Titelsjuka

Längtan till landet ... Känns den melodin igen? Inte? Jo, men ni har ju hört den allihop. Vintern ra kallas den allmänt.

Eller den här filmen: En sensation. Är den bekant? Ansedd som en av de bästa någonsin, om inte den allra bästa. - Även om den besynnerliga titel den fått på svenska inte är i närheten lika känd som original-titeln Citizen Kane.

Eller Mozarts pianokonsert nr 21 i C-dur? Prima stycke från 1785. Användes 1967 i filmen Elvira Madigan, som den sedan dess varit benhårt förknippad med i det allmänna medvetandet.

Feng shuit och IKEA

Osäker på filmens äkthet.

Det har hävdats att vi som ifrågasätter olika påståenden, mer eller mindre etablerad kunskap och okunskap och liknande, skulle föredra att rikta in oss på de tacksamma offren - enstaka kufar som astrologen, fettdoktorn eller han som skulle dämma upp Medelhavet. Men däremot undvika att stöta oss med de stora grabbarna. Om det nu beror på feghet, eller för att vi skulle få någon sorts beskyddarpengar från etablissemang som läkemedelsindustrin för att anfalla "sanningssägare" som annars skulle kunna orsaka bortfall av profit, auktoritet, eller vad det nu kan vara.

Beskyddarpengarna är givetvis en konspirationsteori, ett argument att ta till när de övriga tryter: jag har så rätt att den som är mot mig måste ha dolda skäl därtill. Men bortsett från det, finns det inga storföretag som kan förtjäna en skeptisk känga? Jomenvisst.



Ja, jag vet att det finns människor som tvivlar på feng shui. Min bror var mycket skeptisk. Men en dag köpte han en lott och lade den i rikedomshörnet, och han vann faktiskt. Nu ändrar han på sitt kontor så att han sitter bättre och minskar stressnivån.

Agneta Nyholm Winqvist driver Nordic School of Feng Shui. Våren 2006 var hon föremål för en hemma hos-artikel i IKEA Family Live, en tidning som går ut till deras medlemsklubb IKEA Family. Den finns som PDF på nordiska skolans hemsida som den reklam den är (länk).

Feng shui i dess moderna heminrednings-form är ett utomordentligt fånigt hopkok som kan kritiseras på längden och tvären. Kanske inte det estetiska, eller vissa självklara rekommendationer för just heminredning; som att hålla hemmet städat, undvika skarpa hörn på bord och höga hyllor vid sängen m.m. Men däremot allt vidskepligt bagage, som de "chi"-energier som inte kan spåras på något känt vis, utan som vi får lita på feng shui-guruns ord finns (många väljer att strunta i de fånigaste delarna, fast då blir det ju just inte mycket kvar). Huruvida feng shui verkligen är så urgammal som ständigt påstås men aldrig bekräftas är en annan fråga som jag tänkte återkomma till.

Men nu struntar jag i den strävsamma småföretagaren. Här skall kritiken riktas mot IKEA.

Vet de inte vad feng shui är? Läser de inte sina egna artiklar eller lyssnar på föredragen de arrangerar? Eller vet de, men struntar i vilket intryck de ger?

Samarbetet med ADD FENG SHUI är mycket populärt och inspirerande! Välkomna tillbaka!

- Tina Terner, Familyansvarig IKEA Bäckebol, och nöjd kund hos AFS

Tror representanter för ett av världens största företag, som Tina här, verkligen att det finns "rikedomshörn"? Eller att rena spisplattor kan ge samma penga-alstrande effekt? Eller att tryggheten ökar i ett förhållande om man ställer soffan med ryggen mot väggen? För att bara nämna några underligheter ur Nyholm Winqvist-artikeln.

OK, en kund är en kund, vare sig hon tror på sagor eller inte. Men det känns sällsamt att se denna förbindlighet mot pur skrock denna sida år 2000.

