Sörgels Atlantropa

Herman Sörgel (1885-1952) var en tysk arkitekt med stora idéer. Som denna: En damm vid Gibraltar sund. Genom att sänka Medelhavets yta skulle en ofantlig mängd vattenkraft kunna utvinnas.


Dessutom skulle havsbotten torrläggas, i så stor omfattning att kustlinjerna skulle förändras påtagligt. Vid det kraftigt förstorade Sicilien skulle detta utnyttjas för att bygga en bro - en landförbindelse mellan Italien och Afrika. Östra Medelhavet skulle sänkas ännu mer, uppemot 200 meter.

Här fanns en ännu större tanke: Europa och Afrika skulle bli en enhet, att konkurrera med de två andra supermakter Sörgel spådde: Det kombinerade Nord- och Sydamerika, samt stor-Asien.

Sörgel förkunnade sina visioner för världen 1929. Han försökte senare att ge dem en sorts nationalsocialistisk touch, men nationalsocialismen var inte intresserad. Sitt enmans-projekt fortsatte han att driva fram till sin död.


Strange Maps: Dam You, Mediterranean

Blåmjölk 1907

Lättmjölken var blå redan för hundra år sedan, eller långt innan någon sett ett mjölkpaket:

"Kom inte stickande med blåmjölk, det säger jag dej", sade Angela med formlig grälton till Elsa, som med en tom träskål gick åt mjölkkammaren till.

- Laura Fitinghoff, Barnen från Frostmofjället (1907), kap 33

Det som avsågs var den blåaktiga ton som skummjölk kan få. Om råmjölk kan bli lika tunn tror jag inte, men det var nog heller inte bokstavligt menat.

Deathmatch 1979

Alto Trek var ett dataspel som utvecklades i slutet av 70-talet. Det kördes på Xerox Alto, en av datahistoriens mest revolutionerande maskiner, som icke desto mindre aldrig kom ut på den öppna marknaden. Den var så långt före sin tid att tanken svindlar; den hade grafiskt gränssnitt, mus, inbyggt nätverk, och annat futuristiskt godis - trots att den kom ut 1973. När herrar Gene Ball och Rich Rashid skrev nämnda spel så tog de också tillvara mer än en av dessa starka sidor. Alto Trek var ett av världens första nätspel, där folk satt på olika datorer och spelade mot varandra. Det var åtta år före MIDI Maze.

Just 1979 kom förresten Steve Jobs på besök hos Xerox. Det var första gången han fick se ett grafiskt användargränssnitt. Wikipedia-artikeln formulerar det som att han blev "excited", det är bra mycket försiktigare än Jobs egen beskrivning; han fick se tre nyheter som alla var viktiga, men:

I was so blinded by the first thing they showed me, which was the graphical user interface. I thought it was the best thing I'd ever seen in my life. Now remember it was very flawed, what we saw was incomplete, they'd done a bunch of things wrong. But we didn't know that at the time but still thought they had the germ of the idea was there and they'd done it very well and within you know ten minutes it was obvious to me that all computers would work like this some day.

Så man satte sig att utveckla den första datorn med grafiskt gränssnitt osv. avsedd för marknaden, som lanserades några år senare ... Och den hette inte Macintosh.

Documentation for Trek 2.1 (August 1979) [PDF]
Wikipedia: Xerox Alto
Mac History: Rich Neighbor with Open Doors
Faktoider: Före Macen: Apple Lisa

Ständigt bloggande sekreterare

Att vara ständig - akademiblogg.wordpress.com

Peter Englund har börjat blogga igen. Mer som ledamot i akademien och dess ständige sekreterare i synnerhet (måhända bloggen omsider tas över av hugad efterträdare?), mindre som historiker, författare och inte minst privatperson, som hans tidigare blogg (här) var ett förträffligt och tyvärr ovanligt exempel på.

Inga möjligheter att kommentera, än, av tidsskäl. Av de hittills utlagda posterna verkar hans "hot" om att hålla sig mer officiell, mindre personlig, att ha varit tämligen överdrivna.

Framhåller gärna förklarande sidan Vokabulär. Gamla och vördnadsvärda institutioner håller sig ofta med lite egna traditioner av olika slag, så ock akademien. Som att den kallas "hon", vilket är inget mindre än en rest från den tid då svenskan nyttjade tre genus - han, hon, den/det - och exempelvis väggar, fartyg och akademier kunde vara "hon", utan att man för den sakens skull tänkte på dem som folk (bruket är visst kvar även för båtarna, när jag tänker efter). Eller att sammanträdets protokoll kallas "sammankomstens anteckning". Med mera.

