Thoreau och sjöarna

Det är synd, att den för övrigt goda notisen om Thoreau i Nordisk Familjebok vanpryds av det porträtt, där han uppträder i en monstruös skepparkrans. På det vanligen reproducerade, mera tilltalande porträttet från hans senare år ser man honom med ett långt skägg som anstår en filosof och skogsman.

- Frans G. Bengtsson, ”Henry David Thoreau”, en essä som även tjänstgör som matigt förord i hans översättning Skogsliv vid Walden (1924, originalet 1854)

- Nordisk Familjebok: Thoreau, Henry David (1919)

Den monstruösa skepparkransen har också valts att kröna hans artiklar i såväl svenska som engelska Wikipedia.

Jag vet inte hur känd eller okänd Henry David Thoreau är i Sverige. I det USA som så många menar att vi ständigt härmar är han fortfarande allmänkunskap. Man behöver inte vara bevandrad i landets litteraturhistoria för att känna till mannen som på 1800-talet flyttade ut i skogen för att, som han skrev, leva deliberately, tillbringade två år och två månader i en stuga på 10' × 15', och skrev klassikern Walden om såväl själva upplevelsen som hans syn på livet, med mycket mera.

Hello and welcome to Walden Pond. You are now standing in front of the cabin inhabited by transcendentalist writer and philosopher, Henry David Thoreau.

- Guidad visning i Fallout 4 (2015); obs den transcendentala rörelsen i Concord hade bara namnet gemensamt med senare tiders TM

Här är området idag, som det presenteras av Google Earth. Walden med omnejd är skyddad state reservation sedan 1962. Annars hade här sett annorlunda ut. Det fanns långt gångna planer på bilparkeringar och andra ”improvements” intill den populära badplatsen. Och bara en sådan sak, som att man först 1994 stängde en soptipp alldeles i närheten.

Att det blev skyddat beror helt och hållet på Thoreau. Inte enbart på grund av hans litterära berömmelse, intressant nog. Han tillbringade inte bara mycket tid i trakten utan beskrev också vad han såg, insatt och noggrant, med vetenskapliga artnamn och blick för detaljer. Kunniga som inventerat området idag har hittat mängder med intressanta ting, ofta ledsamma:

Flowers vulnerable to rising temperatures, including buttercups, dogwoods, lilies, orchids, roses and violets, are dying out on Walden Pond, according to one of the studies, which is part of an ongoing effort to monitor the species first recorded by Thoreau. Some 25 percent, or 120 of the 473 species Thoreau documented, have vanished, and 34 percent, or 156, may face imminent extinction, says study author Charles Davis, a Ph.D. candidate in organismic and evolutionary biology at Harvard. Temperatures near Walden have risen 4.3 degrees Fahrenheit (2.4 degrees Celsius) over the past century and are expected to go up between 2 degrees and 11.5 degrees Fahrenheit (1.1 degrees and 6.4 degrees Celsius) over the next 100 years, according to the study.

- Jordan Lite, Walden Pond, Yellowstone species dying out, Scientific American 28 oktober 2008

Thoreau hade en mestadels låg uppfattning om sina grannar. Om man nu vill se det som att Concord fortfarande hyser agg mot eremiten som, när han skrev amerikansk litteraturhistoria, beskrev orten som en samling inskränkta träskallar, eller att inskränkt träskallighet (enligt Thoreau) är ärftlig.

Man kan få en idé av hans syn på sina grannar om man går till nästa sjö, den större som ligger öster om Walden. Thoreau hade nämligen synpunkter på dess namn, och här tycker jag att ett längre citat fyller sitt utrymme väl:

Flint’s Pond! Such is the poverty of our nomenclature. What right had the unclean and stupid farmer, whose farm abutted on this sky water, whose shores he has ruthlessly laid bare, to give his name to it? Some skin-flint, who loved better the reflecting surface of a dollar, or a bright cent, in which he could see his own brazen face; who regarded even the wild ducks which settled in it as trespassers; his fingers grown into crooked and horny talons from the long habit of grasping harpy-like;—so it is not named for me. I go not there to see him nor to hear of him; who never saw it, who never bathed in it, who never loved it, who never protected it, who never spoke a good word for it, nor thanked God that he had made it. Rather let it be named from the fishes that swim in it, the wild fowl or quadrupeds which frequent it, the wild flowers which grow by its shores, or some wild man or child the thread of whose history is interwoven with its own; not from him who could show no title to it but the deed which a like-minded neighbor or legislature gave him,—him who thought only of its money value; whose presence perchance cursed all the shore; who exhausted the land around it, and would fain have exhausted the waters within it; who regretted only that it was not English hay or cranberry meadow,—there was nothing to redeem it, forsooth, in his eyes,—and would have drained and sold it for the mud at its bottom. It did not turn his mill, and it was no privilege to him to behold it. I respect not his labors, his farm where every thing has its price; who would carry the landscape, who would carry his God, to market, if he could get any thing for him; who goes to market for his god as it is; on whose farm nothing grows free, whose fields bear no crops, whose meadows no flowers, whose trees no fruits, but dollars; who loves not the beauty of his fruits, whose fruits are not ripe for him till they are turned to dollars.

En pärla till kommentar jag hittade:

This pond is now called Sandy Pond, perhaps due to Thoreau's rant …

- Ken Kifer har kommenterat hela Walden, här kapitlet The Ponds

Det hade varit roligt om det varit helt sant. Men namnet har varierat, och varierar än idag. Google Earth kör som synes med ”the unclean and stupid farmer”, medan …

… USGS (1943) kallade sjön ”Sandy Pond” …

… Liksom redan Simeon Borden (1844). Och än idag hittar jag båda namnen; en del använder det ena, andra det andra, ytterligare några båda: ”Flint's Pond/Sandy Pond”.

En till: Thoreau var en mångkunnig man (”skriftställarskap, landtmäteri och tillverkning af blyertspennor” är bara en delmängd av hans färdigheter). Men när han gav sig in på etymologi så tog han fel – även om han hade en annan förklaring i beredskap. Han har just beskrivit hur sjön är kransad med stenblock:

As for the stones, many still think that they are hardly to be accounted for by the action of the waves on these hills; but I observe that the surrounding hills are remarkably full of the same kind of stones, so that they have been obliged to pile them up in walls on both sides of the railroad cut nearest the pond; and, moreover, there are most stones where the shore is most abrupt; so that, unfortunately, it is no longer a mystery to me. I detect the paver. If the name was not derived from that of some English locality,—Saffron Walden, for instance,—one might suppose that it was called originally Walled-in Pond.

När större sakkunskap inom just det området studerat frågan så har den fastnat för saffransstaden (walden betyder ”skogig dal”) i det gamla landet:

Walden Pond was almost surely named after the town of Saffron Walden in Essex, according to Ruth Wheeler …

- Walker, Eugene H. The History Back of the Name Walden, The Concord Saunterer (1972)

Walker citerar en historiker som specialiserade sig på lokalhistoria och grundade The Thoreau Society.

Sällskapet finns än idag. De har en hemsida, med en monstruös skepparkrans.

H2Orust – översvämningen 2002

Den 2 och 3 augusti 2002 var det spännande på Tjörn och framför allt Orust. En natt med intensivt regn och det kraftigaste åskvädret jag sett följdes av en natt med nästan lika mycket av båda varorna. Det blev översvämningar på alla möjliga konstiga ställen (sånt är man inte van vid på öar), små pluttbäckar blev rasande floder, grusvägar spolades bort liksom en hel del asfalt. Här och var startade blixten bränder, bränder som annars hade varit hanterliga; när en del vägar inte ens var farbara för brandbilar kunde de bli mycket besvärligare. Så ett tag hade man samtidigt problem med översvämningar och bränder.

Bildexempel: Normalstor man på i f.d. väg på Lyr (den kilformade ön sydväst om huvudön).

Tack och lov dog ingen. Men ibland var det nära. Särskilt en gång, ute på Lavön. Där blev en man instängd i sin källare när den fylldes med vatten. Som steg och steg … När räddningstjänsten fick ut honom stod vattnet 170 cm ovanför källargolvet.