Lördagsfråga: Sten

1. Yngve Gamlins gravsten, Strömsund. Dessutom hette han Daniel Petrus i mellannamn. Samt ursprungligen Jönsson i efternamn, det klämmigare artistnamnet skall han ha begåvats med av språkmannen Erik Wellander (sägs det).
   
2. Max Manus, norsk motståndshjälte född i Bergen. Här spelad av Aksel Hennie i filmen som kom häromåret och som fått god kritik. Hans vapen är en relativt lättigenkännlig Sten-gun, en enkel och billig kpist som tillverkades i väldiga mängder under kriget. Namnet är en förkortning av konstruktörerna.
3. Caravaggios Petri korsfästelse. "Petrus" betyder ju som bekant klippa eller sten; en längre utläggning om exakt hur det gick till finns på faktoider.nu: Petrus. (Samma ord återfinns även i exempelvis lat. petroleum från gk. petrélaion, "stenolja".)
   
4. Boutros Boutros-Ghali, FN:s sjätte generalsekreterare 1992-97. Jag vet inte om arabiska boutros rentav är samma ord som petrós men det betyder åtminstone samma sak: sten.

Anders lade inte bara den sista pusselbiten enligt ovan, utan föreslog även det Bergen som Max Manus kom ifrån, vilket passar väl in i svaret "klippa, berg". Det hade jag inte alls tänkt på, vilket renderar en särskild guldstjärna dessutom.

Homo-tubbyn

Barnprogrammet Teletubbies är underligt så det räcker tycker jag, betydligt mer så än exempelvis den där jäkla pannkakan folk tjatar om. Det blev inte mindre bisarrt när påståendet dök upp att en av dem skulle vara gay.

Jag trodde länge att det var personen inuti dräkten som avsågs, men icke. Tinky Winky själv, "rollfiguren", skulle vara homo. Hur go e den?

Den som först gav ordentlig spridning åt påståendet var Jerry Falwell. Han var en känd och inflytelserik person i den amerikanska kristna högern; TV-predikant, lobbyist, med mera. Hade jag sett hans namn från början så hade jag inte gått på den här fåniga historien...

Grejen med Tinky Winky, där en förutsättning är att det är en han, är 1) han bär handväska, 2) han är lila, purple, "the gay pride color", och 3) han har en triangel på huvudet som även den är en gay-pride-symbol.

En detalj: Jag trodde att det var rosa som gällde i sammanhanget. Som de trianglar varmed homosexuella markerades som sådana i Tredje riket. Används även lila som "pride"-färg?

Hur som helst. Även om påståendet är vrickat i sig så är kombinationen tillräckligt uppseväckande, för att inte säga explosiv, för att uppmärksammas och få sin plats i det allmänna medvetandet. Och om det verkar ha tagits på allvar på sina håll i USA så är det desto mer så i det homofoba Polen, där det rentav var föremål för en utredning. Den lades dock ner. Good riddance.

Lördagsfråga: Fyra

Artonhundrakallt

Nittonhundrakallt, nittonhundra kallt, eller nittonhundra-frös-ihjäl. Med flera varianter. Hur har detta begrepp uppstått? Ingenting i SAOB (?), SAOL, eller andra standardkällor.

The workers on the S. P. Line to strike out a call;
But Casey Jones, the engineer, he wouldn't strike at all;
His boiler it was leaking, and its drivers on the bum,
And his engine and its bearings, they were all out of plumb.

Som så ofta kan man utgå ifrån att det tämligen slangbetonade uttrycket är äldre än de äldsta beläggen. Spridda sökningar indikerar att "artonhundrakallt" är vanligare än "nittonhundrakallt"; att det verkar ha kommit i bruk i mitten av 1900-talet; men inte så förfärligt mycket mer.

En intressant artikel på svenska Wikipedia: Artonhundra-frös-ihjäl pekar om till Året utan sommar. Det avser 1816, då bland annat flera rejäla vulkanutbrott (som Tambora i Indonesien) samverkade till att svalka av det året. En avgjort intressant historia, se även Wikipedia (eng.): Year Without a Summer.