Lördagsfråga: Kvicksilver

1. U-864. Tysk ubåt som 1945 sänktes utanför Bergen, vilket förresten lär vara det hittills enda tillfälle då en ubåt sänkts av en annan ubåt, med flit och i u-läge. Vraket upptäcktes 2003. Har nästan obegripliga 67 ton kvicksilver ombord.
2. Hitlerjunge Quex är en film från 1933. Den bygger på den 15-årige Herbert Norkus öde, som året innan hade mördats av kommunister när han delade ut nazist-propaganda. Som gjort för mer propaganda. Smeknamnet "Quex" är en förkortning av Quecksilber.
   
3. Osäker på om statyn föreställer Hermes eller Merkurius, vilken skillnad det gör; det är hur som helst den senare som på engelska fått ge namn åt metallen.
4. Minamata, Kumamoto, Japan. Under flera årtionden släppte industrierna här ut stora mängder kvicksilver. Flera tusen har dött i vad som kallas Minamata-sjukan, eller Chisso-Minamata-sjukan, så får man med det ansvariga företaget också.

Tillsammans med rubrikens ledtråd räckte denna fråga nästan hela helgen. Korpen var först på rätt spår, varefter Ole Bull, Kurt och Mattias fyllde på. Tjusigt.

Google, the

The Google has a beautiful garden which is guarded night and day. All through the day he sleeps in a pool of water in the center of the garden; but when the night comes, he slowly crawls out of the pool and silently prowls around for food.

- Ur V. C. Vickers, The Google Book (1913)

Vickers bok (som jag har, Oxford UP 1979) är en svårbeskrivlig surrealistisk fantasifull historia. På varje uppslag beskrivs ett fantasidjur på vers, och en härlig illustration; som "the soft-nosed Wollop", "the Wilyou or Pagoda bird", eller den med lämpligt formad näbb försedda citron-pressar-fågeln:

Have you seen the Lemonsqueezer
Feeding Herbert and Louisa?

Vickers var en synnerligen representabel herre, han hade en hög tjänst på självaste Bank of England när denna bok gavs ut i futtiga hundra ex. (Samma familj ägde företaget med det kända namnet.) Enligt Wikipedias artikel lär vissa se boken som ett belägg för att Vickers skulle ha varit m.e.m. tokig, vilket jag finner befängt. Däremot hade han ett hälsosamt sinne för barnsligheter som fler skulle må bra av. Hans sista bok, som kom ut postumt 1941, hette Economic Tribulations (länk) och handlar om ekonomi, politik och andra allvarliga frågor.


Wikipedia: The Google Book
Blogoscoped: The Google Book (hela, inkl. illustrationer)

Lördagsfråga: Hur snabbt tar ni denna?

Pholquétymologie

En hypotes som aldrig lagts fram
av folk som forskar efter ordens härstamning
består uti att franskans homme och femme
är grunden till den svenska glosan hommefemmening

- Kajenn

Google, Barney

1919 fick seriefiguren Barney Google sin debut. Han var en sorts småskojare som gillade boxning och hästkapplöpning. Senare blev hästen Spark Plug ("tändstift") på bilden, med sitt ständiga täcke, en känd bifigur; faktum är att han blev så populär att seriens namn justerades till "Barney Google and Spark Plug".

1934 vistades Barney i bergen, närmare bestämt södra Appalacherna. Där träffade han bl.a. den typiska hillbillyn Snuffy Smith. Dennes förehavanden, med hembränning, krakel med länsman osv., kom snart att göra honom betydligt mer populär än seriens dittillsvarande huvudfigur. Snart justerades titeln igen, nu till "Barney Google and Snuffy Smith", och ännu lite senare till enbart "Snuffy Smith". Eller Tjalle Tvärvigg, som han kom att heta på svenska.

Har du sett herr Kantarell

Nu blir det en del att läsa. Detta är nämligen hela Kantareller, som den faktiskt heter. Läs gärna hela - jag tror inte många av er gjort det förut.

Har du sett herr Kantarell,
bor i Enebacken?
Han kom dit i förrgår kväll
med sin hatt på nacken.
Den är gul och den är grann,
passar just en sådan man,
passar åt herr Kantarell
bort i Enebacken.

