i kontakt med företeelsen och fastnade för den, hemsidan och böckerna, en del funderingar om hur det hela fungerar och vad det är som gör att vi ibland tror på saker utan att tänka på att de kan låta avgjort misstänkta eller direkt absurda. Och givetvis tar jag upp en mängd exempel, såväl publicerade som opublicerade.

Ifall någon är intresserad av att uppleva faktoider live. Pratsam publik förhöjer upplevelsen, det har aldrig varit några problem hittills eftersom ämnet verkar stimulera till frågor och kommentarer. Intresserade hör av sig så kör vi. Maila peter@hexmaster.com eller lämna en kommentar på www.faktoider.nu.

2010-05-04

Vulkan-koll


Veðurstofa Íslands: Órói á stöðvum við Eyjafjallajökul

... som bara är en intressant länk bland många på deras Katla-sida.

Om jag tolkat isländskan rätt så är det inte Katlas vibbar man ser ovan utan Eyjafjallajökuls. En kommentar som dök upp så småningom preciserade även: "Katla is NOT erupting and there are NO indications that Katla is about to erupt." Man kan förstå om de fått sådana förfrågningar, för nog verkar den stadigt ökande verksamheten tyda på något.

2010-05-03

Lördagsfråga: Ossian och Macpherson


  1. Kronprins Oscar, sedemera den I.
  2. Ossian Berger i Stockholm. Riksdagsledamot, justitieminster 1902-05. Var en tid med i "Första kammarens moderata parti", vars namn nog lever kvar i dagens Moderater.
  3. Martin Ljung som skojt; en annan Ljung-sketch (från Funny Boy 1958) är den där det skojas om en Fingal Olsson.
  4. Pensacola, Florida, får ett stänk av Katrina 2005
På 1760-talet gjorde Ossians sånger succé. Tre namn som förekom där var Oskar, Ossian och Fingal, som på detta sätt införlivades i den svenska namnbanken. Dikterna hade skapats av en viss Ossian för mycket länge sedan, och hade upptäckts och översatts från gaeliskan av James Macpherson, som senare skulle bli sekreterare för guvernör Johnstone i Pensacola.

Från början kom diktens äkthet att ifrågasättas. En som ifrågasatte såväl verkets autenticitet som dess litterära värde var dr Samuel Johnson, hans replik är värd att återge:

- But Doctor Johnson, do you really believe that any man today could write such poetry?
- Yes. Many men. Many women. And many children.

Andra har värderat sångerna betydligt högre, men snarare på grund av Macpherson än någon Ossian. För deras uråldriga ursprung var visserligen inte helt påhittat, men till stor del; en del material var genuint, men hade sedan justerats och utökats till något som i stort sett var nytt. Detta är också en av litteraturhistoriens mest framgångsrika bluffar.

2010-05-02

Krakatoa 1883

[ Med anledning av nyligen timade vulkanutbrott, och i synnerhet den uppmärksamhet dessa fenomen väckt, återger jag här en artikel ur New York Times från den 22 oktober 1883, vari läsarna får ta del av vulkanen Krakatoas utbrott. Detta ägde rum den 27 augusti, artikeln är skriven någon vecka efteråt, och hamnade alltså inte i nämnda tidning förrän nästan två månader senare. Man kan föreställa sig hur ett motsvarande naturfenomen skulle beskrivas i media idag; i ett samhälle som tycker att några askpuffar är något att göra väsen av. ]

The Krakatoa Eruption

First signs of the great volcanic disturbance.

Cities obscured by "a cloud of darkness which might be felt" - disppearance of Anjer

Singapore, Sept. 4. - The details of the Krakatoa eruption of last Sunday week read like a page from the earthquake of Lisbon [1755, som förstörde stora delar av staden och hade ihjäl uppemot 100 000] or the yet blacker horror which Lord Lytton's genius cast around the fall of Pompeii [författare till "Pompeji sista dagar" (1834) som gjorde händelsen känd för en bredare publik]. Even in this grim region, whose very soil seems forever quaking with the struggles of the unquenchable fires below, so wide-spread and overwhelming a ruin has had no parallel since the Island of Sumbawa exploded like a powder mine in 1815, shaking land and sea for hundreds of miles around, and hurling forth ashes and lava enough to "cover two feet deep the whole surface of Germany". [vet inte om exakta siffror spelar någon roll, men Deutscher Bund av 1814 var något mindre än dagens enade Tyskland]