Casey Jones, kept his junk-pile running,
Casey Jones was working double time;
Casey Jones, got a wooden medal,
for being good and Faithful on The S. P. Line.

Men några belägg för att det verkligen är det året som avses med begreppet ges inte. Jag blir, som vanligt, gärna vederlagd, men hävdar tills dess att kopplingen inte finns; det är en fiffig association gjord i efterhand. Till exempel verkar det inte finnas några som helst belägg för ordet "artonhundrakallt" i just artonhundratalet.

Det tidigaste belägget jag hittills hittat är det följande. Ture Nerman översatte Joe Hills Casey Jones - The Union Scab (alltså inte den mer kända folkvisan), vars första vers + refräng i original återges ovan. Jag är osäker på dateringen, den kan ha gjorts inför Nermans Arbetarsångaren Joe Hill som gavs ut 1951.

Arbetarna på SP sände ut en strejkapell,
men Casey Jones, lokföraren, sa: "Nej" och: "Go to Hell"
Ångpannan läckte och hans hjul, pistongerna och allt
var som skrot anno artonhundrakallt.

Ett annat belägg (framfiskat via Google books) är Sara Lidmans Hjortronlandet från 1955.

Men med Ture Nerman ca 1951 tar det slut - bara en sån sak som att googling på "nerman artonhundrakallt" gav en enda träff. Jag vet inte varifrån eller hur han fick begreppet, eller om det är hans egen konstruktion. Men jag gissar att åtminstone en del av spridandet beror på honom. Sara ligger ju nära i såväl tiden som politiken; månne "artonhundrakallt" kommit att spridas i socialistiska kretsar? Vilket inte vore det första exemplet på hur ord kan gå genom oväntade kanaler.

(Ser fram emot att få komplettera och justera denna artikel. Det är sånt man har bloggar till.)

Tips: Rexlins Astroblogg

Dagens länktips är Teresa Rexlin, intuitiv astrolog: Rexlins Astroblogg

VoF länkar till min hemsida pga av ett samarbete jag har på gång, men de inser nog inte att de faktiskt ger mig en massa gratis publicitet.

VoF (Vetenskap och Folkbildning, www.vof.se) är alltså en skeptisk förening som undertecknad förresten är styrelseledamot i. Länken ifråga finns bland föreningens aktuella notiser, rubriken "NBV still going strange", och går till Rexlins workshops i astrologi som bildningsförbundet av någon anledning anlitar. Och om gratis publicitet önskas så kommer mer här.

Är det inte fantastiskt att en grupp handplockade individer som kallar sin grupp för Vetenskap och Folkbildning anser sig ha rätt att peka ut någon och anklaga den personen för att vara Årets Förvillare i Sverige?

1) Styrelsen är måhända "handplockad" men föreningen kan vem som helst gå med i.
2) Varje gång någon utsetts till Årets Förvillare har en motivering formulerats. Att doktor Dahlqvist anser svininfluensan vara en laboratorieprodukt tycker jag personligen smäller riktigt högt i den konspirationsteoretiska förvillande skolan.
3) Om det är fantastiskt? Inte 1 % så fantastiskt som om astrologi skulle visa sig fungera så väl som det påstås. Eller slagrutor, homeopati eller tankens inverkan på skedkurvatur.

Gör man så i andra länder tro?

Javisst. I USA delar James Randi ut sitt Pigasus Award i flera kategorier. Ett närliggande exempel är den holländska Föreningen mot Kvacksalveri med sitt Meester Kackadorisprijs, skulle motsvara "Årets Kvacksalvare". De nominerade kungörs i förväg så där uppmärksammas en hel bunt varje gång. I Storbritannien blir man ju åtalad om man kallar strunt för strunt (se t.ex. orsakverkan om Singh/kiropraktorerna) så där finns det kanske ingen motsvarighet. Än.