- Google Maps: Lavön markerad

Media rapporterade naturligtvis. De flesta tog med mannen i källaren. I Aftonbladet kompletterade man artikeln med en karta – där man markerat Ellös … Som till skillnad från den glesbyggda Lavön är ett samhälle, där man inte bara har mycket närmare till grannar utan även en räddningsstation. (Det ligger strax utanför ovalen på kartan.)

På den tiden var undertecknad kommunens webmaster. Jag skapade en sida där jag lade ut bilder och texter med olika platser. Inspirerad av Aftonbladet lade jag även in små kartor så man kunde se exakt var platserna låg.

Det talades länge om översvämningen. Flera som varit inblandade fick åka runt och berätta om sina insatser. När det blev min tur drog jag naturligtvis episoden om Aftonbladet och värdet av korrekta kartor. En sådan dragning ägde rum i Stockholm – katastrofhantering på den här nivån är av riksintresse. Efteråt fick jag reda på att chefredaktören för Aftonbladet suttit i publiken.

MSB:s föregångare satte så småningom ihop en rapport om det hela: Åsk- och regnoväder över Orust – tusen och åter tusen frågor, Krisberedskapsmyndigheten

Kritaperiodens inflytande på valresultatet i Alabama

Ingen faktoid idag. Däremot ett av de finaste exemplen jag sett på ett samband som först ser fullkomligt osannolikt ut, för att efter en närmare granskning te sig självklart.

Flödet hos twitterkontot @TerribleMaps brukar variera från rena skämt (Europa med alla romerska flygbaser på 100-talet e.Kr. utmärkta) till kuriosa (världens rundaste länder) till intressanta ting (Antarktis utan is). Och då och då lägger de ut riktigt intressanta ting. Som jämförelsen mellan Alabamas kustlinje under kritaperioden och resultaten i det senaste presidentvalet (rött är republikaner, blått demokrater). Kan det vara en slump? Men om det finns en koppling, hur skulle den se ut?

Man skulle kunna sammanfatta med att geologi påverkar ekonomi och samhällsbildning, som i sin tur påverkar politik. I detta fallet har forntidens hav lämnat efter sig stora mängder krita. Den har i sin tur gett upphov till bördig jord och därmed ett rikt jordbruk. Området kallas Black Belt. Ursprungligen avsågs den svarta jorden. Senare syftade det även på de många slavar som togs till bomullsplantagerna, och ännu senare ättlingarna, av vilka många lever kvar i samma trakter. Och de tenderar att rösta längre till vänster än folk i resten av delstaten.

Since the black population gained the renewed ability to exercise their franchise after 1965 under the Voting Rights Act, they have largely supported Democratic Party candidates. This is in contrast to the majority-white areas of the state, where since the late 20th century, conservatives have largely shifted from the Democratic to the Republican Party.

- Wikipedia: Black Belt (region of Alabama)

@TerribleMaps gick också ut med en "rättelse": Kartparet var sannerligen inte terrible utan tvärtom riktigt intressant.

Sjön på Södermalm

Idag finns den bara kvar som namn. Men det var först på 1850-talet som Fatburen, sjön på Södermalm, fylldes igen för att ge plats åt Södra station. Här är utsnitt från fyra kartor, hämtade från den excellenta Stockholskällans excellenta karttjänst där man lätt och snabbt kan jämföra kartor från olika år, decennier och sekler.

Här är förresten samma plats idag.

Namnet Fatburen är detsamma som Fataburen (tidskrift utgiven av Nordiska museet) och avser ett förråd för kläder eller andra dyrbarheter. Att sjön fick det namnet ska ha berott på att den var så rik på fisk. Det var den inte längre sedan stadens ökande folkmängd börjat göra sig påmind, och inte minst allt avfall som man dumpade i sjön. I början av 1800-talet var den tidigare fiskrika sjön mer ett träsk, även kallat Döda havet, och en pålitlig härd för malaria och annat.

