När använde sig nazisterna av detta sitt mest (ö)kända ideal?
Jag har funnit helt få belägg för det. Det rimmar ju också mycket illa med det faktum att såväl Hitler, Goebbels, Himmler med många fler var mörkhåriga. (Däremot hade Hitler verkligen blå ögon.)
Det förekom däremot lite varstans i tidens diskussioner, såväl de direkt rasbiologiska som andra:
Nu kan det visserligen också sägas - och har också sagts - att de blonda mera aristokratiska folkelement, som vi känna från forntidens greker, romare, perser osv., ju icke nödvändigtvis behöva ha tillhört just den s.k. nordiska rasen. Men den kännedom vi äga av dels deras utseende och dels deras andliga egenskaper, varpå vi här ej kunna ingå, talar ganska starkt emot, att vi här har rätt att rikta våra gissningar och förmodanden åt andra håll.
- Elof Hellquist, Det svenska ordförrådets ålder och ursprung (Gleerups 1929), sid 11
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det Elof Lunquist skrivit, är för mej kvalificerat struntprat! Snacket om blonda och blåögda får mej att tänka på en sak, som hände min pappa sommaren 1990. Vi var på husbilssemester, i det då nyöppnade Östeuropa. En god bit söder om Berlin, råkade vi ut för ett sprucket topplock. Bilen bogserades tillbaka till Berlin, där det gällde att få tag på ett nytt topplock. Min pappa är ingenjör, och förstår sej även på bilmekanik. Så han lagade bilmotorn själv, och blev tagen för en kollega, av dom tyska bilmekanikerena. Inte nog med det! När han fått tag i ett nytt topplock, tog han tunnelbanan tillbaka. Han har samma färger som Albert Speer: rosa hud, brunsvart hår och bruna ögon. Han gick klädd i en orange arbetsoverall, och pratar bruten tyska. Folk trodde att han var en turk, och tittade snett på honom! (skratt) Själv har jag ärvt min pappas hud- och ögonfärg. Men mitt hår är lite ljusare, eftersom min mamma har ljubrunt hår. Jag har faktiskt samma hårfärg som Adolf Hitler, fast jämförelsen är obehaglig. Då är det trevligare att säga: ”Hitlers hår var lika mörkt som mitt”.
Vad jag var ute efter var att visa hur begreppet använts. Det verkar inte alls ha varit så vanligt bland nazisterna som man tänker sig, och myntades inte heller av dem.
Kanske för att dom själva sällan var det?
Skicka en kommentar