Och ett annat svenskt anti-pris är den ytterligt förvillade och förvillande föreningen SARAs "fulpris" - deras egen beteckning - Årets Folkvätte (hemsida). Syftet är, enligt uppgift, att uppmärksamma personer som på ett dogmatiskt och ovetenskapligt sätt försvårar vetenskaplig utveckling och gör det svårare för människor att hitta egna vägar till hälsa; i praktiken är det alltså tvärtom. (Tack till Stefanie för påminnelsen.)

Men jag tycker nog att det ligger i sakens natur att om det finns en förvillare, så måste det ju också finnas de som blivit förvillade - av förvillaren? Eller...?

Utmärkelsen ges till de som åtminstone försökt förvilla, och vars position i samhället (som titel eller medialt genomslag) kan förväntas ge utslag. Om ingen svensk låtit lura sig, grattis till oss, men så väl är det tyvärr knappast.

Med vilken rätt då, undrar jag?

Kanske yttrandefriheten? Friheten att till exempel hävda att astrologer är bondfångare och lurendrejare, som inte vet mer om framtiden än en död guldfisk. Som levererar esoteriskt dravel och symboliskt strunt mot betalning, men helt utan förpliktelser. Som lever på förhoppningar och folks förmåga att känna igen mönster även där inga mönster finns.

Dr Dahlqvist får väl tycka vad hon vill om fett och kalorier.

Utmärkelsen Årets Förvillare delades alltså inte ut på grund av hennes LCHF-kost. Det är fullt möjligt att den fungerar alldeles utmärkt. I motiveringen beskrivs anledningen som inte har med fett och kalorier att göra.

Och Sanna Edhin får väl prata om vad hon vill. Eller? Sen är det väl upp till var och en att ta till sig eller inte, och då bilda sig en egen uppfattning.

Javisst! Min egen uppfattning är att i synnerhet Sanna Ehdin pratar strunt. Vilket tydligen även VoF:s styrelse tyckte då de utnämnde henne till Årets Förvillare år 2000. Vilket de inte behöver fråga någon om lov för att göra.



Just astrologin känner jag mig ovanligt påläst på just nu, åtminstone av en liten liten sektor, sedan jag rett ut att Hitler faktiskt inte alls brydde sig om astrologi, till skillnad mot vad som ofta påståtts.

Ljugarbänk

Teori: Detta så uppenbara ord - språkvetare kallar det "transparens" - är kanske inte så självklart som det verkar. Birger Stolpe föreslår att det skulle komma från norska eller danska och snarare betyda "lugnvädersbänk".

Nu sitter jag inte med hans bok framför mig, och minns inte språkliga detaljer som ifall ursprunget skulle ha varit levær, "läväder"? eller något snarlikt. Det som främst satt sig är hans påpekande, att ljugarbänkar inte är något gammalt och traditionellt uttryck, utan en term som fiskelägen i Bohuslän och Skåne har fått utifrån. Ett badgäst-begrepp, helt enkelt.

Hur gammalt ordet är vet jag inte. Sökningar indikerar att dess utbredning eller användande över huvud taget går en eller två generationer tillbaka. Det finns inte i SAOB (artikel ljuga från 1941) eller lite äldre upplagor av SAOL, för att ta två visserligen lite konservativa källor.

Äppelknickerbockers

Äppelknyckarbyxor heter plagget på svenska. Förklaringen är att de åtsnörda byxbenen skulle vara goda förvaringsplatser för pallade äpplen. Det kan mycket väl stämma.

Men jag tror ändå att namnet i första hand tillkommit som en sorts försvenskning av dess engelska beteckning, knickerbockers (som i sin tur kommit från Washington Irving, via inte helt okomplicerade vägar). Att det blivit just äpplen som "knyckarbyxorna" associerats med, tja, varför inte? Men det är alltså en sorts slump att -bocker kan tolkas som -byxor.


Wikipedia: Knickerbockers (clothing)

Lördagsfråga: Huvudräkning som sagt

Nikolaj Bogdanov-Belskij: Устный счёт. В народной школе С. А. Рачинского, "Huvudräkning. I S. A. Rakinskijs folkskola." (1895).