Wikipedia: Fatburen

Se även Faktoider: Stockholmsträsket för en motsvarighet lite längre norrut.

Hisingens flyghamn

Göteborgs stora flygplats är ju Landvetter, invigd 1977 (den anrika Säve flygplats, öppnad ödesåret 1940, används sedan tidigare i år inte alls för reguljärt flyg). Landvetter ersatte Torslanda flygfält, som öppnats 1923.

Inte ens då såg den riktigt ut som på det Förslag till flyghamn för Göteborg i Torslanda å Hisingen vi har här, daterat den 1 november 1921. Finns på Göteborgs stads förträffliga samling med historiska kartor.

"Förtöjningsmast för luftskepp" var riktigt modernt och rätt vid den här tiden. Jag vet inte när den planen kasserades.

"Startplats för landmaskiner": Ja, det är helt enkelt flygplan som startar och landar på marken. De jättelånga jätteraka landningsbanor som vi vant oss vid att se på flygplatser lyser här med sin frånvaro.

Notera ångbåtsbryggan intill. Det var en pulsåder, minst lika viktig som vägförbindelsen. Notera även "Motorbåtshamn", alltså ej avsedd för seglande fartyg.

Knappt synligt ens på stora kartbilden ovan är "Flygtelegraf", i gyttret i mitten. Jag vet inte vad det är för skillnad på en sådan och en vanlig telegraf, som också är angiven.

En del av resultatet (från Wikipedia: Torslanda flygfält). Ingen förtöjningsmast, men däremot en sjöflygplats. Det som idag är ett specialplan för vissa nischer var länge ett enkelt sätt att förbinda städer utan flygplatser men med tillgång till lämpliga vattenytor. När flygplatser omsider började byggas i stor skala så försvann sjöflygplanen efter hand.

Utöver flyghamnen som kom och gick har det hänt en hel del i trakten sedan dess. Framför allt det biltillverkande dotterbolag till kullagerfabriken i Gamlestaden som bildades fem år senare och numer tar upp en massa plats i just Torslanda, men även en hel del annan verksamhet, mer eller mindre relaterad till Volvo, Göteborgs hamn och allt vad det är. Fast att det hänt så mycket med själva skärgårdsgeografin som det tydligt framgår på jämförelsebilden, det hade jag inte trott. Även med beaktandet av "nuvarande strandlinje" inritad 1921.

Vindkraft i Norrland

Denna bild delas nu friskt på sociala medier. Någon som känner till källan? Han som lade ut den gör det inte.

Såvitt jag kan spåra kommer bilden från en Peter Henriksson i Hackås (ingen jag känner), men vart han fått bilden ifrån har jag ingen aning om. Det jag kan notera är att den överensstämmer med verkligheten och är utformad på ett sätt som tagit tid.

- Utläggaren Martin Persson kan sin källkritik

Här är drakar

"Där är spindlar": Tolkien gjorde en motsvarande manöver på kartan över Ensliga berget.

Så här kan begreppet framställas:

När den medeltide kartografen lämnat den kända världen bakom sig och kom till gränsen för det fullständigt okända, de trakter där det inte ens fanns några rykten att spinna vidare på — då kunde han dra till med denna de vita fläckarnas klassiska besvärjelse: Here be dragons. Som ett långt mer spännande sätt att säga "har absolut ingen aning".

Tyvärr, måste man säga, är detta en myt. Åtminstone praktiskt taget.

Det finns summa två exempel på kartor med "här är drakar". Eller närmare bestämt jordglober, där den ena är en kopia av den andra. Globerna är avgjort mest intressanta av en helt annan anledning: De hör till de första världsbilderna där Amerika är med.

Denna fina glob upptäcktes häromåret. Den är stor som en grapefrukt och tillverkad av skalen från två strutsägg. Det är alltså sådana ägg, snarare än vanliga hönsägg, som den här ligger intill.

Strutsäggsgloben är tydligen förlagan till en glob som man redan kände till. Hunt-Lenox-globen är gjord i koppar och, liksom äggloben, från början av 1500-talet. På båda globerna ser man konstaterandet "HC SUNT DRACONES". De är de enda beläggen för frasen på gamla kartor.