Har du sett fru Kantarell
i den gula kjolen?
Hon är rund och glad och snäll,
skiner rätt som solen.
Jämt hon har ett rysligt fläng,
tidigt uppe, sent i säng.
Alltid glad fru Kantarell
i den gula kjolen.

Alla barnen Kantarell
hundra visst och mera,
krupit upp ur gräsets fäll
och bli ständigt flera.
Alla knubbiga och små
med små gula koltar på
komma barnen Kantarell
hundra visst och mera.

Lilla Kalle Kantarell
slog sin lilla syster.
- Kalle, kom ska du få smäll,
talar mamma dyster.
Kalle, nyss så käck och stolt
gråter på sin fina kolt.
Stackars Kalle Kantarell
slog sin lilla syster.

Lilla Lotta Kantarell
i sin gula kappa.
Fick en regndroppskaramell
av sin stränga pappa.
- Är du alltid flink som nu,
blir du nog en duktig fru,
sad' till Lotta Kantarell
hennes stränga pappa.

Ack, familjen Kantarell
lever där i gamman,
tills de så en vacker kväll
plockas allesamman,
rensas vid ett trädgårdsbord,
bort med skägg och skräp och jord!
Ack, familjen Kantarell
plockats allesamman!

Stackars pappa Kantarell
puttrar i en gryta.
Stackars mamma Kantarell
ville gärna byta.
Men som läcker sommarmat
hamna alla på ett fat,
och du äter Kantarell
och vill inte byta.

Detta är ingen respektlös skolgårdsversion, utan Jeanna Oterdahls original från 1905 (den fanns med i Blommornas bok).

Sol och vår

Ärade damer, Verkmästare, 35 år (villaägare), söker på detta sätt bekantskap med hederlig o. god flicka (eller änka) ur arbetarklasen. Någon förmögenhet önskvärd. Svar förtroendefullt till "Sol och Vår", Sthlms-Tidn. annonskont. St. Vattug. 12

- Kontaktannons i Stockholms-Tidningen, den 20 februari 1916

Insändaren var en Karl Vesterberg. Han arbetade som kolutkörare i Värtahamnen och var inte, såvitt bekant, villaägare. Svarade på hans annons gjorde frk Helga Berggren, som sedan lånade ut 2000 kr till Karl, som därpå försvann. Så småningom greps han, och fick sex månaders straffarbete samt odödlighet i form av begreppet sol-och-vårare.

Han var alltså inte i närheten lika flitig som Gustaf Raskenstam (som 1945 återtog sitt födelsenamn Anders Gustaf Eriksson), som under andra världskriget inledde bedrägliga förhållanden med ett tresiffrigt antal kvinnor, inte sällan flera samtidigt.

Många har för sig att Raskenstam använde signaturen "sol och vår", och att det rentav var han som myntade begreppet. Även om jag inte hittat några uppgifter om signaturer han använt, så verkar det synnerligen osannolikt att han skulle använt just den, som hans föregångare gjort ökänd.

Uppdaterat: Håkan Johansson skickade annonsen som den såg ut, hämtad ur Stig Linells Svenska skurkar (1995). Redan de närmaste grannarna kan ge anledning till eftertanke; det är, med Linells ord, "en sida fylld av andra småannonser om lediga platser, bortsprungna hundar, billig rättshjälp, rea på sidenblusar och mirakelsalva mot hemorrojder".

Lördagsfråga: Antwerpen

Det var en ung man från Antwerpen
som hade en dam han höll kantwerpen
och han sade till henne:
"när du leker med denne,
ta hänsyn till även dem hantwerpen."

1. V-2 utställd i Antwerpen (källa). De flesta associerar raketvapnet med London, men faktum är att det betydligt mindre Antwerpen fick ta emot något fler. Liksom ungefär lika många av den enklare konstruktionen V-1. Det var den stora och för de allierade viktiga hamnen som var huvudmålet.
   
2. Lesotho Promise var en vit diamant-kluns på 121 gram - 603 carat - mänskligheten har sett fjorton större. Och så var den av bästa kvalité dessutom. Funnen i Lesotho 2006, såld samma år i diamant-staden Antwerpen.
   