Jag hade aldrig sett denna tavla innan jag stötte på den på nätet häromdagen. Den blev mycket snart en av mina absoluta favoriter, av flera anledningar. Såväl helhet som detaljer - näverskor, att läraren Rakinskij är en faktisk person med en intressant historia, med mera - och så naturligtvis att där finns ett fint problem inlagt, som kan göra betraktaren lika förbryllad som skolpojkarna.

Högre upplösning här

Till själva problemet:



Det kan förvisso förenklas på flera sätt. Jag redogör för den metod jag fastnade för.

Att det går att lösa i huvudet, alltså någorlunda enkelt, är en viktig ledtråd.

Kvadraterna på så här låga tal kan man gärna ha klara i huvudet (om inte, öva): 100, 121, 144, 169, 196. Att summera dem är inte lika enkelt. Men om man börjar med ett överslag, att genomsnittet är ungefär mittemellan 100 och 196, eller säg 150 högt räknat. 5 gånger 150 blir 750, alltså en bit över de 730 som ju är dubbelt så mycket som 365. Så om svaret skall vara enkelt så borde två passa?



Wikipedia (eng.): Nikolay Bogdanov-Belsky
Wikipedia (ryska): Устный счёт. В народной школе С. А. Рачинского

Elvis ekorrar

Brown squirrels in skillet with small amount of fat. Place squirrel in pressure cooker and cook under pressure for 15 minutes to tenderize. Sauté onion, green pepper, celery, and garlic in drippings in skillet; add rice, squirrel, potatoes, seasonings, and enough liquid to cook rice and potatoes. Cover; simmer slowly until tender.

Tidigare på faktoid-bloggen: Elvis-mackan (som i tidigare lördagsfråga beskrevs utförligare än jag någonsin vågat hoppats). Men nu är det en annan rätt jag funderat över.

Åt Elvis ekorrar?

Det skulle i så fall inte ha varit under hans utspejsade 70-tal, då han med den rike & berömdes rätt kunde ta sig för vilka hyss som helst, utan tvärtom innan karriären tog fart. I södern är ekorre en kanske inte så vanlig men heller inte helt ovanlig rätt.


Receptet från Wild Game Recipes: Squirrel with Rice and Potatoes

Lördagsfråga: Huvudräkning

Önskas förstoring?


Eller tydligare:



Grejen är alltså att detta problem går att lösa medelst huvudräkning. Hur?

Humanistiskt lagda kan leta reda på konstnären.

Hittlers kort

Hitler grundade ju inte partiet. Innan det blev NSDAP (där NS = nationalsocialism) så hette det D. A. P., Deutsche Arbeiter-Partei. Grundaren hette Anton Drexler och hade en inte alls oviktig roll, vilket man får intrycket av när man läser den grovt tendentiösa beskrivningen i Mein Kampf.

Medlemskortet ovan rymmer en förfalskad detalj: där står en sjua, alltså att Hittler skulle ha varit medlem nr 7. I själva verket stod där 555. Fast det innebar inte att han var den 555:e medlemmen; för att siffrorna skulle se lite bättre ut, började man på 501. Han var alltså medlem nr 55.

Det verkligt ironiska här är att man först fejkat en siffra uppåt för att se bättre ut, sedan fejkat den nedåt för att se bättre ut.

Vassera, sgu och annat gammalt

Vilka uttryck svängde sig folk med förr? För en hundra år sedan eller två? "Guds död", "Jistanes" och "För böfvelen"? Där man lägger in gammeliserande stavning med "hv" eller "fv" m.m. där det verkar passa.

Men se här ett genuint gammalt uttryck som verkar ha fallit i fullständig glömska, då knappt någon längre minns att det ens funnits: vassera.