Något som kan komplicera det hela är att drakarna lokaliseras till sydostasien, kanske Indonesien; det vill säga ett område där det praktiskt taget finns drakar, de uppemot tre meter långa Komodo-varanerna. Kan det ha varit dessa DRACONES som kartritaren avsåg? I så fall skulle det ju inte alls vara ett tecken på okunskap utan rena motsatsen.


History.com: Ostrich-Egg Globe May Be Oldest to Depict New World, 21 augusti 2013
New York Public Library: The Hunt-Lenox Globe

Stockholmsträsket

Träsktorget, Stockholm. Hur låter det? Men det var just vad ett torg fick heta när det uppfördes 1790. Anledningen var att det låg i utkanten av Stora Träsket, en grund sumpig sjö som utgjorde slutförvaring och kolerakälla för generationer stockholmare. Den fylldes igen mot slutet av 1800-talet. Idag heter torget Eriksbergsplan. Bilden från fina Stockholmskällan: Träsket, mot väster.

Wikipedia: Träsket, Stockholm har en fin karta som utgör ett hopklipp från 1805 och 1940. Sådana operationer är alltid intressanta och manar till efterföljd. Just denna trakt har, åtminstone ur denna synvinkel, förändrats såpass lite sedan 1940 att även en obevandrad utsocknes kan uppdatera med en färsk Google Maps-karta.

Träsket hade krympt under lång tid, dels på grund av landhöjningen (som tidvis var mycket påtaglig), dels på grund av, hrm, utfyllnad. Till slut fyllde man igen träsket med sten och byggde stad på platsen. Markbehovet spelade förvisso in, men man hade även då en uppfattning om skillnaden mellan rent och lortigt.

Högern såg det rena fosterlandet hotat när luften disades från Sotholmen, Kungsholmen och Saltsjön stank ända ute vid Vaxholm. Hammarby kanal skulle inte bara ge en ny hamn, industrimark och en ny Mälarled, den skulle också sanera sunkiga Söder och skölja Hammarby sjö ren från sin ”mefistiska stank”. Spillolja tyngde vågornas kluckande, träck från Nackas stora svingårdar gled ner i laviner och här guppade liken från självmördare och undre världens uppgörelser.

- Stockholm 1900, John Crispinsson, Populär Historia 1/2002

Men det är alltid något särskilt med samtida belägg. Som det som från sekelskiftet prisade den rena moderna elektriciteten framför den skitiga ångkraften:

... I den mån som de många ångmaskiner, vilka nu är igång dagligen i ett så pass stort industricentrum som Stockholm, kunna ersättas av elektrisk kraft, skall givetvis luften i betydligt mindre grad än nu mättas och förpestas med gaser, rök och sot från de många ångskorstenarna, och vilken roll ren luft spelar för ett förbättrat hälsotillstånd vet var och en.

- A Hasselgren, Hundra år i ord och bild (1899), sid 423-24, moderniserad stavning

Ofta tänker man sig att folk då var vana vid dofter och annat. Visst kan man vänja sig vid det mesta, och i en tid då även stadsbor var bekanta med fenomen som gödselstackar och avloppsdammar så låg tröskeln en god bit högre än idag. Men även då kunde man, som sagt, skilja på det ena och det andra, och konstatera vad man föredrog.

Avslutar med en fin skrivelse, undertecknad av 26 personer och inskickad till överståthållarämbetet den 17 juni 1875.

Att såväl hus som plank invid ”Allmänna Gränden” och hörnet af Långa gatan äro mest utsatta för osnygghet torde lätteligen af en hvar kunna skönjas, ty icke allenast från dessa gator, utan och från andra tillhåll utbreder sig en olidelig stank, som under en varmare årstid aldeles förpestar luften vidt omkring, i synnerhet som en del gator ännu sakna rännstenar och aflopp, hvarigenom all orenlighet qvarstannar.

- Stockholmskällan: Skrivelse angående behovet av urinkurar på Djurgården 1875