On the night of Sunday, the 26th of August, various sea Captains far away from land paused in their measured pacing of the deck to listen in wonder to the sound of a heavy canonade (as they thought) coming from the direction of the Sunda Strait, at the western extremity of Java. During the same night several residents in Singapore were surprised by the appearance of a floating black dust, pungent, stifling, and so fine that even a mosquito-net was not proof against it.

In Java itself the tokens of evil were even more awfully manifest. The sun rose in vain for Batavia [dåtidens namn på Jakarta] on the morning after that fatal Sabbath. A thick black cloud - a cloud of "darkness which might be felt" - encompassed the affrighted city. In that tainted air the flickering lamp quivered and died. The few men who returned to grope their way about the darkened town fell fainting in its streets. Houses and shops were shut and barred, and the inhabitants sat trembling within, thinking that the last day was at hand.

But the real nature of the calamity soon became terribly clear. The volcanic system of the Malay Archipelago may be best compared to an electric cable traversing the whole length of Sumatra and Java, continued to the eastward through the smaller islands of Lombok and Sumbawa to Floris [Flores, idag mest känd för hobbitarna] and Timor, and thence making a sudden bend northward to Amboyana and the Moluccas.

One of the most important links in this great explosive chain is the volcanic islet of Krakatoa, in the strait dividing Java from Sumatra, which was quickly discovered to be in a state of furious eruption. And now tidings of disaster began to come thick and fast from every side. Miles of flourishing plantations had been blasted by the burning ashes, and the labors of years were destroyed in one night. The sea, shaken to its lowest depths, rose and fell like a fountain jet, flinging boats and even large ships far up the shore. Neither chart nor compass could save the bewildered seamen, who, voyaging over perfectly familiar water, found sea in the place of land and land in the place of sea. In Batavia itself the streets were heaped with volcanic ashes and lava-dust, while a succession of mountain waves, bursting upon the shore, rendered any approach from that side impossible.

But worse was still to come. The fatal mountain stood right in the centre of a group of native towns and villages lying along either side of the strait, and upon these fell the utmost fury of the destruction. One great wave sufficed to lay in ruins the Javanese village of Tieringin. The district inspector of telegraphs, while engaged in repairing the broken wires between Serang and Anjer, a few miles further up the Javanese coast, suddenly descried far out to seaward a piled-up wall of water "standing up like a high column." and coming in upon the shore with inconceivable swiftness. When it subsided, Anjar was gone.

Even worse did it fare with Teluk Betong, a large Malay town on the Sumatran side of the channel. One line in a telegram formed its dismal epitaph: "Teluk Betong has disappeared, with 10,000 inhabitants."

The Miltonic battle [efter John Milton, i vars Paradise Lost han beskriver kampen mellan Gud och djävulen] ended as suddenly as it began, but its grim work had been thoroughly done. All the light-houses had disappeared from the Sunda Strait. Three populous towns were gone as if they had never been. Upward of 30,000 human beings lay buried under the falling ashes or in the depths of the devouring sea. The dust and volcanic cinders descended thickly all over Western Java as far as Cheribon. The flashes of the successive fire-spouts through the gloom were distinctly seen many leagues away, and, according to the concurrent testimony of several trustworthy witnesses, some of the explosions were plainly heard at a distance of 480 miles. The whole conformation of the Sunda Strait has been altered in one night, and bold indeed will he be who shall dare to pass through it for many a day to come.

Compared with the havoc of that fatal Sunday all the destruction wrought by the overthrow of Pompeii and Herculaneum is as nothing. But with the destroyed has perished the destroyer. One sentence of a recent bulletin rounds off with the tragic fitness this battle of the giants: "The sea now plays where Mount Krakatoa once stood."

2010-05-01

Lördagsfråga: Faktoidiskt


En aningen knepigare den här gången.