Helt kortfattat började detta uttryck, som väl knappt ser ut som svenska ens, som en lång mening som "Vår Herres trä" eller "Vår Herres fem sår" (där alltså Vår Herre = Jesus) eller liknande. Omsider kom "vars herra..." att förkortas till "vassera". Ofta föll resten bort, i ett fall där det bevarats ger det just ingen ledtråd om man inte känner till sammanhanget: vassera tri.

Om ni någonsin läser lite äldre texter så skall ni alltså inte bli förvånade om folk drar en "vassera" då och då. Som ett mycket milt uttryck, inte ens svordom.

Kan passa på att nämna en sorts släkting som är i högst levande bruk. I Danmark hade man för länge sedan en fras "så Gud være mit vidne" eller liknande; liksom "Vår Herre"-fraserna ovan fanns den i en mängd varianter. Omsider kom den att slipas ända ner till om inte fotknölarna så den enda inledande stavelsen, eller vad det kan heta: s'gu.

Om ni aldrig hört det där utfyllnadsordet, så har ni aldrig varit i Danmark. Däremot är det nog ytterligt få av de talarna som har den blekaste aning om dess ursprung. Men så är det med språk. Hela tiden, överallt.


Länk:
Ulla Stroh-Wollin, Från vassera till herregud - om Vår Herres medverkan i 1700-talets svordomar [PDF]

Bryt ett ben

I vissa branscher frodas vidskepelsen särskilt väl; jägare, militärer och barnaföderskor kan ha de mest bisarra hyss för sig. För att bara nämna några exempel.

Men i nämnda fall så är det ändå något som står på spel, mot krafter som man inte begriper sig på, och som därmed uppmuntrar just vidskepelse. Inte så mycket jägare idag, men väl en gång i tiden då jaktlycka innebar skillnad på mättnad och hunger; militärer i aktion kan riskera livet ungefär hur många gånger som helst per dygn; och gravida har såväl sin egen som den kommandes väl att bekymra sig för.

Då är det desto märkligare att branscher där långt mindre viktigare ting står på spel hållit vidskepelsen vid liv. Som teatern.

För detta är alldeles sant: Det finns mängder av skådespelare, eller scen-aktörer av alla de slag, som inte på några villkor vill bli önskade "lycka till!" innan en föreställning. Det ger otur. Som om en viss önskan i en viss situation kan få ödes-trollen, med sinne för att jävlas, att skapa motsatt effekt. Därför har man istället en anti-önskan: Break a leg! När nämnda troll hör detta så skall de ta det bokstavligt, och fortfarande inställda på att jävlas se till att föremålet för önskningen får uppleva motsatsen till ett benbrott, alltså en bejublad succé.

... Ja, när jag skriver detta så träder fånighets-filtret i aktion; nämen kom igen, det finns väl ingen frisk person som tänker så!? – Jag lämnar den frågan obesvarad. Att det finns många i showbiz som är vidskepliga är ett faktum.

Men folk som inte är i showbiz vet ju inte detta så de önskar alla artister och skådespelare lycka till. Bara inte artisten säger "tack" så går det bra.

- John Houdi (illusionist), Vidskepelse

Riktigt intresserad blev jag när jag upptäckte att "break a leg" inte finns belagd tidigare än 1920-talet, om Wikipedia-artikeln är att lita på. Läs den gärna hur som helst, för fina exempel på efterhandskonstruktioner; alltså vad just benbrott har med teatern att göra. Ifall ni inte kommer på någon koppling just nu – själv gör jag det inte – så finns det andra som tänkt till. I onödan, är jag rädd. Och tyvärr inte så länge som man kanske velat, alltså att önskningen vart belagd sen Shakespeare eller så. 1900-tal, avgjort.


Wikipedia: Break a leg

Allmenndannende virksomhet

Det är något mycket säreget att läsa sig själv i översättning.

Snart fremsto faktoidejakt som den mest interessante, spennende, utfordrende og allmenndannende intellektuelle virksomheten jeg noensinne hadde støtt på. Så det har ikke vært vanskelig å fortsette. Og jeg opprettet en hjemmeside: www.faktoider.nu. Her har jeg lagt ut artikler og oppdatert dem, og her (akkurat som på bloggen faktoider.blogspot.com) kan besøkende legge igjen kommentarer og korrigeringer.

