Stockholmsträsket

Träsktorget, Stockholm. Hur låter det? Men det var just vad ett torg fick heta när det uppfördes 1790. Anledningen var att det låg i utkanten av Stora Träsket, en grund sumpig sjö som utgjorde slutförvaring och kolerakälla för generationer stockholmare. Den fylldes igen mot slutet av 1800-talet. Idag heter torget Eriksbergsplan. Bilden från fina Stockholmskällan: Träsket, mot väster.

Wikipedia: Träsket, Stockholm har en fin karta som utgör ett hopklipp från 1805 och 1940. Sådana operationer är alltid intressanta och manar till efterföljd. Just denna trakt har, åtminstone ur denna synvinkel, förändrats såpass lite sedan 1940 att även en obevandrad utsocknes kan uppdatera med en färsk Google Maps-karta.

Träsket hade krympt under lång tid, dels på grund av landhöjningen (som tidvis var mycket påtaglig), dels på grund av, hrm, utfyllnad. Till slut fyllde man igen träsket med sten och byggde stad på platsen. Markbehovet spelade förvisso in, men man hade även då en uppfattning om skillnaden mellan rent och lortigt.

Högern såg det rena fosterlandet hotat när luften disades från Sotholmen, Kungsholmen och Saltsjön stank ända ute vid Vaxholm. Hammarby kanal skulle inte bara ge en ny hamn, industrimark och en ny Mälarled, den skulle också sanera sunkiga Söder och skölja Hammarby sjö ren från sin ”mefistiska stank”. Spillolja tyngde vågornas kluckande, träck från Nackas stora svingårdar gled ner i laviner och här guppade liken från självmördare och undre världens uppgörelser.

- Stockholm 1900, John Crispinsson, Populär Historia 1/2002

Men det är alltid något särskilt med samtida belägg. Som det som från sekelskiftet prisade den rena moderna elektriciteten framför den skitiga ångkraften:

... I den mån som de många ångmaskiner, vilka nu är igång dagligen i ett så pass stort industricentrum som Stockholm, kunna ersättas av elektrisk kraft, skall givetvis luften i betydligt mindre grad än nu mättas och förpestas med gaser, rök och sot från de många ångskorstenarna, och vilken roll ren luft spelar för ett förbättrat hälsotillstånd vet var och en.

- A Hasselgren, Hundra år i ord och bild (1899), sid 423-24, moderniserad stavning

Ofta tänker man sig att folk då var vana vid dofter och annat. Visst kan man vänja sig vid det mesta, och i en tid då även stadsbor var bekanta med fenomen som gödselstackar och avloppsdammar så låg tröskeln en god bit högre än idag. Men även då kunde man, som sagt, skilja på det ena och det andra, och konstatera vad man föredrog.

Avslutar med en fin skrivelse, undertecknad av 26 personer och inskickad till överståthållarämbetet den 17 juni 1875.

Att såväl hus som plank invid ”Allmänna Gränden” och hörnet af Långa gatan äro mest utsatta för osnygghet torde lätteligen af en hvar kunna skönjas, ty icke allenast från dessa gator, utan och från andra tillhåll utbreder sig en olidelig stank, som under en varmare årstid aldeles förpestar luften vidt omkring, i synnerhet som en del gator ännu sakna rännstenar och aflopp, hvarigenom all orenlighet qvarstannar.

- Stockholmskällan: Skrivelse angående behovet av urinkurar på Djurgården 1875