3. Christophe Plantin, eller Christoffel Plantijn som det blir på holländska. Boktryckare, smygkättare, och kunnig och intressant person på flera andra sätt. Född i Frankrike, flyttade till Antwerpen 1549 (på eng. WP står det att anledningen var att han "gifte sig med någon").
4. Det ståtliga lejonet i gyllene mosaik har prytt ingången till Antwerpens Zoo ända sedan det grundades 1843.

Lördagens rubrik var givetvis en ledtråd till På spåret, vilket hjälpte Magnus att knäcka det hela. Limericken ovan är Hasse Alfredssons. Den kan även läsas med det franska namnet för staden i det tvåspråkiga Belgien: Anvers.

Bullen Berglund

Den här känner ni till. Vet ni vem Bullen är?



Bullen lagar chateaubriand (1935)

Erik "Bullen" Berglund (1887-1963) var skådespelare, sångare och regissör. Han medverkade på 30-, 40- och 50-talet i en mycket lång rad filmer. Jag har inte synat många av dem, knappt några när jag tänker efter, men gissar vilt att åtskilliga torde tillhöra de s.k. pilsnerfilmerna - vilket kanske, kanske inte, har någon koppling till korven. Hans stora intresse bredvid filmen var mat. Han hade rentav arbetat som kock, i Frankrike inte desto mindre, gav ut flera kokböcker, hade radioprogrammet Prat om mat, och kombinerade även filmen och maten i en serie matlagningsfilmer.

Som alltså visades på bio. Detta var ca 20 år innan Ria Wägner började laga mat i TV eller Folke Olhagen var "Novisen vid spisen" med Tore Wretman i radio, 40 år innan Mat-Tina föddes, osv. "Bullen" var ett veritabelt varumärke. Som mest satt det på ca 30 olika produkter.

På den officiella hemsidan www.bullens.se står ingenting om den akuta anledningen till att just denna konserv behövde draghjälp. Den varma sommaren 1953 drabbades det stora slakteriet i Alvesta av salmonella. Eftersom man levererade till stora delar av landet blev det en veritabel epidemi. 9000 insjuknade, 90 dog. Namnet "Alvesta" var oanvändbart i livsmedelsbranschen. Då och därför lanserade man korven på burk.

Lördagsfråga: På 10 p

Skakad, inte rörd

James Bond vill ha sin draja shaken, not stirred.

Hurså? Vad är grejen?

Jo.

En typisk drink skakas med is innan den hälls upp. Det är det effektivaste sättet att kyla ner drycken.

Undantag görs dock för drinkar som innehåller vin - som t.ex. det kryddade starkvinet vermouth - eftersom detta grumlas av skakningen. I dessa fall skall man istället röra, fast inte som om det vore kyrkkaffe utan med en särskild lång barsked som förs runt med brio. Anledningen är alltså rent estetisk.

Den förklaringen är åtminstone den som levereras av Arne Häggqvist, som visserligen fick en del annat uträttat dessutom men som verkligen gjorde sig odödlig i och med sin Största cocktailboken (1982), och följdaktligen den jag tror på, tills jag ev. får anledning att ändra mig.

För av någon anledning finns just den förklaringen inte med i Wikipedia-artikeln på ämnet. Däremot en rad andra, av vad som förefaller vara högst varierande värde: som att gin kan få en annan smak av att skakas (vilket bra många av oss borde ha uppmärksammat vid det här laget), eller att vodkan i Bonds vodka martini av fordom skulle vara av sämre och oljigare sort där skakning skulle krävas för att separera oljan (vilket absolut låter som en skrivbordskonstruktion), eller att grumligheten i skakade drinkar skulle bero på flisor från de skadade iskuberna (ditto).

Så martini-forskningen verkar, av allt att döma, befinna sig på samma nivå som homeopati, slagrutor och klimatförändringarna: mer forskning krävs.


Wikipedia: Shaken, not stirred

Randiana

James Randi bör vara känd hos varje läsare av denna blogg. Kort: Magiker (m.m.) pensionerar sig, och börjar använda sin fritid åt att avslöja folk som använder motsvarande tekniker, men inte för att underhålla utan för att luras. Skedböjaren Uri Geller är det mest kända exemplet.

Senare skapade Randi en stiftelse JREF, överlägset mest känd för sitt stora pris: en miljon dollar till den som kan visa en övernaturlig förmåga. Det har ännu inte delats ut. (Häromåret sades att detta pris skulle dras in 2010, för att pengarna skulle göra bättre nytta på andra håll; detta har dock ändrats. Priset ligger fast.)