- ur Peter Olausson, Strutsen gjemmer ikke hodet i sanden. Pax forlag 2010, "ultimo april".

Det sistnämnda är alltså siste april; jag har inte sett "ultimo"-formen förut, den ser arkaisk och faktiskt lite tetig ut på svenska (åtminstone om den skrivs på fullt allvar), men finns i levande bruk på andra ställen: Norge, Danmark och Holland t.ex.

Lördagsfråga: New York

1. Jag vet inte vilket luftskepp detta är, eller om det är tyskt eller amerikanskt. Men över New York är det, helt klart.
2. Ne Cede Malis skall vara familjen Bronks valspråk. Liksom vapenskölden - jag vet inte om de var adliga eller hade aspirationer åt det hållet, eller körde med sånt ändå. I vilket fall är det Bronks gamla ägor som gett namn åt just Bronx. Bildkälla: An interview with William Bronk
3. Jag tog med borsten, cola-flaskan och annat krafs, som gör att denna bild snarare ser ut som det egna garaget än en hyperteknisk anläggning där atombomber framställs. Men det är alltså det senare. "Tickling the dragon's tail" kallades eller beskrevs ett tidigare prov i Manhattan-projektet, faktiskt det allra första, där man med vett och vilja var en hårsmån ifrån att spränga en atombomb. Men det utfördes enligt konstens alla regler - snarare än det fipplande med skruvmejsel som 1946 tog död på Louis Slotin.
4. Billy Crudup gjorde ansiktet för Dr Manhattan i Watchmen (jag har inte sett filmen men serieboken är sanslöst bra). För kroppen anlitade de utvikningsgrabben Greg Plitt.

Flygangrepp 1914

Omslaget på Kriegsbilder - Das Leben im bild, 40/1914: "Deutsche Flieger über Paris", "Tyskt flyg över Paris".

Den första tyska flygbombningen gjordes så tidigt som 30 augusti 1914. Tre bomber släpptes. De verkar inte ha gjort några nämnvärda skador på vare sig personer eller materiel. I likhet med en del andra spektakulära angrepp - som Pariskanonen (som kallats men inte var Tjocka Berta) eller ett senare krigs V-1 och V-2, med många fler exempel - kan man rimligtvis inte ha förväntat sig något nämnvärt militärt resultat. Syftet var snarare dels att visa fiende, egna och omvärld vad man gick för, dels "går det så går det".


Ordet dogfight är militär slang och har betytt vad det gör från början: Man jämförde jaktstrid (plan mot plan) med ett hundslagsmål. Det var just under första världskriget som begreppet kom i bruk; logiskt nog, eftersom det var då företeelsen först förekom.


Ur The Great War in Europe: Aerial Attacks on Paris

Lördagsfråga: Östligt

Pluto

... I don't honestly remember why. I think we were stoned.

Ben Sharpsteen, animatör på Disney, misslyckas med att förklara hur Pluto fick sitt namn. Året var 1930, alltså några månader efter att den amerikanske astronomen Clyde Tombaugh upptäckt den senaste planeten (ja, jag vet...). Den fick sitt namn efter underjordens gud i den romerska mytologin. Därefter fick hunden förmodligen namn efter planeten, snarare än guden.

Att en munter jycke i en tecknad film heter likadant som en bister dödsgud är ännu en sån här bisarr vardagsgrej som man vant sig vid. Hur den togs emot av sin samtid vet jag inte.



"Pape Satàn, pape Satàn aleppe!",
cominciò Pluto con la voce chioccia;
e quel savio gentil, che tutto seppe,

disse per confortarmi: "Non ti noccia
la tua paura; ché, poder ch'elli abbia,
non ci torrà lo scender questa roccia".

- Dantes Inferno, canto VII