Man kan förvånas över att inga av de riktiga kändisarna i vidskepliga branschen hört av sig. Däremot får han rätt stora mängder småspelare; folk som vill visa vad de kan med slagruta, eller att de kan hela, eller andra vanliga påståenden. Vad det nu kan säga om resp. aktörers tro på sig själva?

Men utöver de vanliga förmågorna (som visserligen vore nog så revolutionerande, om man någonsin fick dem belagda) så finns de lite mer ... udda påståendena. Här en nypa faktiska exempel.


If you were running a site that considers unusual claims that might be true, even though they're probably not true, would you accept to investigate a claim that a man can fly by flapping his arms?

Do you test a man who claims he can sexually arouse a woman just by looking at a photograph of her?

How about a claim that someone is God?

If a writer told you that he is the Richard Nixon, would that merit your serious attention?

And what would you do with a claim that someone could inhale Zyklon B for 15 minutes and survive?

A man writes and claims that he and his brother make the Sun rise every morning; do you look into that?

A chap says he doesn't eat, and hasn't taken nourishment for many years; is that worth your time to investigate?

A letter states that no lion will bite the writer; do you investigate?

- James Randi, Super silly and juvenile, 12 november 2004

De som var immuna mot giftgas och lejon vore i och för sig enkla att testa. Liksom "luftarianen", som är vad de som inte behöver inta fast eller flytande föda kallas; fast en sådan tog sig faktiskt Randi tid att testa. Se länkad sida för resultatet.

Cotton Eyed Joe

... Långt före Rednex.

The precise origins of this song are unclear, although it predates the American Civil War.

- Wikipedia: Cotton Eyed Joe



En populär version spelades in av Adolph Hofner 1941. Jag har ännu inte hittat den i sin oavkortade ostörda helhet, men se & lyssna en dryg minut in på klippet ovan.

The original Guy

Guy Fawkes är (ö)känd för the Gunpowder Plot, konspirationen som skulle spränga det engelska parlamentshuset i bitar den 5 november 1605. Avslöjandet firas tydligen än idag, i form av brasor och fyrverkerier som väl måtte symbolisera det man slapp - har aldrig förstått logiken där, men antar att varje ursäkt för brasor, raketer och kalas i allmänhet är giltig ...

Ett inslag har åtminstone varit att på de där brasorna bränna halmdockor föreställande Guy Fawkes. Dessa dockor, som sällan eller aldrig gjordes i förskönande syfte, kom 200 år senare att ligga till grund för en liknelse, när man kunde kalla en person med märkligt utseende och/eller klädsel för en guy. Och därvid har det blivit: dagens engelska ord guy, som tappat all pejorativ kraft och blivit helt neutralt, är alltså Guy Fawkes som levt kvar i en helt otippad form. Så kan det gå.


Etymology online: guy

Lördagsfråga: 20

1. En ikosaeder är en av de platonska kropparna, närmare bestämt en regelbunden tjugohörning - men oerhört mycket mer känd under beteckningen T20. (Noterar att artikeln skriver att det finns en licens "som gör det möjligt för vem som helst att skapa en d20-kompatibel produkt". Hm?)
2. Darryl F. Zanuck hade ett fräckt namn, en bra profil, smak för cigarrer och en synnerligen lång Hollywood-karriär (bakom kamerorna); dessutom grundade han, tillsammans med några andra, 1933 filmbolaget 20th Century, som bara två år senare skulle gå ihop med Fox.
3. Tintin började i Le Petit Vingitème, en barnbilaga till tidningen Le XXéme Siécle = tjugonde seklet. Denna ruta är en av de allra första, från Tintin i Sovjet som började publiceras den 10 januari 1929.
4. Enklast av dem alla? - Ett tjog ägg.
   

Tintin och Totor

Den 10 januari 1929 såg en ny serie dagens ljus: Tintin, skriven och ritad av Hergé, signatur för Georges Remi.

Han hade en direkt föregångare: Totor, C. P. des hannetons. C. P. är förkortning för Chef de Patrouille = patrullchef; hanneton är en skalbagge, som jag antar är ett typiskt exempel på vad scouter kan kallas.


Serien gick i Le Boy Scout Belge 1926-29 (samt några sidor 1930 av annan tecknare). Som synes presenterades den som en sorts film, av märke "United Rovers". Här så lämnar han Amerika, som ju förresten var det tredje landet Tintin besökte, och passar på att fiska under överfärden.